16 februari 2012

Palestinska barns blod i stället för gödselstack


"Our children are our honor and glory,
they were created to be fertilizer for the land of Palestine,
and for our pure land to be saturated with their blood"

"How beautiful you are, my country
The love in my heart for you is great
You have brought up and educated
generation after generation,
You waited patiently and discovered your heroic children
Oh, my pure land, I shall saturate you with my blood
I shall live and die upon your green ground
Your ground satiates us, your goodness satisfies us
I shall redeem you with my life, oh my land
Your embrace warms us
Your ground satiates us, your goodness satisfies us
I shall redeem you with my life, oh my land
Your embrace warms us"


Klicka på länkarna här ovanför för att få mera inblick i en värld som tack och lov fortfarande är främmande för de flesta.
Efter dessa uppmuntrande ord kommer mina lite mer snirkliga tankegångar.


Att gödsla jorden med sitt blod.
Att uppmana barn, sina egna barn, att gödsla jorden med sitt blod.
Att sitta och lyssna till sånger med detta innehåll roar sej den palestinska intelligentian med – att lyssna till hur de redan hjärntvättade barnen förbreder sin förväntade blodiga hädanfärd.
Deras uppgift är att gödsla jorden med sitt blod.

Nej det hjälper inte att bli upprörd, inte ens att bli arg.
Premiärminister Salam Fayyad och andra ministrar satt och applåderade detta framträdande och tyckte det hela var så fint så fint.
De log och nickade för att sedan klappa de små snart livlösa kropparna på huvudet.

Är sådant OK?
Förmodligen eftersom de fortsätter att inhösta ogripbart stora penningsummor från bl.a. EU med Sverige som spjutspets.
Hur många miljoner var det bara i senaste vändan?
Hur många miljarder de senaste tio åren?
(Fyll gärna i någon – jag är inte så bra på siffror.)

”Ja men vi vet ju alla hur Hamas är... ” säger du kanske.
Nej min vän, det var inte Hamas den här gången, det var det ’moderata’ Fatah med sina ledare som lyste av tillfredsställelse.
Fatah är ju som bekant en systerorganisation till det svenska socialdemokratiska partiet och jag undrar stillsamt om SAP också lyser av tillfredsställelse över förvandlingen av små barnakroppar till blodigt gödsel.
Jag antar det eftersom ingen protesterade.
I andra sammanhang är sossarna bland de första att protestera – om existentiella saker som hus och annat, ni vet.

Att gödsla jorden med sina barns blod – tycker ni jag är tjatig?
Bra.
Det var just avsikten.

I Sverige och i resten av baronessan Ashtons Europa verkar det behövas mer än lite rejält gammaldags tjat för att få folk att förstå vilka de gett sej i lag med.
Om ingen säger något så drar naturligtvis palestinierna de alldeles riktiga slutsatserna; att vad de håller på med är både rätt och riktigt – och fortsätter.
Alla som tiger still uppmanar dem att fortsätta på den inslagna vägen.

Jag vet att det är som att slå under bältet om någon dristar sej till att ha synpunkter på en palestiniers beteende.
Har de fribrev så har de och under tidens gång har de blivit allt skickligare på att utnyttja detta – så skickliga att de numera inte skyr någonting, inte ens att producera barn i avsikt att använda deras blod som gödsel.
Observera att det inte är jag som påstår detta - de säger det själva i ack så tydliga ordalag.

Tystnaden fortsätter att vara bedövande allt medan de palestinska barnen fortbildas i att ta sin framtid i sina egna händer.
”Gud vad häftigt det ska bli att bli martyr! Massor av fina klänningar och dataspel och glass hela långa dagen.”

Läser just nu om en buss-crash i Jerusalem som tog 6 eller fler arabiska barns liv.
Abbas utlyste tre sorgedagar efter dessa oskyldiga barns död.

Notera skillnaden – när barn dör i en trafikolycka sörjer Abbas men om de inspireras av sina ledare att låta sitt blod bli gödsel för en törstig jord då ler han.

Fy vale – på ren bonn-svenska från norra Hälsingland.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ...

07 februari 2012

Plattityder



Ban Ki-moon var i Mellanöstern för kanske en vecka sedan.
Vad gjorde han här?
Delade ut plattityder som behandlades som benådade guldkorn av mediaföljet.

Den allra plattaste plattityden var förmodligen den om leverans av fler 'förtroendeskapande åtgärder' till palestinierna.
I alla andra sammanhang kallas en dylik hantering för mutor.
Nå Ban Ki-moon?

Har den karlen någon gång sagt ett enda orginellt ord?
Tror knappast det men det borde inte hindra en något mera professionell journalist från att fråga vad han EGENTLIGEN tycker.
Det skulle inte bara FN-organisationen utan också resten av världen må bra av att höra.

Att sitta i toppen av en organisation som FN och inte ha den minsta lilla stake är ganska makabert – och dessutom farligt.
Att enbart upprepa vad andra redan sagt tillhör de undre skiktens privilegier men dit hör Ban Ki-moon definitivt inte längre.

En kvinna vid namn Inga-Britt Ahlenius har arbetat som chef för den interna granskningen i FN-huset och hon inte bara såg FN’s förfall utan delgav intresserade läsare sina intryck i en slutrapport till generalsekreteraren samt i en bok med titeln ’Mr Chance’.
Efter den rapporten kallades hon för Ms Fearless.
”Det är sorgesamt att se hur FN ser ut idag” säger Inga-Britt och syftar på raset på olika fronter som skett efter Kofi Annanas tid.

Egentligen behöver vi inte Inga-Britt’s insikter för att förstå FN’s förfall.
Vi får det nedtryckt i våra strupar dagligen allt medan Ban Ki-moon fortsätter resa världen runt och låta förnuftig och intressant med hjälp av sina bleksiktiga plattityder.

Ett FN som ruttnar från toppen och ner är naturligtvis inte samma sak som en andefattig generalsekreterare men de kompletterar varandra förvånansvärt väl.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ...