20 juni 2008

Olmerts Diakonia



En fruktansvärd situation som nu dessutom håller på att bli nedsmutsad.
De kidnappade killarna har suttit där de sitter i två år utan att mycket gjorts, inte mycket som lett till några resultat i alla fall. Nu plötsligt, när det möjligen börjar sjunka in i Olmerts medvetande att han är på väg bort, då börjar han agera.
Naturligtvis är han åter igen ute efter folkets kärlek som han tror han skulle få om killarna fick komma hem.
Att han är jättepatetisk är han förmodligen helt omedveten om.

Nu har han sparkat igång deras frigivning genom att lova sådant han inte lovat tidigare. Om han kan lova det nu hade han kunnat lova det tidigare och frågan varför han inte gjorde det samma dag de kidnappades borde utredas i domstol.
Det som tilldrar sej nu är oerhört grymt.
Missförstå mej inte nu - det grymma är att det inte skedde långt tidigare, inte att de eventuellt kommer hem snart.
Det kusliga är att Olmert inte drar sej för att utnyttja killarnas situation för sin egen personliga vinning. Ingen tror att han agerar av människokärlek - det passar bara så innerligt väl in just nu i Olmerts försvar av Olmert.

En annan företeelse som tilldrar sej i Sverige är också något som ger sken av att vara något det inte är. Diakonias outgrundliga människokärlek som omfattar alla palestinier sprids inte för att hjälpa palestinierna. Det är endast en ruggig täckmantel för att få tillfälle att sprida sina hatorgier om Israel.
Samma gäller för palestinagrupper av olika slag - de är inte grundade för att hjälpa palestinierna utan för att under rubriken humanitet avhumanisera Israel.
Jag har en stark känsla av att det till stor det handlar om ren och skär avundsjuka.

Likaväl som att en rubrik ska ge en fingervisning om innehållet i resten av artikeln ska en organisation som utger sej för att verka för rätt och rättvisa inte göra det genom att slänga giftiga spottloskor efter den parten som sedan decennier är utsatt för metodisk avpollettering.
Diakonia vet att de kan göra det med framgång och utan att behöva stå till svars, för medelsvensson, som får sin huvudsakliga information från TT och andra mindre respektabla utgåvor, har ingen möjlighet att tränga igenom falsariet.
Alltså fortsätter de.

Olmert då och hans Diakonia?
Han fortsätter att dupera folket och sina underhuggare med illusioner. Illusioner om att han gör allt han förmår för landets bästa. Att han är en klok och förståndig karl som inte har något annat för ögonen än ditt och mitt bästa.
Kan man komma längre bort från sanningen?

18 juni 2008

Äggskals-skör vapenvila


Skör som ett äggskal.
En informell vapenvila, utan ett enda signerat papper. Hamas ville inte signera ett avtal med Israel för de var rädda att det skulle kunna uppfattas som att de trodde att Israel fanns...

Till och med Olmert visade någon sorts verklighetsförankring i kväll när han delgav sina lyssnare en viss skepsis om sin skapelses hållbarhet.
Han har dock svikit Gilad Shalits familj och hela Israels befolkning genom att inte kräva, to the end, Gilads omedelbara frigivning innan han gick med på en vapenvila.
Gilads pappa berättar att Olmert grovt svikit sitt löfte till honom vilket idag är uppenbart för var och en.

Hamas säger att Gilads frigivning är en sak och vapenvilan en annan och aldrig mötas de två.
Gilad kommer inte att bli fri förrän Israel friger exakt de fångar Hamas begärt från början och de kommer aldrig att tumma på de kraven.
Olmert däremot vidhåller att Gilads öde visst är kopplat till vapenvilan...
I det här fallet tror jag faktiskt mer på Hamas än på Olmert och så gör Israels samlade befolkning.

I sina försök att dölja sina tillkortakommanden berättade en regeringstalesman att "först efter att Hamas gått med på Israels krav gick man med på en vapenvila."
Det låter ju tjusigt och käckt men eftersom dessa "krav" är hemliga så har vi bara regeringens ord på det och de väger numera ganska lätt.
Om kraven är av typ "skicka över 35 raketer om dagen i stället för 36 - snälla" så lär väl inte många bli imponerade.

Mantrat att inte förhandla med terrorister dyker fortfarande upp lite nu och då men det har förlorat lite av sin bombastiska framtoning. Orsaken till det är att man i stället, rakt av utan några förhandlingar, helt enkelt bara ger efter för deras krav.
Är detta vår nya världsordning???

Modig karl

Som sagt...
Klicka på länken.

17 juni 2008

Bipacksedeln

Vapenvila med Hamas i all ära men inte når den upp till fascinationen över en bipacksedel.

När jag nyss var i Sverige gjorde jag som jag brukar.
Jag fräschade upp mitt lager av apoteksvaror med lite receptfria artiklar.
Apoteken nu för tiden upptas ju till stor del av kosmetika och inte mej emot. Man har en egentligen ganska svårförklarad magkänska att man kan lite mer på apoteksinköpta produkter än på de som säljs tvärs över gatan i parfymeriet.
Det får vara hur det vill med den saken bara jag fortfarande kan köpa mina tandborstar och cortisonkrämer.
Först idag öppnade jag förpackningen till en av krämerna och fann en tjusigt ihopvecklad bipacksedel. Jag kom osökt att tänka på den tiden då mamma satt och veckade örngottsbanden med en slö kniv efter tvätt och mangling.
Jag började läsa bipacksedeln och blev snabbt fascinerad.

Först stod det som inledande information att jag skulle läsa informationen.
Sedan stod det att man skulle spara den och om detta inte räckte för att stilla min nyfikenhet stod personalen på närmsta apotek gärna till tjänst med ytterligare information.
Jag blev genast varm och trygg inombords över detta överväldigande intresse för mitt intellektuella välbefinnande.
Jag fortsatte att läsa.
Nästa punkt var en innehållsförteckning om vad som kommer att avhandlas strax nedanför på bladet.
Sex punkter.
De flesta punkterna handlade om hur jag skulle bete mej INNAN jag använder mej av krämen och EFTER att jag använt densamma.
Naturligtvis fanns där en punkt om hur jag bör förvara den lilla tuben och hoppsan - nu tänkte de inte på min hälsa längre utan på att miljön skulle må bra.
Jag får väl acceptera det då - fast med ett nödrop.

Sista punkten drar till sej min odelade uppmärksamhet och jag överväldigas av en outgrundlig mystik och läshunger.
Punkten heter "Övriga upplysningar".
Lite av ett antiklimax blir det när jag ser att de här skrivit ner hela receptblandningen på min kräm och jag fylls av vemod över alla dessa konstiga ord jag inte begriper ett dugg av.
Jag undrar hur många andra krämanvändare som tycker sammanställningen är solklar?

En tub är receptfri men om jag vill ha två tuber då måste jag först beställa tid hos en doktor, vänta några veckor och sedan ta mej till hans mottagning. Undersökning, recept i handen och hemresa.
Både pengar och tid bortslösade.
Nä-ä-ä, enklare att köpa en tub, betala, gå ut genom dörren, gå in igen och hämta ytterligare en tub och betala för den också. Finns där mer än en kassa så välj nu den du inte besökt tidigare.
För säkerhets skull.
Du kan annars bli ivägskickad till en doktor...

Den sista informationen på bipacksedeln finns nog med för att göra dej god och glad så krämen gör bästa möjliga nytta.
Där står "Denna bipacksedel godkändes senast den 2006-07-10.
- Är det inte lite väl länge sedan?
- Kan jag verkligen lita på apoteket
- Vågar jag verkligen använda den här krämen?

Detta om vådan av att fördjupa sej i en bipacksedel.

Hur blev det nu med vapenvilan med Hamas?
Jo, parterna sitter nu och lurar på en slutkläm som kommer att innefatta så mycket elände som möjligt för den andra parten.
Gulligt och trivsamt som vanligt.

16 juni 2008

Olmert, den skållade råttan

Jag fick en video i går och allt sedan jag avnjöt den, har jag levt i dess mycket täta atmosfär.
Jag försökte sätta den här på bloggen men för det behövdes en teknisk överkurs så jag får nöja mej med att skriva in adressen.
http://www.youtube.com/watch?v=qVM6x4BechI

Annars hade jag tänkt berätta om vad som händer i landet...

Det händer en massa saker, allt på en enda gång, men det är en masskonstruktion utan strategi.
Vi har en premiärminister som inte förstår att hans dagar på jobbet är räknade utan beter sej som en skållad råtta. Han anar att han hamnat i en olycklig knipa och vill genom att dribbla mellan olika aktiviteter ge folk känslan av att han är oumbärlig.

Han startade förhandlingar med Abbas och låtsas som om allt är under kontroll.
Han håller indirekta förhandlingar med Hamas som gör allt de kan för att dölja sina nöjda leenden.
Han har börjat ge vinkar till Syrien om sin goda vilja och möjligheten till kompromisser. Att han är nästan ensam om detta i landet bekymrar honom inte.

Olmert har själv gett sej epitetet "en icke populär premiärminister" och sedan han sa det har situationen enbart förvärrats. Han startar olika aktiviteter som kan få ödesdigra konsekvenser för landet, trots att han inte har folkets förtroende.
Själv är jag livrädd för att han i sin desperation ska ta några drastiska beslut som sedan visar sej oåterkalleliga. Hans omdöme är långt ifrån föredömligt och han har definitivt inga kvalifikationer för beslutsfattande.

Hans premiärministerperiod är kantad av urusla beslut beroende på just detta bristande omdöme.
Att han gjorde Peretz till försvarsminister var en groda av första graden. När han dessutom, mitt under krigets hetta, inte insåg att han borde ha gjort sej av med honom så fort som möjligt, blev det ytterligare ett tungt ett bevis på hans inkompetens.
Krigsförloppet var en annan oförlåtlig omdömesmiss. Han insåg inte sina begränsningar utan gick på i ullstrumporna och gjorde den ena felkalkylen efter den andra.
Resultat - död och förtvivlan.
Winogradkomissionen, hans egen skapelse, var tänkt att rensa luften, men eftersom Olmert var deras andliga pappa blev slutklämmen ganska medioker.

Kommer någon ihåg - det är faktiskt inte så länge sedan - när Olmert förbjöd några som helst israeliska försvarsaktioner som svar på de ideliga beskjutningarna och provokationerna från Gaza. Han trodde länge att han funnit den ultimata strategin mot Hamas, men när de började skratta åt och förlöjliga hans beteende lät han ibland armén rycka ut. Lite lagom, sisådär.
Feltänkandet visade sej vara ödesdigert för efter den perioden förlorade Hamas all respekt för Israel.

I de nuvarande Egyptenledda förhandlingarna med Hamas (tala om att ge dem legitimitet) om krigföring på sparlåga, var ett israeliskt krav att frigivningen av Gilad Shalit skulle vara en förutsättning för hela paketet.
Hamas gillade inte tanken och strax gav Olmert hela idén på båten.
Han är nu så rädd för Hamas att han gör precis vad de vill. Det enda goda med det är att ingen israel med förståndet i behåll önskar sej ett storkrig i Gaza under Olmerts befäl.
Tala om mardröm...

Saker och ting händer som vanligt i en rasande fart men i dessa dagar står dessutom Olmert med blåslampan. Han hoppas att om alla springer om varandra så är det ingen som i den allmänna röran har tid att avsätta honom, den allra mest skållade av alla råttor.
Det kan i och för sej göra detsamma, för snart nog kommer han att avsätta sej själv.
Måttet håller snabbt på att bli rågat.

15 juni 2008

Besvikelsen Barak

Är det någon som kommer ihåg Sharon?
Ariel Sharon.
Hans öde lämnar ingen oberörd vad man än tyckte om hand politik på senare år.
Två av hans söner har också vistats en del i offentlighetens ljus och då inte enbart i positiva sammanhang.
Omri Sharon avtjänar just nu ett fängelsestraff för skumma penningtransaktioner i samband med sin fars valkampanjer.
Den andre sonen, Gilad, har heller ingen snövit bakgrund. Periodvis var han misstänkt för storhetsvansinne (brottsligt?) i affärsvärlden.

Gilad skrev nyss en artikel i Ynetnews där han satte på pränt sin besvikelse över Ehud Barak, partiledare och försvarsminister.
För var dag som går får Gilad fler sympatisörer då det går upp för allmänheten att Barak bara är ett tomt skal när det gäller politik. Han må vara Israels mest dekorerade soldat genom tiderna men något järnskrot för pålitlighet, mod och handlingskraft lär han aldrig ha fått - och lär knappast få.
Han har gett löften han sedan uppfunnit ursäkter för att aldrig uppfylla och hans löften att göra något åt säkerhetssituationen i söder runt Gaza har stannat vis prat. Löften och prat.
Att sparka ut Olmert har han heller inte dugt till. Hade han bara lyckats med det hade mycket annat blivit honom förlåtet.
Förmodligen har senaste Libanonkriget lagt sitt fuktiga hästtäcke över alla kloka beslut och kvar finns bara ett paralyserat och frustrerat ledarskikt.
När det nu förhandlas om krigföring på sparlåga tyckte någon det var läge att också kräva Gilead Shalits frigivning. Stora och karska ord basunerades ut - ingen överenskommelse utan Shalit - men tidens tand har åter igen fört bort Shalit från rubrikerna.
Velighet och ännu mera velighet.

Att Baraks egenintressen kommer i första hand lär ingen tvivla på längre och att inte förstå när det är dags att gå från ord till handling lär folk ha svårt att förlåta.

14 juni 2008

En betraktelse om en rosa tvätt - eller hur det nu var?



Man behöver inte jobba ihjäl sej på en kibbuts men vi får ställa upp på lite extrajobb då och då. En kompis och jag tar hand om tvätten åt de kibbutsungdomar som gör sin värnplikt. Det är en service kibbutsen ger mammorna (vad trodde ni?) för att de inte ska behöva ta dyrbar kvalitetstid från sina telningars ledighet genom att stå och skrubba deras tvätt.
Vi behöver inte stå och gno för hand utan använder oss naturligtvis av de stora maskinerna som finns i tvätteriet.När vi sorterar kläderna ser vi att de som använt dem gjort rätt för sej - vissa persedlar kan stå för sej själva.
På sista tiden har vi tyvärr sett en tydlig kvalitetsförsämring vad gäller klädernas status.
Det tyder kanske på att Israel blivit angripet alltför många gånger och varit tvunget att ge sej ut och försvara sej lite för ofta.
Krig sliter - även på kläderna.
Alla kan inte se ut som Israels ÖB, Gabi Ashkenazi, på fotot här ovanför.

Soldatkläderna är allmänt fransiga, trasiga på fel ställen och saknar ofta knappar.
Botten på fickorna är uppslitna och oanvändbara om man nu inte försökt avhjälpa detta med hjälp av säkerhetsnålar.
Det är lite deprimerande att se förfallet och jag undrar om killarna verkligen lagt informationen på minnet att man kan få byta uttjänta persedlar mot nya?
Kanske väntar de på EU-pengar för att skaffa lika tjusiga uniformer som palestiniernas Fayad gett sina krigare?
I slutet av kvällen var i alla fall kläderna rena och i optimalt skick och jag styrde hemåt.
Ute var det en rosa kväll.
Stilla, halvljust och - rosa.
De snusvita husen var rosaskimrande och himlen brann i ett rosa spektrum.
Kråkorna hade stuckit in lite rosa fjädrar här och där bland allt det grå och cement och betong hade fått en rosa ytbehandling.
Det var en kväll då en grå själ blev förvandlad till en rosa ängel.
Dagen efter ramlade jag in mitt i ett TV-program om Lappland.
Samma rosa värld fast där var det snön som var rosa.
Renarnas mular hade spår av rosa frost och hundspannen skummade av fradga i en gammalrosa nyans.
Molnens rosa skuggor vandrade förbi medan lappgumman koncentrerat arbetade med sina näverkonstverk i regnbågens alla färger.
Mest den rosa.
Visst behöver vi skönhetsupplevelser. Ganska ofta.
De behöver inte vara rosa - men det hjälper.