Att det är mycket jag inte begriper är jag mycket väl medveten om.
Många saker är jag inte ens intresserad av att begripa.
Det finns företeelser som inte är värda någon tankemöda medan jag lämnar över annat till kompetenta människor som nu och för all framtid kommer att hantera - vad det nu är - betydligt bättre än jag någonsin skulle kunna.
Varför skulle jag bry mej med vad som finns under huven på min bil eller innanför skalet på min dator?
Krånglar det vet jag vart jag ska vända mej.
Detta jämnar i någon mån ut sej genom att det finns andra saker jag kan bättre än bilmekanikern och datorteknikern, så det är lugnt.
Mitt i detta finns det saker och ting jag gärna skulle vilja begripa men som jag inte för mitt liv kan greppa, hur jag än försöker.
En sak som länge retat min nyfikenhet är hur en grupp människor som själva, i kallt blod startar ett krig som var avsett att förinta den angripne, hur dessa människor - som till råga på allt förlorade - skulle ha några som helst rättigheter att ställa krav vid en förhandling?
Jag hör redan de gamla trötta fraserna och motiveringarna om hur synd det är om dem... men det handlar inte om att tycka synd – det handlar om rätt, rättigheter och rättvisa.
Den som ger sej in i leken får leken tåla säger ett gammalt talesätt men detta verkar gälla alla utom palestinierna.
De tillåts ge sej in i ’leken’ med hull och hår men behöver aldrig ta konsekvenserna av sina utbrott.
Sina brott.
Så kanske man behandlar ett barn eller en mindre vetande men det är inte en behandling någon borde vara stolt över.
Många saker är jag inte ens intresserad av att begripa.
Det finns företeelser som inte är värda någon tankemöda medan jag lämnar över annat till kompetenta människor som nu och för all framtid kommer att hantera - vad det nu är - betydligt bättre än jag någonsin skulle kunna.
Varför skulle jag bry mej med vad som finns under huven på min bil eller innanför skalet på min dator?
Krånglar det vet jag vart jag ska vända mej.
Detta jämnar i någon mån ut sej genom att det finns andra saker jag kan bättre än bilmekanikern och datorteknikern, så det är lugnt.
Mitt i detta finns det saker och ting jag gärna skulle vilja begripa men som jag inte för mitt liv kan greppa, hur jag än försöker.
En sak som länge retat min nyfikenhet är hur en grupp människor som själva, i kallt blod startar ett krig som var avsett att förinta den angripne, hur dessa människor - som till råga på allt förlorade - skulle ha några som helst rättigheter att ställa krav vid en förhandling?
Jag hör redan de gamla trötta fraserna och motiveringarna om hur synd det är om dem... men det handlar inte om att tycka synd – det handlar om rätt, rättigheter och rättvisa.
Den som ger sej in i leken får leken tåla säger ett gammalt talesätt men detta verkar gälla alla utom palestinierna.
De tillåts ge sej in i ’leken’ med hull och hår men behöver aldrig ta konsekvenserna av sina utbrott.
Sina brott.
Så kanske man behandlar ett barn eller en mindre vetande men det är inte en behandling någon borde vara stolt över.
Saeb Erekat, en av de palestinska språkrören som inte förstått att han borde ställt sin plats till förfogande för länge sedan, kräver och kräver och sedan kräver han ännu lite mer.
Abbas morskar också upp sej ibland och kräver lite han också för han kan ju inte kosta på sej att verka mesigare än Hamas...
Erekat och Abbas kräver och Obama verkställer.
Detta är den nya tingens ordning och allt som har med rätt, rättigheter och rättvisa att göra, förbleknar.
Nu är det angriparen/förloraren som regerar och ställer krav och med det är en ny världsordning införd.
Om vi gillar det eller inte gör det samma - vi är alla offer för denna nya knepiga världsordning
- åtminstone tills sundare och mer realistiska krafter tar över.
rätt, rättigheter, rättvisa, palestinier, Saeb Erekat, Abbas, Hamas, Obama, ny världsordning
... rätt, rättigheter, rättvisa, palestinier, Saeb Erekat, Abbas, Hamas, Obama, ny världsordning
