Visar inlägg med etikett 'The Road Map For Peace'. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 'The Road Map For Peace'. Visa alla inlägg

25 april 2009

Titeln vandrar vidare


Det är bara sådär alldeles otroligt vackert.
Solnedgångarna från ’Det lilla huset på höjden’ där vi nu tillfälligtvis bor är fascinerande nästan i överkant.
Man tappar den så kallade andan.
Himmel, himmel och ännu mera himmel med en envis och stolt palm i förgrunden.
När kvällsföreställningen börjar lägger man lätt vad man håller på med åt sidan och bara förundras.

Vår kibbuts, som är något så ovanligt som en kibbuts stadd vid kassa, är mitt uppe i ett projekt som innebär att alla ruckel som medlemmarna bor i ska genomgå en övergripande uppsnofsning och i år har turen kommit till vårt område.
Alla körs ut för en period om 1/2 till 1 år med hotelser om indragen ström och avbruten vattentillförsel.
När det dessutom stod klart att stjärnorna skulle komma att ha fri insyn - ja då började vi packa.

Om någon är road av jämförelser av boendestandard kan ni exempelvis passera Umm-el-Fahm och fascineras av de palatsliknande tusen-och-en-natt-villorna och sedan jämföra med skruttarna kibbutsfolket bor i.
Bara som jämförelse – alltså.
Inga som helst insinuationer...

Nåväl, grovjobbet är gjort men finliret återstår och just när vi lyckats bo in oss är det väl dags att flytta tillbaka till vårt ordinarie hus som då förmodas vara både rymligare och fräschare men ändå ligga ljusår från standarden i Umm-el-Fahm.
Medan vi packade, släpade och allmänt brydde våra hjärnor fick Israel en ny regering.
’Regeringen Lieberman’ - skulle man kunna tro...

Ja, man kan verkligen undra.
Finns det en oskriven lag som säger att utrikesministrar, speciellt utrikesministrar från Israel, måste inskränka sej till att säga vad andra utrikesministrar från Israel tidigare sagt.
Dessutom förvänta sej samma resultat – d.v.s. inga.

Lieberman har tydligen missat denna oskrivna lag så därför berättar han om vad han tror är bra för Israel och är dessutom beredd att genomföra det.
Det är väl ungefär det utrikesministrar är till för.
Premiärministrar också naturligtvis men i dag talar vi om Lieberman.

Det har sagts en hel massa om personen Lieberman men inte så mycket om vad han faktiskt säger.
Han säger sådant som mannen på gatan i Israel mår bra av att höra men som inte passerat världssamfundets lämplighetstest.
Naturligtvis storknar pc-folket men det gör de ju ganska regelbundet även utan Lieberman.
De som haft en pratstund med honom och de som verkligen lyssnat till vad han har att säga letar förgäver efter något att sätta extremiststämpeln på.

Nej, Lieberman är inte extrem – bara klok.
Pragmatisk och klok.
Han gillar inte tomma slogans (typ ’tvåstatslösning’, ’ockupation’, ’bosättningar’) och har lärt sej vad som är meningsfulla åtgärder, och motsatsen, i den här delen av världen.
Han har lärt sej av bl.a. Tsippi Livnis misstag och kommer inte att göra om dem.
Araberna ska inte kunna välja och vraka bland åtaganden de signerat medan Israel dagligen avkrävs fullbordade resultat.

Dessutom vill han ta det i rätt ordning – som det står skrivet i ”The Road Map For Peace”.
Han vet att genvägar är senvägar och ibland till och med återvändsgränder.
Nej, Lieberman är klok – så klok att han skrämmer folk som är vana vid att ord bara är något man kan att gömma sej bakom.

Slut på självbedrägeriet och slut på självförnekandet.
Israel är ett fritt, fräscht och blomstrande land där den officiella politiken numera värnar om dess invånares väl och ve i högre utsträckning än om gamla utslitna slogans.

Extremisttiteln vidarebefordras härmed till en person som sällan vederfars denna ’ära’ men som sedan lång tid får räknas som tämligen överkvalificerad.
Mahmoud Ahmadinejad.

De små ljusen långt borta på Samariens kullar blinkar och glimmar allt medan himlen långsamt antar nattens färger.

, , , , , , , , , , , ...

01 april 2009

Utanför fyrkanten


När jag hörde att Avigdor Lieberman skulle bli utrikesminister sa jag till min man att antingen blir han en fantastisk utrikesminister eller en katastrof.
Något där emellan finns inte.
Ordet ’lagom’ finns inte i hans vokabulär.

Nu är han utrikesminister och har redan efter några timmar satt spår i den israeliska utrikespolitiken och vi känner fortfarande av jordbävningens efterskalv.
Fantastiska spår eller katastrofala?
Hav tålamod...

Det intressanta är egentligen omgivningens reaktioner på vad han sade.
Han hävdade bland annat att det nu är ’The Roadmap For Peace’ som gäller och att ’Annapolis’ inte är något som någon var skyldig att ta hänsyn till.
Han sa dessutom att det inte blir några fler blåögda eftergifter till Abbas utan några som helst motprestationer.

Dessa uttalanden gav hela det internationella etablissemanget hjärtsnörp.
Här kommer en förhållandevis okänd kille och säger saker man absolut inte får säga.
Orden stockade sej i halsen på grund av skrämselhicka.
Att många beundrade hans raka och ärliga stil noterades med betydligt mindre känslosvall.

Israels nyvalde premiärminister, Binjamin Netanyahu, fick sej också en släng av sleven.
Han sa inte de rätta orden...
Han sa inte ’tvåstatslösning’.
En nyvald premiärminister måste tydligen uttala ordet ’tvåstatslösning’, denna heliga ko, för att bli godkänd av vissa potentater.
Som ett ’Sesam öppna dej’.

Netanyahu valde bort detta lösenord och närmade sej problematiken på ett nytt sätt.
Ett sätt som inte kan bli sämre eftersom det gamla sättet där man använder sej av lösenordet ’tvåstatslösning’ har visat sej helt resultatlöst.
Det har stötts och blötts natt som dag, både fram-och baklänges allt medan själva tvåstatslösningen verkar flyta längre och längre bort.

Få har noterat att Netanyahu valde en utrikesminister som förordar ’The Road Map’ vilken i sin tur har som mål just en tvåstatslösning.
Hela bibban i tur och ordning och inte bara vissa utvalda särskilt attraktiva avsnitt.

Varför är idétorkan så kompakt bland de politiker och skribenter som anser sej destinerade att lägga sin näsa i blöt?
Man undrar ibland över kvalifikationerna för ovanstående yrkesgrupper och hur jobbet som sådant påverkar deras tankeförmåga.

Vad menar man egentligen med en tvåstatslösning?
Om Israel är den ena staten, vilka ska då bo i den andra staten?
Palestinierna så klart – säger alla dessa politiker och skribenter.
Jag undrar om de tar hänsyn till att den palestinska flaggan då kommer att vara hamas-grön?!

Dessa fyrkantiga politiker och skribenter älskar sin fyrkant och vill absolut inte göra om den till en trekant eller en cirkel.
En hermetiskt tillsluten fyrkant ska det vara.

Att tänka i nya banor, utanför fyrkanten, vill de inte höra talas om för då kunde någon kanske få för sej att de är velbyttor eller att de försöker syssla med någonting förbjudet.
Att våga sej på en titt utanför fyrkanten anses farligt vilket ger upphov till vissa moraliska undringar.

Är det moraliskt rätt att till varje pris hävda en viss idé även om alla dess möjligheter för länge sedan är uttömda.
Är det moraliskt rätt att bortse från relevanta fakta när de inte passar in i fyrkanten?
Är det moraliskt rätt att gömma sej bakom klichéer i stället för att söka verklighetsanknutna lösningar?

Både Lieberman och Netanyahu har modet att söka nya lösningar på urgamla problem vilket är en strategi efterlängtad av många.
Speciellt av folk som inte gillar fyrkanter.

, , , , , , , , , , , , ...

SvD K BLT Y T DN SmP K Y BLT T SvD SDS HD SmP K T K BLT Y SvD SmP HD D D DN T
BLT SvD Y HD SmP DN AB AB AB AB ECT

BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige: Lieberman - en frisk fläkt
MXp: Araber: Enbart nollor till vänster med zero militära segrar
Fred i Mellanöstern: Dagens skämt: FNs diktatoriska Människorättsråd ska “utreda” Gazakriget
Sapere aude!: Helle Klein och demoniseringen av Israel
Bertils blogg: Malmö och Sverige straffas
Mellanöstern aktualia: Nya hot från Israel - från norr och från söder
Empatisk men inte patetisk: Israels nya regering - och utrikesminister
Rabnor tycker o tänker: Fri kritik - eller?
Tundra Tabloids: Hamas to children: Death is Honor and Victory
Dick Erixon: FN:s Israelkritik var bestämd på förhand