Fåglar, rök och en ny påve

Så har vi fått göra en ny bekantskap och hans namn är Francis.

Inte Francis den förste eller något annat trams utan bara Francis.

Han är den förste påve någonsin som tagit sej namnet Francis och då behöver man ju faktiskt inte hålla på och numrera honom och vem vet om det någonsin kommer någon mer Francis efter den nuvarande?

Det sägs att han valt sitt påve-namn efter Franciskus av Assisi (1181 – 1226) som är känd för sin enkelhet och sin passion att predika för fåglarna vilket avspeglas i bilderna här ovanför.

Denne helige man grundade Franciskanorden och betraktas av den katolska kyrkan som helgon.

Det var faktiskt ganska spännande att sitta vid TVn och vänta på att den nye påvens namn skulle tillkännages.

Så snart ljusförhållandena ändrades bakom gardinen innanför balkongen steg människomassornas sorl till extatiska decibel och då gick det inte att sitta oberörd hemma i soffan.

När det äntligen var dags kom en rödklädd kardinal ut på balkongen och berättade att världen fått en ny påve, Habemus Papam, och sedan tillkännagav han namnet på den nyvalde.

Om spetsade öron kan utlösa ett dån så var det just vad som hände i det ögonblicket.

Jag kunde inte uppfatta vad kardinalen sa och det verkade som om CNN också hade problem men när den italienska televisionen bekräftat den nye påvens identiteten gick också CNN ut och berättade att kardinal Jorge Mario Bergoglio från Argentina var den utvalde, den nye påven.

Strax därefter kom Francis ut i sin vita påveskrud och såg väldigt normal ut.

En trevlig karl, lite över sina bästa år men som ingen verkade ha någonting emot.

Tvärtom.

Man berättade att han är en enkel och ödmjuk man som levde under små omständigheter trots att hans position som kardinal med råge skulle rättfärdigat en mera ståndsmässig livsföring.

Att han är enkel och ödmjuk framgick också när han citerade psalm 23, den kanske allra mest välkända psalmen.

"Herren är min herde" o.s.v. och därefter bad han sin tusenhövdade församling att be för honom...

Man  hade kanske förväntat sej att han skulle breda ut sina numera heliga armar och i sin nya upphöjda position välsigna folket men i stället bad han människorna att be för honom.

En fascinerande man.

Jag är också fascinerad av Vatikanens urgamla arbetsmetoder.
Att tillkännage för världen att en ny påve är vald med hjälp av färgen på röken från en helt vanlig liten uschlig skorsten!
Svart rök - ingen påve.

Vit rök - ny påve.

Man skulle kanske trott att de skulle berätta på Facebook eller Twittra om händelsen men ack nej – de sände upp sina röksignaler eller rättare sagt en frustande vit rök som inte kunde tolkas på annat sätt än som ett ljubel upp mot himlarymderna.

Detta uttrycktes också bortom alla tvivel i ansiktena på folkmassorna som trotsat vintervädret och tålmodigt väntade på piazzan framför St. Peter's Basilica.

De faderlösa hade åter fått en fader och fiskmåsarna som nu och då mellanlandat på skorstenen hade flytt ut till havs.

Detta är ingen regelrätt hyllning till katolicismen utan en hyllning till det goda.

När jag såg människohavet som väntade på piazzan smög sej en sned tanke in i huvudet och jag jämförde omedvetet denna folkmassa med folkmassorna som skopas samman när Hamas har sina rallyn med hatet i centrum.

Gott och ont – av detta består vår komplicerade tillvaro, antingen vi vill det eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om påve, Franciskus av Assisi, katolska kyrkan, Jorge Mario Bergoglio, Vatikanen, St. Peter's Basilica, Hamas, ...

Joseph Aloisius, f.d. påve

Jag tänker på påven i dessa dagar.
På honom som var påve tills för bara några timmar sedan.
Han och jag har väldigt lite gemensamt men ändå har han varit i mina tankar den senaste tiden.
Jo en sak har vi gemensamt; vi gillar katter båda två.

Han kallade sej Benedict XVI  men nu har han återtransformerats till att än en gång bli Joseph Aloisius Ratzinger.

En liten men beläst man som i sitt 'yrke' fick leva ut sin passion under åtta år av sitt liv - sin kärlek till och lydnad mot Den Allsmäktige.
Det är svårt att se någon ondska i den personen även om han förmodligen inte satt ned foten alla gånger han borde ha gjort det.
Detta sagt med hänsyftning på de tunga skandaler den katolska kyrkan tvingats slösa sina krafter på.

Ingen vet varför Benedict egentligen avgick och jag gissar att vi aldrig kommer att få veta det heller.
Egentligen är det ju bara av nyfikenhet vi vill veta och då kan det ju lika gärna förbli en hemlis.
Jag tror dock inte att Gud avskedade honom utan att det var mer världsliga ting som fällde avgörandet vilket ju också var vad Benedict själv hävdade när han först tillkännagav sitt beslut.
Han var trött och orken räckte inte riktigt till.

Kanske var han dessutom 'fed up'?
Även påvar måste väl kunna få känna av denna mänskliga känsla nu och då och till och med låta den få livsavgörande betydelse.

Benedict var 85 år och vid den åldern bör man ju nått den mognad som tillåter en att självständigt bestämma över sitt liv.
Tjafsa kan de göra som är under 85 men över denna ålder är man sin egen lyckas smed.
Trots detta så tycker jag han var modig för ingen påve har avgått och frivilligt gett upp ledarskapet för 1.2 miljarder katoliker på nästan 600 år.

Nu tänker Benedict ägna sin tid åt att be, läsa och skriva vilket verkar vara lämpliga sysselsättningar för en f.d. påve.
Om han hade haft tankar på att gå till sjöss eller något annat skulle jag haft mina betänkligheter men nu väljer han att bli pilgrim.
Att vara en pilgrim lär betyda att man av religiös hängivenhet ger sej ut på en resa till en helig plats.
Vackert.

Jag önskar verkligen Benedict - eller rättare sagt Joseph Aloisius Ratzinger - en fin pilgrimsresa.
Jag tror han var god, kanske alltför god för att ha tillräcklig kraft att offentligt tvätta en smutsig byk.
Förmodligen är han övertygad om att den måste tvättas men att det i så fall får göras av någon annan.

Jag avslutar med hans egna slutord från den lilla balkongen tillhörande sommarresidenset i Castel Gandolfo vid Medelhavets fagra strand:

"TACK OCH GODNATT"

    Läs även andra bloggares åsikter om Joseph Aloisius Ratzinger, Benedict XVI, påve, katolska kyrkan, pilgrim, ...