Fåglar, rök och en ny påve

Så har vi fått göra en ny bekantskap och hans namn är Francis.

Inte Francis den förste eller något annat trams utan bara Francis.

Han är den förste påve någonsin som tagit sej namnet Francis och då behöver man ju faktiskt inte hålla på och numrera honom och vem vet om det någonsin kommer någon mer Francis efter den nuvarande?

Det sägs att han valt sitt påve-namn efter Franciskus av Assisi (1181 – 1226) som är känd för sin enkelhet och sin passion att predika för fåglarna vilket avspeglas i bilderna här ovanför.

Denne helige man grundade Franciskanorden och betraktas av den katolska kyrkan som helgon.

Det var faktiskt ganska spännande att sitta vid TVn och vänta på att den nye påvens namn skulle tillkännages.

Så snart ljusförhållandena ändrades bakom gardinen innanför balkongen steg människomassornas sorl till extatiska decibel och då gick det inte att sitta oberörd hemma i soffan.

När det äntligen var dags kom en rödklädd kardinal ut på balkongen och berättade att världen fått en ny påve, Habemus Papam, och sedan tillkännagav han namnet på den nyvalde.

Om spetsade öron kan utlösa ett dån så var det just vad som hände i det ögonblicket.

Jag kunde inte uppfatta vad kardinalen sa och det verkade som om CNN också hade problem men när den italienska televisionen bekräftat den nye påvens identiteten gick också CNN ut och berättade att kardinal Jorge Mario Bergoglio från Argentina var den utvalde, den nye påven.

Strax därefter kom Francis ut i sin vita påveskrud och såg väldigt normal ut.

En trevlig karl, lite över sina bästa år men som ingen verkade ha någonting emot.

Tvärtom.

Man berättade att han är en enkel och ödmjuk man som levde under små omständigheter trots att hans position som kardinal med råge skulle rättfärdigat en mera ståndsmässig livsföring.

Att han är enkel och ödmjuk framgick också när han citerade psalm 23, den kanske allra mest välkända psalmen.

"Herren är min herde" o.s.v. och därefter bad han sin tusenhövdade församling att be för honom...

Man  hade kanske förväntat sej att han skulle breda ut sina numera heliga armar och i sin nya upphöjda position välsigna folket men i stället bad han människorna att be för honom.

En fascinerande man.

Jag är också fascinerad av Vatikanens urgamla arbetsmetoder.
Att tillkännage för världen att en ny påve är vald med hjälp av färgen på röken från en helt vanlig liten uschlig skorsten!
Svart rök - ingen påve.

Vit rök - ny påve.

Man skulle kanske trott att de skulle berätta på Facebook eller Twittra om händelsen men ack nej – de sände upp sina röksignaler eller rättare sagt en frustande vit rök som inte kunde tolkas på annat sätt än som ett ljubel upp mot himlarymderna.

Detta uttrycktes också bortom alla tvivel i ansiktena på folkmassorna som trotsat vintervädret och tålmodigt väntade på piazzan framför St. Peter's Basilica.

De faderlösa hade åter fått en fader och fiskmåsarna som nu och då mellanlandat på skorstenen hade flytt ut till havs.

Detta är ingen regelrätt hyllning till katolicismen utan en hyllning till det goda.

När jag såg människohavet som väntade på piazzan smög sej en sned tanke in i huvudet och jag jämförde omedvetet denna folkmassa med folkmassorna som skopas samman när Hamas har sina rallyn med hatet i centrum.

Gott och ont – av detta består vår komplicerade tillvaro, antingen vi vill det eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om påve, Franciskus av Assisi, katolska kyrkan, Jorge Mario Bergoglio, Vatikanen, St. Peter's Basilica, Hamas, ...