Avigdor Lieberman, Israels utrikesminister, väcker alltid känslor.
Speciellt när han uttalar sej vilket han gör med viss regelbundenhet.
För finkulturens folk är dessa känslor förknippade med skräck blandade med viss avundsjuka för ”karl’n säger ju vad vi andra knappt vågar tänka”.
Han säger det dessutom utan krumbukter och krusiduller men med en klarögd förmåga till sunda slutsatser – dock inte alltid salongsfähiga sådana.
Att vara fin i kanten ligger inte högst på hans prioriteringslista.
Man hör ofta att Lieberman är burdus, oborstad och okänslig och att han dessutom lever världar från den diplomatiska sfär han förväntas agera utifrån.
Gräsrötterna förstår precis vad han menar medan etablissemanget rynkar på lilla näsan, suckar och anser att han definitivt är rätt man på fel plats.
Vad är det då med Lieberman som är så provocerande?
Jag är inte längre säker på att det är hans bully-mentalitet som stör utan att det faktiskt är vad han säger som är så utmanande.
Lieberman säger saker som även en vänsternisse inser är både rätt och riktigt men som han absolut inte vågar säga högt.
Högt blir det dock var gång Lieberman säger något i kraft av både hans röstresurser och hans position.
Jag misstänker att man numera använder Liebermans tveeggade rykte som ursäkt för att kritisera honom medan man egentligen är ute efter att kritisera vad han säger.
Personangreppen är i själva verket angrepp på hans åsikter.
Detta tillvägagångssätt är naturligtvis både enklare och mera oantastbart och underlättar definitivt processen att plocka ner honom.
Folk vet att de inte har mycket att hämta om de skulle polemisera med hans logik så därför försöker de eliminera honom via hans rykte.
Ett av de mest brännbara förslagen Lieberman levererat är att palestinier kommer att vara medborgare i Palestina och israeler kommer att vara medborgare i Israel – det vill säga om palestinierna en dag bestämmer sej för att de är beredda att ta ansvar för en egen stat.
Speciellt när han uttalar sej vilket han gör med viss regelbundenhet.
För finkulturens folk är dessa känslor förknippade med skräck blandade med viss avundsjuka för ”karl’n säger ju vad vi andra knappt vågar tänka”.
Han säger det dessutom utan krumbukter och krusiduller men med en klarögd förmåga till sunda slutsatser – dock inte alltid salongsfähiga sådana.
Att vara fin i kanten ligger inte högst på hans prioriteringslista.
Man hör ofta att Lieberman är burdus, oborstad och okänslig och att han dessutom lever världar från den diplomatiska sfär han förväntas agera utifrån.
Gräsrötterna förstår precis vad han menar medan etablissemanget rynkar på lilla näsan, suckar och anser att han definitivt är rätt man på fel plats.
Vad är det då med Lieberman som är så provocerande?
Jag är inte längre säker på att det är hans bully-mentalitet som stör utan att det faktiskt är vad han säger som är så utmanande.
Lieberman säger saker som även en vänsternisse inser är både rätt och riktigt men som han absolut inte vågar säga högt.
Högt blir det dock var gång Lieberman säger något i kraft av både hans röstresurser och hans position.
Jag misstänker att man numera använder Liebermans tveeggade rykte som ursäkt för att kritisera honom medan man egentligen är ute efter att kritisera vad han säger.
Personangreppen är i själva verket angrepp på hans åsikter.
Detta tillvägagångssätt är naturligtvis både enklare och mera oantastbart och underlättar definitivt processen att plocka ner honom.
Folk vet att de inte har mycket att hämta om de skulle polemisera med hans logik så därför försöker de eliminera honom via hans rykte.
Ett av de mest brännbara förslagen Lieberman levererat är att palestinier kommer att vara medborgare i Palestina och israeler kommer att vara medborgare i Israel – det vill säga om palestinierna en dag bestämmer sej för att de är beredda att ta ansvar för en egen stat.
Brännbart - hmmm...???
Danskar lever i Danmark och svenskar i Sverige så varför skulle det vara så omvälvande om palestinierna ges möjlighet att t.ex. rösta i ett Palestina?
Är det ett så ruttet land palestinierna tänker skapa att ingen av dem kan tänka sej att bo där?
Är landet de trånar efter så mycket sämre än Israel så – what’s the point?
Är det möjligen vissa 'godsaker' i Israel de skulle sakna?
Danskar lever i Danmark och svenskar i Sverige så varför skulle det vara så omvälvande om palestinierna ges möjlighet att t.ex. rösta i ett Palestina?
Är det ett så ruttet land palestinierna tänker skapa att ingen av dem kan tänka sej att bo där?
Är landet de trånar efter så mycket sämre än Israel så – what’s the point?
Är det möjligen vissa 'godsaker' i Israel de skulle sakna?
Finns det inga palestinier som känner ansvar för ett nyfött Palestina, vill bo och bygga där och dra sitt lilla strå till stacken?
Detta sagt mot en bakgrund av palestiniernas dagliga klagomål och fördömanden av det land där de idag njuter friheter och rättigheter folk i kringliggande arabländer bara kan drömma om.
Nej, angreppen på Lieberman känns inte genuina, de känns egentligen ganska torftiga.
Man klarar inte av hans fräscha och ibland fräna diplomati där han gör något så ovanligt som att säga vad han menar och mena vad han säger.
Känns detta alltför avancerat så kolla runt – möjligen finns det kurser???
Läs även andra bloggares åsikter om Avigdor Lieberman, palestinier, Israel, ...
8 kommentarer:
En person som kallar sej Nicklas Eriksson har lämnat en kommentar som jag väljer att inte publicera av hänsyn till andra läsare.
Nicklas själv uppmanas att läsa sista meningen i blogginlägget en gång till – kanske finns det en kurs även för dina problem?
Ja, ofriheten i övriga arabvärlden är väl knappast nåt att längta efter.
I svensk media är säkert mer än 90% av rapporteringen om Israel negativ.
Jo, Lieberman klagas det en hel del på här i Sverige, t o m bland Israelvänner. Själv förstår jag inte varför.
Lieberman har fötterna på jorden och ett klart bondförstånd, detta använder han sig av med hela sin inte blygsamma intelligens.
Jag beundrar honom och hans mod, även om jag vid sällsynta tillfällen inte delar hans uppfattning.
Det är ont om hederliga oförvägna karlar, vi skall vara rädda om de vi har
Hej Imse –
Varför den fria världen gör allt för att supporta ofriheten (Iran, Hamas m.fl.) är en mycket intressant frågeställning.
Det trista är att frågan alls behöver ställas.
Hej Anneli –
En man som står ljusår från Lieberman politiskt sett är Jossi Beilin, f.d. ledare för det renodlade vänsterpartiet Meretz.
Numera njuter denne ”proletär” frukterna av den av vänstermaffian så föraktade businessvärlden.
Han sa efter ett vad jag förstår var ett givande möte med Lieberman att ”Lieberman is a smart jew!”
Det var väl så nära ett uppskattande ord han vågade komma.
Hej Merlin -
Lieberman talar mer klartext än vad de flesta klarar av vilket visat sej vara bland de största av synder.
Jo, visst är det så Gita!
De flesta tål inte att höra den obekväma sanningen. Hellre lite pk lögner eller halvsanningar. Då känner sig folk nöjda och trygga av någon märklig anledning. Aldrig blir någon så arg som när man talar om fakta.
Skicka en kommentar