19 augusti 2009

Värst, värstare, värstast

Ett kilo och ett kilo till.
Sedan bara 400 gram men efter det ett rejält hopp med ytterligare 950 gram.
Nästan ett helt kilo till.
Efter några år står vågen på hundra och det enda som kan rädda vederbörande är en operation – en magsäcksförminskning.
En intressant observation är att den nu relativt korpulente individen inte ser sej själv som tjock, endast om personen i fråga passerar en spegel blir verkligheten verklighet – så att säga.

Judehatet tar sej många uttryck.
En del är brutala men ännu fler är sofistikerade och ökar i kraft och intensitet på ett smygande och försåtligt sätt.
Efter några års smygökning ser vi idag en hundraprocentig acceptans av judehat i svenska media, man sporrar varandra för att vara värst, och endast en operation kan rädda den svenska folksjälen.
En intressant observation är att svenska media inte på något sätt accepterar denna beskrivning utan anser att de utför sina journalistiska plikter på ett fullgott sätt.
För att verkligheten ska hinna ifatt dem och bli verklighet även för dem krävs dock mer än en spegel – kanske blir det nödvändigt med en intensivbehandling på ett avgiftningshem.

Efter dessa jämförande funderingar är det dags att fundera över VARFÖR Aftonbladet publicerade sin famösa artikel om en 17 år gammal händelse.
Vad ville de uppnå och vilken reaktion förväntade de sej?

Kände de ett tvingande behov av att återuppliva en 17 år gammal ögonvittnesskildring som inte hade några svar att ge utan enbart utmynnade i fler frågor?
Trodde de att denna historia skulle ha ett oemotståndligt allmänintresse som motiverade denna något bisarra journalistiska metodik?
Var berättelsen av den kalibern att den kunde inspirera och lyfta folksjälen?
Ville de dra sitt strå till den snabbt växande stacken av judehat – kanske rent av vara en ledande kraft i denna utveckling?

Jan Helin, Aftonbladets chefredaktör, anser i en artikel i SvD idag att det finns frågor de israeliska myndigheterna har en skyldighet att svara på.

Nu börjar det bli knepigt.
Hur ska de israeliska myndigheterna kunna svara på frågor som ännu inte ställts?
Det mest anmärkningsvärda är att Jan Helin och hans medarbetare haft 17 år (sjutton år) på sej att ställa dessa frågor och få sin nyfikenhet stillad.
Detta hade naturligtvis inte haft samma dramatiska och spekulativa sprängkraft som den åsyftade artikeln utan varit bra mycket - ja, mesigare.

Nu tror jag kanske inte att Jan Helin har några dagliga chatt med israeliska myndigheter men nog kunde det vara värt en extra arbetsinsats för att få behålla sin journalistiska heder?

Kilo läggs till kilo och judehat läggs till ännu mera judehat.
Plötsligt är man tjock och vad gäller judehatet är uppviglarna i total avsaknad av självinsikt (eller...?) allt medan offren har svårt att förstå att det tillåts att hända igen...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ...
AB SvD D SvD D DN

14 kommentarer:

dark & green sa...

Varför inte utreda istället för att spela "stackars oss" kortet som vanligt.

Anonym sa...

Aftonbladet har publicerat en stor artikel i vilket journalisten Donald Boström vittnar om Israels övergrep på palestinska ungdomar.

Enligt berättelsen sköt israeliska soldater en stenkastare som därefter transporteras till Israel, opereras för att stjäla organ och till sist dödas. 5 dagar senare, mitt på natten, kom samma soldater med den döde palestinier och tvingade familjen att genast begrava kroppen. När kroppen läggs i graven avslöjades spår efter obduktionen. Aftonbladet publicerar t.o.m. en skarp foto av offret.

En fråga uppstår då: hur kunde Aftonbladets journalist i förväg veta om det makabra och komma till begravningsplats för att mitt på natten ta den skarpa bilden.
Kanske var det så att Aftonbladet t.o.m. beordrade mordet och betalade pengar för
att kunna göra scoopen.

DB har bra minne och uppger exakt datum 1992-05-18. Det är bara så att han tar upp samma berättelse i den "oberoende frihetligt socialistisk" tidning "Yelah".
Händelse skulle äga rum 2001. Berättelser skiljer sig lite: enligt Yelah var det stackars föräldrar som ensamma (utegångsförbud för alla andra, kanske med undantag av DB) fick begrava sonen, enligt Aftonbladet var det flera släktingar, i Yelah berättelse kom israeliska soldater i helikopter, Aftonbladet skriver om militärkolonn.

Det finns flera oklarheter i Aftonbladets artikel. Jag stödjer chefredaktörens Jan Helins krav på en grundlig utredning om tidningens påstående.
Fanta

Anneli sa...

ja vad söger man?

Vi har lika litet (eller mycket) att säga nu som under tredje rikets tid. MEN svenskarna var modigare då. de röstade inte in nassarna i riksdagen o Hjärpe höll sin tidning levande med sann journalistik.

Vi får hoppas att sydsvenskan håller fanan lika högt. (annars får vi skämmas ögonen ur oss! o jag med familj planerar i såfall Alija med det snaraste)

Anonym sa...

Aftonbladet har nog fått lite bekymmer, den vanliga Fan-cluben har tydligen fått nog:

http://jonathanleman.blogspot.com/2009/08/kritiker-av-israelisk-politik-sagar.html

Gita sa...

Hej …green –
Min fråga kvarstår – varför har inte artikelförfattaren och chefredaktören sett till att få svar på sina frågor under sjutton långa år?
Förresten - vilka är "oss"?

Gita sa...

Hej Fanta –
Antingen händelsen ägde rum 2001 eller tidigare har det ju funnits gott om tid att försöka få svar på alla oklarheter - men bättre sent än aldrig.
Att Aftonbladets jornalist befann sej ”på rätt plats vid rätt tillfälle” har förmodligen samma bakgrund som att större nyhetsbyråer i god tid får information om var och när nästa ’spontana’ upplopp eller demonstration kommer att äga rum. Kameravinklar och lämpliga intervjuobjekt kräver ju lite förberedelsetid.
Din teori är naturligtvis ännu häftigare...

Det som stör mej mest är fortfarande syftet med att publicera Boströms historia.
Vad var man ute efter och vad var man intresserad av att vinna?
Jag hoppas många läsare ställer sej samma frågor.

Gita sa...

Hej Anneli –
Sverige tillämpar en selektiv yttrandefrihet och de som väljer vad som får sägas (och inte sägas) är den tredje statsmakten.
Tala om att ha makt!
Jag undrar om någon gjort en jämförelse mellan hur många hatartiklar mot Israel som publicerats i Sverige mot mer israelvänliga eller israelneutrala?
Siffrorna skulle nog komma i paritet med vad som produceras under FN’s flagg.
- Har du börjat packa än?

Gita sa...

Hej Anonym –
Tack för länken!
Jag hoppas det blogginlägget tyder på att det trots allt finns en gräns...

dark & green sa...

Oss när det kommer från Israel brukar faktiskt syfta till det judiska folket, då Judehat ofta är hela motargumentet. Även om man kritiserar Israel som stat och så blir konstigt nog svaret om judiska folket. Men i Israel finns det för det första andra än judar och när man kritiserar Israel har det inget med folket utan staten att göra. Det vore som att säga att om man kritiserar USA så kritiserar man kristna.

http://konspirationer-och-sanningar.blogspot.com/2009/08/mer-organstold-censur-och.html

Anneli sa...

Anonym! Tack för länken den ger faktiskt litet hopp för vårt land, det verkar finnas en gräns även för de värsta.

Gita! Jag försöker hålla på min mors o mormors maxim att vi behövs i diasporan som det "ljus för folken" vi är satta att vara. Dessutom älskar jag mitt Sverige, på gott o ont. Så i mitt o mina barn o barnbarns fall blir det råttorna som lämnar skeppet...

Tur att vi har Israel då!!!

Gita sa...

Hej Anneli –
Tur att Israel finns igår, idag och även imorgon.

Gita sa...

Hej …green –
Eftersom du skrev ”stackars oss” utgick du helt grundlöst från att jag var judinna.
Så är nu inte fallet vilket ger en indikation på att vi är många, många som inser vad som verkligen händer här innan skeendet passerat TT’s och Aftonbladets censur.

Anneli sa...

Gita "Tur att Israel finns igår, idag och även imorgon"

Just så!

Adonai har lett många hem och när Messias kallar övriga hem kommer vi.

Även apostater som jag, är jag inte född av en judisk mor kanske?

Då och endast då får judar och kristna svar på sin långa träta.

Som du väl redan begripit är jag rätt vacklande vad gäller judendom och kristendom. men "Schma Israel Adonai eluhenu, Adonai ashod!

Gita sa...

Hej Anneli -
Din ärlighet är bedövande och rör vid någonting djupt där inne.
Med din inställning kan du vara säker på att du är på rätt väg även om detaljerna flyter.