05 mars 2013

Tvåstatslösning - vem tar ansvaret?



Obama är på ingång och då ska det naturligtvis talas 'tvåstatslösning'.
Tvåstatslösningen är något man tar till när man inte har energi nog att fundera ut något bättre - eller som de gamle sade; så har det ju alltid varit.
Att det börjar bli pinsamt lägger väldigt få märke till.

I samma andetag som man pratar tvåstatslösning försöker man så där lite i skymundan åtgärda ytterligare en aspekt av den påstådda problematiken.
Man försöker sej på experimentet att bortse från att storleken faktiskt betyder något.

Jag har länge försökt finna logiken i att Israel är OK om det är så litet som möjligt och att  Palestina är OK om det är så stort som möjligt.
Vad skulle hända om man helt fräckt låter Israel och Palestina byta plats?
Oj vej, då skulle man omedelbart vara inne på detta monster som i extremistkretsar kallas 'stor-Israel' och något ruskigare än detta står knappast att finna.
Stor-Palestina då?
Ett stort leende sprider sej över ansiktena på vår tids fredsänglar som vill ha fred för palestinierna men underkastelse av israelerna.
Jämställdhetsministern för Mellanöstern, var är du?

Mina egna små privata betänkligheter inför en tvåstatslösning är rent praktiska; det finns helt enkelt inte plats för ytterligare en stat på den smala landremsa som ligger mellan floden Jordan och Medelhavet – speciellt som invånarna inte direkt älskar varandra.
Motsatsen ligger betydligt närmare sanningen.

Om man ska gå till internationell lag där de bindande FN-resolutionerna ingår så står det absolut ingenstans att palestinierna ska ha någonting.
Förvånad?
Du kommer i så fall att bli ännu mer förvånad när jag berättar att ordet 'palestinier' inte är nämnt en enda gång i de sammanhangen.
Däremot står det att parterna ska förhandla och att Israel i slutändan ska ha säkra och försvarbara gränser.

Palestinierna existerar dock idag eftersom de säger så och det får vi acceptera.
Vi får också acceptera att det är skillnad på palestinier och palestinier – Västbankspalestinier (Fatah) och Gazapalestinier (Hamas) för att gör det övertydligt.

Kommer ni ihåg Helle Klein som skrev arga men urtrista artiklar om Mellanöstern i Aftonbladet men som gömt sej i prästkappan ett tag?
Hon hade ett favorituttryck när det gällde Israel – Israel skulle alltid pressas.
Pressas till att avstå det och detta och pressas att ge bort utan att få något i gengäld.
Pressa, pressa på nu då, pressa ytterligare en bit –bättre kan du!

Israel fortsätter att känna press på sej att ge och ge men aldrig få och en dag har kanske omvärlden pressat fram en tvåstatslösning.
Abbas skriver under papperslappen och redan samma kväll har Hamas tagit över Västbanken.

Vilka av alla de som satsat alla sina krafter på att pressa Israel fram till denna tvåstatslösning är nu beredda att ta ansvar för resultatet?
Nå???
Inte en själ, naturligtvis.

Detta vet israelerna så var inte förvånade om de kommer att vara aningens försiktiga.
Att köpa grisen i säcken har de gjort tillräckligt många gånger, tyvärr med svinaktiga resultat.
Israelerna har skyldighet att ta tillvara sina medborgares intressen likaväl som palestinierna söker främja palestinska intressen.
Det var precis det de gjorde när de krävde av FN att bli betraktade som en stat som inte är en stat.
Israelernas skyldigheter mot de sina handlar om att inte ge bort eller sälja ut intressen som är vitala för landets fortbestånd.

Om palestiniernas agerande betraktas med förtjusning så bör israelernas betraktas åtminstone med förståelse.
Att bli mötta av samma glödande men ofta intelligensbefriade entusiasm som palestinierna möts av är det ingen i Israel som ens drömmer om.
Rosa moln kan vara charmiga men hälleberget har liksom mera substans.

Det har skrivits ett oändligt antal artiklar om tvåstatslösningens förträfflighet och endast ett fåtal har vågat sej på att tvivla.
Tvivlen handlar då oftast om vem eller vilka som tar ansvar när det går åt skogen?
Ingen kommer naturligtvis att ta något ansvar för i en sådan situation är varken ord eller ryggdunkar tillräckliga.

Detta vet israelerna så de har simmat lugnt ett tag medan palestiniernas president Abbas knappt ens doppat tårna i vassen.
Att Obama är missnöjd med båda parter är ingen hemlighet - han är för övrigt missnöjd med varje världsmedborgare som inte älskar honom förbehållslöst.
Ingen vet vad han har i kikaren så ingen kommer att bli förvånad .
Förvånade skulle människorna bli bara om han levererar intelligenta och väl genomtänkta idéer som kunde resultera i en upplösning av Mellanösterns Gordiska knut.

The teleprompter is yours, Mr. President.



3 kommentarer:

Thomas Andersson sa...

Fast vem säger att Israel har mer rätt att finnas än palestina. Vi ska inte glömma att marken i princip stals ifrån palestinerna när man gav bort den till dom judiska flyktingarna. Innan var det bara några procent judar och den stora majoriteten var palestinier. En judisk stat hade inte funnits där på århundranden. Så den logik man använde när man gav bort land till Israelerna skulle vi isådana fall kunna använda för att ockupera Norge och Finland. Dom har tillhört sverige och alltså kan vi kräva att dom ska göra det nu också. Givetvis kan man inte föra en sådan logik. Det var fel att bilda staten Israel men nu är det gjort och då är den enda lösningen en tvåstatslösning. Dom ockuperade områdena ska ges tillbaka och om länderna inte kan hålla sams får man göra som man gjorde på cypern. Fn får införa en zon mellan länderna som kontrolleras av fn styrkor. Visst det kommer att ta tid innan det stabiliseras men när palestinerna får en chans att bygga upp en ekonomi och en normalitet utan att hela tiden råka ut för övergrepp så kommer deras kampvilja minska. Det kan ta någon generation men det är det enda rätta.

Jerusalem får man troligen göra till en enklav som vatikanen men som styrs av dom tre stora världsreligionerna som har intressen där. Med fn som en fjärde part som kan medla om det inte fungerar och lägga in veto om det kommer idiot förslag.

Hur man än gör så kan man inte längre acceptera Israels brott mot folkrätten och deras opropotionerliga våld.

Gita sa...

Harry Harrysson svarar Thomas Andersson (del 1):

Thomas Tvivlaren: Eftersom du inte har den blekaste aning vad du talar om, har möjligtvis förläst dej på Aftonblaskan och ägnar dig åt att TYCKA som alla andra antisionister, här kommer lite fakta. Försök smälta det.

Israel är ett erkänt land sedan 1948, som redan var en stat vid erkännandet - judarna hade byggt upp den från århundradets början. "Palestina" har aldrig funnits som stat, enbart som en geografisk region. Och det är intressant att läsa hur fördelningen av folk var där för ett tag sen!

Varför israelerna har mer rätt att finnas än palestinierna. Med "israeler" antar jag du menar "judar" eftersom israelerna till mer än 20% består av araber med betydligt fler demokratiska rättigheter än de har i något omgivande muslimskt land, och vid en undersökning nyligen ville 2/3 inte bo i något annat land.

"Det palestinska folket" uppfanns av KGB mitt på 60-talet som en propagandagrej för egyptiern Arafat att använda. De har ALDRIG under historiens gång ägt en gnutta land! De hade kunnat om inte Arafat och Abbas sagt totalt nej till fredsförhandlingar som ledde till fred. De vägrar eftersom Fatahs Konstitution bl.a. säger

Artikel (12) Fullständig befrielse av Palestina, och utrotande av den sionistiska ekonomiska, politiska, militära och kulturella existensen.

Artikel (19) Väpnad kamp är en strategi och inte en taktik, och det palestinska arabiska folkets väpnade revolution är en
avgörande faktor i befrielsekampen att utrota den sionistiska existensen, och denna kamp kommer inte att upphöra
innan den sionistiska staten rivs och Palestina är helt befriat.

Så länge Abbas kör den linjen blir det självklart ingen tvåstatslösning. Dessutom - vet du att det i Osloavtalet stod att det skulle upprättas industribyar i area A, B och inte att de skulle leva på tiggeri under nästa århundrade? Läs det röda. Den enda som försökt är Israel, men Arafat grymtade nej, så de industrierna finns nu i Jordanien och är mycket lönande.

Minns du San Remobeslutet 1923? Fortfarande giltig internationell lag vad du än vill, som också godkändes oförändrad av FN vid dess tillblivelse. I alla krig från andra världskriget och bakåt har vinnarna dikterat alla villkor, som San Remobeslutet där det sägs:


Erkännandet har därmed gjorts av det historiska sammanhang det judiska folket har med landområdet kallat Palestina och grunderna för att återupprätta sitt nationella hem i det landet


Samtidigt fick araberna 200 gånger mer land i omgivningen från det Ottomanska Imperiet som förlorade kriget, kolla när de länderna skapades.

Gita sa...

Harry Harrysson svarar Thomas Andersson (del 2):

Vid Osloavtalet fick Arafat Nobelpris, minns? För att få chans att kontrollera area A, B av det tidigare av Jordanien illegalt ockuperade området. Hans Nobelpris innebar också han accepterade att Israel kontrollerade area C lika mycket som han kontrollerade A, B och du gnäller väl inte när araberna bygger hus i Ramallah eller? Men det är klart, de är ju inte förhatliga judar. Där är faktiskt byggboom, och de har börjat bygga en helt ny stad inte långt därifrån i area A, Rawabi (Googla.)

Israel har fått en i stort sett bra regering nu, förutom Livni men hon kan väl inte göra alltför stor skada. En skarpsynt detaljering här
Jerusalem råkar vara Israels huvudstad, så varför har du fått för dej att du och dina gelikar kan ändra på det? Israel har ALDRIG brutit mot nån folkrätt - och har du fått för dej att diverse gagg från FN har någon status av internationell rätt får du läsa på - endast de under Kapitel VII har det, och de har ALDRIG använts mot Israel. Googla.

Du tycks inte ha en aning om allt palestinaaraberna får från Israel. Dagsleveransen till Gaza - tja "Ship to Ashkelon" hade med sig mindre än 1% av en dagsleverans. En liten del av allt som Abbas regim får finns på denna länk.

Oproportionerligt våld? Det var väl från palestinagrupperna. Se här vad du aldrig ser i AB. Bara under februari 139 attacker från araberna mot judar i Israel.

Fråga gärna, om du har några fakta att basera det på.