Gullgossen - Kullgossen

Politiker verkar leva i fejkade världar.
’Make believe’- världar.

Politiker talar bara med folk som klarat säkerhetskontrollen vilket i det här fallet innebär att inte ha några idéer som skulle kunna förvirra begreppen för politikern i fråga.
Om politikern hör för många oförenliga uppfattningar skulle kanske hans uppblåsta tvärsäkerhet inte framstå lika tvärsäker längre.
Väljarna har ett sjätte sinne för sådant och en darrning på rösten vid fel tillfälle skulle kunna kosta politikern dyrbara popularitetspoäng.
Därför – inget frotterande med oliktänkande.

Om en politiker bestämt sej för en sak och yttrat det offentligt kan inte vilda hästar få honom att ändra ståndpunkt.
Han måste uppvisa en trovärdig styrka och fasthet som folket med trygghet kan luta sej mot.
Velbyttor göre sej inte besvär.

Politikern Obama m.fl. har en gång för alla bestämt sej för att palestiniernas premiärminister Salam Fayyad är en person folk kan respektera och behandlar honom därefter.
Denna hans status gäller alltså bara bland västerländska politiker varav Obama väl får räknas som högsta hönset.
Han delar med sej av sin veckopeng till Fayyad så ofta han bara kan och törs för han vet att i det långa loppet kommer det att löna sej.
Vet och vet...

Obama har aldrig lyssnat till Khaled Abu Toameh.

Obama vill som sagt inte bli konfronterad med åsikter som inte står i överensstämmelse med tidigare uttalanden så därför lyssnar han inte till Khaled Abu Toameh.
Denne respekterade journalist har tagit reda på och skrivit en artikel om vad Fayyads eget folk anser om honom och varför han aldrig kommer att kunna föra palestinierna fram till en fred med Israel.

Först och främst för att han inte tillhör den stora skara av palestinska företrädare som fått sina befattningar som belöning för trogen tjänst i terroristträsket eller ännu ett strå vassare – ha suttit i israeliskt fängelse.
Inga kvalifikationer smäller högre än detta i det palestinska samhället.
Det skulle då möjligen vara om man gått och blivit martyr...
Klart är att av Fayyads popularitet i Washington och London finns bara smulorna kvar på Västbanken.
Gaza ska vi inte tala om - där anses han vara en förrädare av högsta dignitet.

Fayyad kommer aldrig att kunna sälja en fred med Israel till palestinierna.

I senaste valet kandiderade han som oberoende kandidat för ett parti han kallade ’Tredje Vägen’ och fick mindre än två procent av rösterna.
Idag existerar hans parti endast på pappret eftersom det inte har något stöd bland folket.

Fayyad kan räkna pengar men han kan inte ge Obama vad han vill ha – en person på den palestinska sidan som kan övertyga massorna om att vad de fått sej till livs de senaste decennierna är propagandalögner, saker de fått höra som ett led i att hålla hatets gryta kokande.
Till exempel att hela Israel snart kommer att bli palestinskt och att kompromissa betyder att det är Israel som ska kompromissa.

En person som personligen inte offrat något för ’saken’ kommer aldrig att kunna fösa fram palestinierna till ett accepterande av ett judiskt Israel där det idag finns - ett judiskt Israel...
Detta är naturligtvis en av de självklara förutsättningarna för en acceptabel och rättvis fred.

Om Obama en solig eftermiddag hade bjudit Khaled Abu Toameh på en kopp te i Vita Huset’s Rosenträdgård hade han fått lära sej hur Mellanöstern fungerar.
Att vad som värderas högst i en västerlännings ögon inte är värt ett ruttet lingon på Västbanken och det bästa av allt – Obama hade kunnat behålla hela sin veckopeng alldeles för sej själv.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Fayyad, Khaled Abu Toameh, Washington, Västbanken, Gaza, 'Tredje Vägen', palestinier, Israel, Vita Huset, Mellanöstern, ...


DN, SvD, 2, Dag, 2, 3, Gp, 2, Syd, Ek, 2, St, 2, Sk, 2, Db, 2, Kri, 2, Y, 2, Gd, 2, Blt, 2, Hd, 2, Vlt, 2, Tra, Ab, 2, Lö, Bt, Svt