Moral och allmän ruttenhet

Jag hade problem med att placera flaggan där den skulle vara i går så den får pryda dagens kria i stället.
Jag hade annars tänkt prata om moral idag.
Om ni tycker ämnet är både diffust och mer lämpat för en djupanalys i facklitteraturen så har ni förmodligen rätt, men jag är väl inte den förste klåparen i historien.
Jag tänker på situationer där belöningar är berättigade och där de inte är berättigade.

Palestinierna har startat ett flertal krig och ett otal uppror och alltid fått se sej besegrade så till den milda grad att de nu anser att de är ockuperade. Det må vara hur det vill med den saken men att hålla reda på sin egen lag och ordning är de i alla fall inte i stånd att göra. Gaza förlorade de till ett gäng skumma världsförbättrare och Västbanken administreras av Abbas men försvaras av IDF (Israels försvarsarmé).
OK, de har försatt sej i en taskig och ganska ohållbar situation men nu sitter de i förhandlingar med Israel och ställer krav...
Förlorarna ställer krav och de naiva israelerna med den sluge men ack så naive Olmert i spetsen ger dem vad de vill ha.
Man undrar i utbyte för vad.

För att de uppfört sej exemplariskt de senaste decennierna?
För att de inser att de gjort bort sej och nu fostrar nästa generation till bättre grannar?
För att de nu lägger all sin energi på byggandet av solida institutioner och ett bättre liv för sina invånare?
För att de är så skickliga på att hantera pengarna snälla människor ger dem?
För att de lagt ner sin terrorverksamhet och i stället börjat arbeta?
Inget av ovanstående är naturligtvis sant men Olmert och Condoleezza leker låtsasleken och fortsätter att påstå att "Abbas är en fredens man."
En man som i sina bästa stunder belönar självmordsbombare och hotar med krig den stund han anser de har en chans.
Jag menar - är det moraliskt försvarbart att någon som överensstämmer med ovanstående beskrivningar ska belönas?
Det tycker inte jag.
Nu till ett mera konkret fall. Hamas.
De rövade bort en ung värnpliktig, Gilead Shalit, för snart två år sedan och håller honom isolerad och fängslad under omständigheter man knappt vågar föreställa sej.
Nu vill de bli belönade för detta.
Klart att de vill. Dumma vore de om de inte utnyttjade till fullo en så läcker sits.
Det moraliskt tveksamma är det faktum att ytterst få stampar och skriker att de ska släppa pojken fri. Utan några övriga krumbukter. Fri att gå och fri att komma hem till sin familj.
Några har försökt sej på att böna och be men naturligtvis blivit utskrattade.

Ska en grov, kriminell och omänsklig handling belönas?
Det verkar så eftersom ingen bryr sej, ingen kräver något av Hamas, ingen hotar och ingen ställer ultimatum.
I slutändan kommer de att bli belönade, kanske för sin envishet, och få ut sina mördare och banditer ur fängelset.
Detta är en rutten moral där vi alla har skuld och allra mest de vars röster hörs genom mängden.
Stackars ruttna värld.