Nu börjar jag bli
nervös...
Rubrikerna talar idag om
att USA möjligen kommer att blanda sej i inbördeskriget i Syrien.
Någonstans vill jag
tycka att det vore bra men nej, det gör jag inte – av ren självbevarelsedrift.
Ett klart egoistiskt
förhållande till omvärlden men det känns definitivt roligare att jobba i
trädgården om tecknen i skyn visar på ett fortsatt lugn och en fortsatt lummig grönska.
Om USA ingriper i
Syrien så vill naturligtvis de syriska ledarna visa sitt missnöje och eftersom
USA ligger så långt borta och de knappast kan skjuta Obama så blir det 'den
lille satan' som får ta smällen.
Israel kommer med all
säkerhet att få ett raketregn över sej av sällan skådat slag.
De gasattacker som
använts i det syriska inbördeskriget är bara en försmak av vad israelerna
kommer att få smaka då.
Förmodligen.
En annan aspekt på
amerikansk inblandning är hur Ryssland och Putin kommer att reagera och
möjligen också agera?
Har ni tänkt på det?
Jag tror inte att
Putin kommer att nöja sej med att vara åskådare vid en sådan händelseutveckling
och då blir det inte David mot Goliat
utan Goliat mot Goliat.
Vågar och vill USA gå
i närkamp med den rysktalande Goliath?
Detta medan Assad
avreagerar sej på Israel.
Nästa dag.
Nej USA har inte lagt
planerna på hyllan men kanske inte direkt skärpt dem heller.
Folk säger nu alltmer
bestämt att giftgas har använts i Syrien och egentligen kan det kanske kvitta
vem som använde den.
Läget där är nu så desperat
att den som kommer över denna vara använder den.
FNs utsände har idag
besökt stället för attacken men kanske ännu viktigare är de prover som sändes
ut från Syrien för analys redan första dagen.
Om det visar sej att
man i resterna av en artilleripjäs finner giftgaspartiklar så pekar det mot
Assads regelrätta armé men just nu är ingen utan skuld.
Vad ska då israelerna
göra?
Vi lever liksom i en
liten skyddad verkstad medan ruskiga saker pågår runt de flesta av våra
gränser.
I kväll är det
definitivt mer aktivitet i luftrummet än andra dagar.
Idag kom rubriken jag redan igår såg framför mej när jag började skriva på det här inlägget.
Syrian official: "Israel will come under fire if Syria attacked" top member of Assad's party warns, "we have strategic weapons aimed at Israel".
Jo
käre 'top member', det vet vi.
Vi
känner mycket väl till att era raketer är riktade mot oss och vi gillar det inte
så att skrämma oss har ni i alla fall lyckats med.
Vi
vet också att era bröder i anden, Hizballah, är väl rustade och jag erkänner
gärna att jag inte gillar det heller.
Kärnfrågan
är hur israelerna planerar att ta dem ur illusionen att de skulle kunna
förstöra och förinta Israel.
Även
om jag visste svaret skulle jag inte avslöja det här utan det får bli en
liknande överraskning som då Israel vann ett krig på 6 dagar mot en
kvantitativt övermäktig fiende.
Dagens
fiender till den judiska staten är väl rustade rent materiellt men skillnaden
ligger i motivationen.
Om
Syrien, Iran och Hizballah förlorar så kryper de bara tillbaka till sina hålor
och slickar sina sår men om Israel förlorar så finns det inte mer.
En
motivation så god som någon.
Som
avslutning lite svart ironi.
Att
det skulle behövas en giftattack för att USA skulle få sina prioriteringar
rätt.
Palestinierna
är inte världens medelpunkt, inte ens Mellanösterns, även om de varit ute och
röjt idag så att soldater var tvungna att bistå andra soldater för att rädda
livhanken.
Dålig
stil men ger de sej in i leken får de leken tåla.
Ingen
tvingade dem ut att kasta ner stenblock och järnrör från hustaken på israelerna.
USA
inser kanske nu att palestinierna är ett fejkat problem medan Syrien är ett grymmare och ett allt mer växande problem.
