Detta uttryck används ibland när någon fått en present som inte direkt motsvarade förväntningarna.
Israel och judarna fick sin present av Aftonbladet den 17 augusti, 2009 - en 17 år gammal present som fräschats upp och omsorgsfullt dammats av.
Israel och judarna fick sin present av Aftonbladet den 17 augusti, 2009 - en 17 år gammal present som fräschats upp och omsorgsfullt dammats av.
En chefredaktör, en kulturchef och även en liten redaktör utan chefsbefattning, har väl en tanke bakom sina handlingar?!
I den bästa av världar är denna tanke till och med välgrundad.
Alltså frågar jag mej vilka tankar som låg bakom Aftonbladets artikel från 17 augusti som ter sej som en medveten uppvigling mot ett folk man genom kontinuerliga publikationer tydligt visat att man motarbetar.
Man har gjort så på ett genuint, välregisserat och mycket giftigt sätt.
Är Aftonbladet endast ett medel för de anställda att torgföra sina personliga preferenser?
Är det sådan hantering de får presstöd för?
Åter till de eventuella tankar som föregick artikeln.
De hävdar att syftet var att åstadkomma en utredning av vad dessa rykten bottnar i?
Dåligt Aftonbladet.
Israelerna är duktiga inom många områden men jag tror inte tankeläsning ingår i konceptet.
Donald Boström, det är inte farligt att ta kontakt med israeler, inte heller att prata med dem.
Boström hade dessutom en herrans massa år på sej att samla mod inför detta mandomsprov.
Boström hade till och med haft tid att överklaga dåliga förklaringar och verkligen kunnat gå till bottenskiktet av denna fantastiska historia.
Efter detta hade Aftonbladet möjligen haft orsak att publicera en artikel i ämnet.
De hade då kunnat presentera kalla fakta och inte som nu – rykten som fått ett eget liv genom tidens obönhörliga påverkan.
Att denna variant inte var lika tilltalande som att sprida vilda insinuationer och spretiga rykten kan jag förstå.
Om bubblan spruckit hade ju sensations-och spekulationsartikeln stannat i pressarna.
Det var väl därför Boström under alla dessa år ömt vårdade sin nattliga upplevelse under den orientaliska stjärnhimlen som juveler i ett juvelskrin.
Tanken på kommande ’celebrity status’ var oemotståndlig.
Att publicera personers 17 år gamla fabuleringar är absolut inte av något allmänt intresse medan å andra sidan insinuationerna i artikeln är otroligt intressanta för personer som driver sin personliga agenda, personer som använder Aftonbladet för att driva en hatpropaganda mot Israel värdig palestiniernas egen propagandakultur.
Vad tänkte man innan man gick ut i tryck?
Hur gick resonemangen?
Vad ville man åstadkomma?
Ville man ge kultursidan ett uppsving?
Ville man delge sina läsare ett antal nyfunna sanningar?
Ville man berätta en saga ur ’Tusen och en natt’?
Ville man utöka sin läsekrets genom att berätta om kulturaktiviteter i främmande land?
Ville man vidarebefordra intressanta verifierbara fakta?
Ville man förbättra livskvaliteten för palestinierna genom sin artikel?
Knappast.
Tänkte man möjligen att detta var ett tillfälle man bara inte kunde missa i sin kamp mot staten Israel och dess medborgare?
Tänkte man möjligen på att man skapade det perfekta klimatet för fortsatt ökning av hatbrott mot judar?
Tänkte man möjligen på hur dessa insinuationer snabbt får sitt eget liv i arabiska media vilka naturligtvis likställer en svensk artikel med den absoluta sanningen?
Tänkte man möjligen – VILLE man möjligen – att ovanstående möjligheter förverkligades?
Genom sitt handlande efter publiceringen visar man tydligt att så var fallet.
Man åstadkom vad man var ute efter, man sårade ett folk och man spottade på en nation.
Boström hade till och med haft tid att överklaga dåliga förklaringar och verkligen kunnat gå till bottenskiktet av denna fantastiska historia.
Efter detta hade Aftonbladet möjligen haft orsak att publicera en artikel i ämnet.
De hade då kunnat presentera kalla fakta och inte som nu – rykten som fått ett eget liv genom tidens obönhörliga påverkan.
Att denna variant inte var lika tilltalande som att sprida vilda insinuationer och spretiga rykten kan jag förstå.
Om bubblan spruckit hade ju sensations-och spekulationsartikeln stannat i pressarna.
Det var väl därför Boström under alla dessa år ömt vårdade sin nattliga upplevelse under den orientaliska stjärnhimlen som juveler i ett juvelskrin.
Tanken på kommande ’celebrity status’ var oemotståndlig.
Att publicera personers 17 år gamla fabuleringar är absolut inte av något allmänt intresse medan å andra sidan insinuationerna i artikeln är otroligt intressanta för personer som driver sin personliga agenda, personer som använder Aftonbladet för att driva en hatpropaganda mot Israel värdig palestiniernas egen propagandakultur.
Vad tänkte man innan man gick ut i tryck?
Hur gick resonemangen?
Vad ville man åstadkomma?
Ville man ge kultursidan ett uppsving?
Ville man delge sina läsare ett antal nyfunna sanningar?
Ville man berätta en saga ur ’Tusen och en natt’?
Ville man utöka sin läsekrets genom att berätta om kulturaktiviteter i främmande land?
Ville man vidarebefordra intressanta verifierbara fakta?
Ville man förbättra livskvaliteten för palestinierna genom sin artikel?
Knappast.
Tänkte man möjligen att detta var ett tillfälle man bara inte kunde missa i sin kamp mot staten Israel och dess medborgare?
Tänkte man möjligen på att man skapade det perfekta klimatet för fortsatt ökning av hatbrott mot judar?
Tänkte man möjligen på hur dessa insinuationer snabbt får sitt eget liv i arabiska media vilka naturligtvis likställer en svensk artikel med den absoluta sanningen?
Tänkte man möjligen – VILLE man möjligen – att ovanstående möjligheter förverkligades?
Genom sitt handlande efter publiceringen visar man tydligt att så var fallet.
Man åstadkom vad man var ute efter, man sårade ett folk och man spottade på en nation.
Heja Aftonbladet – ni lyckades!
Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Israel, judarna, chefredaktör, kulturchef,
Donald Boström, uppvigling, presstöd, mandomsprov, rykten, insinuationer, 'celebrity status', propagandakultur, hatbrott, ...
BLOGGPÄRLOR:
MXp: AFTONBLADET, 'organhandel' i KINA - men inte i IsraelIsrael i Sverige: Heliga kor: Amnesty, FN, HRW, Amnesty
Sapere aude: Aftonbladet på hal is – UD halkar med
Ilya Meyer: In Sweden, silence is golden – literally
Mellanöstern aktualia mm: Idag är det ok att vara antisemit i Sverige
Mellanöstern aktualia mm: Idag är det ok att vara antisemit i Sverige
Rabnor tycker o tänker: Yttrandefrihet i Sverige
Empatisk men inte patetisk: Far too far...
Kamferdroppar: Ständigt dessa jobbiga judar
12 kommentarer:
Israelerna måste vara världen mest kritikkänsliga folk.
Vi har inte hört ett dugg från Kina eller övriga länder som pekades ut.
Självklart är detta taktik från Israels sida.
Attackera innan de blir attackerade.
Mången Palestinier kan tala om hur de beter sig. Och många kan det tyvärr inte.
Hej Anonym -
En slagpåse blir lite känslig efter ett antal decennier...
Hej Gita,
Intressant inlägg. Det är beundransvärt att du försvara Israel till varje pris. Samtidigt kan du inte blunda for den verkligheten runt om dig. Är det inte märkligt att Palestinska ungdomar obduceras utan förklaring efter skjutningar? Detta är känt sedan länge men ingen har vågat skriva om det för samma anledning som vi se nu. Jag tycker att tidningensartikel är rätt i tid med tanken på utredning som pågår i New York. Det är berättigad frågor som man får ställa. Israel kan inte längre gomma bakom anti-semitism anklagelser. Antingen for Israel vara ett demokratiskt land och tålas granskningen eller for de vara en diktatur och därmed lämnas utanför de civiliserades nationer. De kan inte vara både och.
Att skrämma folk till tystnaden har varit tysklands WWW2 taktik som Israel har kört på alldeles för länge nu. Det är mkt. enkelt for Israel att dementera detta genom att ge bevis/förklaring till vad som ligger bakom obduceringar. Det skulle vilket civiliserade land som helst göra eller hur? Om de anser att den "andre" är värt mödan för vi saga.
Shalom!
Från en judinna med samvetskval
Anonym: "Israelerna måste vara världen mest kritikkänsliga folk."
Anonym, som inte ens anger sitt namn, är svår att kritisera för att sprätta upp människor och ta deras organ. Är han kritikkänslig? Ah, ingen rök utan eld!
Vad det skulle vara för kritikkänsligt med att inte acceptera propagandistisk lögnpropaganda i antisemitisk tradition har jag svårt att förstå.
Om Anonym gått ut med sin identitet hade han såklart inte varit kritikkänslig om han reagerat på att jag kallat honom pedofil och mördare som vid ett specifikt tillfälle sålt sitt offers organ. Det typiska är att det finns en negativ syn på Israel, och den har genom åren underblåsts av inte minst av Aftonbladet.
Du undviker helt kärnfrågan som ställs i AB. Varför obduceras liket när dödsorsaken är uppenbar? Detta i en kultur där man så långt det är möjligt undviker obduktion eftersom det uppfattas som att skända den döde.
I bästa fall gör man det just för att man vill skända den döda och i värsta fall...
Vore det inte bra mycket enklare att förklara för oss varför liket obducerats? Då skulle hela denna fråga självdö i en blinkning.
Hej judinna med samvetskval –
Kanske försvarar jag Israel ’till varje pris’ som en motvikt till de andra 99% tangentbordsanvändare som hänger ut Israel ’till varje pris’.
Hade Aftonbladet gjort vad du föreslår – bett Israel om en dementi, förklaring eller annan information – INNAN de publicerade denna antikverade härva hade de slagit två flugor i samma smäll.
För det första hade de haft fakta att delge sina läsare och för det andra hade deras handlande varit lättare att försvara rent etiskt.
Det var detta mitt blogginlägg handlade om.
Hej Magnus –
Tack för att du använde ett ’nickname’.
Det är helt omöjligt att skapa någon slags ordning bland kommentarerna och ev. svarskommentarer om alla heter Anonym.
Ditt svar till Anonym som anser att Israel bör vända andra kinden till var gång står för sej själv och kräver ingen ytterligare kommentar.
Jag tror du träffade en öm punkt...
Hej Anonym –
Det var just detta jag ansåg Aftonbladet borde ha gjort INNAN de publicerade sitt torftiga material. Ställa sina frågor till de rätta instanserna.
Det borde dessutom ha varit mycket trevligare för Aftonbladet att kunna leverera fakta i stället för lurviga insinuationer men naturligtvis hade det inte varit lika spekulativt.
De vet vid det här laget att spekulationer säljer bättre än fakta.
Anonym.
I alla västeuropeiska länder obducerar man döda. I Israel gör man pricis samma sak oavsett om de är palestinier eller israeler därefter skrivs nödvändiga dokument.
Dödsorsaken måste bevisas utom all tvivel.
Minns filket ramaskri som bröt ut när Arafat obducerades.
Hej Paul –
Synd att inte Aftonbladet tog kontakt med dej innan de släppte sin spekulationsartikel.
På allvar – alltså.
Jag har inte varken hört eller läst något som tyder på att de försökt få svar på sina frågor innan de gick ut med sina luddiga insinuationer.
Jag tolkar det som att de inte är intresserade av sakfrågan, enbart av smutskastningen i sej.
Aftonbladet har aldrig varit intresserad av sakfrågor eller seriös debatt. De använder sin makt till att bedriva hets- och hatkampanjer mot det enda judiska nation som finns, med ett utsatt minoritetsfolk. Ungefär som Der stûrmer, när det begav sig.
Anonym som påstår att Israel är känliga för kritik. Det är även Sverige, överkänsliga t o m.
Att inte Kina reagerat kan bero på två saker. Antingen är det sant och då finns det väl inte så mycket att säga. Eller också bryr de sig inte särskilt mycket om vad nollor från en looserblaska i ett avlägset Sverige tycker.
Skicka en kommentar