Ve-o-li-a

Diakonias policyhandläggare Joakim Wohlfeil har åter igen varit ute och smutsat ner sina händer.
Det sorgliga är att han förmodligen också får betalt för besväret.
Betald av bidragspengar som kunde gått till betydligt ädlare ändamål.

För en tid sedan var hans hatobjekt en liten svenskägd låsfabrik på Västbanken och strax därefter fann han till sin stora tillfredsställelse Soda Stream.
Idag vet hans lycka inga gränser – han har hittat ett företag som bygger spårväg i Jerusalem.
Veolia.

Hans arbetsgivare, Diakonia, startade sin verksamhet som en kristen biståndsorganisation men numera har man effektivt skrotat prefixet kristen.
Det är väl inte tillräckligt inne att vara kristen så man har förvandlat sej till en småaktig lobbygrupp som gräver fram och hänger ut välskötta företag som Diakonia och Wohlfeil tycker befinner sej på fel ställe.
De tycker numera en hel massa saker förenliga med sin nya skepnad.

Man har på ett dramatiskt sätt gjort gemensam sak med arabernas propagandamaskineri av ett enda skäl – att skada Israel.
Man har placerat sej vid fötterna av virulenta hatorganisationers upphovsmän av ett enda skäl – att skada Israel.
Man har trollat bort fakta om kristendomens rötter av ett enda skäl – att skada Israel.

Nu till Veolia.
Veolia sysslar med transportmedel.
De hjälper folk att förflytta sej från punkt A till punkt B.
Detta anser Diakonia och Wohlfeil är syndigt.
Hör du deras protester?
Naturligtvis är det inte syndigt att åka spårvagn men...

Så, vad är problemet med Veolia då?
Jo de bygger på ett ställe Diakonia och Wohlfeil bestämt sej för att inte gilla.
De tror att det är så man måste tycka för att bli älskade.
Där har ni en av förklaringarna.
Man har egentligen inga egna principer så därför gör man som man tror man måste göra för att bli älskad – man följer strömmen.
Hata-Israel-strömmen.

Detta är dock inte hela sanningen.
Det allra värsta kommer nu...
Spårvägen är planerad att serva människorna i Jerusalem, judar såväl som araber, och täcka in en bra bit av staden.

Jag förstår om läsaren inte förstår någonting.
Det är verkligen inte lätt att förstå de krystade tankebanor Diakonia och Wohlfeil följer.

Visst, det pågår förhandlingar mellan israelerna och arberna och när de är slutförda vet vi vem som ansvarar för respektive områden.
Ägarrättsförhållanden och gränsdragningar tar vi ställning till då – det är förhandlarna eniga om.

Vad Diakonia och Wohlfeil sysslar med är egentligen något otroligt folkrättsvidrigt, möjligen olagligt.
De föregriper förhandlingarna på ett sätt det är förbjudet att göra.
Hur vet Diakonia och Wohlfeil vilka landområden som i slutändan kommer att tillfalla vem?
Är de parter i någon förhandlingsdelegation?
Vet de var en eventuell gräns kommer att gå?
Naturligtvis inte.
De har tagit ett privat ställningstagande för den ena parten och driver nu för deras räkning en grovt osmaklig propagandaverksamhet.

Hela problematiken ligger dock djupast sett på ett helt annat plan.
Deras kristendom är en ytlig kristendom utan rötter.
De starka rötter sann kristendom har i judendomen trampar Diakonia och Wohlfeil på.
När de trampat på dem en stund stampar de till ordentligt och spottar på geggan.
Ungefär som att bränna den israeliska flaggan.

Denna förnekelse tar sej uttryck i en rosaskimrade proarabisk hållning där man med klåfingrighet klampar in där man gör största möjliga skada.
Allt under en hymlande kvasireligiös täckmantel.

Diakonia och Wohlfeil skulle kunna använda sej av Veolias utmärkta spårvägsbygge som transportmedel under sina bjud-/propagandaresor.
Deras muslimska PLO-kontakt i Ramalla som hjälper till vid uppläggen av dessa resor kunde kanske också ha nöje av en trivsam spårvägstripp i Israels eviga huvudstad.

Diakonia, Joakim Wohlfeil, propaganda, Veolia, hatobjekt, israeliska flaggan, kristendom, judendom, ..