"Varken kort eller lätt..."

Så sa försvarsminister Barak idag på sin presskonferens.
Hur skulle det kunna vara kort och lätt när det handlar om att bota en plåga som utvecklats, frodats och bitit sej fast under många, långa år.

Israelerna är de tålmodigaste av alla tålmodiga folk.
De har låtit sej urskiljningslöst beskjutas under, vad är det nu... 8 år!
Under dessa 8 år har israelerna bara kliat Hamas lite när deras raketer kommit för nära ett daghem eller en skola.
Befolkningen i Sderot och på andra platser är hjältar som stått ut med detta.

Visst har de klagat över att ingen tagit deras sitution på allvar, som häromdagen när lastbilarna ångade in över gränsen till Gaza med förnödenheter samtidigt som de själva fick sitta och trycka i skyddsrummen.
Raketramperna i Gaza gick varma och befolkningen i Israel tvingades ta skydd.

Har du plågat din hund tillräckligt länge så biter den till slut.

Klockan 11.30 idag på förmiddagen inleddes en försvarsoperation i Gaza med många döda som följd.
Av de döda var nästan alla terrorister som hjälpts åt att plåga israeliska medelsvenssons under åren som gått.
Detta är resultatet av en försvarsarmé som kan sitt jobb och undviker att skada civila så långt det är möjligt.
Motsatsen finner du hos Hamas som siktar in sina raketer företrädesvis mot civila mål.
Att skjuta iväg dem på morgonkvisten när barnen är på väg till skolan är mycket populärt.
Efter det går terroristerna hem till sitt och avnjuter en stadig frukost efter väl förrättat värv.

TV'n har stått på idag och vi har kunnat följa händelseförloppet från vardagsrummet.
När larmet går i Sderot vet befolkningen att de endast har några få sekunder på sej att söka skydd – vilket de också gör.
För befolkningen i Ashkelon är den här situationen ganska ny och fortfarande lite spännande.
När larmet gick där traskade folk lite slött i riktning mot en skyddande mur medan ungdomarna flinade lite generat och förmodligen tyckte det hela var ganska onödigt.
Jag hoppas de inte behöver lära sej ta skydd "the hard way".

Krig är ruskigt!
Minnena från senaste Libanonkriget rivs upp och mycket känns bekant.
De militära experterna som trängs i TV-sofforna, de upprörda rösterna och larmen som går.
I eftermiddags anordnades också en presskonferens med landets ledare.
Olmert, Barak och Livni var dämpade och samlade och redogjorde för situationen, dess bakgrund och vad som påbörjats idag.
Värt att notera var Olmerts krigsmundering.
Han som alltid uppträder i flashiga slipsar satt nu liten och grå i en armégrön skjorta, uppknäppt i halsen och i en fulgrå kavaj.

Han har nog lärt sej mer än en sak från Libanonkriget.
Den här gången kan ingen beskylla honom för att ha rusat in i något han sedan inte har en aning om hur han ska ta sej ur.
Han kommer säkert också att vara försiktigare med att servera sina självsäkra klyschor.
Hans nyvunna klokskap har tyvärr varit dyrköpt.

Blod har flutit och ingenting är över.
Gazaborna vädjade till andra araber men många av dem, inklusive Egypten, är innerligt trötta på Hamas tjurighet.
De har sina givna samarbetspartner men hur mycket de är villiga att offra för Hamas får framtiden utvisa.
Vi som bor i norr hoppas naturligtvis att Nasrallah håller sej lugn.
Han är ju vild och galen så ingen tar något för givet.
Mashal uppe i Damaskus har också upphävt sin stämma och försökt starta en ny intifada bland israeliska araber och palestinier på Västbanken.
Många har dragit ut på gator och torg och beredskapen är hög.
Läget är med andra ord ganska oklart...

Gilad Shalit då?
Frågetecknen är om möjligt ännu fler än tidigare.

Barak, plågad hund, försvarsoperation, medelsvensson, Hamas, Gilad Shalit, Gaza, ...
SDS SDS SvD SvD SvD DN SDS D B B B DN DN DN DN DN SvD P P P P DB DB
VG VG ABFiM