Går det så går det

Om du står i begrepp att ta körkort så ge dej inte in på någon uppkörning förrän du fått ett löfte om att du kommer att klara dej.

Om du står i begrepp att gifta dej så säg inte ’ja’ innan du fått försäkringar om att äktenskapet kommer att bli hellyckligt.

Om du står i begrepp att köpa ny bil så överlämna inte ens en handpenning innan du fått vattentäta försäkringar om att det aldrig kommer att bli några fel på bilen.

Om du står i begrepp att ... ja, du fattar va?!

Jag kan med ganska stor säkerhet berätta vad du har lust att säga till mej om ovanstående uppmaningar.
”Lägg av, va.”

OK, så jag lägger av, men bismaken sitter kvar.
Det är ju i samma anda som Mahmoud Abbas driver sitt spel utan att någon ber honom lägga av.
Finns det inte en kotte som någonstans tycker att han beter sej aningens underligt?

Jag vet inte hur många år han gick i skolan men uppenbarligen var han sjuk eller på annat sätt frånvarande när läraren förklarade vad ordet 'förhandlingar' innebär.
Han visar tydligt att han fått hela begreppet om bakfoten men ännu egendomligare är det att ingen berättar för honom vad en förhandling faktiskt innebär.

Idag vill Abbas ha försäkringar om att han får vad han begär INNAN förhandlingarna ens har börjat.
Förlåt en fråga men vad återstår det då att förhandla om?

Jag vet att jag skrivit om detta tidigare vilket får ses som ett tecken på att jag aldrig upphör att förundras över mängden blindstyren bland hög som låg.

Abbas vill att gränser ska sättas och land fördelas INNAN han sätter sej i några förhandlingar.
Själv tycker jag det är både förmätet och helgalet men ingen reagerar ju..................
Varför är det så dödstyst om den här parodin?

Jag gissar att det någonstans har att göra med att om palestinier ska man tycka synd och följdaktligen aldrig kritisera dem.
Denna tes har numera blivit global men är inte desto mindre sjuk för det.

En person, ett land, ett folk slipas mellan kritik och uppmuntran till att bli en livsskraftig individ/företeelse men en person som aldrig får en chans att stämma av mot verkligheten stannar i utvecklingen.
Palestinierna har dessvärre stannat i utvecklingen eftersom de alltför sällan får en chans att bli en i gänget, en som lär sej att både ge och ta.
Livslånga socialbidrag försöker ju Sverige göra sej av med samtidigt som de försätter palestinierna i samma knipa.
Ganska fult egentligen.

Min privata uppfattning om sakernas tillstånd är att Abbas inser att Netanyahu inte är någon Olmert som han kan linda runt sina fingrar och därför helt enkellt är skraj för att sitta öga mot öga med Israels nuvarande premiärminister.
Tänk om rim och reson skulle tvinga även Abbas att göra en eftergift – hur skulle han efter en sådan historisk händelse kunna överleva politiskt, dessutom med Hamas flåsande i nacken?
Inte lätt, så av två onda ting väljer Abbas att göra sej oanträffbar.

För att avrunda så ber jag er alla världens store som naturligtvis läser denna blogg att skapa lite normala förutsättningar för ett normalt liv i Mellanöstern.
Är detta månne en alltför normal önskan?

Läs även andra bloggares åsikter om Abbas, förhandlingar, palestinier, Sverige, Netanyahu, Hamas, Mellanöstern, ...