Stenansiktena

"Sommarlov" - Tzeva Adom

Jag har aldrig sett så många stenansikten på en gång som i TV-sändningarna i kväll.

Alla borde väl vara glada nu när en ny vapenvila inträtt.

Eller...?

Nej det var ingen glädje och knappast någon lättnad heller trots att bombardemangen varit synnerligen ihärdiga senaste dygnen.

"Var detta allt"? – tänkte man.

Var det för detta som mer än 60 människor dog och landets ekonomi fick en ovälkommen slagsida?

Var detta allt?

Inte ens på dag 50 av kriget gjorde israelerna vad de borde ha gjort dag 1 – plocka bort Hamas från Gaza.

Hade de nu bestämt sej för att låta Hamas leva och frodas då begriper jag inte varför de överhuvudtaget började bomba Gaza.

De till och med satte in marktrupper för att göra vad då?

Jo de sprängde tunnlar vilket alla är tacksamma över tills Hamas grävt nya bredvid de gamla.

De värnpliktiga dog på ett grymt löpande band.

Det var raketregnen som gjorde att israelerna kände sej tvungna att dra ut i krig men raketerna fortsatte att falla i en allt accelererande takt även dag 50 av kriget – så?

Svaret står skrivet i allas ansikten i kväll.

Glädjen och festen finner du på andra sidan gränsen, i Gaza.

Där ljublar och reser Hamas sina gröna flaggor eftersom de besegrat "ockupationen".

De har visat att israelerna är riktiga lättviktare och dessutom lyckades de avfolka kommunerna i Gazas närområde.

Det ska verkligen firas.

Andra som firar är Hizballah och förmodligen också Iran.

De förstår nu att när israelerna hotar så är det bara en liten mus som ryter.

Dessutom - den existensiella skräcken har drabbat många för om IDF inte kan försvara oss - vem kommer då att göra det?
Ingen.

Andra bilder vi såg i kväll var från några kibbutser inte långt från Gaza.

Där var det så gott som avfolkat och de som var kvar pendlade mellan besvikelse och ren ilska.

Dessutom var det svart eftersom några av de sista raketerna lyckades skada eltillförseln.

Tala om antiklimax – svart och deprimerande.

En av reportrarna berättade att President Sisi i Egypten och hans regering var djupt besvikna över att israelerna inte lyckades nå sina mål vad gäller Hamas.
Uppenbarligen var israelernas mål mer modesta än egyptiernas men det säger ändå ganska mycket.

När det i kväll skulle avgöras om man skulle acceptera den av Egypten föreslagna vapenvilan så fann Netanyahu att en majoritet skulle rösta nej så han skippade helt enkelt omröstningen...

Om det var han själv som tog beslutet eller hur det egentligen gick till var i kväll ganska luddigt.

Den stora frågan är om man ska ge sej ut i ett krig med allt vad det innebär om man inte har för avsikt att vinna?

Jag tycker inte det men andra tycker tydligen det är OK att bara irritera motparten en stund.

Tror någon verkligen att Hamas kommer att ge upp sitt krigande och sina vapen om ingen tvingar dem?

Det har gjorts liknelser mellan Hamas och ISIS den senaste tiden och även om dessa båda fanatiska terrororganisationer idag har olika målgrupper så stämmer liknelsen ganska väl.

Jag vet inte hur mycket Obamaadministrationen står bakom dessa frampressade vapenvilor men Obama är ju känd för att leda "from behind", från skuggorna, och visst ser vi hans hand både här och där.

Den dagen Obama i egen hög person sätter sej ner och gör eftergifter till ISIS, den dagen – inte tidigare – har han rätt att pressa Israel att göra eftergifter till Hamas.

Någon ordning får det väl vara även på USA's president.

Nej den riktiga glädjen och lättnaden över att kriget förmodligen är över vill inte infinna sej.

Finns det någon i Israel som egentligen är riktigt nöjd med utgången?

Att otroligt många är vansinnigt besvikna och ganska ilskna förstår vi av Bibis dalande populäritetssiffror.

Efter alltför många döda soldater och civila hade vi faktiskt förväntat oss mer.

Allt fler sällar sej en kväll som denna till stenansiktena.

Läs även andra bloggares åsikter om Hamas, Gaza, Israel, Netanyahu, vapenvila, ...