När det gäller att följa modeväxlingar är jag alltid minst en säsong efter och detta ibland besvärande faktum verkar ha spritt sej även till den här bloggen.
Jag skulle vilja skriva om Jerusalem i kväll men det ämnet har ju stötts och blötts i alla upptänkliga media de senaste veckorna.
Att gripa sej verket an på dessa premisser gör naturligtvis inte bloggen direkt nyskapande.
Å andra sidan kan ingen anklaga mej för populism.
Obama har inte levt upp till sin roll som oberoende fredsmäklare och hans klåfingrighet i Jerusalem har gett det epitetet sin definitiva dödsstöt.
En irriterande fråga ligger och gnager – förstår han hur klumpigt och kontraproduktivt han burit sej åt eller är han bara naiv?
Folk som fortfarande ser Obama genom sina rosa change-glasögon säger att han bara följer 'Vägkartan' men det är inte sant.
Han följer en mycket selektiv vägkarta.
I 'Vägkartan' beskrivs att östra delen av Jerusalem är en tvistefråga som ska lösas genom förhandlingar och innan dessa är slutförda bör parterna inte gräva och påta så ingen till slut vet vad som är vad.
Inte mycket att säga om det.
Obamas stora tabbe var att kräva passivitet endast av den en parten – av israelerna.
Om det inte ska byggas så ska det heller inte byggas.
Inte av någon.
Om man inte bör ändra väsentliga strukturer i stadsbilden så gäller detta alla, araber som israeler.
De enda som fick dessa krav hängda om halsen var israelerna – araberna fortsätter att bygga och dona som det dem lyster, med eller utan bygglov.
Man kan ju inte förvägra dem att ge växande familjer tak över huvudet.
Arabiska familjer, alltså...
När förhandlingar kommer igång... (well), är det tänkt att slutprodukten ska visa var gränsen mellan det israeliska och det arabiska Jerusalem ska gå.
Idag, långt innan dessa förhandlingar slutförts och signerats, vet ingen var den framtida gränsen kommer att gå.
Inte ens Obama.
Tänk om det visar sej att det område där araberna idag bygger ett flerfamiljshus i slutändan kommer att tillfalla Israel?
Hur kommer Obama att hantera det?
Kanske kommer han inte att göra alltför stor affär av det utan bara låta flerfamiljshuset regisreras i Israel i stället för i Palestina.
Tänk om det visar sej att det område där israelerna idag bygger ett shoppingcenter i slutändan kommer att tillfalla Palestina?
Hur kommer Obama att hantera det?
Kanske kommer han inte att göra alltför stor affär av det utan bara låta shoppingcentret registreras i Palestina i stället för i Israel.
Det är så det är tänkt att gå till.
Jag skulle vilja skriva om Jerusalem i kväll men det ämnet har ju stötts och blötts i alla upptänkliga media de senaste veckorna.
Att gripa sej verket an på dessa premisser gör naturligtvis inte bloggen direkt nyskapande.
Å andra sidan kan ingen anklaga mej för populism.
Obama har inte levt upp till sin roll som oberoende fredsmäklare och hans klåfingrighet i Jerusalem har gett det epitetet sin definitiva dödsstöt.
En irriterande fråga ligger och gnager – förstår han hur klumpigt och kontraproduktivt han burit sej åt eller är han bara naiv?
Folk som fortfarande ser Obama genom sina rosa change-glasögon säger att han bara följer 'Vägkartan' men det är inte sant.
Han följer en mycket selektiv vägkarta.
I 'Vägkartan' beskrivs att östra delen av Jerusalem är en tvistefråga som ska lösas genom förhandlingar och innan dessa är slutförda bör parterna inte gräva och påta så ingen till slut vet vad som är vad.
Inte mycket att säga om det.
Obamas stora tabbe var att kräva passivitet endast av den en parten – av israelerna.
Om det inte ska byggas så ska det heller inte byggas.
Inte av någon.
Om man inte bör ändra väsentliga strukturer i stadsbilden så gäller detta alla, araber som israeler.
De enda som fick dessa krav hängda om halsen var israelerna – araberna fortsätter att bygga och dona som det dem lyster, med eller utan bygglov.
Man kan ju inte förvägra dem att ge växande familjer tak över huvudet.
Arabiska familjer, alltså...
När förhandlingar kommer igång... (well), är det tänkt att slutprodukten ska visa var gränsen mellan det israeliska och det arabiska Jerusalem ska gå.
Idag, långt innan dessa förhandlingar slutförts och signerats, vet ingen var den framtida gränsen kommer att gå.
Inte ens Obama.
Tänk om det visar sej att det område där araberna idag bygger ett flerfamiljshus i slutändan kommer att tillfalla Israel?
Hur kommer Obama att hantera det?
Kanske kommer han inte att göra alltför stor affär av det utan bara låta flerfamiljshuset regisreras i Israel i stället för i Palestina.
Tänk om det visar sej att det område där israelerna idag bygger ett shoppingcenter i slutändan kommer att tillfalla Palestina?
Hur kommer Obama att hantera det?
Kanske kommer han inte att göra alltför stor affär av det utan bara låta shoppingcentret registreras i Palestina i stället för i Israel.
Det är så det är tänkt att gå till.
Att förbjuda endast det ena parten att bygga medan den andra går på i ullstrumporna är fel ur flera synvinklar.
Först eftersom man idag inte känner till den framtida gränsdragningen och således inte kan avgöra vem eller var man får bygga eller inte bygga.
Sedan blir det allt tydligare att den palestinska parten, som inte begåvats med några krav av Obama, nu vägrar att förhandla alls om inte...
De letar fram den ena undanflykten efter den andra och där är det ingen brist på fantasi.
Detta borde israelerna egentligen inte ha några problem med eftersom bristen på fred inte drabbar dem i första hand.
Inga förhandlingar – suit yourself.
Palestinierna har ju heller inte speciellt mycket de tänker erbjuda Israel när de kommer till paragrafen om kompromisser.
Vi ser nu vad som händer när två förhandlingsparter behandlas och mäts med olika måttstock.
De som känner sej burna av stormaktens goda vilja ser naturligtvis ingen anledning att själva bjuda till.
Obama bjuder till för dem.
Israel å sin sida inser att de nu måste kämpa för sitt oberoende och sin lagliga rätt till självförsvar.
På tal om husen som evakuerades för några dagar sedan har det framkommit att egentligen ganska få araber bodde där.
Byggnaderna hade i stället utvecklats till befästningar för utländska bråkstakar, inklusive svenska, som under väntetiden (de stora stygga israelerna kommer snart...) roade sej med att spraya ner väggarna med hatfylld graffiti – på engelska!
Har inte sådana slynglar några jobb att sköta?
Jerusalem, Obama, förhandlingar, olika måttstock, Israel, palestinier, graffiti, Vägkartan ...
5 kommentarer:
OK, mycket av problemen ÄR Israels fel!
Mycket beror självklart på Moshe Dayans totalt vansinniga påhitt att först återvinna judarnas heligaste plats, Tempelberget för att omedelbart ge ansvaret till muslimerna.
Ibland håller man nästan med Naturei Karta - dagens politiska ledare i Israel är nästan alla arabister, som Caroline Glick säger i sin senaste artikel - Barak är den värsta i dagens regering, som tänker mer på arabernas än judarnas välfärd. Han ville ge nästan hela Jerusalem till araberna och trodde att det skulle ge fred.......
Tänk hur mycket enklare det hade varit om Israel hade sagt ett absolut och kategoriskt NEJ första gången Arafat började skrika om att han ville ha hela gamla Jerusalem som sin privata huvudstad!
Frågan är var man ska sätta Jerusalems stadsgräns. Det måste omfatta de nya judiska områdena och hela gamla stan innanför murarna, alla tre religionerna har haft fri tillgång (UNDER ANSVAR] från den dag Israel återtog stan 1967. Jämför med hur det var under Jordaniens våldgästande då både judar och kristna var i stort sett portförbjudna men till lite olika grad.
Utanför gränsen måste man se till att inte Hamas kan få lika bra fotfäste som i Gaza förstås.
Med erfarenheten av hur palestinierna installerade sig längs gränsen i Gaza förefaller det inte i dagens läge realistiskt att dela Jerusalem.
Jerusalem har aldrig varit palestiniernas huvudstad. Förefaller det inte mer logiskt att Nablus eller Jericho blir huvudstad i en palestinsk stat. Tydligen är Nablus på frammarsch och Jericho var så vitt jag förstår en fin gammal stad.
Hej Harry -
Naturligtvis gör Israel fel som inte tar vara på sina rättigheter på Tempelberget. Det är ju en integrerad del av Jerusalem och ingen annan än israelerna kan bestämma vem som får beträda berget, och när. Det är ju helt absurd – fegt av Israel - att judar inte får gå dit upp enligt egna önskemål, och att berget ibland stängs av för judiska besökare för att man är rädd för bråk. Känner någon för att bråka får väl de tas om hand i laga ordning.
Det finns en kille som jobbar på israeliska ambassaden i Köpenhamn som hade en idé om att lämna de kringliggande arabiska byarna till araberna men ha kvar den israeliska säkerhetsstrukturen där. Om man börjar så och ser hur det funkar så kan man kanske gå vidare sedan.
Hej Anonym –
Du har rätt. Det är inte realistiskt att dela upp Jerusalem och om man sedan börjar fundera över var en eventuell gräns ska gå blir man ännu mer förvirrad.
Kommer dessutom Hamas till makten även på Västbanken blir tanken outhärdlig.
Att jag ändå ibland leker med tanken är nog ett halvdesperat försök att göra en outhärdlig situation något mindre outhärdlig genom att vända och vrida på alla tillgängliga fakta.
Vad vi aldrig får glömma bort är, precis som du påpekade, att Jerusalem aldrig har varit en palestinsk huvudstad och inte lär bli det heller bara för att de VILL det.
Det är så mycket man vill här i världen men som man ändå aldrig får.
Skicka en kommentar