Det är inte så ofta jag får tid över att läsa andra bloggar, men det händer.
Jag börjar då gärna med Israel i Sverige som är en aktuell, initierad och fräck blogg.
Författaren presenterar där nu sin korrespondens med en journalist på GP, vid namn Gert Gelotte.
Denne Gelotte har inte förmågan att göra någon glad.
Han är så förblindad av sitt eget underbara jag att han inte ens orkar engagera sej i adekvata frågor kring sina egna artiklar. Bara snorkiga kommentarer "von oben".
Vad säger ni om nedanstående?
Varför skulle jag öda ett endaste ord på dylikt skitprat?
Gert Gelotte
Ovanstående citat av den världsbäste (!) journalisten syftar på information han fick sej tillhanda om något som eventuellt skulle kunna ta bort glansen från palestiniernas underbara lidande.
Tala om tunnelseende!
Han har ett sätt att närma sej den oerhört komplicerade konflikten mellan araberna och Israel på ett för honom själv förnedrande sätt. Han är helt ointresserad av någon annan information än den han han själv producerat och den är både fragmentarisk, ytlig och propagandistisk.
Jag undra vad som skulle hända om den breda och ofta ganska kloka allmänheten fick reda på vad som döljer sej under Gelottes polityr.
Inte hade det bidragit till att öka GP´s upplaga.
Sverige är fullt av stinkande, antiisraelisk propaganda. Vad som för tio år sedan viskades i vadderade rum skriks nu med stolthet ut på stadens torg.
I den kören finner vi Diakonia, Broderskapsrörelsen, Palmecentret samt en samling privatpersoner.
Gelotte är en repekterad medlem i denna kör och får ofta framträda med solopartier.
Den falska kristendom Diakonia och Broderskapsrörelsen representerar är så grov att den är värd ett eget blogginlägg.
27 juni 2008
26 juni 2008
Logikens död
Och Kassamraketerna fortsätter att falla...
Punkt 1. Vapenvila – eller vad nu araberna vill vi ska kalla det.
Punkt 2. Palestinierna skjuter granater och Kassamraketer.
Punkt 3. Israel stänger gränserna.
Punkt 4. Fayad, palestiniernas premiärminister beordrar Israel att öppna gränserna.
Är det någon som protesterar mot logiken?
Finns det någon logik?
Nej!
Varför palestinierna fortsätter att framföra sina krav på ett så verklighetsfrämmande sätt är på ett sätt en gåta men å andra sidan är de vana vid att de kan säga vad de vill, begära vad de vill, ljuga om vad de vill – och världen lyssnar utan besvärande kommentarer.
En annan person som är slängd i den här hanteringen är den evige Erekat. Han har nog någon slags rekord när det gäller att manipulera sanningar till Israels nackdel.
Visst, han har ingen orsak att göra något annat – det mystiska är att ingen påpekar för honom när han är ute och cyklar att "nu får du väl ändå skärpa dej."
Min slutsats blir att det är OK att upprepade gånger bryta vapenvilan (om den finns längre - om den någonsin funnits?), men det är inte OK att reagera på dessa brott.
M.a.o. att mörda är OK men att stoppa mördaren är inte OK.
Att skicka iväg en Kassamraket är liktydigt med försök till massmord – som en god vän uttryckte sej.
Det är avsikten som räknas.
Sen har vi fenomenet Bibi, Benjamin Netanyahu, och det israeliska etablissemanget.
Politiker och mediafolk ser som sin tunga plikt att rädda Israel från Bibi.
De gör allt för att han ska smutskastas och demoniseras och de drar sej inte för att beskylla honom för de mest horribla ting så ingen ska komma på idén att rösta på honom.
Detta innebär, enligt min mening, att de handlar utanför demokratins råmärken. De respekterar inte folkets röst.
Om folket vill ha Bibi så blir det Bibi – om folket inte vill ha Bibi så blir det någon annan.
Politikerna har den senaste tiden ingått ett antal svarta allianser, enbart för att stoppa Bibi.
Om folket vill ha Bibi är för dem ointressant – de vet ju bäst!
Enough!
Punkt 1. Vapenvila – eller vad nu araberna vill vi ska kalla det.
Punkt 2. Palestinierna skjuter granater och Kassamraketer.
Punkt 3. Israel stänger gränserna.
Punkt 4. Fayad, palestiniernas premiärminister beordrar Israel att öppna gränserna.
Är det någon som protesterar mot logiken?
Finns det någon logik?
Nej!
Varför palestinierna fortsätter att framföra sina krav på ett så verklighetsfrämmande sätt är på ett sätt en gåta men å andra sidan är de vana vid att de kan säga vad de vill, begära vad de vill, ljuga om vad de vill – och världen lyssnar utan besvärande kommentarer.
En annan person som är slängd i den här hanteringen är den evige Erekat. Han har nog någon slags rekord när det gäller att manipulera sanningar till Israels nackdel.
Visst, han har ingen orsak att göra något annat – det mystiska är att ingen påpekar för honom när han är ute och cyklar att "nu får du väl ändå skärpa dej."
Min slutsats blir att det är OK att upprepade gånger bryta vapenvilan (om den finns längre - om den någonsin funnits?), men det är inte OK att reagera på dessa brott.
M.a.o. att mörda är OK men att stoppa mördaren är inte OK.
Att skicka iväg en Kassamraket är liktydigt med försök till massmord – som en god vän uttryckte sej.
Det är avsikten som räknas.
Sen har vi fenomenet Bibi, Benjamin Netanyahu, och det israeliska etablissemanget.
Politiker och mediafolk ser som sin tunga plikt att rädda Israel från Bibi.
De gör allt för att han ska smutskastas och demoniseras och de drar sej inte för att beskylla honom för de mest horribla ting så ingen ska komma på idén att rösta på honom.
Detta innebär, enligt min mening, att de handlar utanför demokratins råmärken. De respekterar inte folkets röst.
Om folket vill ha Bibi så blir det Bibi – om folket inte vill ha Bibi så blir det någon annan.
Politikerna har den senaste tiden ingått ett antal svarta allianser, enbart för att stoppa Bibi.
Om folket vill ha Bibi är för dem ointressant – de vet ju bäst!
Enough!
De som talar för mej för att de vet bättre än mej är inte värda att tala alls och ännu mindre värda att lyssna på.
Etiketter:
Bibi,
Logik,
palestinier,
politiker,
vapenvila
25 juni 2008
Kohandel
En rå och saftig kohandel.
Jag hade skämts ögonen ur mej men några sådana tendenser såg man inte röken av.
Min egen lilla sammanfattning låter som följer:
"Olmert visar sej vara slugare än man trott och Barak visar sej vara fegare än man trott."
Historien är inte värd fler ord.
Om någon händelsevis undrar över vad jag pratar om så handlar det om den skamlösa uppgörelsen i skydd av nattens mörker mellan Olmert och Barak.
Allt för att göra det möjligt för dessa herrar att klamra sej fast vid makten på bekostnad av medborgarnas väl och ve.
Jag vet inte någon direkt gräns mellan vad de nu åstadkommit och ren diktatur.
En ynklig och livsfarlig diktatur.
Nu över till något helt annat - fast ändå inte.
Det jag tänker skriva om är resultatet av dessa herrars tankemöda.
Härom dagen ville några israeliska värnpliktiga förhöra sej lite med några gossar från Islamic Jihad i Nablus på Västbanken om inplanerade terrordåd. De hade luskat ut i vilket hus dessa företagsamma gossar befann sej och tog sej dit. Jihadisterna var dock inte på samtalshumör utan valde att svara med eldgivning. Israelerna försvarade sej på samma sätt med resultatet att Jihadisterna drog det kortaste strået.
Glöm inte att Hamas hade bönat och bett om den nyss upprättade vapenvilan och hade dessutom varnat Gazas Jihadister och andra att för deras eget bästa var det säkrast att de också lade ner vapnen.
Åtminstone så länge det främjade Hamas syften.
Efter händelserna i Nablus surnade Gazas Jihadister till, polerade snabbt upp sina granater och Kassamraketer och sköt sedan över några salvor till Israel.
Hus förstördes i Sderot och folk fick både kroppsliga och själsliga skador.
Aja baja Israel, rör ni några av dessa våra bröder på Västbanken så kommer Sderot och andra platser att bombas. Ungefär så löd budskapet från Gaza.
Detta innebär att israelerna på Västbanken blivit gisslan till Hamas.
En som inte vill begränsa israelernas aktiviteter där är Abbas - fast det skulle han aldrig erkänna.
Alla vet dock att han inte kan resa någonstans, inte lämna Ramalla om han inte har beskydd av IDF, den israeliska försvarsmakten. De är hans enda garanti för att överleva både fysiskt och som palestiniernas president.
Att vara gisslan åt Hamas innebär att när israelerna ser någon på väg att ta lagen i egna händer på Västbanken så kommer de att tveka att ingripa för Olmert och Barak har ordnat det så utstuderat att skulle de gör något som misshagar de terrorbenägna i Gaza så vet de nu att det kommer att gå ut över Sderot och andra platser i Israel.
Snyggt jobbat!
Karnits ögon
Just nu pågår en kohandel på högsta nivå, på liv eller död - både bildligt och reellt talat.
Den israeliska regeringen försöker manipulera sina meningsmotståndare, lova och hota i lagom doser och inte minst värna om "hur det ser ut".
Realpolitik göre sej inte besvär - bara skenet av densamma.
Det är den planerade omröstningen i Knesset i morgon som utlöser denna febrila aktivitet.
Det skenbara diskuteras, blöts och stöts i alla upptänkliga media.
Det verkliga skeendet sker i hemliga, vadderade rum där otillbörligheter kan förekomma utan att någon kommer att behöva stå till svars.
Politikerna är vana vid den här hanteringen så upphetsningen är minimal. Det enda som skulle kunna rubba deras cirklar är om något oförutsett skulle inträffa.
Det mesta är dock förutsett, scenarierna skrivna och nu är det bara beslut som saknas.
En av de mest garvade reportrarna påstod att om Kadima bara sätter en acceptabel datum för sina "primaries" så faller hela omröstningen. Folk kan gå hem och fortsätta i sina välkända och trygga hjulspår med jobb och löning i säkert behåll.
Resultatet av manglingarna får vi någon gång mitt på dagen i morgon, onsdag.
Annars är det Karnits ögon som inte ger någon ro.
Karnit Goldwasser är den unga hustrun till Udi Goldwasser som tillsammans med Eldad Regev varit i Hizballahs våld i två år.
Två grymma år.
I dag har hon medverkat i media, inte på grund av någon sorts exhibitionism, utan av kärlek till sin man Udi.
Han och hans kompis blev igår kastade framför ulvarna när regeringen plötsligt bad om en utredning där det skulle fastställas om de skulle bli betraktade som KIW (Killed In War) - eller inte.
Något hade hänt, för bara någon dag tidigare hade de anhöriga fått besked om att en överenskommelse med Hizballah var nådd och att endast ett regeringsbeslut fattades.
Vad hade hänt?
Något hade hänt, för bara någon dag tidigare hade de anhöriga fått besked om att en överenskommelse med Hizballah var nådd och att endast ett regeringsbeslut fattades.
Vad hade hänt?
Även i kväll är det ingen som vet.
Om någon fått vetskap om att de inte är i livet längre, om Hizballah kräver ytterligare eftergifter av Israel - eller något annat?
Ingen vet.
I vart fall så rasade Karnits värld samman.
Ingen vet.
I vart fall så rasade Karnits värld samman.
Hon var tillbaka på ruta ett.
Som någon sa - vi borde vara beredda att utväxla även döda soldater med levande fångar, om inte för annat så för Karnits skull.
Som någon sa - vi borde vara beredda att utväxla även döda soldater med levande fångar, om inte för annat så för Karnits skull.
Hon måste få veta.
Hennes ögon säger allt.
Hennes ögon säger allt.
24 juni 2008
Diakonias krasch
DIAKONIA GRÅTER.
"A recent opinion poll conducted by Harvard University's Kennedy School of Government found that 77 percent of Israeli Arabs would rather live in Israel than in any other country in the world."
Detta är ett bevis på att alla deras ansträngningar varit förgäves, att deras lögner fallit på hälleberget och att de israeliska araberna är klokare än de tror.
Under år som gått har Diakonia tagit alla tillfällen i akt att svartmåla Israel och berättat hur eländigt araberna har det där. De har otroligt konsekvent bedrivit sin hätska hatpropaganda mot landet Israel och man har fysiskt känt deras obehag om de någon gång tvingats ta ordet jude i sin mun.
Att Israel finns har man spottat på medan man lullat och gullat med arabernas systematiska terror.
Visat "kristen" förståelse... (hmmm...)
Läser man deras övergripende målbeskrivning ser det ganska skapligt ut men går man till underrubrikerna upptäcker man att det bara är Israels påstådda försyndelser man plockar fram medan arabernas förintelsetaktik gentemot Israel snyggt sorteras bort.
Internationella mänskliga rättigheter är något de lärt sej slå i huvudet på folk. Det är begrepp som har en medmänsklig klang men av Diakonia används för egna, lurviga syften.
Inga särskilt hedervärda sådana.
Att Israel behöver skydda sin befolkning mot själmordsmarodörer och annat genom att kontrollera vilka de släpper in i landet (gör inte Sverige det?) utmålas som större brott än döden medan arabernas välplanerade utnötnings-och utrotningskrig, väl dokumenterat i deras charter, förbigås med en smekning.
Hur kan Diakonias massiva propaganda så ha missat sitt mål.
Har inte Israels arabiska befolkning lyssnat ordentligt på Diakonia?
Kanske har de lyssnat men snabbt insett att de glättade broschyrerna gör sej bäst i papperskorgen.
Diakonias propagandakrasch är en krasch för bigotteriet men en seger för rättvisa, rim och reson.
22 juni 2008
Olmert - brevbäraren
"För sent ska brevbäraren vakna" - och det är inte bra.
Folk vill ha sin morgontidning till frukostflingorna.
Vi har på senare tid lärt oss att Olmert är fascinerad av brev.
(Jo, jag vet att det blir lite mycket "Olmert" men just denne mans person är vad som bekymrar folk här.)
Hur hans lycka blev fullständig var gång den amerikanske penningmagnaten Talansky stack till honom ett kuvert med dollar. Dollar i kubik och kvadrat. Pengar att betala både för personlig PR och en vidlyftig livsföring under ett stort antal år.
Alla israeler klafsar inte runt i leriga kängor i apelsinlunden utan många har lärt sej uppskatta livets goda.
En av dem är Olmert.
Ingen vet hur många "Talanskys" som passerat Olmert genom åren men han har onekligen uppnått en avundsvärd elegans när han låter kuverten osynligt slinka ner i fickorna.
"Doing makes perpect."
Idag kunde han inte motstå frestelsen att göra det han är allra bäst på - att hantera brev.
Han spred ett antal hotelsebrev till knessetfolk i arbetarpartiet som innehöll paragrafer om vad han skulle göra med dem om de inte gjorde som han sa.
De skulle bli sparkade.
Det handlar om en omröstning på onsdag som kan utfalla så att Knesset upplöses och det blir nyval. Arbetarpartiet har där en nyckelroll så lite skrämseltaktik kunde inte vara helt fel.
Om de utvalda låter sej skrämmas eller inte får vi veta på onsdag.
Ett annat viktigt parti i sammanhanget är det religiösa partiet Shas men de kan alltid köpas. Olmert räknar kallt med att han ska ha ordnat de praktiska detaljerna vad gäller deras aldrig sinande lust för penningar innan omröstningen.
Allt vad köpstående heter är Olmert suverän på, då är han helt på sin mammas gata.
Olmert rör om i sina olika grytor med en frenesi som naturligtvis ger enbart röriga resultat.
Häromdagen, den 16 juni, skrev jag om Olmerts alla initiativ, om alla Israels problem han tänker lösa på en gång.
I fredagens Jerusalem Post kunde vi på första sidan läsa en artikel på samma tema av Calev Ben-David kallad "A prime minister churning as fast as he can."
Det är roligt när Jerusalem Post hämtar sin inspiration från min blogg...
Jag undrar om Olmert orkar upp i morgon för att ta itu med sina nya utmaningar på brevfronten?
Etiketter:
Jerusalem Post,
kriminalitet,
Olmert,
politik,
Talansky
21 juni 2008
Vackra, goda och nyttiga

Bilden har inget direkt att göra med vad jag tänker skriva om.
Jag bara tyckte den var fin.
Några mognande granatäpplen från vår kibbuts.
Nu kan man ju alltid konstruera lite kopplingar och de skulle i så fall vara att inne i ett granatäpple finns det ett stort antal röda minifrukter som kan jämföras med det palestinska samhällets många röda fraktioner.
Ett talande exempel är den färska vapenvilan som Israel krystade fram med diktatorregimen Hamas och Egyptens benägna bistånd.
Palestiniernas president och hans Fatahparti bara såg på.
Israel bedriver någon slags fredsförhandlingar med Fatah men har ingen vapenvila med dem.
De angriper israeler på löpande band så snart tillfällen ges.
Ingen går säker trots att säkerhetsbarriären gjort livet något drägligare.
Israel sitter inte ner och försöker tala fred med Hamas för det ingår helt enkelt inte i deras världsbild. Däremot finns idag en vapenvila dem emellan.
Kan översiktsbilden vara mer absurd?
Jag förstår inte riktigt oron för att vapenvilan inte ska hålla.
Vi har i Gaza att göra med en fanatisk diktatorregim och utfärdar de ett påbud att inga raketer eller annat skrot får lämna Gaza innan de säger till, då förväntas de bli åtlydda.
En Gazabo berättade att ingen skulle våga bryta detta påbud för de skulle då få stå till svars inför Hamas - och det visste alla vad det innebar.
Att stå till svars inför Israel eller USA skulle de flesta av dessa råbarkade typer klara men Hamas - nej, där gick gränsen.
I Gaza vågar ingen trotsa Hamas för alla vet att då är sagan all.
Granatäpplen är både vackra, goda och nyttiga.
Hamas är varken vackert, gott eller nyttigt.
Mannen utan substans, Olmert, bryr sej inte om vilket.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)