Det står inte i lagboken men är lika förbjudet ändå – att säga vad alla vet och att skriva vad alla ändå känner till.
Naturligtvis har den person som tänker ägna sej åt denna förbjudna sysselsättning inte en aning om vad politiskt korrekthet innebär eller så vet han det mycket väl men anser det inte vara värt något speciellt hänsynstagande.
I varje fall inte i situationer så remarkabla som denna.
Ja, det var en trasslig inledning och det blir värre...
Jag syftar på vissa både förväntade men samtidigt förvånande reaktioner efter hamaskriget i Gaza i början av året, reaktioner som skrämmer men som samtidigt ger vissa AHA-upplevelser.
Man ville inte tro det men när bevisen staplades på varandra fanns inget annat att göra än att kapitulera inför fakta.
Arabvärlden, inklusive palestinaaraberna, älskade hamaskriget och var innerligt tacksamma för att Israel äntligen gav sej in i Gaza.
De var också mycket nöjda med att förlustsiffrorna på den arabiska sidan var så stora att ingen kunde negligera dem.
Alldeles för många människor dog under krigets gång och varje förlust är en förlust för mycket.
Speciellt för de anhöriga.
Arabiska mödrar sörjer sina män och söner precis lika mycket som judiska mödrar så det är inte det jag talar om.
Jag talar om islamofascistiska ledare strategiskt utplacerade i arabvärlden som inte kunde tro sin lycka när de förstod hur stora förlusttalen var.
Mer än 1000 döda och många var dessutom barn.
Man gnuggade händerna i ren förtjusning.
Tänk så många gratispoäng de vann mot Israel utan att behöva lyfta ett finger.
Som grädde på moset fick de för någon vecka sedan Goldstone Rapporten som ytterligare understryker hur väl araberna utnyttjat händelserna efter hamaskriget.
Till bristningsgränsen.
Hade förlusterna hållit sej runt ett dussin eller så hade de inte fått sin efterlängtade rapport men nu är de nöjda och tackar i tysthet Israel för att de gjorde vad de gjorde.
Förstår du vad jag försöker säga?
För folk med en europeisk uppfostran kan mitt resonemang synas både bisarrt och okänsligt för visst – som jag sade tidigare – dödade människor är alltid en tragedi.
Det är när dessa dödade människor utnyttjas i ett väloljat propagandamaskineri som avarterna kommer i dagen.
I stället för att behöva spränga sej själva i luften låg plötsligt hela världen framför deras fötter – tack vare Israel.
Det är ju numera så att krig knappast vinns på slagfälten, det vinns i massmedia, i domstolar och i FN’s infekterade korridorer.
Liksom arabledarna under decennier utnyttjat de palestinska flyktingarna som gisslan i sina små som stora krig mot Israel håller nu Hamas sin befolkning som gisslan i samma syfte.
Tidsfaktorn är oväsentlig medan målet betyder allt och är värt alla uppoffringar längs vägen.
Kampen om staten Israel går vidare.
Det är rasande förbjudet att antyda att araberna utnyttjar dödstalen under hamaskriget i Gaza.
Vi såg hur de celebra anti-skribenterna slök betet snabbt som ögat och hur sedan mindre celebra följde på varandra.
Det mediala slagfältet såg ut som det brukade för ingen vågade skriva om vad som var uppenbart för alla.
Hur israelerna genom sina försök att skydda sin befolkning blev statister i ett av Hamas iscensatt krigsskådespel.
Naturligtvis har den person som tänker ägna sej åt denna förbjudna sysselsättning inte en aning om vad politiskt korrekthet innebär eller så vet han det mycket väl men anser det inte vara värt något speciellt hänsynstagande.
I varje fall inte i situationer så remarkabla som denna.
Ja, det var en trasslig inledning och det blir värre...
Jag syftar på vissa både förväntade men samtidigt förvånande reaktioner efter hamaskriget i Gaza i början av året, reaktioner som skrämmer men som samtidigt ger vissa AHA-upplevelser.
Man ville inte tro det men när bevisen staplades på varandra fanns inget annat att göra än att kapitulera inför fakta.
Arabvärlden, inklusive palestinaaraberna, älskade hamaskriget och var innerligt tacksamma för att Israel äntligen gav sej in i Gaza.
De var också mycket nöjda med att förlustsiffrorna på den arabiska sidan var så stora att ingen kunde negligera dem.
Alldeles för många människor dog under krigets gång och varje förlust är en förlust för mycket.
Speciellt för de anhöriga.
Arabiska mödrar sörjer sina män och söner precis lika mycket som judiska mödrar så det är inte det jag talar om.
Jag talar om islamofascistiska ledare strategiskt utplacerade i arabvärlden som inte kunde tro sin lycka när de förstod hur stora förlusttalen var.
Mer än 1000 döda och många var dessutom barn.
Man gnuggade händerna i ren förtjusning.
Tänk så många gratispoäng de vann mot Israel utan att behöva lyfta ett finger.
Som grädde på moset fick de för någon vecka sedan Goldstone Rapporten som ytterligare understryker hur väl araberna utnyttjat händelserna efter hamaskriget.
Till bristningsgränsen.
Hade förlusterna hållit sej runt ett dussin eller så hade de inte fått sin efterlängtade rapport men nu är de nöjda och tackar i tysthet Israel för att de gjorde vad de gjorde.
Förstår du vad jag försöker säga?
För folk med en europeisk uppfostran kan mitt resonemang synas både bisarrt och okänsligt för visst – som jag sade tidigare – dödade människor är alltid en tragedi.
Det är när dessa dödade människor utnyttjas i ett väloljat propagandamaskineri som avarterna kommer i dagen.
I stället för att behöva spränga sej själva i luften låg plötsligt hela världen framför deras fötter – tack vare Israel.
Det är ju numera så att krig knappast vinns på slagfälten, det vinns i massmedia, i domstolar och i FN’s infekterade korridorer.
Liksom arabledarna under decennier utnyttjat de palestinska flyktingarna som gisslan i sina små som stora krig mot Israel håller nu Hamas sin befolkning som gisslan i samma syfte.
Tidsfaktorn är oväsentlig medan målet betyder allt och är värt alla uppoffringar längs vägen.
Kampen om staten Israel går vidare.
Det är rasande förbjudet att antyda att araberna utnyttjar dödstalen under hamaskriget i Gaza.
Vi såg hur de celebra anti-skribenterna slök betet snabbt som ögat och hur sedan mindre celebra följde på varandra.
Det mediala slagfältet såg ut som det brukade för ingen vågade skriva om vad som var uppenbart för alla.
Hur israelerna genom sina försök att skydda sin befolkning blev statister i ett av Hamas iscensatt krigsskådespel.
Ett mycket välregisserat sådant.
Läs även andra bloggares åsikter om politiskt korrekt, hamaskriget, Gaza, arabvärlden, Israel, Goldstone Rapporten, propagandamaskineri, ...
D D D SVT
8 kommentarer:
Än´tligen någon som har förstått vad det handlar om! Tråkigt att inte alla är lika intelligenta som du. Då skulle även det här landet se annorlunda ut.
Bra skrivet, och många tänkvärda poänger!
Hej Hadassa och Joakim –
Tack för era kommentarer.
När man rör om i getingboet känns det bra med lite support.
Hejsan Gita, inser inte riktigt varför det skulle vara så förbjudna tankar.Det är ju exakt vad Lieberman och Bibi upprepar varje dag, varje gång man får någon kritik för Gazakriget. Förutom dem så säger AIPAC och massa Israel-supporters samma sak i USA och Europa.
Däremot blir jag fundersam över situationen, Isarel har i princip hela tiden agerat så man stärkt Hamas genom flera års blockad som gjort vanliga Gazabor fattiga men Hamas rika, man har pressat mutkolven Abbas så långt bakåt att han och fredsprocessen tappat allt förtroende (vem röstar palestininerna på nästa gång).
Om Israel hela tiden gjort exakt vad Hamas vill politiskt och ekonomiskt, på vad sätt skyddar det befolkningen i Sderot och Askelon.
När man nu dissar Goldstonerapporten så gör man ju också som Hamas vill eftersom en nedläggning av rapporten och så innebär att Hamas krigsbrott inte kan beivras. Man skall ju inte glömma att Isarel och Hamas faktiskt gemensamt har förkastat Goldstone rapportens anklagelser om krigsbrott. Jag tror Israels strategi är osmart, Israel skulle antagligen tåla en granskning bättre än Hamas.
Hej Joe –
Vad som är rasande förbjudet är att i svenska media antyda att araberna exploaterar förlusttalen för att dra ut det allra göttaste ut eländet.
Jag är rädd att du har rätt i att Israel i mångt och mycket spelat Hamas i händerna. Vi är många som tvekar inför den nuvarande strategin – just av de skäl du nämnde.
Å andra sidan är det lätt att vara efterklok nu när vi ser resultatet. Israel har försökt gå en balansgång mellan att flytta Gaza en bit ut i Medelhavet och att bjuda in dem på en kopp te.
Joe – vad skulle Israel ha gjort i stället? Jag vet inte. Om du har ett förslag så dela gärna med dej.
Om Goldstone så har Goldstone själv sagt så här om sin rapport: ‘If This Was a Court Of Law, There Would Have Been Nothing Proven.’
För en gångs skull hade Hamas ett gäng sympatiskt inställda lyssnare och de fick ta del av alla deras frustrationer gentemot Israel och det var naturligtvis som att öppna en kran.
Vägen från anklagelser till bevis kan ibland vara väldigt lång.
Israel gjorde säkert tabbar och missbedömningar men Joe, – det var krig och i krig händer hemska saker. Tyvärr.
Jag blir rörd när jag läser vad du skriver, Gita. Vi som bor i Sverige, men upplever att vi befinner oss i ett DDR (trots murens fall), förstår exakt vad du menar. Det finns saker som absolut inte får sägas offentligt.
Det har nu t o m gått så långt att en välkänd debattör på SvD har stängt ute folk från att kommentera på hans tidigare fria blogg, trots att de är pro-israeliska och egentligen driver hans linje. Eller också är han inte så smart som man kunde tro. Han har definitivt inte nått din mognadsgrad och djupa insikter iaf.
Problemet är att uttrycker man för mycket sanningar om Israel och arabvärlden, som du gör här, har man gått för långt. Det får absolut inte exploateras till makten eller offentlighetens ljus. Inte nå etablissemanget som vill fortsätta att tro på kejsarens nya kläder...
Det s k öppna fria samhälle vi påstås ha finns bara i teorin. Jämför man däremot med andra demokratiska länder ser man att de är mycket mer ärliga i frågan.
Hej Hadassa –
Jag blir både rörd och berörd av dina kommentarer. Tack Hadassa.
Jag blir ganska förtvivlad över vad som hänt i mitt gamla Sverige – på så kort tid. Jag flyttade till Israel 1997 och då var atmosfären en annan för att idag helt ha spårat ur. Jag trodde det var mer tåga i svenskarna än att sälja sin själ så billigt, men tyvärr...
Jag undrar ibland vad som skulle krävas för att få upp Sverige på en någorlunda acceptabel moralisk nivå igen. Det finns nog inga enkla lösningar innan västvärlden frigjort sej från sitt oljeberoende. Som de stora egoister vi är låter vi plånboken styra på bekostnad av rätt och rättvisa.
En skaplig dos civilkurage skulle heller inte skada.
Israel är litet och utan olja medan arabvärlden är stor med magnifika oljeresurser. Dessa fakta styr allt medan skammens rodnad stiger på våra kinder.
Stackars Sverige...
Vänsterns giftermål med islamisterna i Sverige är en förklaring varför landet går åt helvete.
Skicka en kommentar