15 februari 2010

Hur gör karl'n?


Hur gör han egentligen, han Ahmad......, ja ni vet.
Hur gör karl’n?

Hur klarar han av att dupera folk med makt medan gräsrötterna förstår bara alltför väl?
Var lär man sej sådant?

Irans president har nu hållit på att slå blå dunster i ögonen och öronen på världens kloke ett bra tag men trots det är det ytterst få som betraktar hans utbrott mot en bakgrund av realistiskt blått – de flesta fortsätter att se genom det rosa skimmer som omger naivitetens föregångsmän.
De lyssnar vördnadsfullt och låtsas att de överväger hans synpunkter i akt och mening att inte irritera denne man de mycket väl förstår snart kommer att kunna ge order om att trycka eller inte trycka på knappen.

Stora män varnar för att göra Ahmadinejad upprörd för då...
Tror de att han kommer att skicka iväg en lite mindre bomb om han är lite mindre upprörd?
Att Ahmadinejad inte tänker i sådana banor känner de uppenbarligen inte till, de vill i vart fall inte bli påminda om att den iranske presidenten inte pysslar med samma glädjekalkyler som de själva.

Var har Ahmadinejad lärt sej denna helt suveräna och mycket imponerande taktik som han dessutom personligen förfinat till orientalisk brillians?
Ett steg framåt med löften om samarbete och flexibilitet som strax möts av nya fräscha villkor vilket tvingar omvärlden ta två steg bakåt.
Västvärldens ledare kliar sej i huvudet och förstår ingenting – vi hade ju ett avtal som i en liten ask...
Grejen är att Ahmadinejad aldrig haft någon avsikt att pressa ner ett avtal i någon ask, han gav i stället sina ord vingar för att flyga bort till okända stränder.
Kvar stod förundrade män medan den iranske presidenten på nytt bjuder omvärlden på sina nygamla löften.

Jag är imponerad.
Ahmadinejad är smart och hans skolning från 'Tusen och en natt' har varit en ovärderlig tillgång.
För att göra bilden fullständig så verkar västländerna inställda på att bli lurade men det får naturligtvis inte se ut som att de blir lurade för ingen gillar att tappa ansiktet.
Därför döljs piruetterna under ett förhandlingsbord för det verkar ju ambitiöst och så...
Man har ju sin image att vårda.

Obama hade ambitionen att bryta denna onda cirkel genom att vara snäll.
Om jag är snäll mot Mahmoud så borde i rimlighetens namn han också vara snäll mot mej och sedan kan vi ha ett snack – vi kompisar emellan.
Så tänkte Obama – tror jag.
Det sprack.

Nu mumlas det om sanktioner men detta mummel hörs knappast ut i verkligheten.
Menlösheten har skördat nya triumfer.

Frågan kvarstår – hur gör karl’n?
Kan man gå kurser?
ABF?
Bilda? Bilda – naturligtvis!
De har ju skapat sej en profil som inkluderar ett israelhat som har många kvaliteter gemensamma med vad Ahmadinejad bjuder på.

Borde den iranske presidenten lära av oss eller har vi något att lära av honom?
För att göra en sak klar – han kommer aldrig att lära av oss men kanske blir vi tvungna att lära av honom för att åtminstone förstå grundreglerna i det spel han driver.
Att vinna detta spel kommer vi aldrig att göra, taffliga som vi är, men vi har kommit en bit på väg när vi lärt oss att ord ibland har vingar – att så snart de flugit iväg från den som uttalat dem återstår bara tom ansvarslöshet.
Ord som uttalades igår är bortflugna idag och vi står och stampar på samma ställe – i bästa fall.

Ahmadinejad är en duperingskonstnär av guds nåde och att nå upp till hans nivå är inte att tänka på.
Vad vi möjligen skulle kunna åstadkomma är att våga se i backspegeln, erkänna våra misslyckanden för att sedan – möjligen – lära av dem.
Inte ens för detta blygsamma mål har vi all tid i världen.

Men hur gör han då, han Ahmadinejad?
Ingen aning - men han kör hårt.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ...

13 kommentarer:

Anneli sa...

Fenomenet förklaras enklast med två namn ur nutidens historia, inte mer än drygt åttio år tillbaka i tiden.

Hitler och Chamberlain!

"Fred i vår tid"

Maggi Haglund sa...

Behövs bara ett ord för denna hans begåvning. Taqiah!!!

imse sa...

Bra skrivet. Iran utvecklar kärnvapen i samma takt som de ser till att utveckla sina medeltida värderingar.

Gita sa...

Hej Maggi –
Nu får du hjälpa oss för jag har ganska dimmiga begrepp om vad ’taqiah’ verkligen innebär. Jag misstänker att det är en beteckning för den självpåtagna rätt muslimerna tar på sej genom att vilseföra och även blåljuga om det i deras tycke främjar Islam.
Har du möjlighet att ge oss lite mera kött på benen är du mer än välkommen.

Gita sa...

Hej imse –
Tack för din vänliga kommentar som tyvärr också har en svart sida.

Offentliga hängningar som folknöje ter sej sannerligen medeltida och förmodligen är det ännu värre i de skumma vrår där ingen obehörig har insyn.
Med sådana ledare kan det sluta bara på ett sätt vilket gör att jag verkligen oroar mej för de iranska medelsvenssons.
Vem ger dem det stöd de verkligen förtjänar.
Inte de i alla fall vars stöd verkligen hade kunnat betyda något.

maggi haglund sa...

Hej Gita.
Du har själv givit ett utömmande svar. Mer behöver inte tilläggas, tycker jag. Tack igen för din givande blog. Följer den verkligen med stor glädje. MVH Maggi

imse sa...

Ja, som i alla konflikthärdar så är det den vanliga befolkningen som lider.
Vad jag kan förstå finns det i alla fall en kampanda hos den vanliga befolkningen i Iran. Men hur långt de vågar och förmår stå emot ledarskapet i landet vet vi ju inte.

Gita sa...

Hej Maggi -
Det är roligt att få positivt gensvar. Tackar.
Det finns så mycket man skulle vilja skriva om men det är som vanligt det där med tiden... Vardagen måste ju också rulla på.
Ha det så fint.

Gita sa...

Hej Imse -
Du rör vid något verkligt svårt. Förmodligen är det bara glimtar som kommer ut från Iran men redan dessa förskräcker. Hade USA haft tillräckligt med moraliskt mod för att stödja den iranska befolkningen helhjärtat och öppet hade man varit mera hoppfullt. Som det ser ut idag är det bara makten som talar men hoppet är ju som bekant det sista man lämnar ifrån sej.

Gita sa...

Hej Anneli –
Du får mej att undra över varför vi är så slösaktiga med ord när man kan få fram väsentligheter på det smala sätt du här demonstrerat.
Dessa två namn, Hitler och Chamberlain, får väl sägas tillhöra historiens skumraskfigurer vilka jag tror de flesta är bekanta med annars rekommenderar jag ett par historielektioner.

Marlin sa...

Har omvärlden råd att vänta. Tiden kanske snart är slut och då finns Iran där med sin atombomb och ingen har gjort något. varför?

Gita sa...

Hej Merlin/Marlin -
Omvärlden har inte råd att vänta och det vet omvärlden men är man paralyserad så är man.
Endast tomten, Ahmadinejad, är vaken och alert.

Merlin sa...

Hej Gita!

Merlin skall det vara så klart. Jag skrev fel i hastigheten.

Den här världen blir mer skrämmande för varje dag som går.