OM MÄNNISKORÄTTSAKTIVISTER.
Att vara människorättsaktivist borde ju vara något fint, något berömvärt man kunde vara stolt över.
Alla vill vi ju att så många människor som möjligt ska ha det så bra som möjligt.
Vad är det då som gjort att denna beteckning börjat lukta?
Jag kan tänka mej två - förmodligen finns det fler - omedelbara orsaker.
Uppsåt och arbetsmetod.
Har du någonsin träffat på en människorättsaktivist som kämpar för judars rätt till ett mänskligt liv utan hot, hotbilder och hotfulla ’löften’?
Det är snarare så att det blivit synonymt att vara människorättsaktivist och att vara mot judar och Israel.
(Kom inte med tjafset att man är mot Israels politik men bara ääälskar judar.)
Att vara en gedigen människorättsaktivist är numera liktydigt med att kämpa mot Israel i alla upptänkliga sammanhang på alla upptänkliga sätt.
Ett sammanhang som frenetiskt putsar på sin fasad för att möjligen få hänga med ett tag till innan de imploderar är UNHRC.
FN’s ökända människorättsråd, UN Human Rights Council.
Ni kommer väl ihåg Goldstone Rapporten!?
Goldstone som rapporterade vad Hamas rapporterade.
Goldstone och hans kumpaner intervjuade Hamas i Gaza och omsatte sedan deras historier till en ’respektabel’ rapport dekorerad med UN’s alla uppblåsta stämplar.
Uppsåtet var, bl.a. i kommetarer från folk i Goldstones eget gäng, att sätta dit Israel och i det avseendet var de på intet sätt unika.
Man skulle kunnat tänka sej att Goldstone tvekade inför sitt uppdrag när han insåg att Israel av goda och erfarenhetsmässiga skäl inte ville spela med i elakt spel och man skulle också kunnat tänka sej att han skulle fråga sej själv en extra gång vad han egentligen var i färd med att sparka igång.
Inte minst dess konsekvenser i ett längre perspektiv.
Man skulle dessutom kunnat tänka sej att han övervägt sin moraliska motivation för att ställa upp som språkrör för en genuint destruktiv terrororganisation med en fast övertygelse att vi skulle få en bättre värld om det folk Goldstone själv tillhör utrotades.
Därmed är vi inne på arbetsmetoden och vi utvidgar samtidigt exemplen till den nyligen släppta utredningen från samma källa - UNHRC.
Utredningen som, surprise surprise, anklagar Israel för uppsåtliga mord när Mavi Marmara försökte leverera terrorsympatisörer till Gaza.
Sin arbetsmetod tog de från Goldstone så de intervjuade bara inkräktarna.
Israel höll sej visligen undan men det hindrade inte människorättsaktivisterna i människorättsrådet från att gosa upp ordentligt med båtfolket som ”bara ville leverera livets nödtorft till Gaza”.
Jag undrar när det blev acceptabelt internationellt att vid en tvist höra bara ena sidan och låta den partens utsagor ensamt ligga till grund för en rapport, ett domslut?
Det är så UNHRC arbetar.
Nu hävdar förmodligen vän av ordning att israelerna var tillfrågade men, som vid Goldstone Rapportens färdigställande, såg de inte någon vits med att deltaga i ett redan avgjort och dömt spel.
Att vara människorättsaktivist borde ju vara något fint, något berömvärt man kunde vara stolt över.
Alla vill vi ju att så många människor som möjligt ska ha det så bra som möjligt.
Vad är det då som gjort att denna beteckning börjat lukta?
Jag kan tänka mej två - förmodligen finns det fler - omedelbara orsaker.
Uppsåt och arbetsmetod.
Har du någonsin träffat på en människorättsaktivist som kämpar för judars rätt till ett mänskligt liv utan hot, hotbilder och hotfulla ’löften’?
Det är snarare så att det blivit synonymt att vara människorättsaktivist och att vara mot judar och Israel.
(Kom inte med tjafset att man är mot Israels politik men bara ääälskar judar.)
Att vara en gedigen människorättsaktivist är numera liktydigt med att kämpa mot Israel i alla upptänkliga sammanhang på alla upptänkliga sätt.
Ett sammanhang som frenetiskt putsar på sin fasad för att möjligen få hänga med ett tag till innan de imploderar är UNHRC.
FN’s ökända människorättsråd, UN Human Rights Council.
Ni kommer väl ihåg Goldstone Rapporten!?
Goldstone som rapporterade vad Hamas rapporterade.
Goldstone och hans kumpaner intervjuade Hamas i Gaza och omsatte sedan deras historier till en ’respektabel’ rapport dekorerad med UN’s alla uppblåsta stämplar.
Uppsåtet var, bl.a. i kommetarer från folk i Goldstones eget gäng, att sätta dit Israel och i det avseendet var de på intet sätt unika.
Man skulle kunnat tänka sej att Goldstone tvekade inför sitt uppdrag när han insåg att Israel av goda och erfarenhetsmässiga skäl inte ville spela med i elakt spel och man skulle också kunnat tänka sej att han skulle fråga sej själv en extra gång vad han egentligen var i färd med att sparka igång.
Inte minst dess konsekvenser i ett längre perspektiv.
Man skulle dessutom kunnat tänka sej att han övervägt sin moraliska motivation för att ställa upp som språkrör för en genuint destruktiv terrororganisation med en fast övertygelse att vi skulle få en bättre värld om det folk Goldstone själv tillhör utrotades.
Därmed är vi inne på arbetsmetoden och vi utvidgar samtidigt exemplen till den nyligen släppta utredningen från samma källa - UNHRC.
Utredningen som, surprise surprise, anklagar Israel för uppsåtliga mord när Mavi Marmara försökte leverera terrorsympatisörer till Gaza.
Sin arbetsmetod tog de från Goldstone så de intervjuade bara inkräktarna.
Israel höll sej visligen undan men det hindrade inte människorättsaktivisterna i människorättsrådet från att gosa upp ordentligt med båtfolket som ”bara ville leverera livets nödtorft till Gaza”.
Jag undrar när det blev acceptabelt internationellt att vid en tvist höra bara ena sidan och låta den partens utsagor ensamt ligga till grund för en rapport, ett domslut?
Det är så UNHRC arbetar.
Nu hävdar förmodligen vän av ordning att israelerna var tillfrågade men, som vid Goldstone Rapportens färdigställande, såg de inte någon vits med att deltaga i ett redan avgjort och dömt spel.
Israelerna valde att samarbeta med en annan utredning under FN's generalsekreterare Ban Ki-Moons ledning som bedömdes vara något mindre bekymmersam.
När UNHRC’s båtrapport presenterades för några dagar sedan följde dessa förutsägbara reaktioner där man lätt kunde skilja agnarna från vetet.
Folk som anser att ca. 350 raketer avfyrade mot Israel från Gaza bara under år 2010 och utplacering av ett sextiotal bomber längs gränsstängslet under samma tid är helt i sin ordning, hyllade denna rapport.
Andra mer insatta individer hängde bara upp den på bakgårdens torklina som ytterligare en i raden av FN’s missfoster.
Tillbaka till människorättsaktivisterna som i dessa dagar arbetar i huvudsak med en sak – att i alla situationer, rakt av, hävda palestiniernas sak genom att hacka sönder Israel.
Oftast utan kunskaper men med säcken full av redan söndersmulade argument.
Detta fenomen kallar jag inte människorättsaktivism utan ren --- feghet.
Människorättsaktivisterna är i botten så rädda för islamismen – de ser spåren på allt fler ställen i Europa – att de förfaller till att agera av ren och skär feghet.
Det finns ett fult ord för detta men vi kan i anständighetens nämn kalla det för blidka, ha överseende med och även ibland smickra.
Man smickrar i stället för att säga rent ut att ’vad du håller på med nu det gillar faktiskt inte jag’.
Man fegar ut.
Detta är en av faktorerna till varför det gick som det gick i det svenska valet.
Inte för att jag vill påstå att svenska parlamentariker generellt är några människorättsaktivister men utrikesministern visade tydligt var han har sitt hjärta när han åkte till Turkiet för att trösta en storgråtande Dror Feiler efter den misslyckade kuppen med båten Mave Marmara.
Stackars liten, tänkte Bildt, och satte sej på första plan söderut.
Människorättsaktivisten Bildt försökte trösta människorättsaktivisten Feiler.
Glömde jag Mankell – OK vi tar med honom också i gullegullandet.
Det fanns en tid då människorättsaktivisterna hade en viss resning och vi kunde häpna och beundra deras uppoffringar för de som hade det sämre.
Vem kommer inte ihåg Moder Teresa men Dror Feiler är nu ingen Moder Teresa och förmodligen har han heller aldrig hört talas om henne...
Dagens människorättsaktivister har alltid ett rent politiskt uppsåt och deras arbetsmetod är helt enkelt under all kritik.
Rent juridiskt är de ett skämt – och det luktar skämt.
Vad kan du vänta dej av en sammanslutning där endast 20 av de 47 länder som utgör UNHRC kan betraktas som fria vad gäller mänskliga rättigheter och politisk frihet. (Freedom House)
När UNHRC’s båtrapport presenterades för några dagar sedan följde dessa förutsägbara reaktioner där man lätt kunde skilja agnarna från vetet.
Folk som anser att ca. 350 raketer avfyrade mot Israel från Gaza bara under år 2010 och utplacering av ett sextiotal bomber längs gränsstängslet under samma tid är helt i sin ordning, hyllade denna rapport.
Andra mer insatta individer hängde bara upp den på bakgårdens torklina som ytterligare en i raden av FN’s missfoster.
Tillbaka till människorättsaktivisterna som i dessa dagar arbetar i huvudsak med en sak – att i alla situationer, rakt av, hävda palestiniernas sak genom att hacka sönder Israel.
Oftast utan kunskaper men med säcken full av redan söndersmulade argument.
Detta fenomen kallar jag inte människorättsaktivism utan ren --- feghet.
Människorättsaktivisterna är i botten så rädda för islamismen – de ser spåren på allt fler ställen i Europa – att de förfaller till att agera av ren och skär feghet.
Det finns ett fult ord för detta men vi kan i anständighetens nämn kalla det för blidka, ha överseende med och även ibland smickra.
Man smickrar i stället för att säga rent ut att ’vad du håller på med nu det gillar faktiskt inte jag’.
Man fegar ut.
Detta är en av faktorerna till varför det gick som det gick i det svenska valet.
Inte för att jag vill påstå att svenska parlamentariker generellt är några människorättsaktivister men utrikesministern visade tydligt var han har sitt hjärta när han åkte till Turkiet för att trösta en storgråtande Dror Feiler efter den misslyckade kuppen med båten Mave Marmara.
Stackars liten, tänkte Bildt, och satte sej på första plan söderut.
Människorättsaktivisten Bildt försökte trösta människorättsaktivisten Feiler.
Glömde jag Mankell – OK vi tar med honom också i gullegullandet.
Det fanns en tid då människorättsaktivisterna hade en viss resning och vi kunde häpna och beundra deras uppoffringar för de som hade det sämre.
Vem kommer inte ihåg Moder Teresa men Dror Feiler är nu ingen Moder Teresa och förmodligen har han heller aldrig hört talas om henne...
Dagens människorättsaktivister har alltid ett rent politiskt uppsåt och deras arbetsmetod är helt enkelt under all kritik.
Rent juridiskt är de ett skämt – och det luktar skämt.
Vad kan du vänta dej av en sammanslutning där endast 20 av de 47 länder som utgör UNHRC kan betraktas som fria vad gäller mänskliga rättigheter och politisk frihet. (Freedom House)
Hade det inte varit så bedrövligt skulle man kunna skratta åt eländet.
Parodier ska man ju skratta åt – eller gråta över.
Läs även andra bloggares åsikter om människorättsaktivist, Israel, judar, UNHRC, Richard Goldstone, Hamas, Gaza, Mavi Marmara, FN, Ban Ki-Moon, islamism, Dror Feiler, Carl Bildt, Henning Mankell, Turkiet, Moder Teresa, ...
DN302 DN104 X885 Dbl372 ALL369 GP510 Ek328 ST368 Ya194 D705 Sk926 D606 Sk950 SDS943 D676 X531 HD SDS756 Sk987 D653 A373 GD374 LTZ367 BH082 TTe086 DN113 DN668 SDS185 GD556 Dbl551 LTZ548 GP727 ALL550 TTe933 AB992 ST549 A555 Ek756 Blt538 vg248 SvD853
12 kommentarer:
Det var ord och inga visor, Gita!
Tråkigt bara att inte svt kan ta till sig detta, med sina ständiga lögner om Israel i nyhetsrapporteringen.
Läs länk där en av Goldstones mest intima medarbetare berättar om de ca 10000 raketerna/granaterna från Gaza som motiverade kriget, ca 40 om dagen veckan före kriget: Denna medarbetare tillfrågades om antalet raketer och sa "tja, det var väl 2 eller nåt".....
Uppdraget inkluderade raketer före och efter kriget, men Goldstone nämnde ingetdera. Antalet raketer efter kriget är nu 427 enligt Gazagrannen Sderot, http://sderotmedia.org.il/
Människorättsaktivist = Israelhataraktivist
Vilka såta vänner:
Om någon säger att människor är lika mycket värda, då vill inte sverigedemokraterna vara kvar i rummet
Om någon kräver mänskliga rättigheter, då vill inte Isarel vara med i rummet.
Intresant med era påhopp på den Judiske sionisten Golstone med hedersdoktorat från i princip vartenda Israeliskt universitet av rang.
Varför attackerade ni inte dennne Israelhatare innan han skrev Golstonerapporten, om han är så hemsk varför ville varenda Israelisk juridikprofessor sola sig i hans glans. Blev han okunnig coh antiisraelisk samma dag han börjad jobba med rapporten, eller kan det hemska tannke vara så att Israels uppförande inte var bättre än rapporten visade......
Intressant att SD kallar sig Sverigs Israelvänligaste parti. Uppenbarligen delar man synen på Mänskliga Rättigheter.
Hasse –
De flesta som pysslar med ”mänskliga rättigheter” gör det i en starkt selektiv anda och när detta drivs till sin spets – som i fallet med de ca. 10.000 raketattackerna från Gaza in över Israel under ca. 8 års tid (brott mot allt vad internationella och folkrättsliga lagar heter) - då blir det tydligt att mänskliga rättigheter endast är förunnade vissa utvalda grupper och där ingår inte folk som bor i Israel.
Ingen av dessa ’human rights activists’ höjde sin röst i protest, inte ens när beskjutningen var som mest aggressiv.
Sådant inger ingen respekt och därför inger inte heller Goldstone efter sin famösa rapport någon respekt eftersom han bara fungerade som en megafon för Hamas.
Snälla nån Gita, räkna upp nån HR organisation som inte protesterade mot raketerna. Bara en enkel googlesökning visar att de tagits upp av Amnesty, HRW, Care, Diakonia, Christian Aid + att de fördömdes av Goldstone.
Det är tydligt att du är frusterad över all kritik mot Israel, och vill värva proselyter för din sak. Seriöst, om du ljuger om saker som är så enkla att kolla, finns inte en risk att de di vill vinna istället tror du kan ha fel i annat också ??
Sen, hur menar du att Goldstone inte inger respekt. Var det inte just hans respekt som fick INTE MINST Israeliska universitet att vräka hedersdoktrat över honom, var det inte respekten som gjorde att INTE MINST Israeliska akademiker ville stå bredvid Golstone när det skulle fotograferas.
Eftersom jag inte är sionist själv så hoppas jag att det kunde vara OK att respektfullt ställa en fråga som jag vore seriöst intresserad att höra svaret från en annan sionist. Ingen förnekar ju att Golstone är en övertygad sionist. Skulle det inte kunna vara en synnerligen Sionistisk synpunkt att kräva högsta möjliga standard av en stat man stödjer ? Om man iställer blir en del av nån slags nationell "cover-up" varje gång det blir fel, skulle inte det kunna leda till ett moraliskt förfall som till slut gör att den stat man vill skydda bryter samman?
Om man tänker så blir väl Goldstone en mer äkta sionist än alla de som desperat nu vill smutskasta honom och tysta hans rapport?
Hasse –
Googles eller inte, det är skillnad på att nämna något i en till intet förpliktande bisats på sluttampen och att ställa krav som ingen kan negligera.
Tror du verkligen att Hamas bryr sej när exempelvis HRW skällt på Israel på ca. 300 sidor och sedan på sista sidan pliktskyldigast säger – ’och så tycker vi att Hamas ska sluta upp med att skjuta sina raketer’.
Jag kallar det larv.
Den Goldstone du beskriver är ’Goldstone före’ – före sin rapport om Hamaskriget mot Israel.
Den Goldstone jag har synpunkter på är den numera världsberömde Goldstone som sålde sin själ till Hamas.
Hasse, du har rätt i att man bör kräva högsta möjliga standard av ledarna i en stat, vilken stat som helst. Jag kan berätta för dej att israelerna är rysligt dåliga på ’cover-up’. Allt ska ältas, allt ska utredas och allt ska synas i olika ljus och från olika riktningar. Jag vet inte hur många fall som nu dras framför skramket, ett efter ett, där misstankar om oegentligheter under Hamaskriget för knappt två år sedan blir synade.
Det är en helt annan sak att reagera när Israel mäts med andra måttstockar än andra.
Hur många utredningar exempelvis i FN's regi har satts till för att få bukt med Hamas och Hizballahs krigsförberedelser, smugglingar och allmänna hatpropaganda som främst drabbar den yngre generationen. Tala sen om förlorade generationer.
Ingen bryr sej och det vet de mycket väl så de fortsätter ostörda.
Ungefär så.
Bästa Gita, lite problem med verklighetsbilden har du väl ändå.
Goldstone om någon var väl världsberömd innan Gazarapporten, hans krigsbrottsrapporter (ex.balkan,afrikarapporter m.fl) harju bildat skola och är ju bland det mest lästa undersökande juridiska material som finns.
Om du kan nämna någon mera världsberömd undersökande jurist när det gäller krigsbrott än Richard Golstone (även innan Gazarapporten) blir jag lite förvånad. Om man bara googlar lite vidare så var det väl hans tyngd som jurist som gjorde att han kunde ställa krav på MR-rådet som INTE ex. Mary Robinson m.fl. fick igenom.
Sen har du ju fel i frågan om Israels egan utredningar, till och med soldaterna som dömdes för att han använt palestinska barn som mänskliga sköldar, och deras kollgor hävdar att utan Goldstone så hade de sluppit åtal (stod i både Haaretz och Jpost att de till och med hade tryckt tröjor som sa det).
Tänk bara på alla otaliga palestinska videoinspelningar av Isareliska övergrepp, menar du på allvar att Israel tagit dessa till domstol om de inte spelats in ?
Så, inte har jag väl helt fel med tanken på på att Golstone kanske är en större Israelvän, och inte minst har en mer utvecklad vision om vad Isarel borde vara än hans belackare?
Hasse –
Jag har inga större problem med min verklighetsbild men lever uppenbarligen i en annan verklighet än du.
Goldstone må ha varit välkänd innan sin Gaza-rapport men därefter föll han rakt ner i den dyngpöl han själv skapat och hans 'berömmelse' ändrade totalt karaktär.
Jo, jag tror faktiskt att israelerna hade satt sej ner för att gå igenom vad som hände, hur det hände och varför det hände efter kriget i Gaza – även utan Goldstone. Så har skett efter varje tidigare krig och annan avgörande händelse.
Dessutom tror jag att en sådan utredning utan en hotfull Goldstone sittande på axeln hade skett på ett mycket djupare och ansvarsfullare sätt. Alla miljoner utredningar i Goldstones kölvatten sker på delvis felaktiga premisser – mest för att få lugnt i huset.
De utredningar Goldstone begärde av Hamas – vad blev det av dem? Har du läst några resultat?
Din sista mening är faktiskt den intressantaste. Hade jag inte varit på plats sedan nu 13 år och följt skeendena även på hebreiska så hade jag kanske kunnat förstå och delvis även instämma i ditt resonemang att Goldstone bara utövade ”tough love”. Nu ser jag bara en ynklig liten man som använde sej av Israels dilemma för att klättra ytterligare några pinnhål i sin karriär.
Härmed lämnar jag Goldstone åt sitt öde för andra skrivaräventyr där vardagen aldrig är grå utan har en bakgrundsknorr av orientens mystik.
Hänvisar man till den Israel- hatande antisemiten Mary Robinson då har man gjort bort sig totalt och avslöjat sin unkna agenda.
Det går inte att dölja bakom ett välpolerat språkbruk.
Hej Merlin, du måste verkligen vara alla verkliga Israelhatares bästa vän. Har du nån gång funderat på att läsa igenom de inlägg du kritiserar? Fast då skulle det inte vara lika kul för oss andra ;-)
Jag påpekade skillnaden mellan Golstone och Robinson, många av oss andra tittar på nyheter och läser tidningar och känner till historien. Robinson fick erbjudandet att göra Gazautredningen men hade inte guts nog att ta strid om uppdragets utformning.
Golstone fick frågan men sa att det var omöjligt om man inte skrev om uppdraget och inkluderade Israels offer, samt utredde brott från Hamas och PA. Han fick ta emot massa anklagelser at vara biased till Isarels fördel i samaband med detta men till slut backade FN´s MR-råd (sen var det ju Israel som gjorde det i efterhand hårt kritiserade valet att inte samarbeta).
Lycka till framöver också Merlin, världens palestinavänner jublar varje gång du yttrar dig, heja, heja !!!
hasse, det är inte jag som har svårt med läsförståelsen här, det är uppenbart. Du försöker använda ett billigt knep i brist på seriösa argument. Att t o m anklaga Gita för bristande verklighetsuppfattning avslöjar dig.
Tro inte att någon tar dig på allvar här. Alla sanna Israelvänner får sig ett gott skratt samtidigt som de inser vilka galningar som finns där ute.
Skicka en kommentar