När jag hörde att Avigdor Lieberman skulle bli utrikesminister sa jag till min man att antingen blir han en fantastisk utrikesminister eller en katastrof.
Något där emellan finns inte.
Ordet ’lagom’ finns inte i hans vokabulär.
Nu är han utrikesminister och har redan efter några timmar satt spår i den israeliska utrikespolitiken och vi känner fortfarande av jordbävningens efterskalv.
Fantastiska spår eller katastrofala?
Hav tålamod...
Det intressanta är egentligen omgivningens reaktioner på vad han sade.
Han hävdade bland annat att det nu är ’The Roadmap For Peace’ som gäller och att ’Annapolis’ inte är något som någon var skyldig att ta hänsyn till.
Han sa dessutom att det inte blir några fler blåögda eftergifter till Abbas utan några som helst motprestationer.
Dessa uttalanden gav hela det internationella etablissemanget hjärtsnörp.
Här kommer en förhållandevis okänd kille och säger saker man absolut inte får säga.
Orden stockade sej i halsen på grund av skrämselhicka.
Att många beundrade hans raka och ärliga stil noterades med betydligt mindre känslosvall.
Israels nyvalde premiärminister, Binjamin Netanyahu, fick sej också en släng av sleven.
Han sa inte de rätta orden...
Han sa inte ’tvåstatslösning’.
En nyvald premiärminister måste tydligen uttala ordet ’tvåstatslösning’, denna heliga ko, för att bli godkänd av vissa potentater.
Som ett ’Sesam öppna dej’.
Netanyahu valde bort detta lösenord och närmade sej problematiken på ett nytt sätt.
Ett sätt som inte kan bli sämre eftersom det gamla sättet där man använder sej av lösenordet ’tvåstatslösning’ har visat sej helt resultatlöst.
Det har stötts och blötts natt som dag, både fram-och baklänges allt medan själva tvåstatslösningen verkar flyta längre och längre bort.
Något där emellan finns inte.
Ordet ’lagom’ finns inte i hans vokabulär.
Nu är han utrikesminister och har redan efter några timmar satt spår i den israeliska utrikespolitiken och vi känner fortfarande av jordbävningens efterskalv.
Fantastiska spår eller katastrofala?
Hav tålamod...
Det intressanta är egentligen omgivningens reaktioner på vad han sade.
Han hävdade bland annat att det nu är ’The Roadmap For Peace’ som gäller och att ’Annapolis’ inte är något som någon var skyldig att ta hänsyn till.
Han sa dessutom att det inte blir några fler blåögda eftergifter till Abbas utan några som helst motprestationer.
Dessa uttalanden gav hela det internationella etablissemanget hjärtsnörp.
Här kommer en förhållandevis okänd kille och säger saker man absolut inte får säga.
Orden stockade sej i halsen på grund av skrämselhicka.
Att många beundrade hans raka och ärliga stil noterades med betydligt mindre känslosvall.
Israels nyvalde premiärminister, Binjamin Netanyahu, fick sej också en släng av sleven.
Han sa inte de rätta orden...
Han sa inte ’tvåstatslösning’.
En nyvald premiärminister måste tydligen uttala ordet ’tvåstatslösning’, denna heliga ko, för att bli godkänd av vissa potentater.
Som ett ’Sesam öppna dej’.
Netanyahu valde bort detta lösenord och närmade sej problematiken på ett nytt sätt.
Ett sätt som inte kan bli sämre eftersom det gamla sättet där man använder sej av lösenordet ’tvåstatslösning’ har visat sej helt resultatlöst.
Det har stötts och blötts natt som dag, både fram-och baklänges allt medan själva tvåstatslösningen verkar flyta längre och längre bort.
Få har noterat att Netanyahu valde en utrikesminister som förordar ’The Road Map’ vilken i sin tur har som mål just en tvåstatslösning.
Hela bibban i tur och ordning och inte bara vissa utvalda särskilt attraktiva avsnitt.
Varför är idétorkan så kompakt bland de politiker och skribenter som anser sej destinerade att lägga sin näsa i blöt?
Man undrar ibland över kvalifikationerna för ovanstående yrkesgrupper och hur jobbet som sådant påverkar deras tankeförmåga.
Vad menar man egentligen med en tvåstatslösning?
Om Israel är den ena staten, vilka ska då bo i den andra staten?
Palestinierna så klart – säger alla dessa politiker och skribenter.
Jag undrar om de tar hänsyn till att den palestinska flaggan då kommer att vara hamas-grön?!
Dessa fyrkantiga politiker och skribenter älskar sin fyrkant och vill absolut inte göra om den till en trekant eller en cirkel.
En hermetiskt tillsluten fyrkant ska det vara.
Att tänka i nya banor, utanför fyrkanten, vill de inte höra talas om för då kunde någon kanske få för sej att de är velbyttor eller att de försöker syssla med någonting förbjudet.
Att våga sej på en titt utanför fyrkanten anses farligt vilket ger upphov till vissa moraliska undringar.
Är det moraliskt rätt att till varje pris hävda en viss idé även om alla dess möjligheter för länge sedan är uttömda.
Är det moraliskt rätt att bortse från relevanta fakta när de inte passar in i fyrkanten?
Är det moraliskt rätt att gömma sej bakom klichéer i stället för att söka verklighetsanknutna lösningar?
Både Lieberman och Netanyahu har modet att söka nya lösningar på urgamla problem vilket är en strategi efterlängtad av många.
Speciellt av folk som inte gillar fyrkanter.
Avigdor Lieberman, 'The Road Map For Peace', Annapolis, Abbas, hjärtsnörp, skrämselhicka, Binjamin Netanyahu, tvåstatslösning, 'Sesam öppna dej', palestinier, fyrkant, velbyttor, ...
SvD K BLT Y T DN SmP K Y BLT T SvD SDS HD SmP K T K BLT Y SvD SmP HD D D DN T
BLT SvD Y HD SmP DN AB AB AB AB ECT
BLOGGPÄRLOR
Israel i Sverige: Lieberman - en frisk fläkt
MXp: Araber: Enbart nollor till vänster med zero militära segrar
Fred i Mellanöstern: Dagens skämt: FNs diktatoriska Människorättsråd ska “utreda” Gazakriget
Sapere aude!: Helle Klein och demoniseringen av Israel
Bertils blogg: Malmö och Sverige straffas
Mellanöstern aktualia: Nya hot från Israel - från norr och från söder
Empatisk men inte patetisk: Israels nya regering - och utrikesminister
Rabnor tycker o tänker: Fri kritik - eller?
Tundra Tabloids: Hamas to children: Death is Honor and Victory
Dick Erixon: FN:s Israelkritik var bestämd på förhand
7 kommentarer:
Hej
Ett bra inlägg. Men jag tror att man måste koncentrera sig mer på Lieberman. Det gäller att förklara för omvärlden att han inte är extremhöger, att han är för en tvåstatslösning (men av en annan typ än den gängse Oslotypen), att han är för delning av Jerusalem, och att han är för ett sekulariserat judiskt Israel.
Detta betyder inte att jag håller med honom i allt han säger om araberna. Men han är inte extremhöger som som de religiösa fanatiska bosättarpartierna.
Ett strålande grepp! Detta med fyrkant! Förr i tiden, när svenskar i hundratusentals sökte sig Västerut för att där kolonisera indianernas land, då kallades de av anglosaxerna för "Squarheads". Undrar just varför...? ;-)
Det är nog gott och väl att Lieberman fått bli just utrikesminister. Inrikespolitiskt skulle han ha blivit en katastrof för Israels judiska identitet och för Jerusalem. Som koalitionen nu ser ut lär det inte emellertid inte finnas hopp om de nödvändiga parlamentariska reformer som hade varit önskvärda och som hade kunnat bli Jisrael beitenus främsta bidrag..
Vad skulle en Lieberman vara i svensk tappning, tro?
En blandning av Sven Stolpe, Gunnar Hökmark och Per Ahlmark skulle man kanske komma närmare Lieberman än omvärldens fyrkantiga extremist-stämpel.
Det som är gemensamt för de fyra herrarna är viljan att tala klarspråk. Det har inte skadat någon någonsin. Det är bara det att i politik är en det en sällsynthet och definitivt inte politiskt korrekt.
Hej Arieh –
Mitt intryck av Lieberman är att han är en pragmatiker som inte gillar att gå som katten kring en het gröt – eller som gröten kring en het katt, som någon sa...
Det ska bli intressant att följa fortsättningen.
Hej Dag –
Rätt talat – eller om det nu ska vara riktigt korrekt – skrivet.
Du kunde lagt till Dag Selander också så hade du fått en skaplig kvartett.
Grejen idag är tydligen att stämpla alla man inte gillar som ’extremister’.
Konstigt förresten att de flesta som stämplas som extremister är högermänniskor.
Jag tror det är dags att börja kalla vänsternaivisterna för just vänsterextremister – för det är ju precis vad de är.
Naiva vänsterextremister.
Vad som är skönt med Lieberman är att han inte är mottaglig för fjäsk som vi såg så många trista exempel på med regeringen Olmert – Livni.
Livni har nu, i och med att hon fick lämna sitt jobb, visat alla sina dåliga sidor (jag gissar att hon inte var medveten hur väl de nådde fram via TV-bilderna) och vi ska vara väldigt tacksamma för att hon idag inte innehar någon beslutsfattande ställning.
Hej Bertil –
Vi är kanske lite fyrkantiga var och en av oss men det verkar som om de flesta 'square headsen' finns på de högsta topparna.
De har ju gu’ bevars sin prestige att ta hänsyn till.
Intressanta synpunkter du har om Liebermans presumtiva inrikespolitiska bidrag.
Det kan bli riktigt spännande framöver - bara det inte blir alltför spännande...
Vänstern bör kallas för vad de är, nämligen extremister. Särskilt naiva tror jag inte att de är heller. Iallafall inte i Europa och USA. Jag ser dem mer som kalkylerande onda manipulativa och destruktiva. Jag tror att de vet precis vad de gör och de njuter av att förstöra för alla andra. Deras historiska track-record är inte vacker att titta på. Det borde vara bevis nog för de flesta.
Skicka en kommentar