Vet ni om att tanken en gång var att Israel skulle bli ett vanligt land med ett vanligt lands framgångar blandade med ett vanligt lands fel och brister.
Ett folk skulle komma hem, bruka sin jord och bygga sitt land.
Tanken stadfästes 1947 genom ett erbjudande från övriga världen och verkställdes 1948 .
Egentligen krävdes inte detta sigill eftersom landet alltid tillhört judarna enligt storheter som Bibeln, Balfour, San Remo-konferensen, Nationernas Förbund och världssamvetet.
Att det kontinuerligt naggats i kanterna av stora mäns svaghet för snöd vinning kunde judarna leva med – de hade ju liksom varit med om värre.
Eftersom judarna aldrig lämnades ifred att bruka sin jord av araber från när och fjärran växte insikten om att folk måste skiljas från folk och delningsförslaget såg dagens ljus.
När jag tittar på kartan över vad som blev Israel 1948 (det är alltså de ljusblå 'korvarna' som Israel accepterade), vad som var kvar av området som en gång var avsatt för judarnas nationalhem, då förstår jag hur massiv och ohejdbar deras hemlängtan var.
Jag kommer osökt att tänka på sagan om den lille herrn som gick till mäster skräddare för att be honom sy en rock av en bit tyg.
Efter några veckors knåpande var allt mäster skräddare kunde erbjuda – en tumme.
Ett folk skulle komma hem, bruka sin jord och bygga sitt land.
Tanken stadfästes 1947 genom ett erbjudande från övriga världen och verkställdes 1948 .
Egentligen krävdes inte detta sigill eftersom landet alltid tillhört judarna enligt storheter som Bibeln, Balfour, San Remo-konferensen, Nationernas Förbund och världssamvetet.
Att det kontinuerligt naggats i kanterna av stora mäns svaghet för snöd vinning kunde judarna leva med – de hade ju liksom varit med om värre.
Eftersom judarna aldrig lämnades ifred att bruka sin jord av araber från när och fjärran växte insikten om att folk måste skiljas från folk och delningsförslaget såg dagens ljus.
När jag tittar på kartan över vad som blev Israel 1948 (det är alltså de ljusblå 'korvarna' som Israel accepterade), vad som var kvar av området som en gång var avsatt för judarnas nationalhem, då förstår jag hur massiv och ohejdbar deras hemlängtan var.
Jag kommer osökt att tänka på sagan om den lille herrn som gick till mäster skräddare för att be honom sy en rock av en bit tyg.
Efter några veckors knåpande var allt mäster skräddare kunde erbjuda – en tumme.
Rocken bidde en tumme.
Kartan är skrattretande men judarna accepterade sin tumme.
Araberna fick motsvarande erbjudande men vägrade.
(Varför får jag en känsla av att araber har en förkärlek för att just vägra? Här krävs en fräschare attityd!)
Hur länge brukar ett förmånserbjudande på Domus gälla?
På sin höjd ett par veckor.
Därefter får man vackert betala fullt pris igen.
Av någon anledning tror araberna att erbjudandet om en stat står kvar - efter mer än sextio år!
De tror dessutom att det under dessa år har förbättrats och förfinats så att det står dem fritt att kräva i stort sett vad som faller dem på läppen.
Detta är anmärkningsvärt speciellt med tanke på att de regelbundet ägnat sej åt att vandalisera Domusaffären, gå hårt åt Ahgrens Bilar och Bussar och skvätta blod – förlåt ketchup - på golvet.
De har dessutom gjort prioriteringar som på intet sätt främjat ett statsbyggande.
Nu vill de ha vad de inte ville ha 1948 och helst då med ränta.
Går det så går det tänker de med en genuin gamblerattityd.
Nu är det bara så att gamblers inte är lämpade att ta ansvar för en stat vilket är en av orsakerna till att de idag inte har någon stat och uppenbarligen inte kommer att få en på mycket länge.
Om inget oförutsett inträffar kommer jag snarast att syna det blinda mantrat ’tvåstatslösning’ i sömmarna – igen – men då med nya utgångspunkter.
Israel, Bibeln, Balfour, San Remo-konferensen, Nationernas Förbund, världssamvetet, Domus, Ahlgrens Bilar, förmånserbjudande, gamblerattityd, ...
Kartan är skrattretande men judarna accepterade sin tumme.
Araberna fick motsvarande erbjudande men vägrade.
(Varför får jag en känsla av att araber har en förkärlek för att just vägra? Här krävs en fräschare attityd!)
Hur länge brukar ett förmånserbjudande på Domus gälla?
På sin höjd ett par veckor.
Därefter får man vackert betala fullt pris igen.
Av någon anledning tror araberna att erbjudandet om en stat står kvar - efter mer än sextio år!
De tror dessutom att det under dessa år har förbättrats och förfinats så att det står dem fritt att kräva i stort sett vad som faller dem på läppen.
Detta är anmärkningsvärt speciellt med tanke på att de regelbundet ägnat sej åt att vandalisera Domusaffären, gå hårt åt Ahgrens Bilar och Bussar och skvätta blod – förlåt ketchup - på golvet.
De har dessutom gjort prioriteringar som på intet sätt främjat ett statsbyggande.
Nu vill de ha vad de inte ville ha 1948 och helst då med ränta.
Går det så går det tänker de med en genuin gamblerattityd.
Nu är det bara så att gamblers inte är lämpade att ta ansvar för en stat vilket är en av orsakerna till att de idag inte har någon stat och uppenbarligen inte kommer att få en på mycket länge.
Om inget oförutsett inträffar kommer jag snarast att syna det blinda mantrat ’tvåstatslösning’ i sömmarna – igen – men då med nya utgångspunkter.
Israel, Bibeln, Balfour, San Remo-konferensen, Nationernas Förbund, världssamvetet, Domus, Ahlgrens Bilar, förmånserbjudande, gamblerattityd, ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar