Visar inlägg med etikett Georgien. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Georgien. Visa alla inlägg

17 augusti 2008

Tre stormakter


Bilden är ju ganska snygg men det hjälper inte, liksom...
Hoten finns där och de växer för varje dag allt medan Iran leker katt och råtta med resten av världen.
En lek där de ofta kan kosta på sej ett belåtet litet leende.

Det läskigaste är, tycker jag, att ingen vet hur man ska handskas med situationen och under tiden fortsätter Iran att utveckla sitt kärnvapenprogram i lugn och ro.
Spaltmeter efter spaltmeter har skrivits om detta men även om pennans makt är stor så krävs det nog lite starkare medicin här.
USA tycker förmodligen att de redan startat upp lite för många krig och är måttligt roade av ytterligare ett – vilket jag i och för sig kan förstå.
Hemmaopinionen vill inte offra fler unga, vackra pojkar för att ett iranskt brushuvud driver en utrotningspropaganda mot Israel, USA och resten av västvärlden.

I Israel är man å andra sidan beredda att offra sina unga, vackra pojkar men man vill först veta lite mer om hur efterförloppet kan tänkas se ut.

Idag har Iran provskjutit en raket som snart tillåter dem att skjuta upp en satellit i rymden.
Idag har dessutom Ryssland hotat att utrusta sin flotta i Baltiska Sjön med kärnvapenspetsar.

Det tragiska med det iranska hotet är att resten av världen, beroende på egenintressen, är så oeniga om vad som bör göras.
Fattar de inte att det inte "bara" handlar om ett nytt Ground Zero utan om mycket, mycket mer.
Ryssland, t.ex. borde studera kartan lite bättre för att inse att stora delar av deras stora land ligger inom räckvidd för Irans utrotningsraketer.
Om de tror de är på den säkra sidan för att de smörjt Ahmedinejad med diverse godis bör de studera orientens alldeles egna moralkodex.En överenskommelse är en överenskommelse bara så länge den gagnar ens egna syften.
Jag har för mej att självaste Muhammed var inne på den linjen...
Att lita på Ahmedinejads löften är inte rekommendabelt ens för vodkanationen Ryssland.

Nu kommer alltså nästa u-båt som fastnar på en klippa i Blekinge skärgård att vara utrustad med kärnvapenspetsar...
Som någon uttryckte det så har det varit en period av hudna mellan Ryssland och resten av världen.
En hudna bryter man ju när andra alternativ ter sej mer lukrativa och det var just vad som hände i Georgien under de Olympiska Spelens öppningsceremoni.
Ryssland hade under en tid byggt upp de muskler man nu visade och vi såg storhetsvansinnet i vitögat.
Inga länder i Rysslands närområde kan längre känna sej säkra och allra minst säkra kan de länder känna sej som sträckt ut sina känselspröt mot väst.

Georgien – fy.
Ukraina – fy.
Polen – fy.
Det finns kanske fler...

Vi har under en längre tid levt med endast en stormakt.
Kanske har det ändrats nu, kanske har vi två – eller tre.
Vi får aldrig glömma Iran.

12 augusti 2008

Putins totalitära jobb



Ryska ledare – jag ryser.
Putin och Medvedev.
Inte har det någon betydelse vem som gör vad eller vem som är premiärminister eller president – de är lika goda kålsupare båda två.

Putin känner vi ju till i viss utsträckning och vad vi känner till gör ingen människa glad.
När hans tid som president var ute ordnade han så han kunde fortsätta att agera president samtidigt som han tog på sej jobbet som premiärminister.
Ett totalitärt jobb – om man så säger.
Han hade själv, naturligtvis, utsett sin efterträdare, så på den fronten var det lugnt.
Efterträdaren har figurerat i media de senaste dagarna och vi blir helt på det klara över varför Putin valde denne man.
Medvedev.
Man kommer inte ifrån att han verkar ovanligt träaktig. Vedaktig, på något vis.

Han verkar vilja ta på sej rollen som Rysslands försvarare men misslyckas katastrofalt.
Han talar stora ord, men när stora ord kommer från en liten man blir intrycken de gör ännu småttigare.

Han bombar hyreskaserner och kallar det för försvar av mänskliga rättigheter.
Han låter trupp efter trupp tränga in i ett grannland och kallar det för befrielseåtgärder.
Han gör ensidigt nya gränsjusteringar och kallar det för fredsbevarande arrangemang.

Därefter sitter han i TV och uppger att de gett upprorsmakarna en läxa!
Han talar som en robot, en totalt avhumaniserad robot.
Han har makt, massor av makt som helt styr hans handlanden.
Han gör med andra ord precis vad han vill – eller rättare sagt – vad Putin vill.

Medvedev vet att han har Putin att tacka för sin position och ett sådant förtroende vill han ju inte missbruka.
Därför framträder han stel i rygg, nacke och ansiktsmuskler och nervös som trettonåringen vid sin Bar Mitzva-läsning i synagogan.Han vill verkligen inte göra någon tabbe som Putin skulle kunde misstolka.
Han älskar ju sitt nya, fina jobb...

Ja, så kan tankarna rulla på efter att ganska ytligt ha följt krisen och kriget i Georgien.
Vad kan ett litet land göra när det ligger i skuggan av det stora landet?
Ingenting.
Det fanns länder som säkert hade velat hjälpa Georgien men de nöjde sej av olika anledningar med ord – som Carl Bildt.
Ord kostar inget och kostar inget på.Ord är billiga.

Jag fick ett ganska underligt intryck av befolkningsfördelningen i Georgien när jag såg dem fly från krigets fasor till en förhoppningsvis lugnare situation.
Vad jag såg var i stort sett bara äldre människor.
Gamla människor.
Var fanns folk i yngre medelåldern och de ännu yngre?
Det var gamlingarna som låg i rännstenarna och de ännu äldre som försökte släpa ut lite tillhörigheter från sönderbombade hus.

Kanske var iakttagelsen så lättförklarad som att de yngre dragit iväg till städer och andra tätorter.
Men ändå...