07 februari 2010

En förtrollad värld


Som min mamma sa när hon hade svårt att motivera sina åsikter – DET BARA ÄR SÅ.
Hur ska man annars förklara detta idisslande av förståsigpåare som tror att en tvåstatslösning är det enda som kan rädda världen.
Jag anser det vara brist på fantasi parad med ren och skär lättja.

Man kan betrakta fenomenet ur flera synvinklar varav en vore att se det rent kronologiskt.
Långt innan några palestinier var påtänkta fanns det en folkgrupp som kallade sej kurder.
De har nu en snart tvåtusenårig historia och är den största etniska folkgrupp utan egen stat.
Gör gärna jämförelsen med palestinierna som konstruerades på 60-talet.
Nej inte 60-talet e.Kr. utan 1960-talet – bara en stund sedan.

Kurderna består idag av runt 35 miljoner människor (Wikipedia) varav du finner den största gruppen i Turkiet, runt 55%.
De resterande miljonerna är fördelade mellan Iran - 18%, Irak – 18% och i Syrien finns ca. 5% av den kurdiska folkgruppen.
En icke föraktlig del av denna etniska grupp finns dessutom utspridda i övriga delar av världen.

De har ett eget språk som tillhör den indo-europeiska familjen innehållande ett flertal dialekter.
De var till stor del nomader men deras kultur är högt stående och musiken/dansen är särpräglad och fängslande.
Historiskt sett finner man att Saladin som besegrade korsfararna var kurd i likhet med Iraks nuvarande president, Jalal Talabani.


Tänk efter - när hörde du senast världens store orera om vikten av att kurderna får en egen stat så snart som möjligt.
Om inte kommer världen att rasa samman.
Obama upprepar gång efter annan att palestinierna förtjänar, FÖRTJÄNAR en stat --- men kurderna då?

Nu kan det i ärlighetens namn diskuteras om palestinierna verkligen förtjänar en stat.
Deras smak för judiskt blod har varit lite väl påtaglig genom åren.
Klarar de av att sköta en stat och dessutom bli självförsörjande?
Vill de bli självförsörjande?

Jag måste ha missat en del här.

Dåligt utvecklade sinnen för innovationer är orsaken till att tvåstatslösningen tuggas om gång efter annan och folk stämmer in i kören för att inte riskera att betraktas som avvikande – hemska tanke.

Dessutom avslutade palestinierna sitt lilla demokratiäventyr den 24 januari utan att någon fann det lämpligt att slå på trumman.
Då passerades nämligen slutdatum för Abbas ämbetsperiod och det lilla demokratiembryo man kunnat skönja är nu ett minne blott.
Samma gäller parlamentet som sällan sammanträdde utan för det mesta ersattes av ’presidential dekrets’ – hur pass demokratiska dylika fenomen nu kan anses vara?

Utan demokrati, utan Gaza och utan en vilja att spotta i nävarna och sätta igång – inte vet jag om det där med egen stat verkar speciellt verklighetsförankrat.
Dessutom – även om de tillsammans med Obama skulle lyckas beröva Israel på det mesta så skulle deras landbit inte vara tillräcklig för att underhålla de nuvarande invånarna plus 4-5 miljoner flyktingar som antingen vill eller inte vill flytta till Palestina.
Jodå vi känner till vad araberna menar med ’Palestina’... men vi köper det inte så vill flyktingarna flytta på sej får det bli till området runt Ramalla.

Hur palestinierna lyckats förtrolla världen så till den milda grad beror förmodligen på att motparten heter Israel och om Israel tycker man inte.
Eftersom man inte tycker om Israel så satsat man på att tycka desto mer om deras motpart.
På så vis får palestinierna allting gratis utan att själva behöva lyfta ett finger.
Lätt som en plätt.

Varför har då inte kurderna lyckats förtrolla världen på samma sätt?
Kolla vilka som är kurdernas motparter så förstår ni nog.
Turkiet, Irak och Iran, möjligen med tillägg av Syrien och Ryssland och dessa stater känns det inte lika bekvämt att göra sej ovän med – att bli ovän med Israel faller sej däremot helt naturligt.
Nästan som en naturlag.

Slutsats – ’välj’ din motpart ytterst noggrannt eftersom detta avgör om du kommer att lyckas förtrolla världen – eller inte.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ...

03 februari 2010

Att tänka bort Hamas


Ibland blir det inget skrivet för att man inte har något att skriva om men samma resultat uppnås ibland när ämnena trängs med varandra och nu är det rörigt...
Hela den så kallade ’fredsprocessen’ som alla älskar och trånar efter är byggd på en chimär.
Chimären i sin tur är starkt relaterad till fenomenet Hamas.

Men – är man en struts så beter man sej som en struts och sorgligt nog verkar världen vara överbefolkad av strutsar från gräsrötterna till samhällets översta skikt.
Man diskuterar och dividerar, man hotar och skrämmer för att dagen efter böna och be – allt för att slippa ta i det verkliga problemet.
Hamas.

Jo då de finns.
Hamas finns och de kommer inte att försvinna av sej själva – inte ens om du stoppar huvudet i sanden eller med all din tankekraft försöker tänka bort dem.
Hamas finns, lever och frodas.

Frodas?
Jodå.
En av deras officiella representanter blev för någon vecka sedan mördad i sitt hotellrum i Dubai och det var inte vilket hotellrum som helst.
Det var i ett femstjärnigt + hotellrum som denne stackars utfattige, utmärglade och ytterligt missförstådde hamaskille vräkte sej.
Fattar ni att ni egentligen inte har en aning om vad som pågår i Gaza?

Låt oss leka med tanken att israelerna och palestinierna orkar nå fram till en överenskommelse – vad händer sedan?
Vad kan Abbas lova och vad kan han leverera?
I sanningens namn – inte något som imponerar.
Han är som en bilförsäljare som utger sej för att sälja Mercedes Benz men som bara har rätt att sälja hjulen.

Abbas har själv sagt att Hamas på intet sätt har någon del i hans fredsförhandlingar.
Detta var på den tiden förhandlingar ännu pågick, innan Obama lovade honom hela kungariket utan att riskera att behöva kompromissa i någon löjlig förhandling.
Sedan var det kört.




Kommer Hamas att klappa Abbas på axeln och uttrycka sin glädje över att det äntligen ska bli fred med Israel?
Knappast.
Abbas kommer i allra bästa fall att leverera en halv fred medan Israel förväntas leverera en hel.
Är det underligt att israelerna är en aning på sin vakt?

Ska man ducka för något bara för att det anses vara svårt?
Att vi vanliga dödliga sysslar med sådant får vi väl erkänna lite till mans men visst borde man kunna förvänta sej ett annat beteende av världens ledare.
Obama orerar ibland över Hamas och deras ruggiga inflytande i regionen men har någon hört honom ge tydliga förslag på hur man ska få bort dem?

Förlåt – det där var otroligt klumpigt uttryckt men själv ser jag ingen annan lösning än att de helt enkelt får flytta på sej.
Inte minst för palestiniernas skull.
Av vissa både officiella och inofficiella uttalanden kan man dra slutsatsen att de inte skulle vara ovälkomna i Sverige...
Att ändra sej kommer de aldrig att göra för då är de inte längre Hamas.
Hamas skapades av ett enda skäl - att bestrida Israel.

Ironi och överdrifter i all ära men verkligheten består.
Ingen fredsprocess i världen, hur välplanerad den än är, har ens en minimal chans att lyckas innan man skaffat sej lite mod i barm och löst problemet med Hamas.

Abbas är bara en skyltdocka för en dröm.
Denna dröm kan förverkligas först när han skaffat sej auktoritet för att förhandla för hela det palestinska folket – inte bara för palestinierna runt hans kansli i Ramalla.

Om ni mot förmodan inte vet vad Hamas tycker och tänker så finns deras stadgar att tillgå.
Ni kan läsa dem i svensk översättning på bloggen Sapere Aude.

Under tiden kan ni suga på några godbitar som visar vad som rör sej i deras söta hjärnor.
"Israel will exist and will continue to exist until Islam will obliterate it, just as it obliterated others before it."
"There is no solution for the Palestinian question except through Jihad. Initiatives, proposals and international conferences are all a waste of time and vain endeavors."




Förresten - VAR FINNS 'RÄDDA BARNEN'???
De är antagligen strängt sysselsatta med att tänka bort Hamas.
De också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...

DN SvD SKD SDS SvD DN

29 januari 2010

Malmös ynkligaste man


Malmös ynkligaste man har gjort bort sej och i sina försök att ta sej ur knipan gjort bort sej ännu mer för att slutligen(?)göra bort sej så till den milda grad att svallvågorna av hans ynkedom nu nått både Europa och Asien.
USA står förmodligen på tur.

Hur har Malmös ynkligaste man lyckats med detta konststycke?
Har har helt enkelt varit sej själv.
Sagt vad han tycker och tänker och förväntat sej bli älskad för det.

Till sin förvåning upptäckte han att svenska folket visade en tåga han inte kunnat drömma om.
De höll inte med.
De ville inte dela hans smutsiga byk genom sin tystnad utan hov upp sin röst.
Det svenska folket stod upp för den urgamla svenska traditionen att ’du ska värna om din broder utan att snegla på snöd personlig vinning'.

Ilmar Reepalu hade lika gärna kunnat berätta för sina läsare i klartext att han säger vad han säger för att Sverige går till val i september i år och att han behöver varje upptänklig muslimsk röstsedel för att vara säker på att kunna fortsätta sitt guldkantade jobb.
Alla förstod.
Om det finns något som kallas ’moralisk brottslighet’ så var Reepalus försök att skuldbelägga Malmös judar samtidigt som han gav muslimerna i samma stad frisedel ett exempel på detta.
Moraliskt brottsligt.

Ilmar Reepalu kallas "Malmös starke man".
Det kan inte bli mera fel.
Malmös starka män och kvinnor är de judar som stannar kvar trots trakasserierna.
Det är de Malmöbor - kristna, muslimer och de som inte bryr sig om religion - som tar ställning emot rasismen, antisemitismen, intoleransen, fanatismen och våldet.
Ilmar Reepalu däremot framstår idag som Malmös svagaste länk.

Om Reepalu finns inte mycket mer att tillägga men invånarna i Malmö och alla som på något sätt har möjlighet att påverka denne mans fortsätta karriär – kräv ett stopp.
Ett tvärstopp.
Om ni låter honom fortsätta kommer ni att vara delaktiga i denna moraliska brottslighet och delaktiga i denna vackra stads fortsatta förfall.


Låt Malmö bli känt och inte ökänt.


Efter dessa spretiga tankar har jag fått möjlighet att bjuda er på en koncentrerad och mera genomarbetad belysning av Reepalus framfart bland rubrikerna.
En god vän, Jurek Hirschberg, publicerade en kommentar till ’en dåres försvarstal’ i Barometern 28 jan. 2010 som jag fått hans tillåtelse att publicera här.


Kommunalrådets förlorade heder

Ilmar Reepalu, du är en offentlig person.
Ingenting av det du säger offentligt är privat.
Som offentlig person tar du dig friheten att tala om för medlemmarna av en ansatt minoritet vad de skall ha för åsikter och lojaliteter, vilka organisationer de skall stödja, vilka flaggor de skall vifta med, vilka uttalanden de skall göra och hur mycket de skall skylla sig själva ifall de inte lever upp till dina naiva föreställningar.
En etnisk minoritet marscherar inte i takt.
Varje medborgare har rätt till vilken personlig hållning som helst inom lagens råmärken och denna hållning behöver han inte stå till svars för.
En jude som bor i Malmö har all rätt i världen att stödja Israel, se det som Mellanösterns demokratiska oas, bära Davidstjärnan eller kipa, delta i laglig demonstration under israelisk flagg och betrakta Judar för Israelisk-Palestinsk Fred som en komprometterad marginell organisation som inte bidrar till israelisk-palestinsk fred.
Eller tvärtom.
Som offentlig person skall du se till att denna demokratiska rätt får utövas av varje Malmöbo i stället för att bli stympad av lokala antisemiter, religiösa fanatiker, odugliga polisbefäl eller ett komunalråd (s) som har glömt sin uppgift.
Där har du misslyckats på alla fronter.

Jurek Hirschberg

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ...

SDS NSK HD SDS SDS NSK SKD DN

26 januari 2010

Propaganda



15+16+8
Det tog 15 timmar för det första israeliska räddningsteamet att organisera sej.
Det tog 16 timmar att flyga till Haiti.
Det tog 8 timmar att sätta upp fältsjukhuset och göra det funktionsdugligt.

39 timmar av rå och obarmhärtig propaganda.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ...

25 januari 2010

Obamas förföriska dröm


För en man som gav ordet ‘CHANGE’ ett ansikte är hans föråldrade attityd gentemot konflikten i Mellanöstern både förvånande och djupt oattraktiv.
I ärlighetens namn – skulle man inte kunna förvänta sej lite läcker och sensuell ’change’?!
Lite attraktiv, frestande och eggande ’change’?!

En man som vann hela kungariket genom slogans inlindade i vita leenden borde, trots bristen på substans, kunna bjuda på mer än ”more of the same”.
Lade sej förändringens vindar till ro så snart vinnaren besteg podiet för att mottaga folkets ljubel?

Massorna väntade otåligt på den utlovade nya världsordningen och det tragiska är att de väntar än.
Människorna i Mellanöstern väntar – inte på diktat utan på nya idéer, nya tankebanor och nya infallsvinklar.
Vad erbjuds de?
Skåpmat.

Är detta allt ’Kungen av Change’ har att bjuda på?

I en intervju i Times 15 jan. 2010, berättade Obama för intervjupersonen, Joe Klein, ” I'll be honest with you - this is just really hard”.
I fri översättning – ”det här med Mellanöstern och speciellt problemet med Israel och palestinierna är förbaskat svårt.”

Så Obama tycker det är svårt...
Om han nu tycker det är så svårt så kanske det vore läge för lite självransakan.
Kanske skulle han rent av börja lyssna till vad båda parter säger och inte bara på vad palestinierna säger.

Saeb Erekat, palestiniernas megafon mot västvärlden, säger om det mesta som kommer ut från Israel att det är ”absolutely unacceptable”.
Vad skulle Erekat säga om israelerna började tillämpa samma taktik och påstå med den självklarhet som krävs att Jerusalem aldrig kommer att bli en palestinsk huvudstad.
Aldrig har varit och aldrig kommer att bli.
”Absolutely unacceptable”!

”Acceptable”?

Varför Mellanöstern är så svårt för Obama beror till stor del på att han lyssnar på storheter som Erekat – och enbart på Erekat.
Han har köpt det muslimska narrativet rakt av och då blir det svårt.
Alltför svårt för Obama.

De flesta presidenter i USA lyfter sin blick mot ’fyra nya år’ redan i början av den första ämbetsperioden.
Obama är inget undantag men ska han lyckas med det bör han skynda sej att lämna lågstadiet och åtminstone börja kika på vad de har för sej på mellanstadiet.
En president har kort lärotid och Obamas lärotid är i stort sett över.
Det är dags för ’change’.

Efter 16 års skräckvälde i Oslos kölvatten ligger bevisbördan helt och hållet hos de som vidhåller tvåstatslösningens förträfflighet.
De bör kunna visa upp att denna lösning bjuder på en rimlig chans att lyckas och att riskerna med detta vågspel är acceptabla.
Kan de inte göra detta är det definitivt dags för ’change’.

Obama har inte kunnat visa tillfredsställande prognoser i något av dessa avseenden så nu återstår bara att se om han har tillräckligt med mod för att genomföra en tydlig och offentlig avveckling av denna galna konstruktion.
När han väl har kommit så lång och hans tankävärld är befriad från gammalt bråte kommer han att finna att klokt folk är beredda att samtala med honom om helt andra typer av lösningar.
Lösningar med stor chans att lyckas och med försumbara risker.

Obamas förföriska dröm behöver inte vara speciellt svår – bara klok och med rötter i både historien och i verkligheten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...

24 januari 2010

I krig och kärlek är allt tillåtet


Hoppa över det här blogginlägget om du är rädd för bilder som berör.

På bilden ser du en amerikansk man i sina bästa år.
Hans namn är John Gebhardt och han befinner sej just nu i Irak för att tjäna både Irak och sitt eget fosterland.
Hans fru, Mindy, berättar här hur hennes man tillbringat sina nätter den senaste tiden.

Den lilla flickan på bilden förlorade hela sin familj när de kallblodigt avrättades av rebeller som håller det irakiska folket i en aldrig sinande dödsskräck.
De avsåg att mörda även denna lilla flicka, som jag tyvärr inte vet namnet på, så de sköt henne i huvudet.

Hon var dock smartare än sina bödlar och – överlevde.

Tyvärr blev hon svårt skadad och fick genomgå en operation för att sedan förhoppningsvis kunna tillfriskna.
På bilden ser du operationsärret på hennes bakhuvud.

Vägen till ett friskare liv har inte varit spikrak, hon har haft ont i både kropp och själ och varit mycket orolig.
Naturligtvis blev det dåligt med den helande sömnen tills de upptäckte att det fanns en person som genom sin trygghet kunde få henne lugn.

John Gebhardt.

Han har därför tillbringat de senaste nätterna sovande i stolen du ser på bilden med sina starka och trygga armar runt den lilla olyckliga flickan.

Mindy berättar att hennes tillfrisknande nu satt fart och med ett barns resurser förväntas hennes tillfrisknandekurva fortsätta att peka uppåt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ...

23 januari 2010

Gottepåsar


Nedanstående kunde lika gärna haft som rubrik ’gester med livet som insats’ men av ren snålhet valde jag det kortare alternativet.

Det har gått troll i det här med gester.
Gester för att blidka, gester för att smöra och för att tala om för motparten hur snäll och vänligt inställd man egentligen är.

Visserligen är ceremonielet runt en överenskommelse en komplicerad process här i Mellanöstern, en ritual, men att låta de lokala traditionerna styra internationella förhandlingar är att ge folkloren mer tyngd än den förtjänar.
Mer tyngd än de nödvändiga kompromisser som krävs för en bestående överenskommelse.

Det krävs som bekant två för att dansa tango men det krävs också likvärdiga insatser och uppoffringar av de två existerande parterna när man ger sej in i förhandlingar.
Om man har anledning att tro att förhandlingar överhuvudtaget är en framkomlig väg i dagens förgiftade atmosfär är en annan historia som vi förmodligen inte kan undvika framöver.

Idag verkar det som om förhandlingar kan påbörjas endast om de föregåtts av gester.
Jag tycker i min enfald att det borde räcka med att ärligt lägga fram sina positioner för att sedermera ställa dessa i relation till motpartens men – inte då.
Det krävs att de som kommer att sitta på andra sidan förhandlingsbordet först får sina gottepåsar innan någon kan komma till skott.

Det är egentligen underligare än så – gottepåsen bör innehålla sådant som står på förhandlingsagendan och helst löften om att utgången av förhandlingarna kommer att bli i enlighet med motpartens krav.
Hänger ni med?
Om inte så är ni ursäktade för hela företeelsen är så vansinnigt absurd.
Som om arbetsgivarna måste lova arbetstagarna att de kommer att få allt vad de begär redan innan några löne-och-anställningsförhandlingar inletts.


I Mellanöstern kan de förväntade gesterna vara typ att släppa ut dömda terrorister (det heter visst extremister nuförtiden...) och kriminella på grönbete, plocka bort skyddande väghinder så att framfarten för dessa terrorister (förlåt extremister) underlättas, låta dem få det polisiära ansvaret för ytterligare områden – som om de inte skulle ha nog problem med de områden de redan idag har ansvar för och naturligtvis säckvis med guldpengar.

Som de ärliga sanningssökare ni är antar jag att ni redan nu är brydda över en sak – att vi har talat om gester från endast en av parterna.
Israeliska goodwill gester.
Nå, hur blir det med goodwill gester från den palestinska sidan?

Hör ni hur det ekar???
Ekot ni får tillbaka säger att en sådan fråga är förbjuden att ställa.
Störtförbjuden.
Inte kan väl någon begära att de stackars palestinierna ska bidraga med några gester till elakingarna i Jerusalem och Tel Aviv – de är ju under ockupation...

För att göra klart en sak så ska jag i rättvisans namn erkänna att palestinierna visst bjuder på gester.
Gester i form av raketbeskjutningar från Gaza, bombsprängningar och granatexplosioner lite här och var och en aldrig sinande hatpropaganda.
Gester javisst, men knappast goodwill gester.

Om ockupationen finns bara en sak att säga – den hade kunnat vara över i stort sett när den inleddes om palestinierna visat någon som helst önskan att ta ansvar för sin egen framtid.
Det finns ingen anledning för någon att ockupera ansvarstagande människor.

Det finns symboliska gester, tomma gester och så finns det livsfarliga gester.
De oanständiga gesterna lämnar vi därhän.
Israel förväntas bjuda sin motpart på gester som innebär livsfara för befolkningen så varför skulle de genomföra ett sådant projekt när motparten på sin höjd redovisar sin likgiltighet?

Slutsats.
Inga fler ensidiga gester.
Inga fler livsfarliga gester.
Inga fler gottepåsar till palestinierna innan de visar att de är beredda att åtminstone göra en ansats att återgälda på ett ansvarsfullt, rakt och hedervärt sätt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ...


A, 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD, 2, 3, 4, 5, 6, DN, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, Gp, 2, 3, Dag, 2, Vlt, Blt, Sr, K, S, Vg, 2, 3, 4, 5, N, 2, Svt, Tv2, P, 2, 3, 4, Vl, Sk, Kri, 2, Y, 2, L, Ns, Etc, Hd, 2, 3, C, Ex, 2, 3, Kt, Tv4, 2, Sr, Ln, F, Svt, E