Åsiktspoliser

Världen har begåvats med en ny stormakt.

Inte märkt någonting?

Nej det är klart, vi har ju blivit så vana vid att bara upprepa palestiniernas syn på tillvaron att vi inte märkt att inga andra synpunkter är tillåtna.

En kvinna av det sega gamla palestinska gardet, Hanan Ashrawi, gillade inte att Australien bildat sej en självständig uppfattning om Israels nybyggare.

En gammal respektabel kontinent uttrycker en åsikt och som ett brev på posten dyker en representant från de palestinska områdena upp och säger att så får man inte säga.

Australien får inte tillkännage vad de kommit fram till utan att avstämma med palestinierna.

Tala om stormaktbeteende och maktfullkomlighet.

Hur kan denna kvinna tro att hon har något att tillföra den australiensiska debatten och vad är det som gör att media överhuvudtaget rapporterar om detta oblyga övertramp?

Hon begär dessutom att australiensarna förklarar sej, förklarar sej till palestinierna.

Oj vej...

Vad hon ägnar sej åt är ett rent stormaktsbeteende som jag är övertygad de klarsynta människorna i Australien snabbt försätter till skamvrån.

Det enda Ashrawi hade att komma med var internationell lag och internationell concensus – som när man skrapar på ytan inte alls består av någon imponerande concensus.

Vi vet alla att internationell lag är något man kan slå varandra i huvudet med tills kontrahenterna ger upp av ren utmattning.

Den är maximalt tänjbar just för att passa de flesta åsiktsriktningar.

Internationell concensus är ett ännu sladdrigare begrepp eftersom den bygger på den falska tesen att vad majoriteten tycker alltid är rätt.

Vad Australiens utrikesminister Julie Bishop uttryckte var helt i enlighet med Oslo-avtalet (som palestinierna entusiastiskt skrev under) att nybyggaraktiviteterna, både de israeliska och de arabiska, ska lösas genom förhandlingar.

Fram till dess hänger de liksom i luften.

När den och andra frågor lösts så vet parterna vad som ligger på deras planhalva och kan legalisera eller avlegalisera efter egna önskemål.

Nu har det ju som bekant varit lite si och så med den palestinska villigheten att förhandla så frågan har blivit en typ evighetsfråga.

Det komiska är att ju längre det tar för palestinierna att komma till skott ju fler hus byggs eftersom folk behöver tak över huvudet.

- Förresten det är kanske det de vill - att Västbanken ska vara väl utbyggd och färdigutvecklad innan de tar över...

Alltså - den palestinska åsiktspolisen vaknade med ett vrål.

Så får man verkligen inte tycka och så får man absolut inte säga eftersom det inte framgick tydligt nog att det var israelerna som var bovarna.

Detta är ett allmänt vedertaget mantra som den palestinska åsiktspolisen i ilskna ordalag påminde australiensarna om.

Vad jag förstått ansåg de detta utspel inte ens värdigt en kommentar så Hanan Ashrawi håller väl som bäst på med att föna sitt hår efter att ha slitit i det under några svåra dagar i hennes liv.

"Det är inte lätt att vara åsiktspolis när världen inte tar en på allvar.

Kanske skulle vi spränga lite bussar i Sidney för att få den uppmärksamhet vi förtjänar"?

Efterspel http://www.timesofisrael.com/australian-fms-settlement-empathy-prompts-furious-dispute/

Läs speciellt kommentarerna. Vissa fyller på ett förtjänstfullt sätt våra historiska luckor.

Läs även andra bloggares åsikter om Hanan Ashrawi, Australien, internationell lag, ...

Spretigt UNESCO

Foto: Bertil Adania

Lika spretiga som insidan på den här blomman var rubrikerna i Jerusalem Post häromdagen.

Dock avsevärt mindre tilltalande.

Tur att man har två ögon och två hjärnhalvor eftersom två uppenbarligt motstridiga rubriker skrek ut sitt budskap i felstil.

Huvudrubrik –' UNESCO delays exhibit on Jewish ties to Land of Israel. It could harm peace process' (UNESCO skjuter upp en utställning om det judiska bandet till landet Israel eftersom den skulle kunna skada fredsprocessen).

Rubriken strax under - 'UNESCO passes six resolutions condemning Israel' (UNESCO godkänner sex resolutioner som fördömer Israel).

Dessa resolutioner togs i maj förra året och är lika säkra kort som Kalle Anka på julafton.

Ren rutin utan minsta tankemöda.

Slutsats.

En utställning i positiv anda om Israels rötter anses av UNESCO skada fredsprocessen.

Sex resolutioner i negativ anda anses främja fredsprocessen.

Man kan ju inte tolka dem annorlunda eftersom de faktiskt togs utan några hänsyftningar till fredsprocessen.

Allt var klart, inbjudningskorten utsända och förtäringen beställd men då ångrade sej bruden.

Skulle inte detta sätt att fega ut kunna kallas för just - feghet.

Ursäkta men det där med fredsprocessen som syndabock tror jag inte ett ögonblick på.

Jag kan se lille Erekat, som alltid befinner sej i kulisserna av The Arab League, stå och viska i örat på

UNESCOs generaldirektör Irina Bokova. 

Han ömsom smickrar och ömsom hotar allt medan hon blir blekare och blekare och svettdropparna ruinerar den vanligtvis vattenfasta mascaran från Dior.

Hon försöker slingra sej genom att säga att "vi har ju lovat..." men Erekat är skoningslös.

Han kommer allt närmare, hans andedräkt blir hetare och hetare och till slut säger Irina med matt röst att "Visst, jag förstår. Ingen utställning. Ingen utställning alls. Vilken utställning?"

Så var det med den saken.

Påverkan och påtryckningar från stora delar av arabvärlden - inte bara av palestinierna - så hur skulle Irina kunna stå emot denna kompakta vägg?

Ett löfte till judarna väger lätt när övermakten höjer rösten.

Det är bara en sak hon kanske inte tog med i beräkningen när hon valde sida.

Hennes UNESCO kommer aldrig att vara vad det en gång var.

Det har nu fått en stämpel av feghet uppblandat med rädslor där förmodligen omsorgen om den egna plånboken spelat roll.

Det är inte lätt att ha med rasande vilddjur att göra som enkelt säljer sin själ för propagandapoäng.

UNESCO förlorade matchen, civilkuraget var noll.

Ytterligare en sak klingar falskt i den här makabra symfonin.

Några dagar innan beslutet från UNESCO publicerades så meddelade USA att de inte ansåg sej kunna stå som sponsor för denna utställning om judarnas eviga band till Israel.

Slutsatsen man kan dra av detta är att USA inte ställer sej bakom fakta där judarnas band till Det Heliga Landet exponeras.

Detta i sin tur visar att USA anser dessa band vara ett hinder i fredsprocessen.

Kerry försöker alltså få dessa naiva och godtrogna israeler att tro att han jobbar för ett lyckligt och säkert Israel men det går naturligtvis inte ihop med hans vägran att stå upp för judarnas rätt till sitt hemland.

Dags för israelerna att se bortom den där amerikanska vildvuxna kalufsen?!

Läs även andra bloggares åsikter om UNESCO, Jerusalem Post, peace process, The Arab League, Irina Bokova, Erekat, USA, Kerry, ...

Tänk om man ändå vore skapad som Kerry

 Jag är avundsjuk på Kerry.
Allt är så enkelt, så solklart och så självklart för den mannen.
Att gå på i ullstrumporna har han inga problem med för allting är ju så... självklart.

Jag vet inte om det är en medfödd eller förvärvad förmåga men om det är en egenskap som förenklar livet så kan ju ursprunget också kvitta.
Kerry ser vad han vill och hör vad han vill och resten går honom spårlöst förbi.

Jag funderar på om man skulle överge ordet 'vill' till förmån för den lite klumpigare omskrivningen 'vad som gagnar hans syften' för det är ju det det ytterst handlar om.
Min morfar hade ett uttryck för vad Kerry håller på mej just nu - han skulle ha sagt att Kerry 'går på som en gris i ett hål' med vilket han avsåg ett rörelsemönster utan bakomliggande tankemöda.

Har Kerry någonsin hört, läst eller fått sej föredragit att den palestinska stat han är i färd med att skapa kommer att bli en mönster-apartheidstat?
Det kan han inte ha gjort eftersom han då omedelbart skulle ha reagerat och uttryckt sin avsky och dessutom sagt upp bekantskapen.
Eller skulle han???

Han kan heller aldrig ha läst eller hört att Abbas inte tänker erkänna att Israel är en judisk stat och han har absolut inte hört talas om att isralerna gärna erkänner att ett eventuellt framtida Palestina kommer att bli en palestinsk stat.
Skulle Kerry känna till dessa omaka och oförenliga uppfattningar så hade han väl utan vidare åthävor krävt att den ogine snabbt tar sitt förnuft till fånga.
Eller skulle han???

Kerry kan heller inte ha hört talas om att i Abbas sinnevärld finns inget Israel.
Det räcker att ta en titt på deras officiella emblem där hela Israel är konstnärligt draperat (och dolt) i en Arafatschal.
Skulle han sedan tagit sej en titt på palestiniernas populäraste TV-kanal, Ma'an, eller skummat skolornas läroböcker hade han snabbt upptäckt att allt vad han själv lärt sej i skolan varit fel.
I Abbas skolor undervisar man bl.a. om att Tel Aviv och Haifa ligger i 'Palestina' och att israelerna helt fräckt snott dessa städer från dem.
Tänk att skolväsendet i USA kunde ha så fel...
Hade Kerry varit medveten om denna förslagna förintelse av Israel så skulle han väl snarast krävt att höga vederbörande slutar propagera för att jorden är platt och att israelerna tagit någonting från palestinierna.
Eller skulle han???

Tänk vad enkelt om man vore skapad som Kerry och inte behövde bry sej med besvärliga företeelser eller besvärliga människor.
De finns ju inte.
Palestina kommer att bli ett fredligt mönsterland som fridfullt kommer att existera vid sidan av Israel.
Hamas finns inte heller och Abbas var nyss vald till alla palestiniers ledare som med auktoritet och klokhet leder sitt folk på rätta vägar...

Tänk om man ändå vore skapad som Kerry.
Om man inte uppmärksammar ett problem så finns det inte och 'den ljusnande framtid är naturligtvis vår'.

Ack ja.



Läs även andra bloggares åsikter om John Kerry, Mahmoud Abbas, Israel, palestinier, ...

Ett varv till

Det talas så där lite lagom om 'fredsprocessen' eftersom det finns gott om andra mer genomgripande problem i den här delen av världen.

Dessutom är nog folk ganska trötta på detta eviga tjafs om precis samma saker gång efter annan.

Samma frågeställningar och samma resultat.

Visst kunde det vara värt både lite tjafs och ett och annat utnötningskrig om det hade funnits någon chans till lösning av konflikten men i vår tid finns ingen sådan lösning.

Jag är den förste att beklaga men så ser dagens realpolitik ut.

Israel kan av överlevnadsskäl inte erbjuda Abbas vad han kräver för att signera en överenskommelse och palestinierna kan inte erbjuda någonting alls för då skulle ledarna bli lynchade.

Abbas är naturligtvis rädd om sitt eget skinn och trots att han helgonförklarar 'martyrer' på löpande band är jag inte säker på att han själv vill rikta in sej i de leden.

Det hela är djupt tragiskt men har man predikat genom decennier att man aldrig kommer att kompromissa med Israel så kan man ju sedan inte plötsligt börja göra just det.

Inte utan konsekvenser i varje fall.

Hade jag trott att ett papper som det står FRED på skulle  innebära några positiva överraskningar skulle jag kunna ge upp både det och detta men jag tror inte det.

Erfarenheterna visar på helt andra resultat.

Jag tror inte att ett fredspapper skulle förändra palestiniernas ingrodda hat mot israelerna så därför tror jag heller inte på någon fredsprocess och är starkt emot alla former av s.k. förtroendeskapande åtgärder där Israel endast utnyttjas som mjölkko.
Mutor ska inte uppmuntras.

Erfarenheten visar dessutom att eftergifter till palestinierna ALLTID haft negativa utfall på givaren – först övertalas man att sänka garden för att snart nog få en direktträff i solar plexus.

Samma visa var gång, samma groteska svagheter med samma livsfarliga resultat.

Vad området behöver är människor med förmåga att tänka utanför ramarna.

De finns men har i dagsläget hela det välpolerade etablissemanget emot sej, ett etablissemang utan både minne och ryggrad.

Fred ska skapas vid förhandlingsbordet men hela detta projekt har en allvarlig slagsida.

När byggandet av hus av somliga anses motverka fredskrafterna men seriemördandet av israeliska ungdomar är fredsbefrämjande (ja det måste väl tolkas så eftersom dessa mordorgier inte verkar störa någon) – då har hela projektet en fatal slagsida.

När ena parten har tummen i ögat för vart andetag den drar medan den andra parten har generellt fribrev – då saknas de mest elementära förutsättningar för fred.

Det är skrivet att Israel ska lämna tillbaka land men inte vilket land och inte hur mycket.

I alla rimligheters namn har de redan uppfyllt detta krav när de lämnade tillbaka hela Sinai till Egypten.

Det är heller inte specificerat till vilka Israel ska lämna tillbaka land.

Som det nu har blivit kräver världssamfundet att Israel lämnar tillbaka land till några som inte ens var uppfunna vid tidpunkten då paragrafen skrevs.

Logik? Rim och reson?

De närmast sörjande borde annars vara jordanierna som tidigare brutalt och olagligt ockuperade området men eftersom de vet vilka de i så fall skulle tvingas ha att göra med så har de avsagt sej alla anspråk (sammalunda med egyptierna som inte skulle vilja ta i Gaza med tång).

Nej freden lär få vänta men fredsprocessen rullar några varv då och då till omvärldens - och Tsippi Livnis - stora förnöjsamhet.


Läs även andra bloggares åsikter om fredsprocessen, Tsippi Livni, Abbas, Israel, palestinierna, ...

Kerry vet

Kerry tänkte hota och skrämmas, vilket han också gjorde, men han sade faktiskt någonting annat också.

I en TV-intervju för någon vecka sedan fick han frågan vad han förutspår kommer att hända om samtalen mellan israeler och palestinier går åt skogen.

Kerry svarade bl.a. så här:

"Failure of the talks will increase Israel's isolation in the world. The alternative to getting back to the talks is a potential of chaos. I mean, does the Israelis want a third intifada? I believe that if we do not find a way to find peace, there will be an increasing isolation of Israel."

Detta blev vederbörligen uppmärksammat eftersom vad han sade var en exakt upprepning av de vanligaste palestinska hoten mot Israel.

Ord för ord.

Ett uttalande av någon som valt sida.

Vad jag hörde i Kerrys svar var dock en klar och integrerad insikt om vilka israelerna har att göra med.

Observera att Kerry inte hotade palestinierna med våldsamma uppror från israelernas sida för han vet att detta inte är någonting israelerna sysslar med.

Våld och hot om våld är en palestinsk specialare.

Kerry hotade heller inte palestinierna med ökande isolering eftersom han vet att världssamfundet aldrig skulle acceptera något sådant.

Israel hotade han dock glatt med allt allvarligare isolering av samma orsak, men omvänt, att världssamfundet med villiga händer skulle hjälpas åt att dra åt snaran.  

Nu hjälper det ju ingen att Kerry vet vad palestinierna är kapabla till eftersom han absolut inte får säga någonting i den riktningen.

Inte när vi vanliga dödliga hör på i alla fall.

Han vill bara, så snart möjligt, få israeler och palestinier att skriva på ett fredsfördrag - vad som står i fördraget är inte så viktigt.

Detta är samma taktik som Obama använde sej av i överenskommelsen med Iran.

Obama fick sin signatur och sedan var han nöjd.

Två ballonger singlar sakta mot skyn, på den ena står det Iran och på den andra står det PA. 

Båda ballongerna är lika tomma och kan brista när som helst men vad gör det, Obama och Kerry har fått sina signaturer och sedan får världen gärna gå under.

Läs även andra bloggares åsikter om Kerry, Israel, palestinierna, fredsförhandlingar, Obama, ...

Copyright

Jag tänkte väl att det går så länge det går och när det inte går längre så får man ta det som det kommer.
Det var faktiskt en tid då jag bloggade ganska regelbundet och det gick åt många bilder.
Jag älskade att hitta bilder som förstärkte och förklarade texten och nu i efterhand ser jag att det var ytterst sällan jag använde bilden som enbart utfyllnad.
Nu är de borta.

Jag blev för en tid sedan kontaktad av en person som sade sej vara fotograf i USA och som krävde mej på pengar för en bild jag stulit från honom.
Först tog jag det inte så allvarligt men när han hotade med att gå till domstol om jag inte betalade inom 24 timmar efter utfärdandet av fakturan så kröp jag till korset och betalade.
Det handlade bara om 50 dollar så det gällde egentligrn inte pengarna utan mer om att jag behövde en anpassningsperiod för att inse att jag handlat lagvidrigt.
För att inte riskera fler och kanske dyrbarare stöldanklagelser har jag i dagarna tagit bort alla bilder från bloggen förutom några jag tagit själv, fått eller tar en medveten risk med.
Jag har dock sparat bloggen med sina bilder i datorn om depressionen skulle sätta in.

Jag berättar detta i förhoppning om att få höra från någon som vet bättre än jag hur man ska bete sej i liknande situationer.
Jag förstår nu att i princip ägs allting på webben av någon och att man inte får peta på vare sej bilder eller annat material utan lov.
Jag ser dock att det finns foto-siter som utger sej för att vara copyrightfria men jag vet inte om man kan lite på det?
Känner någon till någon site där man utan risk för liv och lem kan söka fria bilder?
Om man får en bild av en god vän är en sådan bild fri?
Hur kollar man om och i så fall vem som äger en viss bild?

Detta är uppenbarligen ett gytter och en gråzoon och jag saknar redan mina bilder.
"Mina"...
Jag tyckte de blev mina när de infogades i ett sammanhang men så är uppenbarligen inte fallet.

Är enda möjligheter att helt avstå från bilder eller gå en fotokurs?


Läs även andra bloggares åsikter om copyright...

Dissonanser

Mördandet är igång igen

... och husbyggandet.

Det är billigt att mörda israeler numera för de vet att snart nog kommer det att pratas fred och då går mördarna fria.

Först mördades Tomer Hazan och sedan Gabriel Koby, unga killar som väl knappast ägnat döden en tanke – i varje fall inte deras egen död.

Häromdagen blev en 9-årig flicka svårt skjuten i bröstet och vårdas nu på sjukhus.

Ungefär så här ser vardagen ut samtidigt som palestinierna pratar fred.

Dissonanserna är skärande.

Sade jag att dessa unga människor mördats och sårats av palestinier?

Om jag glömde det så var det förmodligen för att jag var säker på att ni förstod utan speciellt förtydligande.

Vad jag inte är säker på är om ni överhuvudtaget hört talas om dessa grymma händelser i Sverige?

Jag tror inte det för de anses inte vara intressanta för den belevade svenska menigheten och dessutom något störande.

Någon skulle ju kunna ju få sin världsbild på rätt köl och det vill naturligtvis inte svensk media medverka till.

Ashton var också knäpptyst (rätta mej om jag har fel).

Låt oss nu jämföra med hur mediaintresset skulle sett ut om israelerna bygger ett hus på en plats där EU inte anser att israelerna ska bygga några hus... så skulle du få se hur pluggen dras ut.

Ashton skulle hoppa upp från sin stol och aggressivt attackera sitt tangentbord.

"Jag fördömer i starkast möjliga ordalag att israelerna bygger hus... hindrar fredsprocessen... extremt oroad... olagligt...?

Vi har hört det så många gånger nu så vi kan flosklerna utantill.

Jag har aldrig förstått hur hon har mage att lägga sej i en annan stats inre angelägenheter på det övermaga sätt hon gör.

Vad får henne att tro att hon har någon sorts beslutsrätt över vad självständiga demokratiska stater anser ligger i deras nationella intresse. 
Nämn en stat som glatt skulle tolerera denna hennes blötlagda näsa.

Är hon Gud?

Om hon nu anser sej vara Gud, eller möjligen Allah, så tycker jag hon skulle ha ett allvarligt samtal med Assad i Syrien.

Det värsta är att jag vet att det finns en svensk person med relativt stort inflytande som stöder henne – Carl Bildt.

Var gång hon öppnar munnen tänker han förmodligen att han inte kunde sagt det bättre själv och det säger ganska mycket.

I Mellanöstern handlar mycket om liv eller död.

Det mesta hänger i sköra trådar som brister med jämna mellanrum.

Att bygga hus, handlar det om liv eller död?

Naturligtvis inte.

Att mörda den ena unga israeliska människan efter den andra, handlar det om liv eller död?

Naturligtvis.

Vad sysslar EU och Ashton då med?

Jo med att via hot, påtryckningar och ekonomisk strypning ändra ett demokratiskt FN-lands politik i den riktning som kliar dem i öronen.

Möjligen agerar de på uppdrag av grupperingar de aldrig skulle avslöja namnen på?

I vilket fall som helst så är det något som stinker.

Irak är på väg att bli ett nytt Syrien och Egyptens eldar blossar upp med jämna mellanrum och vad gör EU – de blir högröda i ansiktet av indignation när israelerna gör något så konstruktivt som att bygga hus.


Läs även andra bloggares åsikter om Tomer Hazan, Gabriel Koby, Ashton, israeler, palestinier, Bildt, Mellanöstern, EU, ...