Åsiktspoliser

Världen har begåvats med en ny stormakt.

Inte märkt någonting?

Nej det är klart, vi har ju blivit så vana vid att bara upprepa palestiniernas syn på tillvaron att vi inte märkt att inga andra synpunkter är tillåtna.

En kvinna av det sega gamla palestinska gardet, Hanan Ashrawi, gillade inte att Australien bildat sej en självständig uppfattning om Israels nybyggare.

En gammal respektabel kontinent uttrycker en åsikt och som ett brev på posten dyker en representant från de palestinska områdena upp och säger att så får man inte säga.

Australien får inte tillkännage vad de kommit fram till utan att avstämma med palestinierna.

Tala om stormaktbeteende och maktfullkomlighet.

Hur kan denna kvinna tro att hon har något att tillföra den australiensiska debatten och vad är det som gör att media överhuvudtaget rapporterar om detta oblyga övertramp?

Hon begär dessutom att australiensarna förklarar sej, förklarar sej till palestinierna.

Oj vej...

Vad hon ägnar sej åt är ett rent stormaktsbeteende som jag är övertygad de klarsynta människorna i Australien snabbt försätter till skamvrån.

Det enda Ashrawi hade att komma med var internationell lag och internationell concensus – som när man skrapar på ytan inte alls består av någon imponerande concensus.

Vi vet alla att internationell lag är något man kan slå varandra i huvudet med tills kontrahenterna ger upp av ren utmattning.

Den är maximalt tänjbar just för att passa de flesta åsiktsriktningar.

Internationell concensus är ett ännu sladdrigare begrepp eftersom den bygger på den falska tesen att vad majoriteten tycker alltid är rätt.

Vad Australiens utrikesminister Julie Bishop uttryckte var helt i enlighet med Oslo-avtalet (som palestinierna entusiastiskt skrev under) att nybyggaraktiviteterna, både de israeliska och de arabiska, ska lösas genom förhandlingar.

Fram till dess hänger de liksom i luften.

När den och andra frågor lösts så vet parterna vad som ligger på deras planhalva och kan legalisera eller avlegalisera efter egna önskemål.

Nu har det ju som bekant varit lite si och så med den palestinska villigheten att förhandla så frågan har blivit en typ evighetsfråga.

Det komiska är att ju längre det tar för palestinierna att komma till skott ju fler hus byggs eftersom folk behöver tak över huvudet.

- Förresten det är kanske det de vill - att Västbanken ska vara väl utbyggd och färdigutvecklad innan de tar över...

Alltså - den palestinska åsiktspolisen vaknade med ett vrål.

Så får man verkligen inte tycka och så får man absolut inte säga eftersom det inte framgick tydligt nog att det var israelerna som var bovarna.

Detta är ett allmänt vedertaget mantra som den palestinska åsiktspolisen i ilskna ordalag påminde australiensarna om.

Vad jag förstått ansåg de detta utspel inte ens värdigt en kommentar så Hanan Ashrawi håller väl som bäst på med att föna sitt hår efter att ha slitit i det under några svåra dagar i hennes liv.

"Det är inte lätt att vara åsiktspolis när världen inte tar en på allvar.

Kanske skulle vi spränga lite bussar i Sidney för att få den uppmärksamhet vi förtjänar"?

Efterspel http://www.timesofisrael.com/australian-fms-settlement-empathy-prompts-furious-dispute/

Läs speciellt kommentarerna. Vissa fyller på ett förtjänstfullt sätt våra historiska luckor.

Läs även andra bloggares åsikter om Hanan Ashrawi, Australien, internationell lag, ...

Propagandavirus

Känner ni till att det är palestinierna som styr världen?
Ni som trodde det var judarna kan således slänga er i väggen.

Alla slogans du numera finner i artiklar, debattinslag, insändare m.m. härrör från palestiniernas propagandaindustri som med sina aktiviteter styr världen.
Åtminstone vad världen ska tycka och tänka.
Vad denna industri sysslar med och vem som står för fiolerna är något av det hemligaste i den här delen av världen, vilket inte vill säga lite, men du ser och hör dess resultat i snart sagt varje nyhetsreportage.
De har specialiserat sej på slogans och på att upprepa dessa slogans tills inga alternativ känns trovärdiga.
Deras succé är ovedersäglig och genomslagskraften dräpande – en dröm för vilken PR-kung som helst .

I palestinadebatten dräller det av slogans som efter envis, metodisk och genial marknadsföring blivit var mans egendom.
Ta ord som ’muren’, ’bosättningar och bosättare’, ’ockupation’, ’tvåstatslösning’, palestinskt land’, ’ land mot fred’, ’rätten att återvända’, ’apartheid’ och många fler.
Detta är ord som i sej har ett uns av sanning men har fått status av att täcka in hela sanningen och inget annat än sanningen.
De sträcker dessutom sanningen långt bortom dess inneboende elasticitet.

De har också insett värdet av att använda de rätta personerna när det gäller att missionera inför en västerländsk publik.
Flytande engelska är ett krav men också ett förtroendeingivande och självsäkert uppträdande som inte inbjuder till irriterande följdfrågor.
Hanan Ashrawi och Saeb Erekat är goda exempel på dessa viktiga propagandainstrument som fullgör sina utstakade uppgifter med bravur.

Första gången jag verkligen blev medveten om den palestinska propagandans inflytande var när det andra palestinska upproret bröt ut på hösten år 2000.
Samtidigt som jag såg i TV hur arabgäng lade beslag på vägar och bebyggda områden och kastade tegelstenar mot allt judiskt samtidigt som de krossade irriterande glasrutor och slet sönder trafikljus m.m. – samtidigt hördes i media Erekats sonora stämma som bad om hjälp att skydda arabgängen...
Tablå!

Några händelser som utnyttjats i det palestinska propagandamaskineriet näst intill fullkomlighet handlar om den lille pojken Muhammad al-Dura och palestinaaktivisten Rachel Corrie.
Muhammad al-Dura blev symbol för att rättfärdiga den palestinska terrorn efter en filmsekvens som till synes visade hur Muhammad sköts ihjäl av den ’brutala’ israeliska armén.
Denna video spreds över världen med blixtens hastighet (vem ordnade detta...?) och därmed var ytterligare en propagandaseger i hamn.
Efter granskning i ett lugnare skede fann man tillräckligt med oklarheter för att inse nödvändigheten av en mera genomgripande utredning.
Domstolsutslaget accepterade att oklarheterna var tillräckligt många och tillräckligt grava för att kalla videon ett faslarium.

Rachel Corrie, en ISM-are (International Solidarity Mission) blev upphöjd till helgon efter att hon blivit dödad av en israelisk bulldozer.
Hon blev påkörd efter att själv, i en militär krigszoon, ha ställt sej i vägen för denna bulldozer och resultatet blev ond, bråd död.
ISM är - om ni inte visste det - en organisation som entusiastiskt sympatiserar, understödjer och deltager i det palestinska våldet och som anser att staten Israel måste försvinna - vilka medel som än krävs.


Första gången jag hörde skyddsbarriären benämnas ’muren’ tänkte jag att det var ett suveränt grepp, med hänsyftningar både till Berlinmuren, apartheid och annat 'fult' på ett bräde.
Det dröjde väl ett antal timmar innan muren blev murarnas mur världen runt med associationer till murar tjocka och långa som Kinesiska Muren.
Att skyddsbarriären skapades efter palestiniernas enträgna begäran (gärningar kan också begära...) och att den endast punktvis består av krypskyttsvänliga muravsnitt är ingen intresserad av.
Så elegant fungerar palestiniernas propagandaindustri.

Saeb Erekat är värd några egna rader eftersom det var han som uppfann Jenin-massakern.
Den 10 april, 2002 såg han CNN-publiken djupt i ögonen och berättade att israelerna avlivat mer än 500 araber i Jenin.
Naturligtvis visste han att avståndet till sanningen låg ljusår bort men han hade också lärt sej propagandans viktigaste grunder.
Han visste att den första informationen är den viktigaste och guld värd.
Efterföljande tillrättalägganden och dementier är i praktiken ointressanta.
Alltså – mer än 500 döda araber i Jenin!
När krutröken lagt sej och förnuftigt folk började ställa frågor visade det sej att 52-56 människor dödats varav de flesta var män med vapen i hand.
Att så många som 23 israeliska soldater också dog berodde på strategin att så långt möjligt spara människoliv.

Ja, så ser ett axplock ut av ”mission accomplished”.
Accomplished av några av världens skarpaste hjärnor som ’The Palestinian Authority’ anser sej ha råd att köpa för bl.a. dina och mina skattepengar.

En fråga man ställer sej är varför de satsar så många sköna slantar på PR, de har ju onekligen andra olösta problem i sitt samhälle.
Ett av svaren kan möjligen vara att det är enklare att smutskasta och misstänkliggöra andra än att börja fundera över vad de själva skulle kunna bidraga med för att sluta fred med sina grannar.

Kontentan av vad som kommer ut från detta superhemliga propagandamaskineri är tyvärr samma raspiga skiva vi hört upprepas 'sedan tidernas begynnelse' – israelerna torterar palestinierna både andligen och kroppsligen och måste därför utrotas.
Israelerna som inte har någon lust att låta sej utrotas ber och bönar om fred men ingen lyssnar för alla vet ju redan att israelerna torterar palestinierna både andligen och kroppsligen och måste därför utrotas.
Ahmadinejad i Iran verkar inte ha mycket annat för sej än att proklamera att israelerna torterar palestinierna både andligen och kroppsligen och måste därför utrotas.

Hoppsan – jag fick visst en släng av det palestinska propagandaviruset men det är ungefär så det fungerar.
Ni fick del av ett budskap tre gånger men hade ni hört det 33 eller 333 gånger hade det för länge sedan varit en solklar och oomtvistad sanning.

Jag bryter härmed förtrollningen genom att återigen påstå att det är palestinierna som styr världen – även om ingen tror mej.
Tanken är ju så absurd att ingen skulle försöka sprida den om den nu inte råkade vara sann.

palestinsk propagandaindustri, slogans, Hanan Ashrawi, Saeb Erekat, Muhammad al-Dura, Rachel Corrie, ISM (International Solidarity Movement), CNN, 'Jenin massakern', ...