De arabiska vårkänslorna börjar surna.
I början av den arabiska våren trodde folk det var tillräckligt om man hittade ett torg – gärna centralt beläget – och fyllde det med unga fräscha ansikten med tillhörande goda röstresurser.
Lite plakat att vifta med framför kamerorna brukade heller inte skada men de skulle naturligtvis vara skrivna på engelska för att inte ge CNN-publiken onödigt huvudbry.
När man använt sina röstresurser upp till erforderligt antal decibel skulle diktatorerna falla som käglor, livligt påhejade av Obama och Clinton.
De senares inhopp skulle stå som någon sorts garanter för något som var långt ifrån garanterat.
Ge legitimitet till våryran.
Ingen frågade var den nye ledaren befann sej och hur denne person hade tänkt sej fortsättningen.
Vad som fanns att tillgå var kaos blandat med ungdomlig entusiasm och för några timmar verkade det som om detta vore tillräckligt.
När skymningen föll insåg dock många att det egentligen bara fanns ett stort, ekande tomrum.
Idag väljer det ekonomiskt barskrapade Egypten president och ingen är egentligen nöjd.
Vad facebook-folket och annat folk har att välja på är två gamla gubbar – en som var god vän med Mubarak och en som är islamistfanatiker.
’God bless the child’ men det var inte detta vi ville...
Vad göra?
Naturligtvis – vi drar iväg till torget!
Det funkade ju förra gången så det borde funka nu också.
Så mycket för den demokratin.
I stället för att acceptera vad som prisats som en demokratisk process drar man iväg till Tahrir torget för att ge uttryck för sitt missnöje.
Vissa kallar det för att låta gatans parlament ta lagen i egna händer vilket mycket sällan (lätt underdrift) är förenligt med demokrati.
Om Mubarak-kompisen vinner kommer då islamistfanatikerna att dra ner till torget?
Om islamistfanatikern vinner kommer Mubarak-kompisens trogna att samlas på samma torg?
Jag skulle inte bli förvånad om svaret blir ja för båda alternativen eftersom demokrati – att acceptera en valutgång även om man själv inte gillar resultatet – är inget som är gångbart i Egypten idag.
Förresten, kanske jag har fel, vilket i just det här fallet skulle vara mycket trevligt.
Okey, okey jag vet att det finns många kloka och ärliga egyptier som inget högre vill än att få en nyastart, få det lite bättre.
För deras och för kommande generationers skull hoppas jag mina sarkasmer faller platt till marken.
Här och nu.
