Carters tindrande ögon i Ramalla

Plupp - och där föll masken.
Carters mask.

Nu var han i Ramalla, på hemmaplan och kände sej väl till mods, vilket utmynnade i att han äntligen kunde säga sitt hjärtas mening.
I Israel var han tvungen att dölja sitt rätta jag, spela upp scenen där han låtsas att han tycker att judar också är människor, men i palestinaland behövde han inte förta sej med dylikt rollspel.
I Israel träffade han Peres, av vilken han fick sej en skrapa, och besökte Kassamstaden Sderot men först i Ramall började ögonen tindra.

I Ramalla lade han ner en krans vid ärketerroristen Arafats grav och sympatierna med denne persons förkastliga livsgärning kom över hans läppar lätt som en plätt.
Han uttryckte sedan lyckan över att få krama om och kindpussa en "minister" ur Haniyes skrotade Hamasministär och sedan rullade det bara på.
Carter beklagade sej över Israel, beklagade sej en gång till och när han upptäckte vilka tacksamma lyssnare han hade så beklagade han sej ännu mer.
Palestinierna sög hungrigt i sej dessa guldkorn från en ringrostig och föga hedervärd kändis.
Vad som kändes viktigast i Ramalla var att tillsammans få gläfsa en stund om det förskräckliga Israel.
Som grädde på moset är nästa anhalt Damaskus där Carter tänker ta en fika med Mashal, en av de värsta i branchen - och det är milt uttryckt.
Där kommer gläfsandet säkert att fortsätta i ännu högre tonlägen.

Få kan väl förstå Carters handlande och hans bevekelsegrunder.
Många skulle nog satsa på pengar - att han offrar sin heder för att få del av oljeförmögenheterna.
Andra skulle kanske föredra att forska lite i skumma trauman under uppväxtåren.
Jag tror hans beteende bottnar i hans möte med Begin och Sadat, då han medverkade till att Sinai försvann över till Egypten. Han erkände senare att han kände obehag inför Begin vilket berodde på att Begin var stark, alltför stark i Carters tycke.

En svag människa vars karaktär inte tillåter honom att rationellt handskas med en starkare personlighet kan uppvisa symtom som begränsar hans uppfattning av verkligheten vilket i sin tur gör hans beteende oförklarligt.

SvD DN

Peres, vis men naiv

Peres, denne ålderman. Så vis men ack så naiv.
Han vill alla så väl och allra mest vill han palestinierna väl.
Det är många i Israel som faktiskt tycker så.

Han påstår i glansen av sin aldrig sinande optimism att avståndet mellan parterna i fredssamtalen år pytteliten. Ja, så liten att den knappast finns...
Läser man orginalartikeln i Financial Times blir bilden strax mera komplex.
Palestinierna anser att avståndet fortfarande är väldigt långt och att mycket arbete återstår.
I det här fallet tror jag faktiskt mer på palestinierna.

Hur ska Israel kunna visa sin mest generösa sida allt medan motparten med kuslig regelbundenhet försöker mörda sin motpart?
För en vecka sedan lyckades de ha ihjäl två jobbare som arbetade med att försörja Gazaborna med bensin och olja. Det var inga prydliga mord det handlade om utan typ avrättningar.
Tala om att effektivt såga av den gren man sitter på...

Peres har rätt när han säger att säkerheten är viktigast. Vi har lärt oss vilka vi har att göra med och vet att alla medel är tillåtna i kampen att få bort oss.
Nu kommer detta naturligtvis inte att ske men vi vet att om Israel ska försvaras så kan det bara göras av - Israel.
Många illusioner har spruckit på vägen till de 60 åren som kommer att firas om några veckor då Peres och andra kommer att kunna glädjas över framgångar utan motstycke.
GENOM SVETT OCH TÅRAR - MOT ALLA ODDS.

SvD DN

Show i repris

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_317790.svd

Man tager sig för den omtalade pannan...
Hamas kör den fejkade "tycka-synd-om-reprisen."
Ni kommer väl ihåg stearinljusen flämtande lågor, "utmärglade" barnaögon mot en bakgrund av flammande reklamskyltar och annan gatubelysning.
Ändamålet helgar ju som bekant medlen och huvudsyftet är naturligtvis att fördöma Israel.
Dessvärre har de stora chanser att lyckas, läraktiga som de är när det gäller smutsiga propagandatrick.
De vet vid det här laget exakt hur världssamvetet fungerar.

Anklagelser sprids nu om bensinstopp och oljetorka och konstigt vore det väl om så inte hade varit fallet.
Ett gäng terroristyngel gick ju i samlad trupp och anföll terminalen och folket som jobbade där med förnödenheter på väg in till befolkningen i Gaza.

Man kan liksom inte både ha kakan och äta upp den.
Man kan inte förstöra leveranskedjan och mörda några länkar i samma kedja, och samtidigt tro att leveranserna ska fortsätta som om ingenting hade hänt.
Någonting hade hänt.
Två människor fick sätta livet till i sina jobb att förse Gazaborna med vad de behöver.
Israels fel?
Jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är så det kommer att uppfattas i slutändan efter att Hamas PR-folk gjort det jobb de fått betalt för - oljesheiker betalar bra för ett bra jobb.

F.d. presidenten i USA, Jimmy Carter, är på besök.
Inte ett vänskapsbesök utan en propagandatur för Jimmy Carter och för - Hamas.
Han har träffat vår president, Shimon Peres, som aldrig har kunnat motstå en kändis. Pinsamt.
Han svepte förbi Sderot och tyckte där att buset i Gaza skulle sluta skjuta raketer mot Israel. Han aktade sej noga för att fördöma makthavarna, Hamas, för han tänker ju besöka denna organisations starke man i Damaskus, Chaled Mashal, sitta vid hans fötter och insupa visdomsord.
Hela historien är som sagt pinsam. En jordnötsodlere som säkrat sitt pensionärsliv genom frikostiga donationer från arabvärldens guldgossar har naturligtvis inget intresse av något annat än att främja denna arabvärlds intressen.

Jag undrar varför inte arabvärlden sätter igång och räddar Gaza via gränsen mot Egypten.
Har alla pengarna gått till Jimmy Carter?

Bildt i palestinaland

http://www.svd.se/nyheter/bildspecial/utrikes/artikel_1119599.svd
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1119635.svd

Bildt i palestinaland.
Gul slips och blå skjorta - eller om det var tvärt om.

Han kom till Abbas i Ramalla och betalade sina skyddspengar, sedan lite rundvandringar i medias glans för att visa sin bestörtning inför alla hemskheter judarna ställt till med. Lite käckt småprat, några uppställningar framför digitalkamerorna för att sedan flyga hem till Sverige och samla in mer pengar till bl.a. - Hamas.

Abbas får pengarna, men 58% av hans budget går till att betala löner till sina återstående trogna i Gaza, 77.000 pers. Dessutom - de flesta av dessa får sin löning för att INTE gå till jobbet. Om de arbetade skulle detta ju kunna uppfattas som om de stöder Hamas och i skrivande stund är de ju sura på varandra och då kan man ju inte tillåta en sådan PR-chock.

Är det någon som tycker att beskrivningen ovan är något kufisk?
Den ÄR kufisk men inte mera kufisk än andra företeelser som tillsammans bildar palestiniernas världsbild.

Ett citat av Bildt har ju blivit ordentligt skärskådat de senaste dagarna, där han jämför Netanyahu med Hamas. I en artikel i SvD där Bitte Hammargren följer i mästarens fotspår säger han något som egentligen är mycket viktigare.

"I min idealiska värld tycker jag även det ska finnas en möjlighet för judar att bo kvar i en självständig palestinsk stat på den palestinska statens villkor."
I min idealiska värld utgår jag från att han därmed också förordar att araber ska kunna bo kvar i en självständig israelisk stat på den israeliska statens villkor.
På den israeliska statens villkor.

Den israeliska statens villkor är bl.a. att följa lagar och förordningar, att flaggan är blå och vit och att nationalsången handlar om det judiska folkets hopp.
Det handlar om att få leva i fred och ro utan stenkastning, bli nedskjutna med automatvapen eller få sina drömmar bortvispade genom den alltid närvarande oron för dödande Kassamraketer.
Det handlar om en judisk nationalstat där minoriteterna får sina civila rättigheter tillgodosedda medan man lojalt inlemmar sej i det judiska nationella folkhemmet.
Rättigheter och skyldigheter blandas till en maträtt där de rätta proportionerna för en god hälsa blir tillgodosedda.

Det var väl detta du menade, Carl Bildt?

Är terrorister alltid idioter?
Ett gäng Gazaner tog sej in över gränsen mot Israel och började skjuta vilt mot terminalen med upplag av bensin och olja för vidare leveranser in i Gaza. Tala om att såga av den gren man sitter på.
Naturligtvis var de ute efter att kidnappa ytterligare israeler för att lägga i vågskålen när de planerar sin utpressning. Så skedde nu inte utan som tröst sköt de i stället ner och mördade två jobbare medan ytterligare två skadades. Tillsammans med en soldat som blev dödad i strid tidigt på morgonen blev den dagens skörd tre människor som inte kom hem till sina familjer.
Det blev begravningar i stället.

Jag läste en insändare härom dagen som hade den där extra lilla knorren.
Personen i fråga skrev att vad Barak och Olmert lovat Condoleezza vad gäller borttagandet av vägspärrar och annat innebär ökad fara för israelerna.
Risk: Ökad terrorism.
Om Condoleezza i stället började kontrollera hur palestinierna sköter sina åtaganden enligt The Road Map, t.ex. att stoppa all hatpropaganda och bryta sönder terrorgrupperna skulle mycket mera vara vunnet.
Risk: Minskad terrorism.

När man bor på en kibbuts kommer det ganska ofta stekta sparvar flygande. Hit kommer utställningar, föreläsare, konserter och andra trevligheter. Vi behöver bara masa oss ner till klubbhuset för att deltaga. Inga bilköer eller avgaser och inga parkeringsproblem.
I dag kom en man och berättade om en bok som kostar 21.000$ och som finns i en mycket begränsad upplaga. Kanske av förklarliga skäl.
Det handlade om en synnerligen påkostad "Hagada" och det kändes extra aktuellt nu veckan före Pesach. Boken var full av symbolik och de som var mer insatta i de judiska traditionerna än jag fick många aha-upplevelser.
I boken satt speglar så vi inte skulle glömma att skärskåda oss själva.
Människor med fågelhuvuden fanns på en sida och när han vände blad så föll en bur över fågelmänniskorna. Fångenskapens vånda.
En genombruten sida i början visade slaveriet i Egypten och när han vände blad föreställde bilderna vägen till friheten.
Skillnaden mellan syrat bröd och osyrat bröd är 18 sekunder lärde jag mej. Om man inte illa kvickt hivar in limpan i ugnen så börjar den jäsa och brödet betraktas som syrat och får inte förekomma under Pesach.
Naturligtvis fanns där mycket mer men min begränsade hebreiska satte tyvärr en del käppar i hjulet.

Jag måste slutligen nämna om Carl Bildts groda när han var på besök på Västbanken. Han gjorde där en oväntat ointelligent jämförelse mellan Hamas och Netanyahu. Det uttalandet var tydligen extremt även för att komma från honom så det har idag spritts och kommenterats i flera olika tidningar.
Jag började läsa kommentarerna och en gentleman katalogiserade honom med hygglig skärpa.
Han kallade honom en nörd som förvandlats till en jerk, vilket rimmar snyggt på engelska.
- Jag har för mej att jag en gång i tiden röstade på honom och min ursäkt får vara att det förmodligen var på nördtiden.

Alla hemvärns-och säkerhetsövningar kan slänga sej i väggen för i dag är det bara Katzav som gäller.
Över hela linjen.
Katzav är ju den förre presidenten som står anklagad för våldtäckt och andra snuskigheter.
Eftersom han är den han är och eftersom pengar inte lär fattas så tillkom en uppgörelse mellan åklagare och försvar som lät som en dröm. En tjusig historia som inte skulle ha vederfarit vem som helst.
Katzav skulle - i stället för en lång rättegång - erkänna sej skyldig till att i stort sett ha tafsat på ett kjoltyg men idag berättade han för rätten att inte ens det kunde han gå med på.
Med det uttalandet halkade hela historien tillbaka till ruta ett.
Det kommer att bli en lång och knepig juridisk process där naturligtvis ingen vet utgången men de lärde inom området anar att Katzav idag inte direkt förbättrade sin situation.
Det som tilldrog sej idag är förmodligen bara en lätt bris i jämförelse mot vad som komma skall.
Jag tycker mest synd om hans rundnätta, lilla fru som verkar vara den trognaste bland de trogna.

I morse hade jag sovmorgon och låg och läste under stort behag. Precis klockan 10 gick sirenen igång och det var inte att tänka på att ignorera den. För att använda det slitna uttrycket så gick den genom märg och ben. Brölandet som gick i förut bestämda vågor inte bara hördes utan kändes också.
Naturen protesterade och djuren hukade sej men vi stackars människor kunde bara under stor vånda vänta ut den.
Efter cirka 2 overkligt långa minuter dog den bort och jag tänkte att jag absolut inte vill höra den igen - och absolut inte i en verklig krissituation.
Då vet vi att det inte är "over and out" efter två minuter.

Även om vi alla visste att det var en övning idag så påminde sirenen oss om i vilken osäker del av världen vi lever.
Den gamla kända Psalmen "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" får stå som mönsterbild för vår fortsatta existens här i Gilboas svala skugga.

Tage Erlander som var vår landsfader när jag var barn sa efter ett besök i Israel att det finaste på hela resan var att få se sin söndagsskolesjö.
Inte undra på att han blev landsfader...

Vi lever här mitt i Bibeln fast vi inte tänker på det jämt och ständigt.
I dag var vi uppe en sväng på Gilboa och många av de bibliska namnen fladdrar förbi.
Gideon med sina mannar, Saul som tillsammans med sina söner dog i strid på Gilboa, Karmel, Tabor, Beit Shean och - Nasaret.
Ja, så enkelt flyttade vi in i Nya Testamentet med alla platser Jesus besökte runt Genesarets Sjö.

Åter till Gilboa.
I min tankevärld liknar jag Gilboas bergsrygg vid en frodig kvinna som behagfullt ligger och sträcker ut sej.
Jacob berättade att när de var barn så gav de barns namn på de olika bergstopparna.
Namnen står för en självklarhet som är svåröverträffad.
Den lägsta toppen kallade de "Barnens topp" för det var den enda topp småttingarna klarade av att bestiga.
Toppen "Mazar" fick sitt namn av en arabisk by högst där uppe.
"Jonatantoppen" heter så efter en av Sauls söner som blev dödad på Gilboa.
Sedan fanns en topp de kallade "Förbannelsens topp" efter en biblisk förbannelse att inget regn skulle falla och ingen dagg skulle bli funnen på Gilboas berg. Följdaktligen var berget kalt och grått, utan någon grönskande skog.
"Gamlingarnas topp" kallades så för det var en av de högsta topparna och att ta sej dit skulle ta så lång tid att man hinner bli gammal på kuppen...
Där emellan befann sej "Mellantoppen" utan övrig kommentar.
Den allra högsta toppen heter Barkan (törnbuske), ja den heter verkligen Barkan och barnen tyckte det var oerhört förargligt att den uppmättes till BARA 496 meter över havet och inte kunde nå upp till det mera magiska och stilfulla 500 meter.
Nu är det problemet löst genom att man byggt ett utsiktstorn på ca. 6 meter så dagens barn kan känna sej mera tillfredsställda.

Vad gjorde vi på Gilboa idag då?
Jo, vi körde till "Jonatantoppen" för där har man en bra utsikt över vår kibbuts på andra sidan dalen och åkerlapparna, fruktodlingarna och fiskdammarna där emellan.
Lantbruksfolket har roat sej med att mitt i ett gult vetefältet forma en hyllning till 60-åringen - staten Israel. Det är ett vackert och konstfullt minnesemblem som vi naturligtvis slösade en hel del digital film på.
Har ni vägarna förbi så...