Kravfullt

Om man vill ha något så anstränger man sej väl - åtminstone lite - för att få det?!
Jag trodde det var något av en naturlag, men nu börjar jag undra.

Vad vi sett de senaste dagarna är hur palestinierna under sin generalkonferens i Betlehem ställer upp det ena hindret efter det andra för att starta upp förhandlingar med Israel.
Det stämmer liksom inte.
Vill man verkligen ha något så är ju det naturliga att man gör vad man kan för att underlätta och överbrygga eventuella svårigheter.
Något annat ter sej enbart förvirrande och kontraproduktivt.

Palestinierna har nu satt på pränt ett antal villkor för att börja förhandla med Israel.
Det handlar inte om banaliteter som om förhandlingsbordet ska vara fyrkantigt eller runt och heller inte om förtäringen.

Det handlar om att härmas.

Att ställa krav som villkor för förhandlingar har de lärt sej av Syrien som avkräver Israel ett löfte om hela Golan plus lite annat godis INNAN förhandlingarna ens börjat.
Man kan ju undra lite stillsamt vad de sedan ska förhandla om.

Palestinierna har nu lagt sej till med samma taktik och kräver slutmålen redan INNAN de samtycker till förhandlingar.
Att ta för sej så mycket man bara kan är ju en effektiv taktik, för skulle man få nej har ju inget uppseendeväckande hänt.

Möjligen kan man behöva slicka en del sår i fräckhetens kölvatten.

Innan palestinierna inleder några förhandlingar med Israel kräver de:
- Slut på bostadsbyggandet för judar på Västbanken och i Jerusalem.
- Överlämnande av Israels huvudstad, Jerusalem.
- En tidsplan då förhandlingarna ska anses avslutade .
- Ytterligare krav?

Jag ser ett antal orsaker till denna fantasieggande kravlista, en del mer fundamentala än andra.

Den första är att palestinierna vet att de har Obamas gillande vad de än företar sej så varför inte dra till lite extra...?
En annan möjligheten är (jag har snuddat vid tanken i ett tidigare inlägg) att de helt enkelt inte är intresserade av att ta ansvar för en egen stat.
Naturligtvis kan orsaken vara en kombination av båda dessa företeelser.

Vi kan vara överens om att deras krav är helt orealistiska och dessutom något Israel aldrig kan acceptera.

Inbjuder de till en snabbehandling av en palestinsk stat?

Sällan.

Naturligtvis kan det handla om något så enkelt som en förhandlingsteknik och att skaffa sej ett bra utgångsläge.
Det håller dock inte riktigt för vad de gör är ju att stampa så hårt de kan på bromsen.

Inte på frikopplingen utan på bromsen.

Kan det ha med heder och prestige att göra?
Kanske.
Att verkligen visa att de står upp för den palestinska saken är viktigt, inte minst när de har Hamas som flåsar dem i nacken.
Mjukisar lever farligt på ”den palestinska gatan”.
Fatah måste nu visa att de är lika radikala som Hamas – att visa att de har folkets bästa för ögonen har de ännu inte kommit på.

Att ställa krav är lätt när man har frisedel utan slutdatum men nog borde lite fler ha modet att fråga både sej själva och andra vad som egentligen pågår.

Är palestinierna intresserade av att ta ansvar för sej själva eller inte?
Är palestinierna redo att ta ansvar för sej själva eller inte??
Är palestinierna – rädda – för att ta ansvar för sej själva eller inte???

Frågorna är mer berättigade idag än de var igår.

palestinier, generalkonferens, Betlehem, Israel, Syrien, krav, Golan, Jerusalem, Västbanken, Obama, Hamas, "den palestinska gatan", frisedel, ...