14 april 2011

Den arabiska våren


Jag letar och letar men hittar inga vårtecken som skulle kunna bekräfta att våren verkligen är här.
The Arab Spring.

Resultaten av upproren i både öst och väst är fortfarande en öppen fråga men jag tycker man borde kunna skönja åtminstone några skissartade fragment om hur framtiden möjligen skulle kunna gestalta sej.
Några tveksamma snödroppar eller en ensam videkvist.
I stället får vi dagliga rapporter av typen ett steg frammåt och två tillbaka och därtill informationer om ofattbara grymheter.

Vad håller det syriska ledarskapet på med egentligen?
De gör ju precis det som alliansen på grund av sin outgrundliga männioskokärlek... sade sej vara tvungna att stoppa i Libyen.
Mördar sitt eget folk i drivor.
En försiktig uppskattning man hör är att ca.200 människor fallit offer för regimen men någonting i magtrakten säger oss att de mördades antal är av en helt annan dignitet.
Offren för den Syriska statsterrorismen i Hama 1982 uppgavs till mellan 17.000-40.000.
Redan då hade syrierna som synes problem med matematiken.

Militärer skjuter skarpt mot sårade som söker medicinsk vård, prickskyttarna på hustaken överträffar varandra i precision och Kashnikovs smattrar i vinden.
Vissa städer har helt isolerats och vad som tilldrar sej där i grändernas dunkel vill vi nog helst inte ens tänka på.

USA beklagar.

Ursäkta men var finns den i Mellanöstern så sällsynta logiken?
Fast det är klart, Ahmadinejad säger att det är infiltratörer från väst som är orsaken till eländet i Syrien, speciellt då naturligtvis från Israel och USA, och då är det väl så...
Blodsbröder i vått som torrt, Bashar(den långe) och Mahmoud(den korte).

I Egypten har en bloggare slängts ner i en fängelsehåla just för att han bloggat.
Han hade synpunkter på hur militären skötte landet och sådana synpunkter får man inte vädra i det nya, fritagna Egypten.

Tahrirtorgs-demonstranterna har vid det här laget effektivt slängts åt sidan till förmån för starkare och mer organiserade krafter som militären och Det Muslimska Brödraskapet och häromdagen blev de med våld hemskickade av den militär de för några veckor sedan förde fram till makten.
Å andra sidan var det faktiskt militären som avsatte Mubarak och som generöst nog lät demonstranterna få äran av kuppen – åtminstone i den mediala världen.

Egypten planerar att hålla val i september men jag undrar i mitt stilla sinne om, när och hur militären verkligen kommer att frivilligt frånsäga sej makten.
Om egyptierna kommer att ersätta landets grundlagar med sharia-lagar återförs landet effektivt till den öken där den islamska revolutionen startade år 626 e.Kr.

Vad som sker i Libyen är heller inte så vårlikt.
Jag gissar att de som beordrade flygräderna in över Libyskt territorium vid det här laget är ganska förvirrade och önskar de tagit det lilla lugna – som Angela Merkel gjorde.
Hur många av de de avsåg att försvara, de goda libyerna, har de avlivat fram till idag?
Hur många av de onda?

Så kan det gå om man som gör som Obama gjorde.
Han slängde in en brinnande tändsticka i Mellanöstern för att se vad som hände (kul kul) och nu brinner det som aldrig förr.

Sist en liten notis som berättar för oss mer än vad notiser vanligtvis brukar berätta.
Palestiniernas premiärminister Fayyad talade på onsdagen i Bryssel.
Han sade där att nu - nu eller aldrig - skulle palestinierna ta sitt öde i sina egna händer så ge oss 5 miljarder...


7 kommentarer:

Harry Harrysson sa...

Och före den muslimska invasionen levde kopterna och de gamla egyptierna i Egypten. Muslimerna vill glömma bort det och de flesta andra vet det inte.

Merlin sa...

Ja,kopter innan araberna tog över Egypten med våld och förstörde allt i vanlig islamistisk ordning. Det ser mer ut som en trist arabisk vinter än en ljus vårdag. Det här kan aldrig sluta bra. Det har det aldrig gjort tidigare när de här rasisterna tagit över.

Hasse sa...

Gita vad ser du isåfall för alternativ.
Hela mellanöstern har styrts av genomkorrumperade förtryckare, både vi i väst liksom Isarel har inte haft några problem med det, tydligen. Så länge det magiska ordet stabilitet härskade.
Kina är en vidrig diktatur, men den gillar vi för den är "stabil".
Saudi är en extra vidrig diktatur, men den gillar alla så länge stabilitet råder och oljan flödar.

Vi har stöttat och stöttar alla dessa diktaturer årtionden, under tiden har de hunnit krossa alla normala demokratiska rörelser. Nu är vi förvånade att islamisterna är det enda starka alternativen.

Men, menar du det hade varit bättre om Mubarak och hans polare stannat vid makten ?

Borde vi i Europa, och borde Obama nu plötsligt stötta Syriska regimen m.fl ?

Gita sa...

Hasse –
Uppriktigt sagt så vet jag inte – på din fråga om andra alternativ.
Din beskrivning av diktaturläget i Mellanöstern kan jag bara hålla med om och du har aldrig sett mej någonstans förhärliga ordet stabilitet.

Vad som är snudd på lite komiskt är detta helt okritiska jubel som rebellerna
i Libyen möts av utan att någon vet vilka de är och hur de tänker utforma sin framtid. Dessutom – vilka är deras förutsättningar?
Gadhafi karaktäriserades av Ronald Reagan som ”the mad dog of the Middle East” vilket verkar vara ett passande epitet även om han förmodligen varit tvungen att utrusta sej med ganska mycket ’madness’ för att kunna sitta kvar i decennier som överhövding för Libyens konglomerat av beduinstammar. Hans galenskaper är det väl ingen som kommer att sakna men vad kommer i stället? Är det ett samhälle där den hungrige som stjäl en brödbit får sin hand avhuggen då är jag inte så entusiastisk.

Jag skulle vilja se en diskussion där man realistiskt diskuterar hur man skulle kunna hjälpa exempelvis Libyerna till ett bättre liv? Att tro att rebellerna är ute efter typ skandinavisk demokrati är naturligtvis idiotiskt och kanske får man låta dem hålla på ett tag tills åtminstone något konkret resultat utkristalliserar sej. Att bomba som de nu gör – ena dagen träffar man rebellerna och nästa de regeringstrogna – verkar ganska taffligt.

Läget i Syrien tycker jag på ett sätt är ännu mer groteskt. De har inte ursäkten att styras av en galen hund utan av en västutbildad ögonläkare som Obamas folk kallar ”a reformer”. Denne reformerare verkar mest reformera fram nya tortyrmetoder som han praktiserar på bakbundna liggande demonstranter frånsett att hans trogna dessutom skjuter skarpt på allt som rör sej. Allt detta pågår medan Obama gäspar.
Obamas ’change’ verkar uppenbarligen gälla Egypten och Libyen men inte Syrien och Iran och naturligtvis inte Saudiarabien.
Amerikanska intressen visar sej vara långt viktigare är folkets väl och ve i dessa länder men det kommer du aldrig att få höra Clinton säga.

Nej, jag tycker det vore helt underbart om dessa diktaturer förvinner fortast möjligt men diskussionen borde vara lite djupare än den är idag om vilka realistiska chanser det finns att styra över till något bättre.
När, var och hur. Dessutom – om.
Ytterligare dessutom... så lär det inte lösas på en kafferast. Kanske krävs det generationer.
Kommer sharialagarna att bli de förhärskande så förvandlas ju diktaturerna till teokratier och då undrar jag hur det går med den frihet folket kräver.

Slutsats – svårt. Den som idag inbillar sej att han sitter inne med alla svaren är inte trovärdig. Några månaders uppror, hur fantasieggande de än är, ger inga svar utan producerar bara fler och fler frågor. Här finns inget svart eller vitt utan en synnerligen mångfärgad sörja.
Ungefär så.

Hasse sa...

Gita, känner mig plötsligt helt överens med dig.
Hmmm, borde vi vara oroliga, har nån av oss tappat stinget ;-)

Möjligtvis skall man inte underskatta längtan efter en västliknande demokrati, har många iranska, och några palestinska vänner. Bland disporan och ungdomarna (som är många) är längtan stor efter sekulära demokratiska system. (Unga i Iran hatar verkligen "skäggen" mer än vi kan företälla oss)
MEN, varken jag eller de är naiva. Problemet är väl just att de islamistiska rörelserna har kunnat överleva och delvis frodas i förtryckets skugga, delvis skyddade i moskeerna, och delvis livnärt sig på längtan efter blodig hämnd och vedergällning på förtryckarna.

Traditionella demokratiska rörelser är nog tyvärr skörare knoppar som diktatorerna effektivt kapat innan de kunnat blomma ut. De har inte kunnat få skydd inom religionen, de har tappat initiativ, deras organisationer slagits sönder, deras ledare har mördats eller tvingats i exil.

Naturligtvis med oss i västvärlden som åskådare (och oljekunder), vilket knappast nu stärker demokratiernas trovärdighet, nu när vi skulle behöva vara föredömen, tyvärr.

/H

Merlin sa...

Dena arbiska vintern är överallt i hela världen. Ingen ljus framtid för demokratin, någonstans. Den arabiska revolutionens vänner i västvärlden håller på att förgöra de få ljus som fanns i världen vad gäller friheter, Israel och västvärlden, på bekostnad av rädsla och att hålla sig väl med islamister som nu släcker ner ljusen även i Europa, en förorad kontinent. USA med infiltratören Obama går samma väg. Landsförrädaren, som är indonesisk medborgare och som stöttar islamister i hela värden. Observera att han inte gav ett uns av support till de som bekämpade i islamismen och förtrycket i Iran för två år sedan. Så mycket för den arabiska våren, den existerar inte, det är nattsvart.

Gita sa...

Hasse -
Nej det kan vi naturligtvis inte tillåta - att någon av oss skulle tappa stinget.
Därför, kör hårt för rätt och rättvisa även om den är obekväm och ofta så in i vassen politiskt inkorrekt.