15 februari 2014

Obamas hand



http://freelargephotos.com/  

Någon skrev att Israel har farligare fiender än Obama men jag undrar...???
Tänkte skribenten möjligen på Hamas, kanske på Hizballah eller rent av på Iran?
Hur som helst så tror jag han hade fel – Israels störste fiende är Obama.

Det är naturligtvis ganska ruskigt att säga så men eftersom hans signum är att leda "from behind" så har vi lärt oss att se hans hand slingra sej fram ur skuggorna lite överallt.
Mellanöstern mådde inte bra innan Obamas inträde på scenen men denna del av världen är idag på väg till akuten i rasande fart.

Obamas hand ströp Egypten genom att sparka undan käppen Mubarak stödde sej på, syrierna förlorade sin livsluft när Obama fick kalla fötter och nu när Iran börjat le mot omvärlden är Obama den förste att le tillbaka.
Var någonstans i Mellanöstern är läget stabilare nu än innan Obama-administrationen började sin ideologiska nedmontering som inleddes med hans famösa tal i Kairo strax efter att han svurit presidenteden.

När det gäller Israel så är ord billiga.
Obama vidhåller att USA är Israels bäste vän och att de fortsätter att vara måna om landets säkerhet.
Vad han inte säger är hur det landet bör se ut.
Kanske menar Obama att det  består av Tel Aviv med förstäder?
Av någon oförklarlig anledning så verkar Israel ligga bättre till ju mindre det blir medan ett Palestina blir allt mer intagande ju större det blir.
Varifrån härstammar det axiomet?
Obama har ju predikat att israelerna borde dra sej tillbaka i stort sett till sandstranden vid Medelhavet så visst anar vi hans hand även där.

USA är ju kända världen över som ett land som inte förhandlar med kidnappare eller terrorister.
Alla vet det, även kidnapparna och terroristerna men också de som arbetar för USAs intressen runt om i världen.
"Kommer du i knipa så ring inte oss".

Som vanligt gäller andra regler när det gäller Israel.
Först tvingade USA Israel betala blodspengar till Abbas i form av frigivandet av ett stort antal dömda mördare för att överhuvudtaget få honom till förhandlingsbordet.
Obamas hand var snudd på synlig för blotta ögat.
Sådana billiga och förnedrande knep skulle USA aldrig förfalla åt men att kräva det av andra går alldeles utmärkt.
Nu fortsätter det s.k. förhandlandet dessutom under hot.
Det skulle USA aldrig acceptera men att förvänta sej att Israel ska böja sej för sådant snusk går bra.

Palestinierna hotar dagligen med att om inte Kerry ser till att de får vad de vill så kommer de att dra vapen.
Knivarna slipas redan i källare och bakom husknutar men förhandlandet fortgår som om ingenting hade hänt.
När det börjar brinna i knutarna då är det som vanligt läge för hot.
Obamas hand regisserar sina tennsoldater lite snett bakifrån med en precision som endast idogt 'arbete' kan åstadkomma.

Dessutom hotar Kerry Israel.
Ett par gånger har han officiellt hotat och försökt skrämma israelerna med obönhörliga bojkotter och intifador om de inte accepterar hans förslag.
Han leker spågubbe och drar glatt fram allt ont han kan komma på för att på det sättet agera som Obamas förlängda hand.
Vad har han hotat palestinierna med?
Jag fortsätter att leta.

Jag tror inte att om Israel fortfarande lever och andas efter ett fredsfördrag detta rakt av skulle accepteras av menigheten.
Det måste då handla om en total kapitulation från Israels sida annars kommer de med 100% säkerhet att hålla grytan kokande.

Har ni funderat över det så ofta förekommande uttrycket "en rättvis fred"?
Vad menar folk egentligen med en rättvis fred?
Naturligtvis menar man en rättvis fred för palestinierna vilket enligt bojkottarnas synsätt är liktydigt med total israelisk kapitulation.
Händerna bakbundna och ansiktet i dyngan medan Obamas hand skvätter bort lite skit från näsan.
Rättvisa är ju ett allmänt accepterat och 'fint' ord som ingen, inte ens de gruvliga israelerna, borde ha något att invända mot.
I det här fallet är det dock kraftigt förledande eftersom man inte klart och tydligt säger att vad de eftersträvar är en rättvis fred enbart för palestinierna.
Israelerna kan dra något gammalt över sej.

Jag vet inte om Obama använt sej av just det ordet men han har ju också andra möjligheter -
som att leda bakifrån med en hand som slingrar sej fram ur skuggorna utan att väja för någonting.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ...

30 januari 2014

Omöjligt pussel


Har ni hört talas om fredsförhandlingarna mellan israelerna och palestinierna?
Trodde ni ja.
Fel, fel, fel.

Vad det handlar om är fredsförhandlingar mellan israelerna och arabvärlden genom The Arab League.
Alltså israelerna mot arabligan.
"Arabligan" låter lite skumt på svenska men inte lika roligt som "Jönssonligan".
Övriga likheter dem emellan har jag ingen klar uppfattning om.

Nåväl, israelerna och palestinierna håller på med något som vissa envisas med att kalla förhandlingar men så snart det börjar brännas, när Kerry kräver ett ja eller ett nej, då rusar Abbas till något arabiskt grannland för att söka råd och tröst av arabligans representanter.
För det allra mesta kommer han hem med ett nej på fickan.
Jag antar att Kerry känner till detta men det är naturligtvis bekvämast att låtsas som om det regnar.
Han låter för gammal vänskaps skull Abbas spela första fiolen, ta fram basrösten och berätta för världen om allt han aldrig i livet tänker gå med på.

På de här länkarna (1, 2,) finns lite fakta hämtade från palestiniernas godispåse, en lag godkänd av Abbas 2008.
Här ett utdrag:

Paragraph 2 - The right of return of the Palestinian refugees to their homes and their property and their receipt of compensation for their suffering is a basic, holy right and is not subject to buying and selling, and is not subject to personal judgment (to make major changes), interpretation, or referendum.

Paragraph 3 - The right of return is a natural right that is personal, collective, civilian, and political, that is transferred from father to son and is not cancelled over time or through signing of any agreement, and it cannot be cancelled or given up for any reason.


Paragraph 5 - It is forbidden to settle the Palestinian refugees or remove them (from their current places) as an alternative to the right of return.


Paragraph 6 - Anyone who acts in contradiction to this law will be considered as one who committed serious criminal treason, and will be subject to every criminal and civil punishment that this crime deserves.



Vad det i stort handlar om är att om Abbas ger efter på en enda punkt så är han själv, i egen hög person, föremål för högförräderi/landsförräderi och straffet skulle bli därefter.
Han har själv bakbundit sina händer i syfte att......???

Så vad förhandlar man om och varför?
Det är klart och tydligt utsagt från palestiniernas sida att de aldrig tänker ägna sej åt kompromisser men eftersom förhandlingar till sin natur innebär ett köpslående så är ju förutsättningarna helt galna.

Varför håller man då på att trampa vatten på det här sättet?
Förmodligen för att man hoppas att israelerna efter en blandning av påtryckningar, utpressning och hot - de av ren utmattning ska lägga sej platt och säga "ta vad ni vill ha så tar vi resten".
Så gick det till på både Baraks och Olmerts tid men inte på Netanyahus – inte än i varje fall.

Försök att se framför er den stora, den ofantligt stora muslimska och arabiska världen som ligger i någon sorts förhandlingar med det pyttelilla Israel.
Denna ynkliga landremsa som på grund av just dessa giganter aldrig förunnats en enda dag av fred.
Som grädde på moset är det denna ynkliga landremsa, detta till ytan så obetydliga Israel, som enligt en irrationell internationell idé ska betala hela notan.

Tycker ni det skevar någonstans?
Det tycker jag också.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ...

25 januari 2014

Åsiktspoliser



Världen har begåvats med en ny stormakt.
Inte märkt någonting?
Nej det är klart, vi har ju blivit så vana vid att bara upprepa palestiniernas syn på tillvaron att vi inte märkt att inga andra synpunkter är tillåtna.

En kvinna av det sega gamla palestinska gardet, Hanan Ashrawi, gillade inte att Australien bildat sej en självständig uppfattning om Israels nybyggare.
En gammal respektabel kontinent uttrycker en åsikt och som ett brev på posten dyker en representant från de palestinska områdena upp och säger att så får man inte säga.
Australien får inte tillkännage vad de kommit fram till utan att avstämma med palestinierna.
Tala om stormaktbeteende och maktfullkomlighet.

Hur kan denna kvinna tro att hon har något att tillföra den australiensiska debatten och vad är det som gör att media överhuvudtaget rapporterar om detta oblyga övertramp?
Hon begär dessutom att australiensarna förklarar sej, förklarar sej till palestinierna.
Oj vej...
Vad hon ägnar sej åt är ett rent stormaktsbeteende som jag är övertygad de klarsynta människorna i Australien snabbt försätter till skamvrån.

Det enda Ashrawi hade att komma med var internationell lag och internationell concensus – som när man skrapar på ytan inte alls består av någon imponerande concensus.
Vi vet alla att internationell lag är något man kan slå varandra i huvudet med tills kontrahenterna ger upp av ren utmattning.
Den är maximalt tänjbar just för att passa de flesta åsiktsriktningar.
Internationell concensus är ett ännu sladdrigare begrepp eftersom den bygger på den falska tesen att vad majoriteten tycker alltid är rätt.

Vad Australiens utrikesminister Julie Bishop uttryckte var helt i enlighet med Oslo-avtalet (som palestinierna entusiastiskt skrev under) att nybyggaraktiviteterna, både de israeliska och de arabiska, ska lösas genom förhandlingar.
Fram till dess hänger de liksom i luften.
När den och andra frågor lösts så vet parterna vad som ligger på deras planhalva och kan legalisera eller avlegalisera efter egna önskemål.

Nu har det ju som bekant varit lite si och så med den palestinska villigheten att förhandla så frågan har blivit en typ evighetsfråga.
Det komiska är att ju längre det tar för palestinierna att komma till skott ju fler hus byggs eftersom folk behöver tak över huvudet.
- Förresten det är kanske det de vill - att Västbanken ska vara väl utbyggd och färdigutvecklad innan de tar över...

Alltså - den palestinska åsiktspolisen vaknade med ett vrål.
Så får man verkligen inte tycka och så får man absolut inte säga eftersom det inte framgick tydligt nog att det var israelerna som var bovarna.
Detta är ett allmänt vedertaget mantra som den palestinska åsiktspolisen i ilskna ordalag påminde australiensarna om.
Vad jag förstått ansåg de detta utspel inte ens värdigt en kommentar så Hanan Ashrawi håller väl som bäst på med att föna sitt hår efter att ha slitit i det under några svåra dagar i hennes liv.

"Det är inte lätt att vara åsiktspolis när världen inte tar en på allvar.
Kanske skulle vi spränga lite bussar i Sidney för att få den uppmärksamhet vi förtjänar"?



Läs speciellt kommentarerna. Vissa fyller på ett förtjänstfullt sätt våra historiska luckor.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ...

19 januari 2014

Spretigt UNESCO

Foto: Bertil Adania

Lika spretiga som insidan på den här blomman var rubrikerna i Jerusalem Post häromdagen.
Dock avsevärt mindre tilltalande.
Tur att man har två ögon och två hjärnhalvor eftersom två uppenbarligt motstridiga rubriker skrek ut sitt budskap i felstil.

Huvudrubrik –' UNESCO delays exhibit on Jewish ties to Land of Israel. It could harm peace process' (UNESCO skjuter upp en utställning om det judiska bandet till landet Israel eftersom den skulle kunna skada fredsprocessen).

Rubriken strax under - 'UNESCO passes six resolutions condemning Israel' (UNESCO godkänner sex resolutioner som fördömer Israel).
Dessa resolutioner togs i maj förra året och är lika säkra kort som Kalle Anka på julafton.
Ren rutin utan minsta tankemöda.

Slutsats.
En utställning i positiv anda om Israels rötter anses av UNESCO skada fredsprocessen.
Sex resolutioner i negativ anda anses främja fredsprocessen.
Man kan ju inte tolka dem annorlunda eftersom de faktiskt togs utan några hänsyftningar till fredsprocessen.

Allt var klart, inbjudningskorten utsända och förtäringen beställd men då ångrade sej bruden.

Skulle inte detta sätt att fega ut kunna kallas för just - feghet.
Ursäkta men det där med fredsprocessen som syndabock tror jag inte ett ögonblick på.

Jag kan se lille Erekat, som alltid befinner sej i kulisserna av The Arab League, stå och viska i örat på
UNESCOs generaldirektör Irina Bokova. 
Han ömsom smickrar och ömsom hotar allt medan hon blir blekare och blekare och svettdropparna ruinerar den vanligtvis vattenfasta mascaran från Dior.
Hon försöker slingra sej genom att säga att "vi har ju lovat..." men Erekat är skoningslös.
Han kommer allt närmare, hans andedräkt blir hetare och hetare och till slut säger Irina med matt röst att "Visst, jag förstår. Ingen utställning. Ingen utställning alls. Vilken utställning?"

Så var det med den saken.
Påverkan och påtryckningar från stora delar av arabvärlden - inte bara av palestinierna - så hur skulle Irina kunna stå emot denna kompakta vägg?
Ett löfte till judarna väger lätt när övermakten höjer rösten.

Det är bara en sak hon kanske inte tog med i beräkningen när hon valde sida.
Hennes UNESCO kommer aldrig att vara vad det en gång var.
Det har nu fått en stämpel av feghet uppblandat med rädslor där förmodligen omsorgen om den egna plånboken spelat roll.
Det är inte lätt att ha med rasande vilddjur att göra som enkelt säljer sin själ för propagandapoäng.
UNESCO förlorade matchen, civilkuraget var noll.

Ytterligare en sak klingar falskt i den här makabra symfonin.
Några dagar innan beslutet från UNESCO publicerades så meddelade USA att de inte ansåg sej kunna stå som sponsor för denna utställning om judarnas eviga band till Israel.
Slutsatsen man kan dra av detta är att USA inte ställer sej bakom fakta där judarnas band till Det Heliga Landet exponeras.
Detta i sin tur visar att USA anser dessa band vara ett hinder i fredsprocessen.

Kerry försöker alltså få dessa naiva och godtrogna israeler att tro att han jobbar för ett lyckligt och säkert Israel men det går naturligtvis inte ihop med hans vägran att stå upp för judarnas rätt till sitt hemland.

Dags för israelerna att se bortom den där amerikanska vildvuxna kalufsen?!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ...

14 januari 2014

Tänk om man ändå vore skapad som Kerry


 Jag är avundsjuk på Kerry.
Allt är så enkelt, så solklart och så självklart för den mannen.
Att gå på i ullstrumporna har han inga problem med för allting är ju så... självklart.

Jag vet inte om det är en medfödd eller förvärvad förmåga men om det är en egenskap som förenklar livet så kan ju ursprunget också kvitta.
Kerry ser vad han vill och hör vad han vill och resten går honom spårlöst förbi.

Jag funderar på om man skulle överge ordet 'vill' till förmån för den lite klumpigare omskrivningen 'vad som gagnar hans syften' för det är ju det det ytterst handlar om.
Min morfar hade ett uttryck för vad Kerry håller på mej just nu - han skulle ha sagt att Kerry 'går på som en gris i ett hål' med vilket han avsåg ett rörelsemönster utan bakomliggande tankemöda.

Har Kerry någonsin hört, läst eller fått sej föredragit att den palestinska stat han är i färd med att skapa kommer att bli en mönster-apartheidstat?
Det kan han inte ha gjort eftersom han då omedelbart skulle ha reagerat och uttryckt sin avsky och dessutom sagt upp bekantskapen.
Eller skulle han???

Han kan heller aldrig ha läst eller hört att Abbas inte tänker erkänna att Israel är en judisk stat och han har absolut inte hört talas om att isralerna gärna erkänner att ett eventuellt framtida Palestina kommer att bli en palestinsk stat.
Skulle Kerry känna till dessa omaka och oförenliga uppfattningar så hade han väl utan vidare åthävor krävt att den ogine snabbt tar sitt förnuft till fånga.
Eller skulle han???

Kerry kan heller inte ha hört talas om att i Abbas sinnevärld finns inget Israel.
Det räcker att ta en titt på deras officiella emblem där hela Israel är konstnärligt draperat (och dolt) i en Arafatschal.
Skulle han sedan tagit sej en titt på palestiniernas populäraste TV-kanal, Ma'an, eller skummat skolornas läroböcker hade han snabbt upptäckt att allt vad han själv lärt sej i skolan varit fel.
I Abbas skolor undervisar man bl.a. om att Tel Aviv och Haifa ligger i 'Palestina' och att israelerna helt fräckt snott dessa städer från dem.
Tänk att skolväsendet i USA kunde ha så fel...
Hade Kerry varit medveten om denna förslagna förintelse av Israel så skulle han väl snarast krävt att höga vederbörande slutar propagera för att jorden är platt och att israelerna tagit någonting från palestinierna.
Eller skulle han???

Tänk vad enkelt om man vore skapad som Kerry och inte behövde bry sej med besvärliga företeelser eller besvärliga människor.
De finns ju inte.
Palestina kommer att bli ett fredligt mönsterland som fridfullt kommer att existera vid sidan av Israel.
Hamas finns inte heller och Abbas var nyss vald till alla palestiniers ledare som med auktoritet och klokhet leder sitt folk på rätta vägar...

Tänk om man ändå vore skapad som Kerry.
Om man inte uppmärksammar ett problem så finns det inte och 'den ljusnande framtid är naturligtvis vår'.

Ack ja.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ...

01 december 2013

Ett varv till



Det talas så där lite lagom om 'fredsprocessen' eftersom det finns gott om andra mer genomgripande problem i den här delen av världen.
Dessutom är nog folk ganska trötta på detta eviga tjafs om precis samma saker gång efter annan.
Samma frågeställningar och samma resultat.

Visst kunde det vara värt både lite tjafs och ett och annat utnötningskrig om det hade funnits någon chans till lösning av konflikten men i vår tid finns ingen sådan lösning.

Jag är den förste att beklaga men så ser dagens realpolitik ut.
Israel kan av överlevnadsskäl inte erbjuda Abbas vad han kräver för att signera en överenskommelse och palestinierna kan inte erbjuda någonting alls för då skulle ledarna bli lynchade.
Abbas är naturligtvis rädd om sitt eget skinn och trots att han helgonförklarar 'martyrer' på löpande band är jag inte säker på att han själv vill rikta in sej i de leden.

Det hela är djupt tragiskt men har man predikat genom decennier att man aldrig kommer att kompromissa med Israel så kan man ju sedan inte plötsligt börja göra just det.
Inte utan konsekvenser i varje fall.

Hade jag trott att ett papper som det står FRED på skulle  innebära några positiva överraskningar skulle jag kunna ge upp både det och detta men jag tror inte det.
Erfarenheterna visar på helt andra resultat.
Jag tror inte att ett fredspapper skulle förändra palestiniernas ingrodda hat mot israelerna så därför tror jag heller inte på någon fredsprocess och är starkt emot alla former av s.k. förtroendeskapande åtgärder där Israel endast utnyttjas som mjölkko.
Mutor ska inte uppmuntras.

Erfarenheten visar dessutom att eftergifter till palestinierna ALLTID haft negativa utfall på givaren – först övertalas man att sänka garden för att snart nog få en direktträff i solar plexus.
Samma visa var gång, samma groteska svagheter med samma livsfarliga resultat.

Vad området behöver är människor med förmåga att tänka utanför ramarna.
De finns men har i dagsläget hela det välpolerade etablissemanget emot sej, ett etablissemang utan både minne och ryggrad.

Fred ska skapas vid förhandlingsbordet men hela detta projekt har en allvarlig slagsida.
När byggandet av hus av somliga anses motverka fredskrafterna men seriemördandet av israeliska ungdomar är fredsbefrämjande (ja det måste väl tolkas så eftersom dessa mordorgier inte verkar störa någon) – då har hela projektet en fatal slagsida.
När ena parten har tummen i ögat för vart andetag den drar medan den andra parten har generellt fribrev – då saknas de mest elementära förutsättningar för fred.

Det är skrivet att Israel ska lämna tillbaka land men inte vilket land och inte hur mycket.
I alla rimligheters namn har de redan uppfyllt detta krav när de lämnade tillbaka hela Sinai till Egypten.
Det är heller inte specificerat till vilka Israel ska lämna tillbaka land.
Som det nu har blivit kräver världssamfundet att Israel lämnar tillbaka land till några som inte ens var uppfunna vid tidpunkten då paragrafen skrevs.
Logik? Rim och reson?

De närmast sörjande borde annars vara jordanierna som tidigare brutalt och olagligt ockuperade området men eftersom de vet vilka de i så fall skulle tvingas ha att göra med så har de avsagt sej alla anspråk (sammalunda med egyptierna som inte skulle vilja ta i Gaza med tång).

Nej freden lär få vänta men fredsprocessen rullar några varv då och då till omvärldens - och Tsippi Livnis - stora förnöjsamhet.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ...

28 november 2013

Kerry vet



Kerry tänkte hota och skrämmas, vilket han också gjorde, men han sade faktiskt någonting annat också.

I en TV-intervju för någon vecka sedan fick han frågan vad han förutspår kommer att hända om samtalen mellan israeler och palestinier går åt skogen.
Kerry svarade bl.a. så här:

"Failure of the talks will increase Israel's isolation in the world. The alternative to getting back to the talks is a potential of chaos. I mean, does the Israelis want a third intifada? I believe that if we do not find a way to find peace, there will be an increasing isolation of Israel."

Detta blev vederbörligen uppmärksammat eftersom vad han sade var en exakt upprepning av de vanligaste palestinska hoten mot Israel.
Ord för ord.
Ett uttalande av någon som valt sida.

Vad jag hörde i Kerrys svar var dock en klar och integrerad insikt om vilka israelerna har att göra med.
Observera att Kerry inte hotade palestinierna med våldsamma uppror från israelernas sida för han vet att detta inte är någonting israelerna sysslar med.
Våld och hot om våld är en palestinsk specialare.

Kerry hotade heller inte palestinierna med ökande isolering eftersom han vet att världssamfundet aldrig skulle acceptera något sådant.
Israel hotade han dock glatt med allt allvarligare isolering av samma orsak, men omvänt, att världssamfundet med villiga händer skulle hjälpas åt att dra åt snaran.  

Nu hjälper det ju ingen att Kerry vet vad palestinierna är kapabla till eftersom han absolut inte får säga någonting i den riktningen.
Inte när vi vanliga dödliga hör på i alla fall.
Han vill bara, så snart möjligt, få israeler och palestinier att skriva på ett fredsfördrag - vad som står i fördraget är inte så viktigt.
Detta är samma taktik som Obama använde sej av i överenskommelsen med Iran.
Obama fick sin signatur och sedan var han nöjd.

Två ballonger singlar sakta mot skyn, på den ena står det Iran och på den andra står det PA. 
Båda ballongerna är lika tomma och kan brista när som helst men vad gör det, Obama och Kerry har fått sina signaturer och sedan får världen gärna gå under.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ...