21 november 2008

Jounalistikens dunkla vägar


Ibland talar man om "vanligtvis välunderrättade källor" men jag skulle i kväll vilja fundera kring "vanligtvis välunderrättade journalister".
Finns de?
Jodå, de finns men de döljer oftast sin kunskap bakom en mera påträngande agenda.
Man har ett ärende, möjligen ett uppdrag, som skulle spolieras om man berättade vad man vet.

De rörande små berättelserna om Ahmed eller Hussein från Gaza är typexempel på denna aktivitet.
Man ger levande beskrivningar av hur livet gestaltar sej för mannen på gatan som drabbats av Israels blockad och folk ryser och fäller en tår över folkets grymma öde.
Detta är också precis vad journalisterna eftersträvar – inga djupare funderingar om varför en situation som denna uppstått.

Orsak blir serverad på silverbricka – Israels blockad.

Jornalisterna vet så innerligt väl både vad orsaken till blockaden är och hur den enkelt skulle kunnat undvikas men det aktar de sej noga för att skriva om.
De har ju en annan agenda, ett annat uppdrag!

Journalisterna som gör anspråk på att vara initierade har ingen tanke på att gå till roten av problemen vilket skulle förta hela dras effektsökeri.
De har dessutom lärt sej att förstärka effekten av sin berättelse genom att upprepade gånger nämna personer vid namn.
"Abu den" och "Abu denne" och strax har läsaren identifierat sej med de av journalisterna beskrivna offren.
Offren för Israels blockad.

Smutsen stinker och eländet kryper allt närmre när skribenterna får upp ångan.
Levnadsvillkoren har inga likheter med livet på Östermalm och orättvisorna ger kalla kårar längs ryggraden.

Vad är det jornalisterna vet men som de varken vill eller vågar skriva om?
De vet att blockaden är orsakad av att terrornästet Hamastan ivrigare än på länge bedrivit de krigsförbrytelser de nu är specialister på och på så sätt brutit mot internationella lagar och humanitära rättigheter i en utsträckning som förskräcker.
De vet att denna kriminalitet, odiskriminerad beskjutning av civila där lyckan blir total när dödsoffer krävs, är orsaken till att Israel inte direkt känner för att dra på sej tomtekostymen.
Klappar är ju avsedda för snälla barn.
De vet också att det rimliga vore att gazabornas arabiska bröder skulle komma till deras undsättning men att kräva något sådant är utanför deras intressesfär.

Sist så vet varje journalist mycket väl hur den nuvarande situationen skulle ha kunnat undvikas och när som helst kunnat avslutas.
De vet att orsaken är Hamas strategiska beslut att lösa sina konflikter med våld men hur många svenska skribenter har modet att framföra detta?
(Varför behövs det mod för att framföra en vedertagen sanning?)
Ibland kan man hitta ett omnämnande av Kassamraketerna i en blek liten bisats på sluttampen men eftersom de tillsammans med annat våld är grundorsaken är det helt enkelt usel journalistik.
Denna typ av skriverier medverkar i stället till att proportionerna förblir felaktiga.

I stället för att vilseledande skriva att Gazas problem är orsakade av Israels blockad borde man skriva:
"Våldet från Gaza förhindrar fortsatta leveranser från Israel", eller något liknande.
Då hade journalisterna kunnat bidraga till att orsaken till problematiken blir belyst vilket i sin tur skulle ställa krav på reella lösningar.
Det vi läser idag är bara en populistisk och gråtmild eländesjournalistik.

, , , , , ..

19 november 2008

Stjärnemörkt - stjärneljust


Häromdagen hade vi ett dagslångt strömavbrott här på kibbutsen.
Ett planerat sådant – men ändå.

Man får sej onekligen ett par tankeställare vid sådana tillfällen när man sitter i det relativa mörkret, utan radio eller TV och sörplar på fesljummet kaffe.
Termosen verkade hyfsad men trots förvärmning med hett vatten höll den värmen ganska dåligt.

Jag satt och ansträngde ögonen med läsning samtidigt som jag hörde något jag aldrig hört förut.
Jag hörde tickandet av klockan på väggen.

Jag frågade Jacob om han kommer ihåg en tid då de levde utan elektricitet – och det gjorde han.
Det var ju det naturliga levnadssättet då för rätt många decennier sedan.

Vilket är då det naturliga levnadssättet?
Hela vår tillvaro är ju uppbyggd runt elektriciteten och när den försvinner slutar vår livsrytm att fungera.
Vi blir isolerade för vi får inga nyheter, vi blir hämmade för vi kan inte söka fakta på Googles, våra morgonrutiner bryts eftersom spegeln är höljd i mörker, vi kan inte ladda våra mobiltelefoner, hett kaffe får bytas mot kall juice och kylskåpet blir blött och äckligt när det som bör förvaras kallt blir varmare och varmare.
Uppräkningen kan fortsätta i det oändliga men den grymma slutsatsen blir att det liv vi lever är grymt sårbart.

Vårt elektrifierade liv är ett liv på vissa villkor.
Det är inte ett genuint och robust liv där vi kan lita på grundförutsättningarna – det är ett artificiellt liv på en scen där den viktigaste medspelaren är elektriciteten.

Så går vi naturligtvis inte omkring och tänker när allt fungerar, det är tankar som dyker upp när rutinen bryts.
Vi gillar inte när våra rutiner bryts så därför är vi också beredda att betala ett högt pris för att trygga dem.
Vi kan inte tänka oss en julafton utan ljusslingan i granen och elljusstaken i fönstret trots att vi älskar myset kring de levande ljusen.

Elektriciteten ska bara finnas där för att stilla våra behov av det moderna liv vi gärna vill fortsätta att leva.
Det skadar dock inte om vi någon gång går ut i den svarta natten (ta gärna med dej din katt) och tittar på stjärnorna.
De är verkliga, pålitliga och eviga – stjärnorna kan vi lita på, även när himlen är täckt av moln.

, , , , ..

18 november 2008

Underligheter


I Gaza ligger benranglena i rännstenarna och ber med sina matta röster om en brödsmula men de stygga isralerna vägrar...
Ungefär så kan man sammanfatta de gråtmilda utbrotten av höga representanter både från FN och EU.

Jag skulle inte vilja bo i Gaza för jag tror inte det är en bra plats att bo på – trots medelhavsutsikten.
Bodde jag ändå i Gaza skulle jag antingen vara hjärntvättad eller börja fundera på hur det egentligen förhåller sej med tingens ordning.

Det kom ett mail som berättade om Hamas nyöppnade TV-kanal, Al-Quds, som invigdes den 11 november.
Otroliga summor har satsats på detta nya propagandaredskap utan andra tankar än att sprida deras mycket "personliga" världsbild.
Hade jag bott i Gaza hade jag så smått börjat undra över hur fördelningen av resurserna egentligen ser ut.
Förmodligen hade jag fått undra i tysthet eftersom sådana frågor inte är förenliga med god ton i Gaza.


TV-studion är naturligtvis av det glassiga slaget för är det något Hamas är intresserade av så är det sin image, hur folk uppfattar dem.
Hamas har redan sedan tidigare en TV-kanal med namnet Al-Aqsa och en daglig tidning – Felesteen.
Jag vet inte hur mycket benranglena i rännstenarna förmår att uppskatta dessa tillgångar och möjligheten finns att ingen har frågat dem.

Ett stort antal nyhetsbyråer och mer än tjugo websidor med on line forum har Hamas satsat hemliga givarsummor på och för att vara riktigt övertygade om att nå ut med sitt budskap om fred och allmän medmänsklighet finns dessa tillgängliga på åtta språk.
Detta innebär att, till mänsklighetens fromma, även ett fransktalande benrangel i en rännsten kan ta del av denna service.

Bodde jag i Gaza skulle jag ta mej en allvarlig funderare på om denna ynnest verkligen står överst på det fransktalande benranglets önskelista.

En person som fått stort utrymme under öppningsdagarna är sheikh Ra'ed Salah.
Han är annars mest känd som ledare för den Islamska Rörelsen i norra Israel och dessutom för att hata det land han bor i så till den milda grad att inga upplopp är att förakta, varken små eller stora.
Nu gratulerade han Hamas till den nya TV-kanalen men glömde i hastigheten benranglena...

Al-Quds kanalen sänds nu från Bahrain men kommer sedermera att flytta till det mer närbelägna Beirut vilket väl knappast gör svälten i rännstenen mera angenäm.

Både FN och EU och EU och FN måste väl veta vad de pratar om?!
Om benranglena i rännstenarna som fortsätter att svälta för att de stygga israelerna vägrar...
Kanske var dessa höga representanter som med darr på rösten indignerat anklagade Israel för både allmän som specifik omänsklighet – inte bjudna på invigningsfesten?
Kände de sej möjligen en smula förbigångna och tog ut det på Gazas närmsta granne.

Bodde jag i Gaza hade jag haft en hel massa underligheter att fundera på.

, , , , , ..
SvD P DB HD

16 november 2008

Vem lurar vem?


Vem tror de att de lurar?

Hamas bombarderar södra Israel men säger samtidigt att de vill behålla den tillfälliga vapenvilan.
Olmert och co. gör krampaktiga försök att låta övertygande när de säger att de inte kommer att tolerera raketbeskjutning över Israel trots att det är just det de har gjort de senaste åren.

Varför förstår inte regeringen – eller låtsas inte förstå – att de går Hamas ärende när de fortsätter att leka låtsasleken och ger upp rätten till självförsvar?
Hamas skjuter sina raketer samtidigt som de är livrädda för att Israel officiellt ska dra sej ur detta elaka spel.
Ett spel helt för de berömda gallerierna.

Hamas behöver, ack så väl, denna paus i trakasserierna för att ytterligare vässa sina knivar - och Israel låter dem hållas.
Orsaken är förmodligen flerfaldig men den otäckaste och mest irriterande tanken är att de inte riktigt vet hur de ska handskas med situationen.
Allt de gör kommer ju att utspelas i vardagsrummen i London, Nairobi och i Calcutta och kan ha sina konsekvenser.
Världen är så liten idag och allt du gör blir omedelbart allas egendom.

Speciellt om aktören är Israel.
Man blir då inte bedömd enligt samma mått man mäter andra länder med utan enligt principen – hellre fälla än fria.
Därför föredrar den nuvarande regeringen att göra just ingenting och – antar jag – hoppas på bättre tider.

Vad man egentligen gör är att visa svaghet och att visa svaghet i den här delen av världen är som att dricka te med den lede himself.
"När vargarna vädrar blod attackerar de".

Om Hamas vill fortsätta med vapenvilan så kommer vi att spela med, säger Barak.
Underbart med en försvarsminister som låter terrorfanatikerna i Gaza sätta reglerna.
Hade det inte varit så bedrövligt vore situationen ganska komisk.

Inte ens de mest utsatta i Gazas gränsområde vill ha vapenvilan.
De kräver en lösning på problemet medan regeringen slingrar sej av obehag, om möjligt ännu mer än vanligt.

OK – de antingen kan inte, vill inte och naturligtvis heller inte tänker att göra sitt jobb.
Vad återstår?
Som på andra arbetsplatser där individerna är felplacerade – de får rensa sina skrivbord, ta sin hatt och gå hem.

Nyval 10 februari 2009.

, , , , , ..
SDS DN SvD HD P

15 november 2008

Kvalitet och klokskap


Jag såg ett TV-program idag om arkitektur och en av de personer som satt djupast spår inom denna konstart heter Norman Foster.
På frågan vad han anser kvalitet vara blev han inte svaret skyldig.

"Kvalitet handlar inte i första hand om pengar utan är en attityd", sa han.

Det påminner mej om vad min far ofta sade.
Han hävdade att "allting som är värt att göras är värt att göras väl".

Jag har genom åren insett att jag hade en mycket klok far.

, , , ..

14 november 2008

EU´s sofistikerade hot


Våld flammar upp...

Våld "flammar inte upp" utan det är alltid någon som tagit ett kakylerat ställningstagande för bruket av våld - för att lösa sina problem med rått våld i stället för med demokratiska metoder.
Det superdemokratiska Hamas har tagit ett principiellt och taktiskt ställningstagande för bruket av våld och av någon anledning förväntar de sej att offren för detta våld ska fortsätta att förse dem med både livets nödtorft och annat tjafs som Rolexklockor och senaste elektroniken.

EU, denna organisation som numera inte verkar kunna producera några andra tankar om situationen i Gaza än de de får sej serverade genom Hamas-producerade media.
Deras patetiska uttalande idag att Israel måste öppna gränsövergångarna visar på en ofattbar naivitet och en häpnadsväckande okunskap.
Ett barn förstår sammanhangen bättre.
Vad är EU rädda för?
Hamas?

De israeliska ledarna som mest trånar efter en god middag och en lugn kväll skulle glatt fortsätta att serva islamistmaffian i Gaza bara befolkningen tillät dem.
Aj då – raketer mot Sderot, Ashkelon och några kibbutser – vi blir tydligen tvungna att göra något.
Vi stänger några gränsövergångar och sedan kan vi studera matsedeln i lugn och ro...

Det är ju inte obekant att Israels ledarskikt idag mest består av menlösa individer utan tillstymmelse till stake och de kommer naturligtvis att böja sina huvuden i vördnad för EU och snabbt tillgodose deras begäran.
Det är inte speciellt svårt att sia om den svängen – vi har redan varit där några gånger .
Skam över EU och skam över Israels s.k. ledare.

Allt ljus på Hamas.
Suverän propaganda och lika suveräna propagandapoäng.

Kartan över Gaza visar att området i norr och i öster gränsar mot Israel.
Den visar också att de har en relativt lång gräns i söder mot Egypten.
Är den gränsen bara en skrivbordsprodukt eller skulle den möjligen kunna användas för varutransporter?
På sätt och vis sker det redan, dessutom i storskalig omfattning via deras magnifika tunnelsystem, men inget hindrar att den trafiken kompletteras med önskade lastbilskonvojer.

Har EU tänkt på det?
Har EU förträngt det för att på så vis öka trycket på Israel
för att på så vis hjälpa Hamas
för att på så vis få inflytande i arabvärlden (trodde de...)
för att på så vis få billigare olja och tjusigare handelskontrakt
för att på så vis kunna fortsätta sitt behagliga europeiska liv utan oönskade störningsmoment.

Hamas är åtminstone ärliga i sina hotelser medan EU hotar på ett europeiskt, förtäckt och mycket sofistikerat sätt.

, , , , , ..
SDS HD P

13 november 2008

Välplanerad kris


Frågeställningen behöver tydligen förenklas.

Består Hamas av rationella, vuxna människor som känner till och bryr sej om sin befolknings behov eller är de att betrakta som omyndigförklarade, taffliga individer som inte förstår lagen om orsak och verkan?

Antingen har deras ledare en klar bild av läget och är beredda att ta konsekvenserna av sina beslut och handlingar eller så är de oförmögna att ta sitt ansvar och gravt missbrukar den maktposition blodiga kupper försett dem med.

Är de att betrakta som ansvarsfulla och generellt pålitliga så handlar de med folkets bästa för ögonen.
Är de att betrakta som icke ansvarsfulla och generellt opålitliga blir folket lidande.

Detta är vad som händer just nu.

Det eviga skjutande in över israeliska befolkningscentra är naturligtvis både folkrättsvidrigt och i strid med internationell rätt och andra rättigheter - och måste beivras.
Hade Hamas haft ledare värda namnet, skulle de tillfredsställa folkets behov innan de sneglar på att knipa propagandapoäng.Detta är tyvärr ljusår från ledargarnityrets överväganden.

Slutsats – en välplanerad kris.

Man kan inte planera en kris och sedan komma och skvätta tårar över resultatet - inte ens i Gaza.
Ingen blir längre imponerad.

, , , ..