Karnit sörjer medan Nasrallah ler

Det har varit en grym vecka.
Vi har varit fullständigt utlämnade till nyckfullheten hos en handelsresande i likdelar.
Nasrallah of Hizballah.

I radio sjunger man "Habaita, habaita" (hemåt, hemåt) och just den här veckan syftar man på de kidnappade ungdomarna som kom hem.
Hem till sitt Israel.
Hem till sina gravar.

En annan som kom hem var den ökände barnamördaren, Samir Kuntar.Han kom hem till en jublande befolkning som mottog honom som om han vore en god människa.
En god människa mördar inte barn och lovar några timmar efter frisläppandet att han längtar efter att få göra om det igen.Presidenten, premiärministern och naturligtvis Nasrallah, bidrog till feststämningen.
Inga ord var för stora, inga välkomstkramar för yviga och inga kyssar för blöta.

Hizballah fick förutom Kuntar och fyra andra levande fångar också snudd på 200 kroppar från krigen sedan decennier tillbaka.
Efter att ha passerat gränsen mot Libanon flyttades dessa träkistor över till öppna lastbilssläp som var dekorerade som överlastade julgranar.
Ordet makabert låg nära till hands

I Kuntars hemby kastade barn torkade rosenblad över honom och det kunde inte hjälpas att han såg lite löjlig ut när en del av dessa envist satte sej fast på hans militärkeps.

Två begravningar.
Udi Goldvassers änka, Karnit, hade sin sista offentliga konversation med honom.
Hon sa att hennes eget, privata avsked kommer att bli enbart mellan henne och Udi på annan plats och vid en annan tidpunkt.
Att se och höra hennes tal vid begravningen kommer ingen någonsin att glöma.
Rent, naket och oerhört sorgligt.
Udis mamma, Miki, som är av annat virke, sa att ingen skulle få se henne gråta och uppmanade nationen att ta sej samman, vara stark och gå vidare.
" Miki Goldwasser came to reclaim our national dignity, while Karnit came to reclaim our national soul."

Eldad Regev har tre bröder och en av dem, Ofer, uttryckte sej så här:
”Vi levde i en värld där vi trodde att vår fiende var som oss, att vi kunde prata med människor som också ville ge sina barn ett gott liv, som också ville se blommor växa, finna sin stora kärlek och bilda familj.
Precis som vi.
Men det visade sig att våra fiender är vår raka motsats och att vi inte har ett enda drag gemensamt.
Trots det kommer vi inte att sluta försöka.”
Ofer Regev sade vidare att han var stolt över att han tillhörde en nation som värdesätter kärlek högre än hat.

Tala om skilda världar.
I Libanon uppfördes ett skådespel medan vi försökte hantera verkligheten.

Karnit sörjer, vi sörjer - men Nasrallah han bara ler.

DN K SvD SDS

Karnits ögon

Just nu pågår en kohandel på högsta nivå, på liv eller död - både bildligt och reellt talat.

Den israeliska regeringen försöker manipulera sina meningsmotståndare, lova och hota i lagom doser och inte minst värna om "hur det ser ut".
Realpolitik göre sej inte besvär - bara skenet av densamma.

Det är den planerade omröstningen i Knesset i morgon som utlöser denna febrila aktivitet.
Det skenbara diskuteras, blöts och stöts i alla upptänkliga media.
Det verkliga skeendet sker i hemliga, vadderade rum där otillbörligheter kan förekomma utan att någon kommer att behöva stå till svars.

Politikerna är vana vid den här hanteringen så upphetsningen är minimal. Det enda som skulle kunna rubba deras cirklar är om något oförutsett skulle inträffa.
Det mesta är dock förutsett, scenarierna skrivna och nu är det bara beslut som saknas.

En av de mest garvade reportrarna påstod att om Kadima bara sätter en acceptabel datum för sina "primaries" så faller hela omröstningen. Folk kan gå hem och fortsätta i sina välkända och trygga hjulspår med jobb och löning i säkert behåll.

Resultatet av manglingarna får vi någon gång mitt på dagen i morgon, onsdag.


Annars är det Karnits ögon som inte ger någon ro.
Karnit Goldwasser är den unga hustrun till Udi Goldwasser som tillsammans med Eldad Regev varit i Hizballahs våld i två år.

Två grymma år.

I dag har hon medverkat i media, inte på grund av någon sorts exhibitionism, utan av kärlek till sin man Udi.

Han och hans kompis blev igår kastade framför ulvarna när regeringen plötsligt bad om en utredning där det skulle fastställas om de skulle bli betraktade som KIW (Killed In War) - eller inte.

Något hade hänt, för bara någon dag tidigare hade de anhöriga fått besked om att en överenskommelse med Hizballah var nådd och att endast ett regeringsbeslut fattades.

Vad hade hänt?

Även i kväll är det ingen som vet.

Om någon fått vetskap om att de inte är i livet längre, om Hizballah kräver ytterligare eftergifter av Israel - eller något annat?

Ingen vet.

I vart fall så rasade Karnits värld samman.

Hon var tillbaka på ruta ett.
Som någon sa - vi borde vara beredda att utväxla även döda soldater med levande fångar, om inte för annat så för Karnits skull.

Hon måste få veta.

Hennes ögon säger allt.