Fyrverkerikaskader

När israelerna gör något gör de det rejält.
Med hela hjärtat.
Detta gäller speciellt vid högtider och allra mest vid födelsedagar.
Idag fyller Israel 60 år och en sak är helt klar - det är inne med fyrverkerier.
Det hela började redan i går kväll här på kibbutsen med en jubileumssamling nere vid basketbollplanen. Hela området hade pyntats under dagen i Israels färger, blått och vitt, med flaggor i alla storlekar. På tvären och på längden, i grupper och som girlanger. Fantasin hade fått flöda fritt. Mitt i blickfånget stod det skrivet Israel 60 år under en tindrande Davidsstjärna.
Sång och dans. Småbarnens dans med flaggor i händerna brukar tilldra sej det största intresset men i år tror jag att mogendansarna tog priset. När folk så ohämmat bjussar på sej själva då går det hem.
En sekvens med gamla godingar som "Halleluja" och "Jerusalem av guld" drog ner maffiga applåder och folk gungade med i den svarta natten.
Det dröjde inte länge innan vi såg fyrverkerier från olika grannkibbutser och när alla medverkande var avtackade sköt den första av våra fyrverkeripjäser i luften inte alltför många meter från där vi satt.
Vissa år har vi lagt oss raklånga i gräset och njutit av skådespelet men i år befann vi oss på en plats full av törnen på marken så vi fick vackert sitta kvar på våra platser.
Tala om att ta ut svängarna...
Jag upplevde det som om allt befann sej i skyn samtidigt och hela tiden. Ingen tid att varken andas eller reagera - bara uppleva. En hänsynslös frenesi som slukade alla sinnen. Mera, flera, större och starkare hela tiden. Ljus och glitter blandades med färger som bara krävde mer. Och mer...
Vad som återstod var att ta sej hem och lugna katten som inte förstår sej på 60 års firanden utan hade gömt sej under en säng. Steg för sten närmade hon sej normal sinnesstämning men det var säkert ingen kväll hon minns med någon större glädje.
I dag är det stekarnas dag. De förföriska grilldofterna började redan på förmiddagen och drabbade oss sedan i återkommande vågor.
Vi hade hört att flygvapnets uppvisningar skulle komma till våra trakter vid middagstid så vi tog oss en bit upp på kullen och började vänta med kameran inställd på rörliga objekt. Visst fick vi vänta ett tag men jag letade efter antikt glas under tiden och vädret var sagolikt. Lagom på alla sätt.
Sedan kom de i grupper om fem. Vi såg dem liksom underifrån och det var rejäla grejer. Dubbelt liksom av allting.
Wrooom, och en annan grupp på fem plan. Jag tror det var fem grupper om fem plan som på låg höjd vräkte sej förbi vår kulle och som avslutning kom ett större plan med tre stridsplan nosande sej i baken. Det större planet hade ute röret för bränslepåfyllning och det hela såg mycket sofistikerat och avancerat ut.
Kameran då? Det jag knäppte under väntetiden fungerade bra men så snart planen var i antågande tog batteriet slut.
Vissa saker får man bara acceptera och i stället för ett antal bilder blev det en.
En är ju mer än ingen, så dagen slutade bra i alla fall.