Bisatser

Man skulle kanske tro att det är lätt att få till ett blogginlägg mitt under en brinnande militär operation.
Det är det inte.
Inte för mej i alla fall.
Man ska ju helst hålla sej till ämnet sägs det men eftersom det kommer att bli svårt så utvidgar jag helt enkelt ämnet till att handla om "Hamatzav" - tillståndet i landet.

Man bombarderas (f'låt uttrycket) hela tiden med nya uppgifter, nya bilder, nya intervjuer och artiklar.
Dessutom stöter man på nya uppfattningar om situationen som kanske rubbar ens egna uppfattningar och ett förvirrat förvirringstillstånd infinner sej.

Människorna i Israel är ganska störda av helgens demonstrationer i företrädesvis Europa.
Man hör jämförelser med dödstalen i Syrien och Irak och trots dessa har gatorna i Paris och London varit fulla av bilar - inte av demonstranter.
Det saknas logik eller så försvinner allt vad logik heter när judar är inblandade och - gu' sej förbarme - försvarar sej.
Är förståelsen för vad som egentligen händer så ynklig eller är det det urgamla judehatet som brutit sej ur den sista fernissan?

Sedan återkommer man här ofta till ordspråket - 'Som man bäddar får man ligga'.
Alla i området vet att israelerna inte bad om detta utan tvingades in i denna ganska skrämmande upptrappning allt eftersom medborgarna blev utsatta för grövre och grövre hot.
Raketerna sprutade ut från Gaza som aldrig förr och människorna i områden som inte behövt oroa sej tidigare blev tvungna att söka upp närmsta skyddsrum.
Hamas kastade en vapenvila utarbetad av Egypten - inte av Israel - i papperskorgen och får nu ta konsekvenserna av detta.
Hamas har själva bäddat för följderna.

Igår skedde en markant upptrappning med många döda och skadade, både bland israelerna och folk boendes i Gaza.
Världen rasar.
Israelerna ta åt sej och stämningen är tryckt.
Man både vill och inte vill gå in i en vapenvila men inser att man snart kanske måste.
Det där med att täppa igen tunnlarna från Gaza in till Israel förstod alla var nödvändigt och nu är det större, djupare och ännu mer avancerade tunnlar som ska sprängas.
Kruxet är att Hamas placerat dessa tunnlar under tryggt beskydd av civilbefolkningen utan att först ha inhämtat deras samtycke.

Jag har lite problem med tunnlarna.
Det är ett nödvändigt och viktigt jobb att göra dem obrukbara men om de missar bara en, om endast en återstår, så är ju fortfarande vägen in till Israel vidöppen.
Alltså, missa ingen tunnel!!!
OK, de gräver nya men de är inte användbara i morgon.

De som tvekar om en vapenvila är de som absolut inte vill att Hamas ska gå ur det här kriget med alla sina krav uppfyllda.
De är en bunt terrorister, inte minst vad gäller deras eget folk, och de förtjänar absolut ingenting.
I realiteten är det inte lika enkelt.
Israelerna kan ju inte föra in allt mer soldater och tanks till Gaza och fortsätta att bombardera stadsdel efter stadsdel.
Eller kan de?

Vet ni att sedan Israel började försvara sej nu i senaste rundan så har 1.715 människor blivit dödade i Syrien.
Vad jag vet så var det inte detta råa mördande som helgens demonstrationer i Europeiska huvudstäder handlade om.
Om de inte kan sina fakta så är det bättre de går raka vägen hem och läser på.
Om de helt enkelt inte bryr sej - varför ska vi bry oss om dem?

Häromkvällen fick man på TV ta del av en ganska säregen situation.
Om man utgår från gränsen till Gaza och går österut så är det först nästan helt platt.
Innan man kommer fram till Sderot kommer man fram till en ås med utmärkt utsikt över Gaza och där, mitt bland törnen och gulbränt gräs, hade någon placerat ut en stor puffig och fluffig vit soffa.
Denna soffa var full av glättiga människor som hade kommit för att idka 'krigs-skådning'.
När flygvapnet träffade ett mål och explosionen både hördes och syntes så hurrades det vilt - utan att man visste vem eller vad som just då blev träffat.
En lite äldre man i soffan knappade in ett nummer på sin telefon och fick kontakt med en gammal kompis inne i Gaza.
De pratade lite om att de hoppades kunna träffas snart och i slutet av samtalet fick mannen i Gaza frågan hur stort stöd han trodde Hamas skulle få om det var val idag.
3% blev svaret.

Nu ska det kanske bli vapenvila, humanitär vapenvila kallar de det för.
Är inte all vapenvila humanitär?
Världspressen vänder ut och in på alla möjliga och omöjliga krav Hamas har men jag hör ingenting om israelernas krav.
Har de redan lagt sej?
Folk vill naturligtvis ha lugn och ro, alla mindre viktiga resor har skjutits på framtiden och det är oro i lägret.
För att sluta spränga tunnlar som är skapade för att orsaka blodbad i Israel så vill man naturligtvis ha någonting i gengäld.
Åtminstone någonting.
Snart är både Kerry och Ban Ki-moon i området och eftersom dessa herrar inte är kända som några direkta ljushuvuden så förväntar sej israelerna ganska lite.

Alla kommer naturligtvis att säga - vi vann, men det viktigaste för vanliga människor kommer att vara att terrorismen INTE vann.


Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Hamas, vapenvila...