..."så måste det ju först finnas en"

Elden som brinner på gatorna i arabvärlden börjar ge upphov till allt fler frågetecken.
Visst blir man spontant glad när folk som levt i diktaturer och autokratier tar sitt öde i sina egna händer, kastar ut sina plågoandar och får chansen att börja andas fritt.
För det är väl det de kommer att få göra?
Andas fritt?!

Man ska tassa mycket försiktigt fram när man närmar sej de dagsaktuella händelserna och i möjligaste mån ha ett öppet sinne.
Visst, först kastar man av sej oket och därefter börjar man fundera över hur man nu ska få jobbet gjort.
Kanske måste man själv, personligen, ta i med dubbel kraft nu och inte som tidigare tro att ’systemet’ kommer att fixa allt.

Vad är det vi ser och hör som låter oss förstå att något stort är på gång?
Jo vi ser hur massiva människoskaror drar ut för att tala om att de inte vill spela med längre i elakt spel.
Ett diskriminerande, förödmjukande och elakt spel.
När människorna sedan inte går hem när de förväntas gå hem utan i stället blir fler och fler då börjar gemene man ana att historiens berömda vingslag är i antågande.

Härskare faller – om inte som käglor men bara att de faller är stort – och segersångerna börjar ljuda över nejden.
Där ungefär är vi nu och då plötsligt ramlar Bildt ner i denna soppa.
Inte för att jag förstår vad han tror han har att erbjuda dessa sargade länder men resa är väl vad utrikesministrar förväntas göra.

Han var intervjuad i Jerusalem Post och jag måste erkänna att han genom ett par förbluffande realistiska uttalanden klättrade upp några pinnhål på min privata förtroendetopp.
Han sa i princip att för att kunna erkänna en palestinsk stat så måste det ju först finnas en...
Bildts krassa logik kan vara ganska träffande vid utvalda tillfällen.

“I will look forward to recognizing a Palestinian state as soon as possible, but there has to be a Palestinian state,” Bildt said during an interview.“
And a state has to be founded on an end of occupation, and an end of occupation is based upon an agreement with Israel.”

Vadan denna plötsliga klarsyn?
Börjar karl’n växa upp?
Har han slitit av sej skygglapparna och plötsligt börjat se världen?

Vad finns det då att se?
Jo, ett antal araber som i ett alldeles speciellt syfte börjat kalla sej palestinier och som nu leker stat.
(Hade de rätt och slätt kallat sej araber hade ingen någonsin funnit någon anledning till varför det på just denna lilla landremsa skulle blidas ytterligare en arabisk stat).

Som sagt de leker stat utan att vara en stat.
De leker regering utan att vara en stat.
De leker premiärminister och president utan att vara en stat.
De leker en hel massa annat också – och det kan säkert vara kul – men det mest magnifika är att resten av världen leker med.
Obama och Bildt leker med hela tiden och det sägs att de singlar slant om vems tur det är att leka med brandbilen.

Vad jag menar är att palestinierna har producerat en världsbild utan en värld (om ni förstår) men alla leker med som om det handlar om en verklig verklighet.
En verklig värld.

Här på sluttampen passar jag på att slänga in Bildts senaste blänkare igen.
Bevingade ord har blivit bevingade ord av simplare anledningar.

”För att kunna erkänna en palestinsk stat så måste det ju först finnas en.”
Läs även andra bloggares åsikter om Jerusalem Post, Carl Bildt, palestinier, Obama, ...