Det finns en ännu oskriven bok vars fullbordan jag redan ser fram emot.
En bok som förhoppningsvis kommer att skrivas av en kvinna mitt i livet som vågar göra något så ovanligt som att stanna upp och fundera över mänsklighetens villkor, dess gränser och dess oerhörda och outforskade djup.
Kvinnan jag talar om är den svenska skådespelerskan Carina Lidbom.
När jag flyttade till Israel hade jag väl inga direkta planer på att prenumerera på en veckotidning men veckorna gick och jag förstod snart att livet skulle bli ganska meningslöst(!) utan denna färgklick i tillvaron.
Ni vet väl att veckotidningar fungerar på samma sätt som veckans avsnitt i en TV-serie - ren och skär avkoppling.
Återstod valet av tidning.
Jag hade några blygsamma krav men de var snudd på omutbara.
Tidningen i fråga skulle vara fri från stickbeskrivningar och fri från matlagningsrecept men full av frustande skvaller.
När uteslutningsmetoden var genomförd återstod bara en tidning – Svensk Damtidning och i denna tidning kunde jag nu läsa om Carina Lidbom.
Hennes liv har inte varit spikrakt.
Som mycket ung flyttade hon med familjen till Afrika och sedermera har hon haft sina bopålar placerade både i Nice och nu senast i Bulgarien.
Annars bor hon i Stockholmsområdet tillsammans med vovven Selma.
En sak har hon dock gemensamt med massorna – hon gick in i väggen för ett antal år sedan men kom ut på andra sidan enormt mycket klokare, enligt henne själv.
Denna bloggpost skulle egentligen inte i första hand handla om Carina Lidbom utan om hennes planerade bok.
Carina älskar att skriva och har samlat på sej miljoner små lappar i sina 50 handväskor.
Nu ska det bli ordning och reda och allt tänkande ska sättas på pränt.
Som så många andra är Carina fascinerad av människor och i synnerhet varför människor gör onda saker i godhetens tecken.
Hur långt kan man egentligen tänja sitt psyke...?
Denna frågeställning kunde ligga till grund för en hel bokserie och vem vet?
Jag väntar i första hand på hennes första bok som kommer att behandla denna ödesfråga - historiskt, idag och inför framtiden.
Själv såg jag framför mej skrivet med stora klumpiga bokstäver - Svenska Kyrkan - Diakonia - Broderskapsrörelsen - Bilda - 'följeslagarna' (ni vet vilka jag menar), m.fl.
Diakonia har t.o.m. känt sej föranlåtna att anställa en policyansvarig, Joakim Wohlfeil, för att i ren självbevarelsedrift slå folk i huvudet med lerklumpar från det diakonala träsket.
Dessa falska profeter osar rutten skenhelighet som är resultatet av en av mänsklighetens grövsta svek.
Sveket mot den judiska nationen.
Med religion som täckmantel frossar de i ’onda saker i godhetens tecken’.
Mycket lägre kan man faktiskt inte sjunka.
Jag vet att det är ute att prata om ont och gott men det innebär inte att det inte finns ont i motsats till gott.
Alla detta vet man men trots det försöker folk krångla till vokabulären genom krystade förklaringar och bortförklaringar.
Biltjuven gav sej iväg i den stulna bilen för att han är missförstådd på jobbet.
Mördaren slog ihjäl sin kompis för att han misstänkte att han stötte på hans fru.
Terroristen blåste ut en buss för att han inte gillar judar.
Mankell köper en båt tillsammans med en turkisk terrorsupportande organisation för att ’göra onda saker i godhetens tecken’.
Präster och prelater utnyttjar sin påstådda kontakt med Honom där uppe för att ge extra tyngd åt sin förnekelse.
Förnekelsen av sitt ursprung.
Det faktum att kristendomen är en avknoppning av judendomen visar sej vara alltför svårsmält för alltför många vilket yttrar sej i ett förtäckt hat mot det folk som är de eviga bärarna av kristendomens rötter.
Man förtränger fakta med vulgärt förtal.
Skam är ordet!
Man borde naturligtvis akta sej för den här sortens kvasipsykologi men vissa saker är bara alltför uppenbara och kan inte döljas ens av de fräckaste intellektuella floskler.
Carina har funderat på de här sakerna och förmodligen sätter hon sin egen prägel på frågeställningarna men jag hoppas verkligen hon kommer igång med sin bok om hur långt man kan tänja sitt psyke utan att gangrän och nekros tillstöter.
Sedan hoppas jag att någon tycker att den boken kunde vara en lämplig present till mej för vi ska ju vara snälla mot varandra...
Eller hur?
En bok som förhoppningsvis kommer att skrivas av en kvinna mitt i livet som vågar göra något så ovanligt som att stanna upp och fundera över mänsklighetens villkor, dess gränser och dess oerhörda och outforskade djup.
Kvinnan jag talar om är den svenska skådespelerskan Carina Lidbom.
När jag flyttade till Israel hade jag väl inga direkta planer på att prenumerera på en veckotidning men veckorna gick och jag förstod snart att livet skulle bli ganska meningslöst(!) utan denna färgklick i tillvaron.
Ni vet väl att veckotidningar fungerar på samma sätt som veckans avsnitt i en TV-serie - ren och skär avkoppling.
Återstod valet av tidning.
Jag hade några blygsamma krav men de var snudd på omutbara.
Tidningen i fråga skulle vara fri från stickbeskrivningar och fri från matlagningsrecept men full av frustande skvaller.
När uteslutningsmetoden var genomförd återstod bara en tidning – Svensk Damtidning och i denna tidning kunde jag nu läsa om Carina Lidbom.
Hennes liv har inte varit spikrakt.
Som mycket ung flyttade hon med familjen till Afrika och sedermera har hon haft sina bopålar placerade både i Nice och nu senast i Bulgarien.
Annars bor hon i Stockholmsområdet tillsammans med vovven Selma.
En sak har hon dock gemensamt med massorna – hon gick in i väggen för ett antal år sedan men kom ut på andra sidan enormt mycket klokare, enligt henne själv.
Denna bloggpost skulle egentligen inte i första hand handla om Carina Lidbom utan om hennes planerade bok.
Carina älskar att skriva och har samlat på sej miljoner små lappar i sina 50 handväskor.
Nu ska det bli ordning och reda och allt tänkande ska sättas på pränt.
Som så många andra är Carina fascinerad av människor och i synnerhet varför människor gör onda saker i godhetens tecken.
Hur långt kan man egentligen tänja sitt psyke...?
Denna frågeställning kunde ligga till grund för en hel bokserie och vem vet?
Jag väntar i första hand på hennes första bok som kommer att behandla denna ödesfråga - historiskt, idag och inför framtiden.
Själv såg jag framför mej skrivet med stora klumpiga bokstäver - Svenska Kyrkan - Diakonia - Broderskapsrörelsen - Bilda - 'följeslagarna' (ni vet vilka jag menar), m.fl.
Diakonia har t.o.m. känt sej föranlåtna att anställa en policyansvarig, Joakim Wohlfeil, för att i ren självbevarelsedrift slå folk i huvudet med lerklumpar från det diakonala träsket.
Dessa falska profeter osar rutten skenhelighet som är resultatet av en av mänsklighetens grövsta svek.
Sveket mot den judiska nationen.
Med religion som täckmantel frossar de i ’onda saker i godhetens tecken’.
Mycket lägre kan man faktiskt inte sjunka.
Jag vet att det är ute att prata om ont och gott men det innebär inte att det inte finns ont i motsats till gott.
Alla detta vet man men trots det försöker folk krångla till vokabulären genom krystade förklaringar och bortförklaringar.
Biltjuven gav sej iväg i den stulna bilen för att han är missförstådd på jobbet.
Mördaren slog ihjäl sin kompis för att han misstänkte att han stötte på hans fru.
Terroristen blåste ut en buss för att han inte gillar judar.
Mankell köper en båt tillsammans med en turkisk terrorsupportande organisation för att ’göra onda saker i godhetens tecken’.
Präster och prelater utnyttjar sin påstådda kontakt med Honom där uppe för att ge extra tyngd åt sin förnekelse.
Förnekelsen av sitt ursprung.
Det faktum att kristendomen är en avknoppning av judendomen visar sej vara alltför svårsmält för alltför många vilket yttrar sej i ett förtäckt hat mot det folk som är de eviga bärarna av kristendomens rötter.
Man förtränger fakta med vulgärt förtal.
Skam är ordet!
Man borde naturligtvis akta sej för den här sortens kvasipsykologi men vissa saker är bara alltför uppenbara och kan inte döljas ens av de fräckaste intellektuella floskler.
Carina har funderat på de här sakerna och förmodligen sätter hon sin egen prägel på frågeställningarna men jag hoppas verkligen hon kommer igång med sin bok om hur långt man kan tänja sitt psyke utan att gangrän och nekros tillstöter.
Sedan hoppas jag att någon tycker att den boken kunde vara en lämplig present till mej för vi ska ju vara snälla mot varandra...
Eller hur?
Läs även andra bloggares åsikter om Carina Lidbom, Svensk Damtidning, ont och gott, Svenska Kyrkan, Diakonia, Broderskapsrörelsen, Bilda, följeslagarna, Joakim Wohlfeil, den judiska nationen, Mankell, ...
12 kommentarer:
Mycket intressant, den boken måste jag naturligtvis köpa och kanske överlämna till dig i sommar under din sedvanliga svenskvistelsen för dig.
hälsar Kid
Den boken ska jag också läsa. Så jag hoppas den blir skriven.
Att gå in i väggen och komma ut på andra sidan har jag med provat på. Man blir faktiskt mycket klokare efter en sån resa.
Kram
Man ser faran över att ha fler handväskor än datorer.
Och att läsa Svensk Damtidning förutom ett 15 år gammalt nummer på ett utedass. Då är det ju berättigad historieforskning.
Även om jag erkänner att Wohlfeil nog hade haft en personlig förnyelse på nämnda utedass, speciellt en smällkall nordisk vinter, om han inte har sett till att tillbringa dem nere i Israel, vid Gazaövergångarna, för att försöka hitta något att kritisera bland de snart 400 dagliga lastbilarna med goodies från Israel.
Han märker inte raketerna som returneras.
Jag vet faktiskt inte vad som står i Svensk Damtidning förutom prinessbilder - kan du ge en vetenskaplig sammanfattning av värdet? Finns det någon som läser den utanför toiletten?
Godmorgon Harry (o resten).
Svensk Damtidning o liknande liksom kioskromaner är faktiskt avkopplande o "hjärnrensande när allt snurrar i huvudet o man inte får ordning på tankarna.
Det är roande att höra de flesta bekanta förklara att de naturligtvis bara läser dem hös frissan (män som kvinnor), många av dem måste gå till frissan en gång i veckan tydligen (dyr veckopressläsning)
Numera läser jag dem sällan, jag har dragits in i ett FB/Zyngaspel som fyller samma funktion.
Även jag sällar mig till er som är nyfikna på boken. Jag har nog också varit inne i väggen, även om det då inte kallades så. Man blir onekligen klokare o sätter mer värde på det liv man återfått.
Ondskan är som sagt avskaffad o folk i gemen vill inte bli påminda om den ondska i historien som faktiskt kan påvisas. "Varför tjata om det där?"
Nåja pendeln kommer att svänga igen.
Historierevisionen, vad gäller Israel, samt förnekandet av vad landet gör för sina grannar och övriga världen ex.vis Haiti i vintras, kommer så småningom att dö ut. Många gräsrötter känner till sanningen trots media o PK-elit.
"Präster och prelater utnyttjar sin påstådda kontakt med Honom där uppe för att ge extra tyngd åt sin förnekelse.
Förnekelsen av sitt ursprung.
Det faktum att kristendomen är en avknoppning av judendomen visar sej vara alltför svårsmält för alltför många vilket yttrar sej i ett förtäckt hat mot det folk som är de eviga bärarna av kristendomens rötter.
Man förtränger fakta med vulgärt förtal.
Skam är ordet!"
Bra skrivet Birgitta.
Ännu värre besked kommer från påvar och biskopar från Elvor och Janne, hör här "Biskopar från Mellanöstern tillsammans med Påven kräver i ett utlåtande att Israel skall lyda FN-resolutioner och (hör och häpna) att Israel skall sluta upp att ockupera arabiskt land och Israel kan inte använda biblisk grund för löfteslandet...
Hur ställer man sig när Katolska kyrkan säger att "Jesus upphävde löftena till judarna. Konsekvensen blir att de inte heller har rätt till landet.
suck suck
God morgon Kid, Gita o alla övriga.
Bloggen ISRAELNYHETER skriver om biskoparna o hänvisar till JP. Jag skall försöka få in länken rätt man måste ju skriva av den.
http://www.jpost.com/international/Article.aspx?ID=192474
MEN Jesus själv varnade ju för falska profeter så det här borde inte förvåna oss.
Kid –
Jag ser att jag har mer än en orsak att resa till Sverige nästa år också men vi får nog vänta på att Carina blir färdig med sin planerade bok innan vi börjar dela ut presenter. Att träffa goda vänner, inkluderande dej, är tillräcklig orsak att styra norröver när syrenerna blommar nästa vår.
Imse –
’Every cloud has a silverlining’ som slagdängan säger, men det är verkligen en dyrköpt upplevelse. Jag har en jättebästis som gjort samma resa och för henne var det verkligen ’the hard way’. (Ledsen för all utrikiskan...)
Harry –
Av någon anledning är toaletten en utmärkt plats att avnjuta sin Svensk Damtidning på. Endast där finner man den nödvändiga koncentration som krävs för att verkligen tränga in i sladdrets Mecca.
Lite trist att höra att det fortfarande finns folk som inte vet vad som står i Svensk Damtidning så därför föreslår jag en omedelbar helårsprenumeration. Resultatet kommer att bli vidgade vyer inom områden du tidigare inte ens visste existerade.
Lycka till med ditt nya liv.
Kid –
Så går det när folk i sitt storhetsvansinne tror de är Guds företrädare här på jorden.
De är så förblindade av sina hemkokta villoläror att de inte ser hur den gode Guden gråter.
Anneli –
Jag läste artikeln lite extra noga nu och --- nej detta är inget annat än rena slaggprodukter från avgrunden.
Som du skrev, vi borde inte bli förvånade och kanske är förvåning inte direkt vad jag känner utan mer ett ovillkorligt avståndstagande till dessa gubbar som tror att de vet vad kristendom handlar om.
Det är sådana uttalanden och artiklar som ger deras efterföljare på svenska mark, Diakonia m.fl. råg i ryggen och ännu mer pengar från SIDA.
Skicka en kommentar