18 februari 2009

Besatthet


Ibland är en företeelse så uppenbart galen, typ 'Kejsarens Nya Kläder', att ingen törs erkänna hur galen den är av rädsla för – ja, för vad då egentligen?
Man spelar med i elakt spel därför att det verkar vara enklast och innebära minst risk för att behöva stå upp och ta några personliga konsekvenser.
Ett gångbart recept är några nypor rädsla tillsammans med ett skålpund feghet spetsat med en god portion dumhet.

400.000 mördade i Darfur - men det är Israel som är boven.
38 reportrar arresterade i Iran under ett år – men det är Israel som är boven.
700 människorättsaktivister anhållna och torterade i Zimbabwe – men det är Israel som är boven.
Den mest populära oberoende TV-stationen i Venezuela stängs av regimen – men det är Israel som är boven.

Listan kan göras precis hur lång som helst men företeelsen har bara ett namn – besatthet.
Att det finns en parfym uppkallad efter engelskans motsvarighet till besatthet, obsession, har inget med dagens blogginlägg att göra även om lite väldoft ibland kan mildra ett unket fenomen.


Hur har man under seklernas gång behandlat besatta människor?
Jo, man har försökt att med olika medel driva ut de onda och svårhanterliga demonerna med blandat resultat.
Dessa människor tvingades ofta, för den allmänna säkerhetens skull, att tillbringa sina liv i jordhålor eller blev brända på bål som häxor.
På evangelisternas tid fick en besatt man som inte ens kedjor kunde hålla ordning på, sina demoner utdrivna av demonernas överman, Herren själv.
Dessa for sedan in i en tidigare fridsamt betande svinhjord som i demonisk skräck sprang ut i sjön och drunknade, vilket möjligen var ett bevis på förvillelsens kraft.

År 2009 låter man dessa besatta demonstrera på gator och torg, skriva artiklar, hålla seminarier, uppta dyrbar tid i massmedia och på andra sätt sprida sitt gift bland en befolkning som egentligen inte har någon anledning att misstänka att de är utsatta för en osund och mycket smittsam påverkan.
Att de får hållas är naturligtvis ett både generellt och ganska förnedrande ynkedomsbevis.

Om någon klarar av att sätta sej ner och verkligen tänka efter så inser vederbörande strax – för mera svårartade fall kan det ta längre tid – att denna besatthet av Israel och vad Israel gör eller inte gör, inte har mycket med en verklig verklighet att göra.
Är det något övriga världen borde bekymra sej för så är det landets utsatta läge mitt i ett hav av frustande fientlighet.
Ett litet land som under så lång tid befunnit sej i dessa accelererande svårigheter borde rimligtvis utlösa en stark medkänsla bland andra mera lyckligt lottade, som Sverige till exempel.
Dagens realiteter för oss i rakt motsatt riktning.

Här några utdrag ur 'Boken Om Besatthet'.

När Israel blir anfallet är alla nöjda.
Om Israel försvarar sej är ingen nöjd.

När Israel blir anklagat är alla nöjda.
Om Israel höjer rösten är ingen nöjd.

När Israel blir sönderbombat från norr eller från söder är alla nöjda.
Om Israel skickar bomber tillbaka är ingen nöjd.

Jag kan inte annat än tolka denna verklighetsbeskrivning som 'en aning vinklad'.
Nu tycker naturligtvis vän av ordning att ordet vinklad är alldeles för tamt när det gäller en sådan total brist på logik, jämlikhet och rättvisa så jag omkaraktäriserar företeelsen som 'en aning besatt'.

Besatta människor borde försöka komma ur sin besatthet - med alla medel - för sin egen och för sina medmänniskors skull.
Hjälp finns att få och första steget på väg mot själslig balans är att våga vara ärlig mot sej själv.
Den som är ärlig mot sej själv ser saker och ting som de är och försöker inte placera ut sina syndabockar på de mest stolliga ställena.

När den ödesdigra tsunamin drabbade Thailand så var det faktiskt inte Israels fel.
Fast om man tänker efter så kanske...

, , , , , , , , , , , , ...
SvD 2 3 4 5 6 7 8 Sydsvenskan 2 3 4 5 6 7 VG 2 3 Dagbladet 2 3 4 5 AB 2 3 4 5 DN 2 3
Mera läsning: Empatisk M-Ö aktualia FiM Rabnor IiS MXp JiM IiS

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lysande sammanfattat. Jag håller med dig fullt ut.

Anonym sa...

Mitt i prick!

Gita sa...

Johnny och Bertil -
Tack för uppmuntrande kommentarer. Det känns skönt att veta att man inte är ensam om att tycka "mot strömmen".
Många utmaningar återstår dock framöver...