Visst, folk dör…
'Vi ska alla den vägen vandra' och andra liknande epitet kantar vår väg fram till graven.
Vi gillar det inte och vill helst inte tänka på vår dödsdag men likaväl vet vi att en dag är det över.
Vad som hände på Västbanken i fredags var varken väntat eller på något annat sätt förenligt med naturens lagar.
Snarare tvärtom.
Det var oväntat, ohyggligt och rent ut sagt djävulskt.
Ren och skär barbari.
Massaker.
Om det var någon som trodde att palestinierna ägnat sej åt någon form av sinnesändring så glöm det.
Ett bevis är den sönderhackade familjen Fogel i samhället Itamar på Västbanken men den insatte vet att det sker dagliga ’incidenter’ med stenbumlingar, slaktarknivar och annat skräp i området.
Så blir det när man är uppfödd enligt Abbas specialmeny – hatfrukost, hatlunch, hatmiddag och så en extra dos judehat före sängdags – för säkerhets skull.
Tala om förlorade generationer.
Jag har funderat över hur man ska se på personer som med sina egna händer torterar och avlivar föräldrar och barn.
Som grädde på moset tycker de sedan att de gjort något bra, något fint och något otroligt ädelt – något som verkligen är värt att firas.
Hur ska man kunna greppa att det handlar om människor?
... för de är väl människor?
Man ska absolut inte kalla dem djur för ett djur skulle aldrig bete sej på detta onaturliga sätt.
De är 'mänskligare' än så.
Åter igen – hur ska man se på människor som egenhändigt massakrerar småbarn och sedan firar det hela med sliskiga kakor?
Man kan naturligtvis stapla alla starka adjektiv på varandra för att försöka beskriva sin oförmåga att förstå men det blir gärna både tafatt och otillräckligt.
Jag vet att det t.o.m. finns folk som psykologiserar över dessa utstuderade barnamord och i sin överjordiska tolerans kräver att vi ska förstå(!?) förövarna...
Något i stil med det klassiska om en olycklig barndom.
Nej, dessa människor som med yttersta frenesi ägnar sej åt att karva sönder småbarn och deras föräldrar är inte värda någon som helst förståelse.
Att de dessutom vill få folk att tro att det endast handlar om ovälkomna judar på Västbanken är ganska barnsligt för vid det här laget vet vi att det handlar om hela Israel.
Man ska absolut inte kalla dem djur för ett djur skulle aldrig bete sej på detta onaturliga sätt.
De är 'mänskligare' än så.
Åter igen – hur ska man se på människor som egenhändigt massakrerar småbarn och sedan firar det hela med sliskiga kakor?
Man kan naturligtvis stapla alla starka adjektiv på varandra för att försöka beskriva sin oförmåga att förstå men det blir gärna både tafatt och otillräckligt.
Jag vet att det t.o.m. finns folk som psykologiserar över dessa utstuderade barnamord och i sin överjordiska tolerans kräver att vi ska förstå(!?) förövarna...
Något i stil med det klassiska om en olycklig barndom.
Nej, dessa människor som med yttersta frenesi ägnar sej åt att karva sönder småbarn och deras föräldrar är inte värda någon som helst förståelse.
Att de dessutom vill få folk att tro att det endast handlar om ovälkomna judar på Västbanken är ganska barnsligt för vid det här laget vet vi att det handlar om hela Israel.
Det handlar inte om Itamar - det handlar om Tel Aviv.
Abbas kan dock känna sej nöjd för han har fått ytterligare ett kvitto på att hans idoga och omhuldade hatpropaganda mot judar burit frukt.
Läs även andra bloggares åsikter om Västbanken, Itamar, palestinier, Abbas, Israel, Tel Aviv, ...
