Oraklet Obama tror att det bästa som skulle kunna hända denna världen vore om Israel drar sej tillbaka till '1967 lines' med lite inbuktningar här och lite utbuktningar där.
Med andra ord – lite hipp som happ.
Pratkvarn skulle man kunna kalla honom på ren bonnsvenska men en egentligen ganska fantasilös pratkvarn.
Är det av bekvämlighet, lathet eller något ännu mer dubiöst som gör att etablissemanget kedjat sej fast längs '1967 lines'?
Ibland får man intrycket av att vad de strävar efter är någon slags återställare trots att en internationellt erkänd gräns aldrig funnits där gröna linjen nu finns och att något palestinskt ägande aldrig funnits bortom denna linje.
Propagandans vapen är knivskarpt och hugger skoningslöst vettet från omedvetna människor som negligerat att utrusta sej med kunskaper.
Åter till 1967-års gränser som kanske inte är så tokiga när allt kommer omkring.
Under större delen av 1967 var Israel i besittning av, inte Stor-Israel precis men ändå ganska avsevärda landområden.
Man hade vad som är egentliga Israel nu, Västbanken, Gaza, hela Sinai, Golan och till och med Jerusalem var befriat.
Egentligen skulle Netanyahu slå till direkt och med Obamas benägna bistånd skapa denna underbara, åtråvärda och (naturligtvis) eviga fred.
Om nu någon skulle vilja rulla tiden tillbaka till före Sexdagarskriget så var Västbanken ockuperad av Jordanien och om Israel skulle få för sej att dra sej tillbaka till '1967 lines' så skulle i rimlighetens namn landområdet gå tillbaka till ägaren vid det tillfället – Jordanien.
Det stora mysteriet är hur de som valt att kalla sej palestinier ploppat upp från ingenstans och nu gör anspråk på Västbanken för egen del.
De som stöder denna kullerbytta har en hel del att förklara.
Ahmad i någon av de östra delarna av Jerusalem berättar att han på kvällen den sista dagen av sex-dagarskriget gick till sängs som jordanier men vaknade morgonen efter och fann att han plötsligt blivit palestinier.
Underliga äro Herrens vägar...
I ärlighetens namn sägs Jordanien ha avsagt sej anspråk på Västbanken men det innebär knappast att palestinierna med automatik skulle ha några rättigheter där.
Om vi går tillbaka till FN’s delningplan från 1947 så innebar beslutet att två stater skulle bildas i det brittiska mandatet väster om floden Jordan, en judisk och en arabisk.
Vi känner till hur det gick - åt skogen - åtminstone med den tilltänkta arabiska staten.
Ni som förstår vad ni läser har säkert redan observerat att det aldrig var FN’s avsikt att bilda något så tvetydigt som en palestinsk stat på bl.a. delar av nuvarande Västbanken – hela mandatet kallades ju The British Mandate for Palestine.
Man beslutade om en judisk och en arabisk stat.
Sedan inträffade återigen denna mystiska metamorfos där plötsligt människor med etiketten palestinier dök upp.
Jag undrar vem som gnuggade fram anden ur den flaskan?
Min man genomlevde det brittiska mandatet och när han drog ut som soldat under Andra Världskriget så blev han registrerad som palestinier trots att han är heljude och ärkesionist.
På frimärkena stod det Palestine följt av alef jod på hebreiska som stod för Eretz Israel och en av de stora tidningarna hette The Palestine Post, nuvarande Jerusalem Post.
Många vindar har blåst sedan den tiden och på andra sidan gröna linjen skördar man frukterna av sin masochistiska vägrarmentalitet.
Det tragikomiska är att idag vill palestinierna ha precis samma sak som de absolut inte ville ha 1948 – en stat.
Woao woao, så många förlorade år... hur dum får man vara?
Åter igen vägrarmentalitetens frukter.
Som ni vet så accepterade israelerna delningsplanen 1948 trots att landremsan de erbjöds mest liknade ett obetydligt missfoster till prinskorv.
De började från ingenting - nej förresten, de började från minus - eftersom de samtidigt som de byggde landet tvingades försvara det mot ständiga mer eller mindre fantasifulla terrorattacker.
Idag är Israel ett bra land.
Inte ett perfekt land men ett bra land.
Ett land där varje dag är en utmaning.
Vi ska vara rädda om detta lilla land och stötta det när de för sin dagliga kamp mot en elakartad omgivning.
Välkommna i klubben som är större än du anar.
Under större delen av 1967 var Israel i besittning av, inte Stor-Israel precis men ändå ganska avsevärda landområden.
Man hade vad som är egentliga Israel nu, Västbanken, Gaza, hela Sinai, Golan och till och med Jerusalem var befriat.
Egentligen skulle Netanyahu slå till direkt och med Obamas benägna bistånd skapa denna underbara, åtråvärda och (naturligtvis) eviga fred.
Om nu någon skulle vilja rulla tiden tillbaka till före Sexdagarskriget så var Västbanken ockuperad av Jordanien och om Israel skulle få för sej att dra sej tillbaka till '1967 lines' så skulle i rimlighetens namn landområdet gå tillbaka till ägaren vid det tillfället – Jordanien.
Det stora mysteriet är hur de som valt att kalla sej palestinier ploppat upp från ingenstans och nu gör anspråk på Västbanken för egen del.
De som stöder denna kullerbytta har en hel del att förklara.
Ahmad i någon av de östra delarna av Jerusalem berättar att han på kvällen den sista dagen av sex-dagarskriget gick till sängs som jordanier men vaknade morgonen efter och fann att han plötsligt blivit palestinier.
Underliga äro Herrens vägar...
I ärlighetens namn sägs Jordanien ha avsagt sej anspråk på Västbanken men det innebär knappast att palestinierna med automatik skulle ha några rättigheter där.
Om vi går tillbaka till FN’s delningplan från 1947 så innebar beslutet att två stater skulle bildas i det brittiska mandatet väster om floden Jordan, en judisk och en arabisk.
Vi känner till hur det gick - åt skogen - åtminstone med den tilltänkta arabiska staten.
Ni som förstår vad ni läser har säkert redan observerat att det aldrig var FN’s avsikt att bilda något så tvetydigt som en palestinsk stat på bl.a. delar av nuvarande Västbanken – hela mandatet kallades ju The British Mandate for Palestine.
Man beslutade om en judisk och en arabisk stat.
Sedan inträffade återigen denna mystiska metamorfos där plötsligt människor med etiketten palestinier dök upp.
Jag undrar vem som gnuggade fram anden ur den flaskan?
Min man genomlevde det brittiska mandatet och när han drog ut som soldat under Andra Världskriget så blev han registrerad som palestinier trots att han är heljude och ärkesionist.
På frimärkena stod det Palestine följt av alef jod på hebreiska som stod för Eretz Israel och en av de stora tidningarna hette The Palestine Post, nuvarande Jerusalem Post.
Många vindar har blåst sedan den tiden och på andra sidan gröna linjen skördar man frukterna av sin masochistiska vägrarmentalitet.
Det tragikomiska är att idag vill palestinierna ha precis samma sak som de absolut inte ville ha 1948 – en stat.
Woao woao, så många förlorade år... hur dum får man vara?
Åter igen vägrarmentalitetens frukter.
Som ni vet så accepterade israelerna delningsplanen 1948 trots att landremsan de erbjöds mest liknade ett obetydligt missfoster till prinskorv.
De började från ingenting - nej förresten, de började från minus - eftersom de samtidigt som de byggde landet tvingades försvara det mot ständiga mer eller mindre fantasifulla terrorattacker.
Idag är Israel ett bra land.
Inte ett perfekt land men ett bra land.
Ett land där varje dag är en utmaning.
Vi ska vara rädda om detta lilla land och stötta det när de för sin dagliga kamp mot en elakartad omgivning.
Välkommna i klubben som är större än du anar.
Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Israel, gröna linjen, '1967 lines', Västbanken, Gaza, Sinai, Golan, Jerusalem, Netanyahu, Jordanien, FN's delningsplan, The British Mandate for Palestine'...
11 kommentarer:
Hej Gita!
Vet du inte att jorden går under i kväll? Så varför bekymra sig?
Nåja den där amerikanska predikanten har glömt att Människosonen sa att vi inte skulle söka tecken o beräkningar utlästa ur Bibeln får nog anses vara sökande av tecken.
Betr din som vanligt välskrivna o på pricken beskrivning av situationen har jag inget att tillägga annat än möjligen att vi faktiskt har en FN resolution som kräver säkra gränser för staterna i området alltså även Israel. o ingen som tittar på en karta kan påstå att stilleståndslinjerna från 1949 är säkra. Stilleståndslinjer brukar inte vara det.
Förresten vad gör Obama om Mexico vill ha tillbaka de områden den aggressiva imperialistsstat han är ledare för erövrat från det?
Inga prinskorvar här:-)) 100% stöd!
EL
Anneli -
Jo jag såg någon rubrik om denna ’profetia’ men eftersom han inte är den förste med samma budskap så la jag det inte på minnet.
Ibland undrar jag vem denne Obama egentligen är? Är det han säger vad han faktiskt tänker och tror på eller är han bara en produkt som formats av andra intressenter? Det är onekligen något plastigt över honom.
Det ska bli intressant att höra hans planerade tal inför AIPAC och även vad Netanyahu tänker berätta för USA’s lagstiftande församling.
Spännande tider även om de kunde vara något mindre orosfyllda.
Kramisar
Anonym -
100% tack till EL!
men snälla nån, vilken dramatik för att Obama sade vad alla andra redan vet, coh vad alla andra säger.
Israel har ju faktiskt allt annat än försvarbara gränser just nu, den hemska sanningen är ju att Israel är den plats i världen där risken är störst att bli dödad ellr skadad enbart för att man är Judisk.
Jag gillar faktiskt vad Bildt sa, att den största insatsen för säkra gränser vore ett fredsavtal.
Vill Isarel inte ha 1967 års gränser har ju palestininerna redan sagt att Israel är välkomna att annektera rubbet (som dock tyvärr Olmert defenierade som ett farligare hot än om palestinierna tog till vapen)
Netanjahu, verkar vara den svagaste ledaren någonsin i Israel. Dessutom, verkar ju nåt gått snett i relationen med militären och dess underrättelsetjänst eftersom han blev tagen helt på sängen av talet.
Tycker tyvärr Isarel förlorar mer och mer trovärdighet, och på sätt och vis är det olyckligt för palestininerna behöver ju en trovärdig motpart om det skall kunna bli förhandlingar.
Hasse –
Dramatik och död är några företeelser som israelerna är väl bekanta med.
Vad Bildt sa är raka motsatsen till hur palestinierna planerar framtiden.
De vill ju att FN ska ge dem en rasistisk apartheisstat där inga israeler kommer att vara tillåtna (upprepat idag av Abbas talesman Nabil Abu Rudaineh) --- UTAN EN FRED!
Vad säger Bildt om det?
Hasse -
I nattens sena timme klickade jag av misstag på fel rad så din kommentar försvann men jag kopierar in den här.
Väljer du att skicka den igen så plockar jag bort detta.
Hasse har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Oraklet har talat":
Visst, och när det gäller död så är det ännu mer välkänt hos palestininerna där det i normalfall (alltså nu räknar vi bort Gazakriget) dör 7 palestininer för varje Israel.
Palestinska dödsfall brukar vara statistik, när det gäller Israeler så presenteras de med namn, historia, familj etc...
De lever redan idag i ett system där de lever parallellt med bosättare på västbanken, men med 2 lagar för 2 folk, 2 vägsystem för 2 folk, obegränsade rättigheter för bosättarna vs. inga för palestininerna, osv..osv.. Detta är ju Apartheid (som du kanske vet betyder det separation på Afrikaans).
jag läste nånstans att Israelerna kallade muren för separationsstaketet innan nån insåg att det faktiskt var rena gåvan till olika palestinagrupper i världen.
jag tycker det vore en tradgedi med fundamentalistisk palestinskt stat.
MEN en fråga, tycker du det vore helt orimligt om medel-Ahmed (ller vad man nu kallar palestininernas Medelsvensson) inte för tillfället riktigt litar på att Isarelerna är möjliga att bo ihop med ?
Israel har ju fått igenom att palestininerna motbud om de inte får en meningsfullt landområde att leva med inte är att ta till vapen, utan att bli Israeler. Vill man hellre att de skall ta till våld ?
Hasse –
Det mesta av vad du nyss skrev har vi ältat redan lite för många gånger så det känns inte meningsfullt att tugga om det igen.
Rätt kul dock med din ’Medel-Ahmed’.
Han verkar trots allt lita ganska mycket på israelerna eftersom han föredrar att bo kvar i Israel hellre än att flytta med till ett ev. framtida Palestina och det är inte bara för sjukförsäkringens skull. Han blir skräckslagen bara av tanken.
Han förstår också varför det var nödvändigt att bygga en omväg runt just den där arabiska byn men det skulle han aldrig våga säga högt. Han skäms tyst för sej själv.
En annan sak som gör honom minst sagt generad är hur bra palestinierna är på att ha ihjäl andra palestinier. Han likaväl som jag har ingen aning om det i förhållande till israeliska dödsfall står 7 eller 70 men det plågar honom att palestiniernas respekt för liv är så ytterst lågtstående.
Spädbarn...
Det hjälper inte ens att Bitte Hammargren skriver snyft-och-gull-artiklar i SvD om offrens (sorry martyrernas) enstsående karaktärer. Han, Medel-Ahmed, tycker bara det är pinsamt.
Med denna godnattsaga säger jag godnatt.
Vad imponerad jag blir över att du känner Medel-Ahmed så bra, och din helt opartiska analys av hans verklighet, känslor och uppfattningar.
Nu skulle jag bara vilja be nån svensk som lever med det palestinska perspektivet göra en lika neutral analys hur den Israeliska Medel-Ari tycker och tänker.
Skall jag be Per Garthon eller Dror Pfeiler om denna analys ?
Hasse -
Ditt förslag känns inte särskilt nödvändigt.
Deras godnattsagor får vi oss tyvärr redan till livs inte bara till natten utan dygnet runt – antingen vi ber om det eller inte.
Dessutom lever jag i daglig och stundlig närkontakt med ’det palestinska perspektivet’, inte bara vid tiden för godnattsagorna, och då menar jag det VERKLIGA palestinska perpektivet – inte de snålpolitiska skrivbordsprodukter Gahrton/Feiler m.fl. spottar ur sej.
Nog om detta.
Skicka en kommentar