Skogsdoft

Det kommer att vara total bloggtorka här ca. en månad framöver.
Inte som nu, en partiell sådan.
Orsak - besök i det gamla landet, besök i Sverige.

Jag borde naturligtvis skriva att jag reser hem på besök men det river i raggen och krasar under fotsulorna när jag försöker få fram de orden, trots att det idag är Sveriges Nationaldag.
Visst – Sverige med sina underbara människor, sin natur och sin underbara skogsdoft efter ett regn, står i särklass.
Lite ordning och reda skadar inte heller men sedan kommer det svåra för det har hänt något oförklarligt och oförlåtligt med Sverige, något man aldrig trodde skulle kunna hända.

Sverige har trätt betslet på sej själv och låter sej frivilligt föras fram till islamismens slaktbänk.
Via diverse subtila piruetter faller den ena bastionen efter den andra och nu är det inne att vara så förbenat tolerant att man helt tappat sans och vett och totalt förlorat förmågan att se vad som är orsak och verkan.
Förresten, tolerans är inte rätta ordet, feghet är ett mera adekvat ord.

Ingen törs lyfta på förlåten och kika vad som döljer sej bakom exempelvis röjarbåten Mavi Marmara.
Denna båt seglade glatt mot Gaza efter att ha skaffat sej ’beskyddare’ i höga, säkra och respektabla (!) positioner.
Svenska sådana.
Dror Feiler kan vi lämna därhän men ’the bestseller man’, Henning Mankell, var guld värd.
Han försvarade och försvarar även idag hela det solkiga båtäventyret vilket då rimligen bör betyda att han också försvarar islamistbåten med sina intensioner.
Blod och död åt så många judar som möjligt.
Mankells vapen brukar ju annars vara pennan men numera får vi lägga till både knivar, järnstänger och beslagtagna skjutvapen - vilket han uppenbarligen försvarar (miss)bruket av.

Mankell fortsätter att försvara sina ’bed fellows’ medan Israel fortsätter att försöka försvara sina medborgare.

Låt oss säga att din 3-åriga dotter har en favoritsandlåda i en favoritpark dit hon vill gå och leka så snart möjligheten finns.
Låt oss fortsätta att säga att du ser hur hundskiten ständigt ökar i din dotters favoritsandlåda och att hundtrafiken dit börjar likna rusningstid.
Vad gör du då?
Låtsas att du inte varken sett eller luktat vad som sakta fyller sandlådan eller försöker du stoppa hundtrafiken och i förlängningen – hundskiten.

Jo, jag visste väl vilken din attityd skulle vara för du älskar ju din dotter och du vill inte att hon på något vis ska komma till skada.
Du gör vad du kan och israelerna gör vad de kan för att stoppa rusningstrafiken av raketer, missiler, granater och alla övriga upptänkliga vapen på väg till Gaza.
Ingen annan lär göra jobbet åt dem...

I Sverige är Mankell gud.
Vissa skulle inte tveka att stava Mankell-guden med stort G men det hoppar jag över av sentimentala skäl.
Mankell är trots allt bara ett symptom på vad som händer i riket Sverige men hela soppan gör att det numera känns ganska motbjudande att kalla Sverige ’hem’.
Djupt tragiskt och ännu djupare tragik för landet som skulle ha kunnat vara så fint.
Förutsättningarna fanns men sabbades, den ena efter den andra, av denna torftighet och flagranta brist på civilkurage.

På onsdag åker jag i alla fall till Sverige – låt vara via Turkish Airlines med byte i Istanbul(!) – och ser fram emot att träffa nära och kära och en stor bunt gamla och nya kramgo’a vänner.
När det regnat en stund drar jag på sjöstövlarna för då ska jag ut och dofta mej fram genom de bästa skogarna i världen – de svenska skogarna.

På återhörande.
Läs även andra bloggares åsikter om Sverige, tolerans, feghet, Mavi Marmara, Dror Feiler, Henning Mankell, islamism, Gaza, Israel, civilkurage, Turkish Airlines, ...