Hackkycklingen

HACKKYCKLINGEN ISRAEL 60 ÅR
Tänk dej ett barn som just börjat skolan.
Redan från första dagen blev han de större och starkares hackkyckling.
Smärtan lyste ofta ur ögonen på den lille modige, men ensamme, killen. Inte en enda kom till hans försvar när konfrontationerna hopade sej.
Han förstod att om han skulle orka ta sej igenom de kommande åren var han tvungen att göra något.
När han var omringad av sina mobbare valde han nu att visa att han inte gillade läget i stället för att som tidigare bara gå undan.
Samtidigt som han genom detta fick en outtalad respekt, ökade hans muskler.
Det mobbarna inte kunde åstadkomma längre med fysisk överlägsenhet försökte de åstadkomma med hot, hat och en terror utan gräns.
Den nu tonårige killen var fortfarande trängd och hatad, men på något sätt också van.
Han lärde sej att klokskap ofta vinner över provokativa trakasserier och blev ett föredöme vad gäller studier, forskning och framsteg.
Hans vedersakare blev avundsjuka och planerade för ynglingens hädanfärd.
Det uppstod personer som kände sej kallade till denna uppgift vid namn Mashal med sina modiga, maskerade Hamaspojkar och Nasrallah med sina dygdemönster i Hizballah.
Glömde nästan Arafat...
De har alla våldfört sej på vår yngling kallad Israel, men eftersom självbevarelsedriften är stark blev han tvungen att lära sej att försvara sej.
Han är nu rispad blodig och vet att vissa sår läker medan andra inte gör det.
Ynglingen har blivit man, en seg och lite grovkornig 60-åring.
Han förstår nu att inget kommer att ändras men att ge upp är heller inget alternativ.
Nu ska han först fira sin födelsedag rejält, men redan dagen efter måste han åter igen börja se sej om över axeln, vara redo för allt och leva upp till sitt folks hopp genom sekler om en fristad i sitt urgamla, nygamla hemland.
DN