19 december 2009

Ahava - love


Egentligen handlar detta inte alls om love, kärlek, utan om decenniers rått hat.
Ahava betyder kärlek.
Hur orkar någon hata så mycket så länge?
Vad är det man tror sej vinna med dessa orgier?

Vi har i dagarna kunnat läsa hur palestinierna, PA, skrotat Ahava-produkter för 50.000 dollar eftersom de anser att mineralerna som används i dessa cremer m.m. borde tillhöra dem.
De anser dessutom att de tillverkats i en ’bosättning’.

Att slösa så till den milda grad med sina tillgångar kan endast mycket välmående organisationer tillåta sej men det är klart – det är alltid lättare att slösa bort pengar man fått till skänkt och inte behövt arbeta ihop själv.
De 50.000 dollar som gick upp i rök när Ahava-produkterna dumpades kommer naturligtvis att omgående ersättas – palestiniernas kassakistor fylls ju på med förbluffande regelbundenhet.

Jag försöker föreställa mej hur Ahava-produkternas utveckling sett ut om de varit i händerna på palestinierna – men lyckas dåligt.
Att satsa på något bortom kampen mot staten Israel är inget palestinierna är speciellt bra på.

Att kasta Ahava-cremer på sophögen som en symbolhandling i det ständigt pågående propagandakriget är snudd på löjligt.
Visst vet jag att de offrar både sans och vett när det handlar om judebekämpning men att förbjuda sina kvinnor att använda en bra hudcreme verkar vara aningens ’off topic’.

Å andra sidan finns det inget som i dessa dagar överskuggar det pågående propagandakriget – som palestinierna ser det.
Där kan även en sådan bisarr handling som att oskadliggöra Ahavas kroppsvårdsprodukter finna sin nisch.

När palestinierna förstått att de inte kan förinta Israel varken med regelrätta krig och intifador eller bomber och raketer – då förfaller man till ett rasande propagandakrig.
Om det är palestinierna som är bra eller israelerna som är dåliga på denna företeelse i tiden låter jag vara osagt men av alla utrotningstaktiker de tidigare provat så är det pågående mediakriget det mest framgångsrika.
Ni kommer väl ihåg Goldstone som de kollrade bort så totalt – för att inte tala om Bildt...

De har lyckats så bra att västvärlden nu, utan att varken blinka eller reflektera, köper det palestinska narrativet.
Ordet ’narrativ’ är ett inlåningsord från engelskan som väl enklast kan översättas med berättelse eller uttolkning.
Med andra ord – vad palestinierna säger är ”the whole truth and nothing but the truth.”.
Det enda rättesnöret.
Andras synpunkter göre sej icke besvär.

Ahava som är en alldeles utmärkt hudcreme, och som funnit sin väg även till min samling, har blivit ett oförtjänt redskap för det blinda palestinska hatet.
När jag ser hur de handskas även med banalitetet inser jag hur långt från civiliserat tänkande och handlande de fortfarande står.

Alla vi som med glädje fortsätter att inhandla och använda Ahavas hudvårdsprodukter gör det dels för att de är bra och dels för att vi därigenom stöder Israel och alla de fantastiska ’grunkor’ som kommer från detta lilla land av kärlek - mitt i en öken av hat.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ...

15 december 2009

Det är så tyst där ute...


Världens sorgebarn beter sej allt sorgligare för var dag.
Världens sorgebarn har fått fria tyglar vilket de är mycket väl medvetna om.
Världens sorgebarn utmanar förnuftet till förmån för evig oförsonlighet.

Palestinierna gillar inte ockupationen men jobbar stenhårt på att ha den kvar.
Palestinierna gillar inte bosättningarna men jobbar lika stenhårt på att ha också dem kvar.

Hade de vetat bli av med ockupationen hade de väl gjort allt som står i deras makt för att få slut på den?
Skapat en värdig fred, avslutat konflikten och blivit av med allt vad ockupation heter.
För det är väl fred de vill ha...???

De kanske till och med hade kunnat lägga vantarna på några bosättningar de nu kastar så längtansfulla blickar efter.

Nej ingenting stämmer – det är i stället någonting som stinker.
Dessa ologiska kullerbyttor är uppenbara för oss alla men trots detta är det så tyst så tyst så tyst...
Tystnaden är bedövande och utmynnar tyvärr i ett nolläge där absolut ingenting händer.
Ingenting händer vare sej på marken eller i det internationella samtalet men vanligt folk, som sätter logiskt tänkande före svepande deklarationer - dessa genuina människor börjar alltmer förakta palestiniernas oförsonliga beteende.

Hur tänker då palestinierna?
De tänker inte – de väntar.
De väntar på att Israel ska pressas, gnuggas och i slutändan tvingas till just de eftergifter de har på sin önskelista.
På det sätter riskerar de inget men har allt att vinna.

Varför är det då så tyst?
Varför finns det ingen som vågar berätta för palestinierna att den väg de valt helt enkelt inte är framkomlig.
Varför finns det ingen med lite civilkurage som klarar av att informera palestinierna om vad ordet förhandling innebär.
Ge och ta och ta och ge och ge och ta – i en salig röra.
Vad som saknas i konceptet är att man varken ger eller tar något innan förhandlingarna börjat.
Inte ens palestinierna kan ändra på detta faktum.

Tystnaden från personer palestinierna kunde tänkas lyssna på är extra tragisk.
Dessa personer skulle eventuellt kunna påverka situationen men de avstår.
Skälen till denna tystnad är intressant men ack så besvärande och jag ska bespara er de tragiska detaljerna.

Carl Bildt skriver den 11 december i sin blogg att han ska träffa palestiniernas premiärminister Salam Fayyad och bl.a. ”diskutera förutsättningarna för att återuppta förhandlingsprocessen”.
Detta superdiplomatiska sätt att uttrycka sej på i en superblogg inger inget förtroende.
Politiskt forcerat språk går inte längre hem i stugorna.

Är det någon som tror att Bildt kommer att påpeka för Fayyad vilka åtgärder som vore lämpliga för palestinierna att ta itu med?
Naturligtvis inte.
Samtalet kommer förmodligen att vara ett pep-talk mot deras gemensamma fiende – Israel.

De sansade rösterna skriker ut sin tystnad.
Det är så otroligt tyst där ute...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...

D

11 december 2009

"Ett ögonblick av sanning"???



Ett ögonblick av sanning???
Åtminstone är det vad som påstås i en artikel i tidningen Dagen 11 sept, 2009.
Ett ögonblick av bojkott.
Ett ögonblick av hot om förstörelse, skadegörelse, förödelse, åverkan, ödeläggelse och destruktion.

De som ’följer sitt samvete’ med dessa hotelser i åtanke har absolut ingen rätt eller förmåga att avgöra vad som är ’synd mot Gud’.
Har de överhuvudtaget en Gud?
Någon kontakt med Honom har de med all säkerhet inte.

De palestinska kyrkoledarna vill att Israel ska ”vika sej”.
Smaka på det uttrycket.
'Vika sej' är nära besläktat med att ’lägga av’, ’kasta in handsken’ och att ’ge upp’.

Nu börjar vi närma oss pudelns kärna.
Dokumentets författare vill att Israel ska packa ihop och lämna över vad som återstår till dem.
Precis som det står i eldskrift i både Fatahs och Hamas stadgar.
Ränderna går aldrig ur.

Vilken tur att Gud är både större och visare än alla palestinska kyrkoledare tillsammans.

By the way – om de händelsevis skulle vara intresserade av en fredsprocess kan de ju börja med att sparka igång Abbas och hans gossar som valt som strategiskt mål att vägra någon som helst fredsprocess.

För en sund realpolitik - stöd Buycott Israel.

D

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ...

08 december 2009

Palestinierna som slagträ



Ingen bryr sej egentligen om palestinierna.
Eftersom de fyller en viktigare uppgift än vad du ser vid ett första påseende så fortsätter dock spelet.
År efter år, decennium efter decennium.

Några som absolut inte bryr sej om palestinierna är deras bröder – araberna i resten av världen.
Deras bidrag till UNRWA som arbetar med palestiniernas välbefinnande är mikroskopiskt.
De största bidragsländerna år 2008 är USA (inte förvånande med 95.726.691 dollar) och Sverige (förvånande med 40.645.161 dollar).
Det land som vann arabligan är Kuwait som kom in på plats 20.
De bidrog med 2.499.958 dollar.
Detta kan ställas i relation till att deras oljeinkomster ökade det året med 44%, till nästan 78 miljarder dollar.
Bahrain, Oman, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten bidrog tillsammans med 3.6 miljoner dollar trots att deras samlade oljeinkomster uppgick till 575 miljarder dollar.
Dessutom är trenden nedåtgående – 1980 bidrog dessa länder med 8% av sin årliga budget medan de 2008 nöjde sej med 3%.

Detta kallar jag inte direkt någon översvallande kärlek.

Varför står då palestinierna alltid i centrum?
Det beror inte på att de åstadkommit några mirakler eller att de har det sämre än några andra. Det handlar mera om att de fungerar som ett utmärkt slagträ mot Israel.
Hade inte Israel funnits hade förmodligen aldrig palestinierna skapats och ingen hade brytt sej mer än man idag bryr sej om exempelvis kurderna.
Palestinierna kan med andra ord tacka Israel för sin ’celebrity status’.

En fråga som kanske ligger lite närmare oss är om Sverige med Carl Bildt i spetsen (sorry Fredrik Reinfeldt) bryr sej om palestinierna?
Jag tror att för personer som Carl Bildt, Helle Klein och Per Gahrton fungerar palestinierna bara som ett slagträ för att komma åt Israel.
För Carl Bildt handlar det om att tona ned snobbstämpeln och bli sedd som en engagerad företrädare för folk han egentligen inte beblandar sej med.
För Helle Klein betyder palestinierna att hon får utlopp för de aggressioner hon inte gärna kan vädra från predikstolen.
Eller – det kanske hon kan idag...
För Per Gahrton med sina palestinagrupper betyder palestiniernas nedslag i mediacirkusens centrum att han inte behöver bli arbetslös.

En sak är jag dock tämligen säker på – att ingen av dem gjort några personliga uppoffringar för att hjälpa palestinierna.
Prata är en sak men att smutsa ner fingrarna och lätta på plånboken är något helt annat.

Nåväl – palestinierna är en gudagåva till alla dem som tagit som sin livsuppgift att bekämpa judarna och Israel.
EU’s senaste gimmick är att de i sin ariska visdom lämnat demokratin bakom sej för att ägna sej åt diktatoriska diktat.
Carl Bildt som den store ”påhittaren” är övertygad om att han vet bättre än folket på plats.
Han litar bara på sin egen förmodade visdom – inte på folk med decenniers erfarenhet.

Nu hör jag röster som framhåller bristen på resultat vilket visar just hur komplicerade både de formella och informella regionala mönstren är.
Detta är dock inget som Bildt varken förstår eller respekterar så han går på i sina allvisa ullstrumpor och förkunnar det ena utrikesministerliga diktatet efter det andra.
'Jerusalemdiktatet' blev väl inte direkt kronan på hans politiska karriär.

Israel ska det och det och det och måste det och det och det medan palestinierna måste --- hoppsan, jag måste ha missat någonting.
Bildt tillsammans med den stora högljudda massan har lyckliga och glada upptäckt vilken klenod palestinierna är i kampen mot Israel.
En sådan juvel kan man ju inte börja gruffa på eller överhuvudtaget kräva något av.
De måste smöras ordentlig för att på bästa sätt fungera som ett slagträ och ett allmänt vedertaget smörjmedel är pengar.
Köpa dem – kosta vad det kosta vill.
... och det kostar!

Detta får dock inte användarna av palestinierna att blinka då ändamålen naturligtvis helgar medlen på ett övertygande sätt.

Ingen bryr sej egentligen om palestinierna.
Araberna bryr sej inte om palestinierna och Carl Bildt bryr sej inte om palestinierna – de utnyttjar dem.
Palestinierna låter sej också gärna utnyttjas eftersom deras intressen sammanfaller med intressena hos de som bekämpar Israel, så – slutet gott, allting gott???

Det är bara det att positiva resultat når man inte med en fjäskkultur – om det nu verkligen är positiva resultat man är ute efter?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ...

05 december 2009

Luftslott, rökridåer och hägringar.


“Occupied Palestinian Land”.
Har du hört den här ramsan någon gång?
Förresten – du kan inte ha undgått att höra uttrycket ”ockuperat palestinskt land”.
Ibland tar man dessutom till lite extra och skriver ”av Israel ockuperat palestinskt land”.

Underligt.
Luftslott ter sej ofta ganska underliga och rökridåer förvandlar realiteter till oigenkännliga monster.

Om någon ockuperar ett hus betyder det att man lagt beslag på en ägarrätt som tillhör någon annan.
Man har snott något som tillhör någon annan.

Israel har inte snott land från palestinierna.
Palestinierna har aldrig ägt landet i fråga så hur kan Israel ha tagit det från palestinierna?
När vi nu känner till detta - hur kan det betecknas som ockuperat palestinskt land?
Alla vet ju egentligen att detta är galet eller är okunskapen större än befarat?

Västbanken är ockuperad - men inte från palestinierna.
Ockupationen inleddes 1967 efter att Israel framgångsrikt försvarat sej mot en arabisk aggressionsexplosion av sällan skådat slag.
Fram till dess var Västbanken ockuperad av Jordanien så en mera korrekt beskrivning av dagens situation vore att kalla området för ’ockuperat Jordanskt land’.
Detta är nu heller inte korrekt då Jordanien i samma veva avsade sej alla anspråk på Västbanken.
Att kalla området för palestinskt land är dock helt åt skogen såvida man inte ägnar sej åt trolleri – att ett landområde som ingen egentligen äger plötsligt påstås tillhöra en grupp nya spelare.
Ett intressant och ganska fräckt utspel men inte desto mindre fel.

Det finns andra skrönor som borde hängas ut för vädring.
FN-resolutionerna till exempel.
De betraktas i vissa kretsar som heliga även om de allra flesta enbart består av rekommendationer.
Tar man sedan med i beräkningen vilka länder som med automatisk majoritet röstar fram dessa rekommendationer blir respekten noll och får dessutom något av ett löjets skimmer över sej.
Ta till exempel resolution 181 från år 1947.
Den behandlar FN’s delningsplan av det som återstod av det brittiska mandatet i en judisk och en arabisk stat.

Hoppsan - inget omnämnande av någon ’palestinsk stat’ av det enkla skälet att palestinierna inte var uppfunna då.
FN’s lilla önskedröm sprack som bekant genom samma vägrarmentalitet som Abbas använder sej av idag.
Luftslott har en trist benägenhet att spricka och rökridåer döljer en myckenhet av ’trash’.
1947 gick resonemanget att ”kan vi inte lägga beslag på hela området från Jordan till Medelhavet så får det vara”.
Liknande tongångar hör vi idag.
Får vi inte det och det och det och helst lite till, så får det vara.

Detta beteende uppmuntras av bl.a. Carl Bildt som vill ändra förutsättningarna på marken och föregripa förhandlingarna genom ett beslut i EU som överlämnar Jerusalem till palestinierna utan att de behövt sätta sej vid förhandlingsbordet.
Hade jag varit Abbas hade jag tagit detta som en tydlig vink om att han är på rätt väg när han vägrar förhandla - varför riskera att behöva kompromissa när han får en färdig levererans av Bildt och EU utan att på något sätt behövt anstränga sej.

Slutligen den ofta citerade resolutionen 194 från år 1948.
Den nämner flyktingarnas situation i en paragraf bland femton andra paragrafer.
Den berättar inte om arabiska flyktingar och absolut inte om palestinska flyktingar.
Flyktingar, helt enkelt.
Alla sorters flyktingar utan specificeringar.

Vi vet att de judiska flyktingarnas antal var större än de arabiska och dessa lämnade dessutom efter sej avsevärt större värden i form av egendomar, banktillgodohavanden och affärsverksamheter.
Deras situation borde därför behandlas först och erhålla den kompensation som tillhör dem.
Att idag sörja för deras fysiska välbefinnande behöver dock ingen i FN-skrapan göra – det har Israel redan tagit hand om.
Inget UNRWA där inte…

Ett världsberömt palestinskt hemmabygge är frasen “the right of return” men letar du efter den i någon FN-resolution blir du besviken.
Det är endast en politisk/teknisk konstruktion palestinier som Erekat och andra lyckats hamra in i mottagliga medvetanen.
De har på ett fascinerande sätt urholkat stenen och nu vet minsta barn att något av det väsentligaste i vår tillvaro heter ”the right of return” – även om det inte existerar någon dylik skapelse.
Dylika skapelser är som luftslott dolda i en rökridå som förvandlar dag till natt och ljus till mörker.

Det allra mest intressanta med den resolutionen är dock en bisats som sällan eller aldrig citeras trots att den är resolutionens hjärta och dess själva förutsättning.
För att någon flykting överhuvudtaget ska komma ifråga för repatriering måste han (lyssna noga) - leva i fred med sina grannar - i det här fallet Israel.
Den som sett några tecken på en dylik metamorfos - räck upp en hand.

När ett propagandamaskineri har tillgång till obegränsade medel kan vad som helst hända.
Luftiga luftslott och puffiga rökridåer skapar lätt missfoster som inte har något med nakna fakta att göra.
Släktskapen med hägringar känns av någon anledning mer adekvat.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ...

01 december 2009

Det är mänskligt att glömma...


Myntet på bilden är från åren 66-70 e.Kr.
Texten är skriven med hjälp av det antika hebreiska alfabetet och säger: "Yerushalayim hakdosha"
"Jerusalem, den heliga".

Det är mänskligt att fela men också att glömma.
Denna glömska går dock att rätta till ganska enkelt genom att man, så snart man kommit på vad man glömt, strax delger sitt forum vad som inte kom med i första vändan.
Om glömskan var medveten eller omedveten kan vi för tillfället kasta en barmhärtighetens slöja över och enbart hålla oss till fakta.

Är Israel det enda landet i världen som inte är berättigat till sin huvudstad?

Bildt håller som bäst på att samla sin flock till en sällsynt illa genomtänkt framstöt mot Jerusalem.
Att Helle Klein och Per Gahrton är hejarklack åt denna framstöt ger en första fingervisning om attackens ensidighet och grava brister.

Bildt vill att EU under hans ordförandeskap ska rösta för att delar av Israels huvudstad i framtiden ska ges till palestinierna av skäl som egentligen inte existerar.
Om skälet är att ’de vill’ ha Jerusalem till sin huvudstad så är detta naturligtvis inte relevant.

Jag får inte allt jag pekar på och Israel får långt ifrån allt de önskar sej.
Ju snabbare man lär sej i livet att man inte kan få allt, ju enklare blir det att leva.
Att palestinierna 'vill ha' Jerusalem är absolut inget skäl för att de ska få detta.
De palestinier som bor där får gärna bo där de bor men detta har inte något att göra med Jerusalems status som är en helt och hållet israelisk angelägenhet.
’Men de vill ju...’
Israelerna vill också en massa saker men det är inget som intresserar varken Bildt eller EU.

Vad var det Bildt glömde?
Han glömde att i sitt förslag till EU kräva att Jerusalem, eller ens delar av Jerusalem, ska erkännas som Israels huvudstad.
Han orkade inte klämma in ens att de judiska delarna av Jerusalem ska erkännas som Israels huvudstad.
Innebär denna glömska att han inte anser att Israel har någon som helst rätt till Jerusalem?
Palestinierna ska erkännas rätten till de arabiska delarna av Jerusalem men judarna får av Bildt ingen motsvarande deklaration.

Hur ska vi tolka detta?
Glömska?
Omedveten glömska?
Medveten och uppsåtlig glömska???

Är Bildt så ängslig för att argumenten mot att placera den svenska ambassaden i Jerusalem ska tryta, att han för skams skull kommer att behöva flytta denna institution till ett Jerusalem som är erkänt av en hel värld som Israels huvudstad?
Detta ingår naturligtvis inte i Bildts världsbild och måste bekämpas, även med glömskan som medel.
Var det därför Bildt glömde att slå fast att någon som helst del av Jerusalem är och kommer att förbli Israels och judarnas huvudstad?

Vad de bakomliggande orsakerna än var så förväntar vi oss ett snabbt tillrättaläggande.
Ett tillrättaläggande som ger Israel den erkända och suveräna rätten till sin huvudstad de alltför länge saknat – den moraliska rätten har de haft sedan urminnes tider.

En detaljerad och mycket upplysande skildring av Jerusalems status under decenniernas gång kan du läsa i bloggen FiM, Fred i Mellanöstern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ...