Dåligt humör i gränsland

Det viner om öronen för de skjuter på mej men det är väl OK antar jag.

Är man så dum så man bor i Israel så får man så klart skylla sej själv.

Kruxet är att vi inte har fått välja våra grannar och i vårt fall är det av viss betydelse.

Vad är det de brukar säga när de inte vill säga rent ut att vi får skylla oss själva – "äsch, det var ju bara en liten hemmagjord raket" – eller nå't.

Idag var det inte hemmagjorda raketer som plötsligt skrämde slag på befolkningen i norr, det var rejäla Katyushas.

Nåja, i ärlighetens namn så var det nog sirenerna som ljöd over nejden som var mest skrämmande för människorna i norr har varit med förr.

Sirenerna påminner alla om hur labilt läget egentligen är och hur vass eggen är mellan ett lugn och krig.

Jag pratar inte om fred för ingen vill ha någon riktig fred med oss men det har varit ett acceptabelt lugn vid norra gränsen nu under några år.

Man säger som man brukar säga, att det var en isolerad incident, men jag frågar mej om man ska låtsas som om det regnar när isolerade incidenter är förenade med livsfara?

Får man en Katyusha i huvudet så finns man inte mer så det handlar helt enkelt om att inte befinna sej vid nedslagsplatsen.

Eftersom man inte känner till var nästa nedslagsplats är och vid vilken tidpunkt raketen kan tänkas anlända så uppstår vissa problem.

Ingen dog idag och ingen blev heller skadad, bara lite själsliga sår som trist nog är mycket mer svårläkta än kroppsliga sår.

En bil fick lacken rispad av splitter men sådant händer ju dagligen när araber idkar prickskytte med stenbumlingar mot israeliska bilar.

Visste ni inte det?

Klart att ni inte visste för sådant rapporteras inte – det är lika naturligt som inkommande raketer lite nu och då.

En raket utlöste sirenerna i Eilat för någon vecka sedan och granater från Syrien har hamnat på vår sida om gränsen ett antal gånger.

Idag skickades 3-4 Katyushas iväg från Libanon till Israel som 'bara' gav själsliga sår och vissa skador på egendom.

Gnäller jag?

Kanske gnäller jag men jag gillar inte att en stor del av Mellanösterns befolkning ska ha generell immunitet mot kritik vad de än hittar på samtidigt som israelerna får hela det samlade världssamfundet över sej när de bygger hus...

Om ni inte kände till det så är det inte förenat med livsfara att bygga hus jämfört med att vara mottagare av djävulska raketer.

Proportionerna blir ganska galna men vad gör det när man kan ge israelerna ett tjuvnyp med samma domedagssröst som när man rapporterar om massakrerna i Syrien.

"Israelerna bygger hus minsann... javisst ja, 100.000 har visst mördats i Syrien också."

Som ni märker kan jag inte låta bli att dra in Syrien när jag ändå håller till uppe i norr.

Hemskt, hemskare, hemskast – svårt att stava...

Bilderna som visats de senaste dagarna är definitivt av den hemskaste sorten och de som orsakat dessa människors långsamma tortyr mot döden, kippande efter syre för att slutligen ge upp – de har onekligen en hel del på sina samveten.

Vilka de än är?!

Ingen vet för i Syrien är det sällan du träffar på någon 'good guy' i dessa dagar.

Alla hatar alla och de jobbar hårt på att överträffa varandra i grymhet.

Av en händelse(?) är ett team från FN på plats i Syrien för att försöka få klarhet i tidigare anklagelser om giftgasattacker på civilbefolkningen.

Nu har Assad sin chans.

Låter han dessa FN-inspektörer utforska vad som utforskas kan om attacken som dödade minst 1.300 människor en tidig morgon så har han en rimlig chans att bli tagen på allvar - under förutsättning då att inspektörerna frikänner honom.

Hindrar han dem att göra sitt jobb, även om deras mandat inte innefattar senaste attacken, så är väl det ett tecken så gott som något på att Assad sitter inne med vissa frågetecken som borde rätas ut.

Det blev visst lite rörigt det här men det är svårt att koncentrera sej på en specifik händelse när de flesta av landets gränser står i brand.

Det enda vi har idag är en häftig solnedgång och vad nattens mörker gömmer vet vi först i morgon bitti.

Morgonen efter.

Så i alla fall... Israel visade lite humör.

En bomb på ett visst ställe vid en viss tidpunkt men ingen människa skadad.

Några timmar senare detonerade ytterligare två bomber inte långt därifrån.

Bombmännen där var några av deras egna och minst 27 människor dog och 358 skadade.

Det är skillnad på hur man visar sitt dåliga humör.

Läs även andra bloggares åsikter om Katyushas, Israel, raketer, Libanon, Syrien, giftgasattack, FN, Assad, ...