Om att bota galenskap med mera galenskap

Nej, jag vet inte...
Det känns inte rätt att som Obama och co. börja bomba Libyen för att få Libyen att sluta bomba.
Människor dödas nu och ännu fler människor kommer att dödas då.
Fler bomber i ett område brukar leda till fler offer eller står det på de godhjärtade västerländska bomberna att de endast ska träffa libyska bomber och annat libyskt järnskrot?

De säger att de måste skydda civila libyer men vad de menar är att de kommer att skydda vissa civila libyer medan de dödar andra civila libyer.
Knepig logik och knepig matematik.

Missförstå mej inte för Gadhafi är uppenbarligen en galen typ men att bota galenskap med mera galenskap kan bara resultera i en ännu galnare värld.

Finns det ingen som kommit på idén att medla?

Jag förstår heller inte Obamas och co. urvalsmetod.
Vad är så bra med Jemens diktator att Obama tillåter honom att sitta kvar?
Vad är så bra med Bahrains diktator att Obama tillåter honom att sitta kvar?
Vad är så bra med --- raden utökas lätt med Saudiarabiens, Syriens och Irans diktatorer m.fl.

Jag misstänker starkt att hela denna 'FN-Obama och co.-cirkusen' kommit till för att rädda Obamas ansikte.

Gör inte misstaget att tro att Obama bara är ett bihang i det här sammanhanget.
Av ideologiska skäl vill han framstå som ett sådant men om någon är motorn i operationen så är det han.

Ansiktena på Frankrikes Sarkozy och Englands Cameron behöver i viss mån också räddas för hela detta lustra gäng har ju tagit sej ton och befallt Gadhafi att gå.
Gå, lämna, säga upp sej, ge sej ut i öknen – vad du vill.
Ingen som får sej en sådan befallning nerkörd i halsen tillåts negligera den och låtsas som om det regnar.
Gadhafi låtsas som om det regnar.

Inte många vet vad den mannen i sina maskeradutstyrslar har för sej idag.

Rebellerna säger att han är ute efter att utrota dem medan Gadhafis folk säger att alla libyer älskar varandra dyrt och innerligt.
Gadhafis dödssynd var att inte ta Obamas order till sitt hjärta, lyda och gå.
Således måste han straffas så Obama kan rädda sitt ansikte och i kraft av sin sällsamma svada fortsätta att bestämma vem som ska leva och vem som ska dö.

Om nu Obama och co. bombar Gadhafi och hans trogna sönder och samman och ansiktena räddats – vad händer sen?
Har de funderat över det?
Ska Libyen delas upp i sina månghövdade klaner eller ska Benghazi bilda ett eget litet oljerike?

Ett oljerike som inte kommer att tillåtas glömma Obamas och co. hjältemodiga insatser genom påtvingade trivselpriser på olja?

Det ska en tysk kvinna till för att tänka efter före och sakta upp i backen.
Angela Merkel tvekade, vände på klacken och drog sej tillbaka för konsultationer.

Man vet hur man ser ut när man sticker näsan in i ett krig men ingen vet i vilket tillstånd man befinner sej i när man drar sej ur – eller försöker dra sej ur.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Libyen, Gadhafi, Jemen, Bahrain, Saudiarabien, Syrien, Iran, Sarkozy, Cameron, Merkel, ...

Dagsländor eller 'professionell glömska'

Det verkar som om det är hög tid att plocka fram kartan och verkligen fösöka lära sej var alla små och ännu mindre arabländer i Gulfområdet ligger.
Man har ju vetat så där på ett ungefär men nu är det absolut nödvändigt att veta var t.ex. Bahrain ligger.
Man vill ju inte stå där som ett fån...
Jemen ligger ju där nere på tippen och Kuwait lite till höger om Irak, Saudiarabien kan man ju knappast missa... nej, det här går inte så fram med stora kartboken.
Har man glömt så har man.

Vi ligger alla minst ett steg efter utvecklingen i arabvärlden men i en speciell hög alldeles för sej själva ligger Abbas och hans Ramallagäng.
Hur vågade USA trotsa palestinierna och rösta ner dem i FN's säkerhetsråd?
Palestinierna som är vana vid att få allt de pekar på är ordentligt sura idag.
Förbaskade Obama, hur vågar han?
De t.o.m. anspelar på hans hudfärg när de rasar runt på Ramallas gator och hudflänger USA’s president.
Fernissan flagnar allt mer och den västerländska polityren är ett minne blott.

Vem behöver mer än 9 månaders betänketid för en enkel fråga?
Abbas hade 9 månader på sej att reagera på en vänlig inbjudan till förhandlingar då i praktiken inga hus byggdes för judar på det omtvistade område som vanligtvis kallas för Västbanken.
Hus för araber byggdes av oförklarliga skäl som vanligt.
Abbas då, hur reagerade han?
Dödstyst.

Det tar 9 månader för ett foster att bli fullgånget och sedan är det dags för en scenförändring.
Ingen glömska där inte.
Denna naturliga process berör inte palestinierna som aldrig verkar bli fullgångna.
Speciellt allvarligt är det å huvudets vägnar – de verkar lida av diagnosen ’professionell glömska’ och då är läget verkligen allvarligt.
De bara glömmer och glömmer och glömmer.

De glömmer vem som förlorade alla krig, de glömmer att förlorare i krig inte är samma människor som ställer kraven, de glömmer vem som på det grymmaste terroriserat sina grannar genom decennierna och nu på sistone glömde de att komma till förhandlingsbordet under de månader byggverksamheten låg nere.
Den glömmer att de aldrig haft någon stat, de glömmer att de aldrig haft någon huvudstad och de glömmer att de är så färska att de inte ens är omnämnda i de FN-resolutioner som reglerar turerna kring en eventuell fred.

Allt detta spektakel bara för att de är rädda för Netanyahu.
De insåg på ett tidigt stadium att Netanyahu inte var någon Olmert och detta tycks på ett dramatiskt sätt ytterligare ha försämrat deras minne.
Netanyahu sågs arbeta med fasansfulla teser som innefattade kompromisser från båda sidor och är det något som kan få en palestinier att drabbas av akut minnesförlust så är det omnämnandet av ordet kompromiss.
De glömde att Olmert alldeles nyss erbjöd dem prinsessan och hela kungariket men de iddes inte ens svara.
De hade väl glömt.
De glömde att de en gång signerat Oslo-avtalet och förbundit sej att lösa konflikten via förhandlingar och de trodde väl att alla andra också hade glömt.
Dessutom glömde de att de samtyckt till att bosättningsbyggandet ska regleras vid förhandlingsbordet – inte i FN.

Idag sprutar de etter som aldrig förr och masken är till största delen bortsliten.
Ingen vettig person kommer att förundras om Israel mer än någonsin kommer att koncentrera sej på att se om sitt eget hus för erfarenheten visar att ingen annan kommer att göra det åt dem.

Alla känner till var Ramalla ligger för det är ju dit världens mesta biståndspengar skickas men vem visste igår var Manama ligger?
Idag vet vi var Manama ligger, huvudstaden i Bahrain.
I Manama kommer man aldrig att glömma dagen idag då frihetstörstande människor drabbades av det yttersta våldet som senare förbyttes i något som liknar en seger.
Att tanksen till slut drog sej tillbaka till sina hålor var inte Obamas förtjänst men det vill han säkert att vi snabbt ska glömma.

Lite ’professionell glömska’ tack – the presidents order.

Läs även andra bloggares åsikter om Bahrain, Abbas, Ramalla, USA, FN's säkerhetsråd, Obama, Västbanken, Netanyahu, Oslo-avtalet, Manama, ...